pen

Allt eller inget

Ledare i RetorikMagasinet 37.

Allt eller inget

Det är skillnad på att vara i opposition och sitta med regeringsmakten. Så mycket har inte bara Thomas Bodström utan också väljarna förstått efter det senaste utspelet om att Sverige skulle bojkotta OS-invigningen i Peking.

Oppositionsretorik handlar i hög grad om punktutspel och detaljpolitik, där regeringsinnehavet handlar om helheten och om att få saker och ting att hänga ihop – klart mindre sexigt, och klart mindre konsistent eftersom realpolitik sällan är utan självmotsägelser och därmed aldrig helt moraliskt ‘ren’. Utan att lägga värderingar i den förda politiken gentemot Kina är det svårt att föreställa sig att en bojkott skulle ha större effekter, annat än negativa på det kinesiska styrets intresse för att lyssna på svenska politiker – och därmed den dialog som måste vara grunden för såväl in- som utrikespolitiska relationer.

Annons

Egentligen hörde jag det i mitt tycke bästa argumentet mot en eventuell bojkott från en sport­profil, Stefan Holm, som ofta utmärker sig med ganska raka och tydliga synpunkter. I en radiointervju (i Lotta Bromés P4 Extra) förklarade han sig helt överens med Bodströms krav på bojkott – om alltså bojkotten blev en följd av en fullkomlig bojkott: politisk, ekonomisk etc. För Holm framstod det helt meningslöst att låta idrotten agera symboliskt, politiskt slagträ – om man samtidigt fortsätter investera i Kina, stödja företags handel med Kina, ha något som helst samröre med Kina.

Alltså ett traditionellt allt-eller-inget-argument, där det principiella är det centrala. Och precis häri ligger det avgörande: för som sagt är det principiella alltid underlägset realpolitiken, och Stefan Holms argument är därför enbart hållbart när det konfronteras med ett annat principiellt argument: Bodströms. Och som Bodtröms lika symboliskt: allt-eller-inget är också en barnslig dröm om att kunna organisera världen i ett antingen-eller-perspektiv.

Effekten var att Bodströms moraliska upprördhet framstod som sin motsats: som cyniskt utnyttjande av ‘oskyldiga’ idrottare, där politiska och ekonomiska intressen kan hålla sig i bakgrunden och inte smutsa ner sig med störande konflikter. Och det visar på det principiellas paradox: den som styrs av principer vill gärna uppfattas som moraliskt överlägsen, men eftersom moral alltid är överlägsen principer är det bara den principlösa som kan agera moraliskt och anpassa sig till ständigt skiftande situationer och villkor. Att ha principer är i detta sammanhang som att ha samma svar på alla frågor – vilket är det samma som att sluta lyssna på argument för det som bryter mot principerna. Och det hör inte hemma i vare sig idrott, politik eller retorik.


Läs mer om RetorikMagasinet 37.


 

Peter Ström-Søeberg

Peter Ström-Søeberg

Förlagschef, ägare Retorikförlaget
Redaktör för RetorikMagasinet
Peter Ström-Søeberg

Latest posts by Peter Ström-Søeberg (see all)

Liknande artiklar:

Kommentera