Apokalyptisk retorik

Recension

Orla Vigsö

Apokalyptisk retorik

Recension. Simon Malkenes: Apokalypse Oslo. Samlaget, 2012. 112 sidor.

När detta skrivs, är rättssaken mot Anders Behring Breivik historia, domen fälld och det juridiska spelet avslutat. Experter kallades in för att ge sina utlåtanden om Breiviks ideologiska förankring, hans kontaktnät och självuppfattning, och diskussionen om hans mentala hälsa lär pågå i många år framöver. Ända sen det kom fram att gärningsmannen bakom dåden i Oslo och på Utøya var en högerradikal norrman har diskussionerna rullat på om sambandet mellan den högerextrema retoriken och terrorhandlingarna.

Den retoriska skulden

Kan man säga att någon, på grund av dennes retorik, bär en del av skulden för det som hände 22 juli 2011? Den frågan har fått betydelse även i Sverige, bland annat därför att Breivik talar om Sverigedemokraterna i positiva ordalag.

I Sverige blev debatten kring den ”retoriska skulden” snabbt infekterad. Folk med vänstersympatier pekade på att det fanns oroväckande likheter mellan högerns argumentation och språkbruk och Breiviks, och att högern för att återvinna förtroendet måste ta detta på allvar och ta avstånd från de egna, som formulerar sig på ett sådant sätt. Skribenter från högersidan blev genast upprörda och såg detta som insinuationer; alla vettiga konservativa har klart och tydligt tagit avstånd från all våldsanvändning och från terror som politiskt medel.

Annons

Där har debatten stått och stampat. För den ena sidan är värdekonservatismen, islamofobin, kritiken av ”mångkultur” och nationalismen den ideologiska förutsättningen för högerextrem terror. För den andra sidan är det en sammanlänkning helt utan förankring i verkligheten och ett resultat av vänstersidans oförmåga att skilja på begreppen.

I Norge rörde debatten sig främst kring Fremskrittspartiet, bland annat därför att Breivik själv varit medlem i Fremskrittspartiets ungdomsavdelning, men i synnerhet därför att representanter för Fremskrittspartiet i tal och skrift har gett uttryck för idéer och värderingar, som ligger mycket nära vad Breivik har fört fram i sitt monstruösa manifest. Så hur ska man förstå Breiviks A European Declaration of Independence, och hur ska man förstå Fremskrittspartiets retorik? Är det samma retorik och är den farlig?

Malkenes utgångspunkt är att Breiviks manifest är apokalyptiskt i sin form och att det är den apokalyptiska retoriken som är den drivande kraften, den som (kanske) framkallar ondskan.

Apokalypsen som frälsning

Malkenes gör en intressant sammanfattning av Breiviks manifest och sätter den i relation till vårt kulturella arvegods, bland annat Hitlers Mein Kampf. Hos såväl Hitler som Breivik finner han en version av det som Atle Kittang har kallat ”den sekulariserade bastardversionen av religiösa tankeformer”. Tanken om en apokalyps är lockande, därför att den erbjuder enkla lösningar på komplexa problem – vi får ett löfte om frälsning, renande och en ny värld utan lidande. ”Apokalypsen bjuder på en frälsningslära som står fram som en retorisk och mytologisk lösning på ondskans problem”, som Malkenes sammanfattar det. Och den strukturen finns även hos etablerade politiska rörelser som Fremskrittspartiet i Norge och värdekonservativa, ”mångkulturskritiker”, islamofober i Sverige.

Om man är förförd av apokalypsen får världen ny mening och man får själv en chans att träda upp på scenen och frälsa världen. Breivik sprängde regeringskvarteret och mördade folk på Utøya därför att han faktisk trodde på apokalypsen, på att islam höll på att ta över Norge och att Arbeiderpartiet var den inre fienden. Och läser man den debattartikel av Fremskrittspartisterna, som orsakade mest rabalder i Norge, är det tydligt, att den flyttar politiska frågor in i den religiösa symbolsfären, där apokalypsen ger en – samlad – mening till en rad olika fenomen.

Högerextrema delar grundtanke

Men det innebär inte att Fremskrittspartiet är onda och medvetet försöker locka folk till sig och till terror. Breivik mälde sig ju faktisk ut ur partiets ungdomsavdelning och förkastade därmed den parlamentariska vägen. Men partiet och han fortsatte dela en mytologiserande tolkning av politiken, där den våldsamma uppgörelsen ligger som en naturlig konsekvens. För Malkenes spelar Fremskrittspartiet därför en viktig roll i norsk politik, nämligen för att hålla den delen av den norska befolkningen, som har en apokalyptisk världssyn, innanför det etablerade politiska systemet och låta dem få utlopp för sina meningar där.

För en svensk är det en intressant vinkel på Sverigedemokraternas roll i svensk politik, och med Malkenes bok i bakhuvudet blir det än mer intressant att närgranska Jimmie Åkessons försvarstal i Sölvesborg 2011. Här försvarar han partiet mot den ”guilt by association” som Breiviks beröm förde med sig, han tar avstånd från terrordåden, men inte från den bakomliggande apokalyptiska tolkningen av politiken. Man distanserar sig från Breivik genom att utpeka honom som ”galning” och psykisk sjuk, men den egentliga skulden läggs på det samhälle, som inte har haft viljan att bromsa islams framfart i Europa. Alltså har islam framfart genom Europa. Breiviks grundläggande antaganden och hans syn på världen är det inget fel på, ”enda” felet är att han gick från tanke till (vålds)handling.

Oavsett hur mycket man ogillar vissa ståndpunkter, måste det avgörande strecket dras där retoriken övergår i handling. Retoriken måste bemötas med retorik, våldet med lag

På så sätt får den förenklade analysen att Sverigedemokraternas och Fremskrittspartiets retorik ger legitimitet åt högerradikala våldsverkare genom Malkenes bok ett motspel. Faktum är, att partiernas avståndstagande från våld gör att de verkligt våldsamma extremisterna söker sig till andra organisationer, och att partiernas existens gör att ideologiska ståndpunkter, som delas av grupper i samhället, kommer fram i ljuset på ett legalt sätt. Oavsett hur mycket man ogillar vissa ståndpunkter måste det avgörande strecket dras där retoriken övergår i handling. Retoriken måste bemötas med retorik, våldet med lag. ❧

Författare: Orla Vigsö är professor i retorik vid Södertörns högskola och gästprofessor vid JMG, Göteborg.

Läs mer om RetorikMagasinet 51/52.