Amerikanska soldathistorier

Det goda livets retorik. En god historia rikligt marinerad i pathos är receptet när den amerikanska militären ska värva soldater. Ett myller av kampanjsidor på Internet vänder sig till amerikanska ungdomar och deras föräldrar med fängslande och målinriktade soldat­historier. Men vad handlar de om, vilka värden speglar de och hur behandlar de döden?

Amerikanska soldathistorier

Nanna Sverrild

Musiken dånar därute i bakgrunden när man möter Frank Chavez på goarmy.com under rubriken ”paths of strength”. Chavez berättar energiskt om sin väg från rädd tonåring till modig, manlig soldat medan snabba klipp från olika film­sekvenser från hans intensiva träning och sin stationering i Saudi Arabien visas. ”I’m a lot more confident in myself than when I first came here”, berättar Chavez och fortsätter ”I went from a boy to a man in a matter of two months”. Chavez är bara en av de hundratals soldater som berättar sin historia på de amerikanska värvningssidorna och det vore konstigt om en ung, sökande människa inte kunde hitta någon att identifiera sig med.

 

Två typer berättelser

Två typer berättelser dominerar kampanjsidorna. ‘Person­berättelser’ a la Chavez där autentiska soldatberättelser fungerar som aptitretande smakprover på livet som soldat. Och ‘visionsberättelser’ som gör mottagaren till huvudperson och erbjuder konkreta visioner som mottagaren kan göra till sina om han blir soldat.

I båda dessa typer av berättelser spelar kallelsen en central roll: ”Your call to duty will come from within. Maybe it will whisper. Maybe it will hint. Or maybe it will come to you as a resounding scream that you were meant for bigger things, faster moves and a higher cause”, lyder det på airforce.com under rubriken “We’ve been waiting for you”. Mottagaren är utvald till hjälte och har enligt berättelsen redan genom att logga in på sidan lyssnat till kallelsen – långt om länge. Emellertid är det upp till den enskilde att besvara kallelsen och värdera hur tydligt just hans eller hennes kall är. Är det ett rop eller en viskning? Och vad är det en kallelse till?

Den röda tråden i de flesta av både person- och visions­berättelser är den amerikanska treenigheten: personlig ut­veck­ling, fosterlandskärlek och familjetradition.

Personlig utveckling – vägen till ett bättre liv

Chavez är bara en bland ett myller av personer som berättar sina historier. Det är afroamerikaner, spansktalande och vita, män och kvinnor, religiösa och fosterlandsälskande, traditionsbundna och nytänkande, både soldater och deras föräldrar.

Chavez´ berättelse handlar som många andra om utvecklingen från pojke till man med därtill hörande framsteg och succéer, en förändring som bildmässigt illustreras med klipp från en krypande baby till en stående man. Att berättelsen slutar lyckligt framgår redan av rubriken ”Building a better life”, och Chavez tar därmed en berättarposition som ger hårt arbetet mening och avlägsnar den latenta osäkerheten i att bli soldat. Hans berättelse om vägen till succé blir intressant därför att den låter mottagaren följa honom och identifiera sig med honom.

I många av visionsberättelserna spelar också den person­liga utvecklingen en nyckelroll. På goarmy.com berättas under rubriken ”Soldiers life” en kraftfull visionshistoria om vägen till att bli soldat. Den beskriver i tre stadier den utveckling som den potentielle soldaten ska gå igenom: Från den första övertygelsen om att bli soldat: ”Becoming a Soldier – A process that changes you – for the better”, över att vara en soldat: ”Being a Soldier Living Well – Living up to a higher standard” till vad framtiden kan innebära: ”A Soldier’s Fu­ture – The Army can help you get there”.

Den personliga utvecklingen är också explicit i fokus på marines.com under rubriken ”The Change Is Forever” där en framsträckt hand erbjuder ett marines-emblem och ger ett löfte: ”The uncertainty of youth that led you to the Corps will be gone forever. It will be replaced by the markings of a proud warrior, a formidable opponent and or any obstacle life might throw at you.”

Det är en patosmättad retorik visionsberättelserna använder när de låter den personliga osäkerheten och behovet av personlig utveckling vara drivkraften som leder unga till försvaret. Äventyrsprägeln är stark i utvecklingshistorierna. Den osäkre förvandlas helt – inte till en vacker svan – men en stolt krigare som klarar allt. Livet framställs som en motståndare som kan hitta på att slå vad som helst i huvudet på hjälten och försvaret, som den instans som kan rusta den osäkre hjälten till att motstå livets angrepp.

Patriotism och kärlek till familjen genomsyrar den amerikanska rekryteringsretoriken.

