Start » Rhetorica Scandinavica » Rhetorica Scandinavica Essäer » Rhetorica Scandinavica Recensioner » Avhandling om aktuell brevskrivning

Avhandling om aktuell brevskrivning

av Stina Hansson

Recension

Anne Katrine Lund, Breve i brug. Fjernkommunika­tive genrer i retorisk perspektiv (368 sidor + abstracts, litteratur och bilagor.

Bibliografiskt

Forfatter: Stina Hansson.

Rhetorica Scandinavica 17 (2001), s 74-76.

Annonce

Recension

I november förra året disputerade Anne Katrine Lund vid Köpenhamns universitet på den första ph.d.-avhandlingen i ämnet retorik i Danmark, den omfattande Breve i brug. Fjernkomunika­tive genrer i retorisk perspektiv (368 sidor + abstracts, litteratur och bilagor). Själv var jag leda­mot av betygskommittén.
Nå­gon mer utförlig recension av boken har jag inte här tänkt ge, utan enbart en kort ori­en­tering om vad den har att erbjuda åt de retorik­intresserade
Avhandlingens huvudsyfte är deskriptivt: att undersöka hur brev används idag i Danmark, mera precist dels hur privatpersoner skriver till var­andra, dels hur företag och organisationer skriver till privatpersoner. Un­dersökningen ­gäller såväl traditionella brev på papper som e-postbrev och tar också upp frågan om e-post kommer att ersätta ‘vanlig’ brevskrivning. När det ­gäller företags- och organisationsbreven tillkommer också ett normativt eller pe­da­gogiskt syfte: att utforma strategier för hur alla de brister som finns i dessa brev skall kunna åtgärdas. Här axlar Anne Katrine Lund alltså dessutom den klassiske retori­kerns gamla lärarroll.
Materialet för en avhandling som denna ­skulle ju i princip kunna bli hur stort som helst. Lund har därför valt att arbeta utifrån urval av aktuella brev från be­stämda tidsperioder. När det gäller de privata skrivarna har huvudmaterialet ut­gjorts av alla brev som 24 personer fick under perioden 24 februari till 9 mars 1997, men detta urval har sedan kompletterats på flera olika sätt, i syfte att göra det så pass stort att det täcker alla de olika typer av brev som privatpersoner skri­ver till varandra: här urskiljer Lund elva typer eller ’genre­kolonier’. När det gäl­ler organisations- och företagsbreven har Lund i förs­ta hand koncentrerat sig på att få med tillräckligt många och till­räckligt olik­artade verk­sam­heter och stannat för de brev som under bestämd tidsperioder (oftast även de på fjorton dagar) skri­vits av det danska undervisningsministeriet, Köpen­hamns kommun, Fre­dens­borg-Hum­­le­bæks kommun, Den Danske Bank, Blom­berg A/S, försäkrings­bo­la­get Da­nica och de båda or­gani­satio­nerna Kræftens Be­kæmpelse och fack­förbundet Træ-In­dustri-Bygg.  Brevmaterialet kompletteras dessutom av inter­vjuer, enkät­un­der­sök­ningar och — när det gäller företag och organisationer — skrivregler och lik­nande ma­terial som används där.  Dessa brev analyseras sedan i 14 genre­kolonier.
Den klassiska retoriken är grunden för undersökningen, men den har — för att möta de krav som studiet av dessa moderna brev ställer — på ett lyckat sätt kompletterats med hjälp av teoretisk inspiration från många andra håll: från litteratur­vetenskapliga modeller för textanalys, från social- och organisationspsyko­lo­gi, pedagogik med mera.  Det metodiska greppet är alltså stort och hanteras — när man väl kommit ­igenom de långa och något snåriga metod­diskussionerna —  på ett tydligt och enkelt sätt.  Undersökningsmaterialet, breven, grupperas först i gen­rekategorier utifrån situation och funktion och exempel på brev ur dessa kate­go­rier analyseras sedan ingående med utgångspunkt i retoriska modeller.  Vik­ti­gast här är aspekter som relationen mellan framställning­en och det mål brevet söker uppnå och relationen mellan framställningen och skrivarens ethos.
Under­sökningen av de privata skrivarnas brev är väl redundant redovisad: långt innan man når fram till slutet av den långa redovisningen tycker man som läsare, att må­­let, att beskriva ”breve i brug” i Danmark idag, sedan länge är uppnått.  Denna del av avhandlingen avslutas med några värderande synpunkter som knyter an till avdelningen om företa­gens och or­ganisationernas brev. Lund häv­dar här, att de privata brev­­skrivarna allmänt sett har en god retorisk kompetens och att de han­terar den retorisk­a si­tua­tionen på ett ändamålsenligt sätt  Men, he­ter det sedan i in­ledningen till nästa avdelning, så för­håller det sig bara un­dantags­vis med de brev som folk skriver när de sitter på arbetet.
