Att läsa för att skriva

Anders Sigrell

Att läsa för att skriva

Retoriklärare har i alla tider våndats över exempelmaterial till sina studerande: Vad är bra, vad är värt att imitera? Ny dansk forskning har skapat en lika enkel som genialisk lösning på problemet: Låt de studerande själva hitta och reflektera över lämpliga förebilder.

Konsten att undervisa i retorik är – som retoriken själv – en gammal konst. Det finns de som hävdar att all retorikforskning finns för att på något sätt förbättra undervisning.

De första retoriklärarna hade inga läroplaner eller kursböcker att luta sig mot, så de tittade sig helt enkelt omkring och såg hur skickliga talare gjorde. Så tog de fram sina pergamentrullar och skrev ned hur de gjorde. När vi sedan fick förklaringar till varför just detta fungerade fick vi den retoriska teoribildningen.

Så, ur den infallsvinkeln är retorik ingenting annat än en kodifierad praxis, en nedteckning av det som fungerar, vilket redan Cicero noterade i De oratore (I:146):

Men såvitt jag förstår, ligger betydelsen i alla regler inte i att talare genom att följa dem vinner ryktbarhet för vältalighet. Snarare har vältaliga människors medfödda sätt att tala av somliga gjorts till föremål för systematiska iakttagelser, och såtillvida är det inte vältaligheten som har fötts ur konsten utan konsten som har fötts ur vältaligheten.

Retorikens kanske mest grundläggande utgångspunkt är att vi väljer språk. Men, vi kan bara välja från det vi har att välja på, vår copia; den repertoar vi i varje faktisk kommunikationssituation har att välja från. Från det ordet har vi fått både ”kopiös” (att vi ska sträva efter att ha ett kopiöst förråd att välja från) och ”kopiera” (att vi får fler saker till vår kopia genom att bli inspirerade av goda exempel). Den retoriska termen för hur man jobbar för att bli inspirerad av goda exempel är imitatio.

Romantikens våta vante

Främsta skälet till att retorik som ämne och vetenskap hade en nedgång från slutet av 1700-talet till in på 1900-talet är den romantiska rörelsen. Där blev diktaridealet det gudsinspirerade geniet som oförblommerat uttryckte genuina och äkta tankar. Det är lätt att förstå att det blev en konflikt med retorikens pedagogiska imitatio.

Romantikens våta vante vilar fortfarande tung över vårt utbildningsväsende. Hur många är det inte som fått i uppgift att skriva berättelsen Mitt sommarlov, utan att ha fått berättelsens sex topiker, standarddisposition eller goda exempeltexter för inspiration?

Att goda exempel är ett måste för framgångsrik skrivutveckling visste man redan under antiken. Quintilianus skriver i bok X i sin Institutio oratoria att självklart ska eleverna få goda exempeltexter att inspireras av. Då alla elever är olika avseende mognadsgrad, kunskapsnivå och temperament, ska läraren välja ut lämpliga texter till var och en av eleverna (X.II.20). Det låter fint, men det blir i praktiken omöjligt att specialvälja texter åt tjugo-trettio elever. Hur göra?

Studentdriven imitatio

Detta var utgångspunkten för Christina Matthiesens doktorandprojekt som i slutet av 2013 framgångsrikt försvarades vid Köpenhamns universitet: Elevstyret imitatio. En retorisk skrivepædagogik i teori och praksis.
Hennes idé är så enkel och genial att första tanken är att detta måste vara gjort för länge sedan. Helt kort handlar det om en textbearbetningsprocess i fem steg som börjar med att studenterna/eleverna själva väljer en text de fascineras av.① Var hittade du texten? Varför blir du fascinerad av den?② Vilka drag i texten skulle du själv vilja ha i din copia? Både avseende språk- och ämnesbehandling? Alltså både lyckade stildrag, på alla nivåer, samt själva tanken och hur den behandlas.

③ Tål texten en närmare granskning? Eleven/studenten utnyttjar befintliga resurser för en analys av på såväl stil- som innehållsnivå. Finns det oklara slutsatser, fallasier, definitionsglidningar, auktoritetsargument utan täckning? Är texten koherent och konsistent? Steget innehåller också en redogörelse för kulturellt och historiskt avstånd till författaren (att det inte är självklart att vi kan låta oss inspireras av alla goda exempel).

④ Har den ursprungliga fascinationen förstärkts, försvagats eller är den oförändrad efter denna granskning? Steget finns med för att synliggöra en medveten reflektion över hur ett aktivt arbetande med en text kan påverka vår inställning till densamma. Vad är det som gör att vi fascineras?

⑤ Hur ska jag kunna använda det jag funnit i denna text i mitt eget skrivande? Steget finns med för att synliggöra en reflektion över sig själv som retorisk agent. Kopplingen till sambandet retorik-demokrati är tydlig.

Den här övningen har jag använt både i en internationell masterkurs och med retorikstudenter på B-nivå. Texterna som valdes spann över hela registret från facebookinlägg, bloggar, skönlitteratur, populärvetenskap, kåserier, nyhetsartiklar och vetenskapliga texter.

Mycket fascinerande var det att höra masterstudenter säga saker som ”Wow, jag har aldrig förut läst med tanken att jag eventuellt ska använda det jag läser i mitt eget skrivande”. B-studenterna uppskattade övningen och fann den mycket konstruktiv, men som inkörda retorikstudenter var aha-upplevelsen mindre.
Övningen studentdriven imitatio kan varmt rekommenderas för alla som på något sätt sysslar med retorik och undervisning. I sin enkelhet fångar den mycket av retorikens teoretiska grundbultar. Prova den själva, och låt er fascineras och inspireras! ❧

Anders Sigrell är professor i retorik vid Lunds Universitet.

Artikeln finns i RetorikMagasinet 54/55, s 35-36.

Läs mer:
Matthiesen, Christina (under utgivning): “Student-driven Imitatio as a Means to Strengthening Rhetorical Agency”, College Composition and Communicatio.

Matthiesen, Christina (2013). Elevstyret imitatio: En retorisk skrivepædagogik i teori og praksis. Ph.d.-afhandling indleveret ved Institut for Medier, Erkendelse og Formidling: Afdeling for retorik, Københavns Universitet.