 

För Gud och fosterland

De patriotiska uttalandena står i kö i soldathistorierna på kampanjsidorna och berättelserna tar oftast formen av en slags riddarfärd där den enskilde soldaten ser sig själv som en riddare, som försvarar det hotade fosterlandet och dess värderingar. Fosterlandskärleken utgör kallelsen i den ryskfödde Viktor Koryavykhs berättelse om hur han upplevde USA då hans familj immigrerade och om varför han är soldat: ”A lot of people who grew up in America, they take their freedom for granted – I don’t.” Här är det klart att varje persons berättelse erbjuder en autentisk version av motivationen bakom valet av ett liv som soldat.

Detta att kämpa för sitt fosterland knyts i flera berättelser starkt till att tjäna Gud: ”I couldn’t be more proud to do what I’m doing, to serve my country, to serve my God, and being able to say that I am a Soldier”. Gud dras in i soldaternas berättelser som den instans de sätter sin lit till.

Den noble riddaren är en av flera roller som mottagaren kan välja att identifiera sig med. Just mängden av berättelser på värvningshemsidorna gör det möjligt att presentera många olika typer av soldater och deras redogörelser om varför de har valt ett liv som soldat. Om mottagaren inte kan identifiera sig med att fosterlandskärleken är den primära drivkraften erbjuds också andra berättelser om exempelvis familjetradi­tionen.

 

Familjetraditionen

Särskilt i de personberättelser, där målgruppen är den potentielle soldatens föräldrar, spelar familjetraditionen en central roll. Berättelserna handlar typiskt om att söner eller döttrar tar upp familjens tradition och för den vidare och således gör deras föräldrar stolta. ”John Martin always wanted to be a Soldier. With three generations of the Martin family serving in the Army before him, John learned early the honour and pride in serving one’s country (…). John said from the day he started talking ‘I am going to be a soldier when I grow up’”.

Berättelserna har ofta en struktur där barnen liksom deras fäder tar sig ut i världen som unga oerfarna pojkar eller flickor och kommer hem som män eller kvinnor som tar ansvar för sitt liv och har trätt in i vuxenvärlden genom att leva upp till familjetraditionerna. Ofta knyts fosterlands- och familjekärleken tätt samman och den unge blir en del av familjen först när han kämpat för sitt fosterland och kommit in i militärens utvalda storfamilj: ”To belong. This is family. Ours is a kinship as old as a nation, hammered from countless battles and long years”.

Familjens centrala roll kan också komma till uttryck i berättelserna att den unge istället för att bilda familj får något annat och större att kämpa för än sig själv: ”John’s view of deployment has changed since he left home as a teenager seven years ago. Now, while it’s hard to leave his daughters, there presence actually makes its easier for him to go – he just looks at their pictures to know what he’s fighting for”. Familjeberättelserna kan således leva vidare i nästa generation och mottagaren kan själv drömma om att leva upp till traditionen eller kanske själv skapa en tradition. Samtidigt vänds den allestädes närvarande ångesten att göra sina barn föräldralösa till just det man ska kämpa för.

 

Old Soldiers Never Die

Döden är ett prekärt ämne för en berättelse vars mål är att värva soldater. Inte desto mindre förekommer det berättelser som just handlar om en soldats död. De handlar ofta om forna soldater som exempelvis First Lieutenant Baldomero Lopez: ”If you’ve ever viewed the famous photograph of a lone Marine leading his men over the seawall at the Battle of Inchon during the Korea War, then you’ve met First Lieutenant Baldomero Lopez. That’s him in the photo. A few minutes after it was taken, Lieutenant Lopec sacrificed his life, smothering a live hand grenade with hos own body to protect his men. It was an act of bravery that earned him the Nation’s top military decoration, the Medal of Honor”.

Det berättas som om Lopez var ett helgon som trots sin död lever vidare i berättelsen och är ett exempel att efterlikna. Hans hjältedåd har säkrat honom den högsta möjliga dekorationen och eftermäle om evigt liv i berättelsen. Han blir bilden av att döden, som är ett villkor för alla, men mer närvarande för soldater, kan göra den enskilde soldatens öde värt att minnas och därmed ge evigt liv. Berättelsen om Lopez framställer inte döden som ett hot och den värst tänkbara utgången utan kanske den mest värdiga på ett soldatliv. Som en passus i en soldatvisa från 1800-talet: ”Old soldiers never die; they just fade away”, låter förstå att när en soldat inte dör i strid blir han gammal och får nöja sig med att svinna bort. I detta ljus kan döden nästan vara en attraktiv avslutning på en amerikansk soldathistoria. ❧

 

Översatt av Pelle Ahrnstedt

 


Läs mer:

Exempel på amerikanska värvningskampanjer:

www.goarmy.com
www.marines.com
www.airforce.com
www.defenselink.mil
www.dod.mil
www.myonegoodreason.com


 

Om författaren: Nanna Sverrild är fil.kand. i modern kultur och kulturförmedling och har skrivit en uppsats om strategiska berättelser i militära värvningskampanjer på Internet.

Artikeln finns i RetorikMagasinet 35-36, s 8-11


 

Om skribenten

Lämna ett svar