Mot denna jämförelse kan man förstås invända att ändamålsenlighet (eller framvisad retorisk kompetens) i pri­vata brev och af­färsbrev är olika saker — ett brev från gammelmormor kan upp­fattas som glädjan­de och därmed välfungerande nästan oavsett hur det är skrivet, vilket knappast gäller för ett brev ex­em­pelvis från försäkringskassan!  Att bre­ven från företag och organisa­tioner har stora retoriska brister blir dock tydligt i redovis­ning­­en. Man börjar, vi­sar Lund, oftast med att skri­va om sådant som brev­­mot­ta­garen antingen redan ut­märkt väl känner till eller med sådant som den­ne in­te rim­ligen kan vara sär­skilt intresserad av att få veta.  När man äntligen kommer fram till det som bre­vet är avsett att klarlägga framläggs detta sällan på något tydligt sätt.  Breven från fö­retag och organisationer fram­ställer därför också företagets/organisationens/­skri­varens ethos på ett oklart och tvetydigt sätt. Men när de ’professionel­la’ brev­skrivarna får frågor om upplevda brister i sin brevskrivning, talar de dock bara — konstigt nog! — om språkriktighet och liknande, däremot nästan aldrig om den retoriska grundfrågan om brevens ändamåls­enlighet.
Avdelningen om företagens och organisationernas brev är avhandlingens verk­liga kraftprov.  Först finner man här den ovan redovisade diskussionen om att folk skriver bra när de ­skriver brev privat, men dåligt då de skriver brev på job­bet. Så följer ett väl­gjort avsnitt om orga­nisationskulturer som mynnar ut i en diskussion om olika typer av företag och organisationer och hur de kan studeras.  Där­efter be­skrivs en rad intervjuer med specia­list­infor­man­ter — typ infor­mations­ansva­riga — och vi får också en välgjord be­skriv­­ning av de undersökta fö­retagen­/­organisa­tionerna, av hur under­sök­ningen tillgick på de olika ställena och av hur företa­gen­/­orga­nisatio­nerna passar in i sche­mat över organisa­tionskulturer. Så följer ett teoretiskt och me­todiskt grundat avsnitt om kva­litetskriterier för or­ganisations­brev, som mynnar ut i en diskus­sion kring en egenkonstruerad ’retorisk kom­pass’ som grafiskt samman­fat­tar olika aspekter på kvalitet i brevskriv­ning. Den pedago­giskt ele­ganta model­len fylls ut med hjälp av såväl reto­rikens gamla klas­siker som av modern forsk­ning om kommunikation.
Sedan följer, som i avdelningen om privat­breven, en noggrann deskription av undersökningsmaterialet utifrån genrekategorier och analyserade brevexempel, men eftersom de­skrip­tionen nu hela tiden kopplas till en diskussion om den reto­ris­ka ändamålsenligheten och de kriterier för den som har lyfts fram, får analyser­na i denna del av avhandlingen en målmedvetenhet och ett intresse som de tidiga­re analyserna inte hade. Genomgången summeras därefter på ett över­skådligt sätt med hjälp av den retoriska kompassen.
Undersökningen är skickligt gjord och redo­visad, och här kunde också avhandlingen ha ­slutat om Anna Katrine Lund bara hade varit en teore­tiskt men in­te praktiskt inriktad retoriker.  Men i stället följer alltså som gräd­de på moset ett långt, välar­gu­men­terat och praktiskt användbart avsnitt om vad som har gjorts och som i fram­tiden kan göras för att förbättra organisa­tionernas och företagens skriftliga kommunika­tion med privatpersoner.  Först redo­görs det för det empi­riska mate­rial — kursmaterial, kurs­erfarenheter, en­käter och intervjuer — som av­snittet byg­ger på.  Sedan diskuteras ‘in­terventionens optik’ — hur man går in och på­verkar retoriskt — med hjälp av relevant forskning av beteendepsyko­­lo­gisk, so­ci­alpsykologisk och pedagogisk art.  Dis­kussionen relateras till de organi­sa­tions­ty­per som tidigare har urskilts och det visas upp vilka strategier som har an­vänts i de olika fallen, och vilka som kan användas där, för att för­bättra den retoriska kompetensen inom företagen/organisationerna.
Avhandlingen är, som väl framgått av ovan­stående, ovanligt ambi­tiös, teore­tiskt vittsyftande, kunskaps- och uppslagsrik. Det förvånar knap­past att det stora greppet har lett till att nivån inte överallt är lika hög som i un­dersök­ningen om fö­re­tags- och organisationsbreven.  Glädjande nog har Anne Katrine Lund nu ock­så en ’allmän’ bok på gång, som skall koncentrera på just denna undersök­ning.  Genom den kommer alltså de retorikintresserade att få en genväg till den verkligt substantiella delen av denna avhandling.  Håll ögonen öppna!

Latest posts by Stina Hansson (see all)

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere