Avhandling om aktuell brevskrivning

Recension

Anne Katrine Lund, Breve i brug. Fjernkommunikative genrer i retorisk perspektiv (368 sidor + abstracts, litteratur och bilagor.

Bibliografiskt

Forfatter: Stina Hansson.

Rhetorica Scandinavica 17 (2001), s 74-76.

Annons

Kritisk retorikanalys

Behöver du verktyg för att genomskåda och förstå de olika slags budskap som omger och vill påverka oss alla? Både verbala, ickeverbala och visuella? Då är detta boken för dig.

Den främsta målgruppen är retorikstudenter på olika nivåer som står inför uppgiften att analysera retoriska objekt, från enskilda analyser till större uppsatser. Men även studenter från andra discipliner som intresserar sig för text- och bildanalys kan ha nytta av retorikens metodiska angreppssätt. Läs mer...

Kritisk retorikanalys, kapitel 1

Brigitte Mral, Marie Gelang & Emelie Bröms: Kritisk retorikanalys. Text. Bild. Actio. Kapitel 1: Retorik som vetenskap Läs mer...

Recension

I november förra året disputerade Anne Katrine Lund vid Köpenhamns universitet på den första ph.d.-avhandlingen i ämnet retorik i Danmark, den omfattande Breve i brug. Fjernkomunikative genrer i retorisk perspektiv (368 sidor + abstracts, litteratur och bilagor). Själv var jag ledamot av betygskommittén.
Någon mer utförlig recension av boken har jag inte här tänkt ge, utan enbart en kort orientering om vad den har att erbjuda åt de retorikintresserade
Avhandlingens huvudsyfte är deskriptivt: att undersöka hur brev används idag i Danmark, mera precist dels hur privatpersoner skriver till varandra, dels hur företag och organisationer skriver till privatpersoner. Undersökningen gäller såväl traditionella brev på papper som e-postbrev och tar också upp frågan om e-post kommer att ersätta ‘vanlig’ brevskrivning. När det gäller företags- och organisationsbreven tillkommer också ett normativt eller pedagogiskt syfte: att utforma strategier för hur alla de brister som finns i dessa brev skall kunna åtgärdas. Här axlar Anne Katrine Lund alltså dessutom den klassiske retorikerns gamla lärarroll.
Materialet för en avhandling som denna skulle ju i princip kunna bli hur stort som helst. Lund har därför valt att arbeta utifrån urval av aktuella brev från bestämda tidsperioder. När det gäller de privata skrivarna har huvudmaterialet utgjorts av alla brev som 24 personer fick under perioden 24 februari till 9 mars 1997, men detta urval har sedan kompletterats på flera olika sätt, i syfte att göra det så pass stort att det täcker alla de olika typer av brev som privatpersoner skriver till varandra: här urskiljer Lund elva typer eller ’genrekolonier’. När det gäller organisations- och företagsbreven har Lund i första hand koncentrerat sig på att få med tillräckligt många och tillräckligt olikartade verksamheter och stannat för de brev som under bestämd tidsperioder (oftast även de på fjorton dagar) skrivits av det danska undervisningsministeriet, Köpenhamns kommun, Fredensborg-Humlebæks kommun, Den Danske Bank, Blomberg A/S, försäkringsbolaget Danica och de båda organisationerna Kræftens Bekæmpelse och fackförbundet Træ-Industri-Bygg. Brevmaterialet kompletteras dessutom av intervjuer, enkätundersökningar och — när det gäller företag och organisationer — skrivregler och liknande material som används där. Dessa brev analyseras sedan i 14 genrekolonier.
Den klassiska retoriken är grunden för undersökningen, men den har — för att möta de krav som studiet av dessa moderna brev ställer — på ett lyckat sätt kompletterats med hjälp av teoretisk inspiration från många andra håll: från litteraturvetenskapliga modeller för textanalys, från social- och organisationspsykologi, pedagogik med mera. Det metodiska greppet är alltså stort och hanteras — när man väl kommit igenom de långa och något snåriga metoddiskussionerna — på ett tydligt och enkelt sätt. Undersökningsmaterialet, breven, grupperas först i genrekategorier utifrån situation och funktion och exempel på brev ur dessa kategorier analyseras sedan ingående med utgångspunkt i retoriska modeller. Viktigast här är aspekter som relationen mellan framställningen och det mål brevet söker uppnå och relationen mellan framställningen och skrivarens ethos.
Undersökningen av de privata skrivarnas brev är väl redundant redovisad: långt innan man når fram till slutet av den långa redovisningen tycker man som läsare, att målet, att beskriva ”breve i brug” i Danmark idag, sedan länge är uppnått. Denna del av avhandlingen avslutas med några värderande synpunkter som knyter an till avdelningen om företagens och organisationernas brev. Lund hävdar här, att de privata brevskrivarna allmänt sett har en god retorisk kompetens och att de hanterar den retoriska situationen på ett ändamålsenligt sätt Men, heter det sedan i inledningen till nästa avdelning, så förhåller det sig bara undantagsvis med de brev som folk skriver när de sitter på arbetet.
Mot denna jämförelse kan man förstås invända att ändamålsenlighet (eller framvisad retorisk kompetens) i privata brev och affärsbrev är olika saker — ett brev från gammelmormor kan uppfattas som glädjande och därmed välfungerande nästan oavsett hur det är skrivet, vilket knappast gäller för ett brev exempelvis från försäkringskassan! Att breven från företag och organisationer har stora retoriska brister blir dock tydligt i redovisningen. Man börjar, visar Lund, oftast med att skriva om sådant som brevmottagaren antingen redan utmärkt väl känner till eller med sådant som denne inte rimligen kan vara särskilt intresserad av att få veta. När man äntligen kommer fram till det som brevet är avsett att klarlägga framläggs detta sällan på något tydligt sätt. Breven från företag och organisationer framställer därför också företagets/organisationens/skrivarens ethos på ett oklart och tvetydigt sätt. Men när de ’professionella’ brevskrivarna får frågor om upplevda brister i sin brevskrivning, talar de dock bara — konstigt nog! — om språkriktighet och liknande, däremot nästan aldrig om den retoriska grundfrågan om brevens ändamålsenlighet.
Avdelningen om företagens och organisationernas brev är avhandlingens verkliga kraftprov. Först finner man här den ovan redovisade diskussionen om att folk skriver bra när de skriver brev privat, men dåligt då de skriver brev på jobbet. Så följer ett välgjort avsnitt om organisationskulturer som mynnar ut i en diskussion om olika typer av företag och organisationer och hur de kan studeras. Därefter beskrivs en rad intervjuer med specialistinformanter — typ informationsansvariga — och vi får också en välgjord beskrivning av de undersökta företagen/organisationerna, av hur undersökningen tillgick på de olika ställena och av hur företagen/organisationerna passar in i schemat över organisationskulturer. Så följer ett teoretiskt och metodiskt grundat avsnitt om kvalitetskriterier för organisationsbrev, som mynnar ut i en diskussion kring en egenkonstruerad ’retorisk kompass’ som grafiskt sammanfattar olika aspekter på kvalitet i brevskrivning. Den pedagogiskt eleganta modellen fylls ut med hjälp av såväl retorikens gamla klassiker som av modern forskning om kommunikation.
Sedan följer, som i avdelningen om privatbreven, en noggrann deskription av undersökningsmaterialet utifrån genrekategorier och analyserade brevexempel, men eftersom deskriptionen nu hela tiden kopplas till en diskussion om den retoriska ändamålsenligheten och de kriterier för den som har lyfts fram, får analyserna i denna del av avhandlingen en målmedvetenhet och ett intresse som de tidigare analyserna inte hade. Genomgången summeras därefter på ett överskådligt sätt med hjälp av den retoriska kompassen.
Undersökningen är skickligt gjord och redovisad, och här kunde också avhandlingen ha slutat om Anna Katrine Lund bara hade varit en teoretiskt men inte praktiskt inriktad retoriker. Men i stället följer alltså som grädde på moset ett långt, välargumenterat och praktiskt användbart avsnitt om vad som har gjorts och som i framtiden kan göras för att förbättra organisationernas och företagens skriftliga kommunikation med privatpersoner. Först redogörs det för det empiriska material — kursmaterial, kurserfarenheter, enkäter och intervjuer — som avsnittet bygger på. Sedan diskuteras ‘interventionens optik’ — hur man går in och påverkar retoriskt — med hjälp av relevant forskning av beteendepsykologisk, socialpsykologisk och pedagogisk art. Diskussionen relateras till de organisationstyper som tidigare har urskilts och det visas upp vilka strategier som har använts i de olika fallen, och vilka som kan användas där, för att förbättra den retoriska kompetensen inom företagen/organisationerna.
Avhandlingen är, som väl framgått av ovanstående, ovanligt ambitiös, teoretiskt vittsyftande, kunskaps- och uppslagsrik. Det förvånar knappast att det stora greppet har lett till att nivån inte överallt är lika hög som i undersökningen om företags- och organisationsbreven. Glädjande nog har Anne Katrine Lund nu också en ’allmän’ bok på gång, som skall koncentrera på just denna undersökning. Genom den kommer alltså de retorikintresserade att få en genväg till den verkligt substantiella delen av denna avhandling. Håll ögonen öppna!