Avhandling om aktuell brevskrivning

Recension

Anne Katrine Lund, Breve i brug. Fjernkommunika­tive genrer i retorisk perspektiv (368 sidor + abstracts, litteratur och bilagor.

Bibliografiskt

Forfatter: Stina Hansson.

Rhetorica Scandinavica 17 (2001), s 74-76.

Annonce

Recension

I november förra året disputerade Anne Katrine Lund vid Köpenhamns universitet på den första ph.d.-avhandlingen i ämnet retorik i Danmark, den omfattande Breve i brug. Fjernkomunika­tive genrer i retorisk perspektiv (368 sidor + abstracts, litteratur och bilagor). Själv var jag leda­mot av betygskommittén.
Nå­gon mer utförlig recension av boken har jag inte här tänkt ge, utan enbart en kort ori­en­tering om vad den har att erbjuda åt de retorik­intresserade
Avhandlingens huvudsyfte är deskriptivt: att undersöka hur brev används idag i Danmark, mera precist dels hur privatpersoner skriver till var­andra, dels hur företag och organisationer skriver till privatpersoner. Un­dersökningen ­gäller såväl traditionella brev på papper som e-postbrev och tar också upp frågan om e-post kommer att ersätta ‘vanlig’ brevskrivning. När det ­gäller företags- och organisationsbreven tillkommer också ett normativt eller pe­da­gogiskt syfte: att utforma strategier för hur alla de brister som finns i dessa brev skall kunna åtgärdas. Här axlar Anne Katrine Lund alltså dessutom den klassiske retori­kerns gamla lärarroll.
Materialet för en avhandling som denna ­skulle ju i princip kunna bli hur stort som helst. Lund har därför valt att arbeta utifrån urval av aktuella brev från be­stämda tidsperioder. När det gäller de privata skrivarna har huvudmaterialet ut­gjorts av alla brev som 24 personer fick under perioden 24 februari till 9 mars 1997, men detta urval har sedan kompletterats på flera olika sätt, i syfte att göra det så pass stort att det täcker alla de olika typer av brev som privatpersoner skri­ver till varandra: här urskiljer Lund elva typer eller ’genre­kolonier’. När det gäl­ler organisations- och företagsbreven har Lund i förs­ta hand koncentrerat sig på att få med tillräckligt många och till­räckligt olik­artade verk­sam­heter och stannat för de brev som under bestämd tidsperioder (oftast även de på fjorton dagar) skri­vits av det danska undervisningsministeriet, Köpen­hamns kommun, Fre­dens­borg-Hum­­le­bæks kommun, Den Danske Bank, Blom­berg A/S, försäkrings­bo­la­get Da­nica och de båda or­gani­satio­nerna Kræftens Be­kæmpelse och fack­förbundet Træ-In­dustri-Bygg.  Brevmaterialet kompletteras dessutom av inter­vjuer, enkät­un­der­sök­ningar och — när det gäller företag och organisationer — skrivregler och lik­nande ma­terial som används där.  Dessa brev analyseras sedan i 14 genre­kolonier.
Den klassiska retoriken är grunden för undersökningen, men den har — för att möta de krav som studiet av dessa moderna brev ställer — på ett lyckat sätt kompletterats med hjälp av teoretisk inspiration från många andra håll: från litteratur­vetenskapliga modeller för textanalys, från social- och organisationspsyko­lo­gi, pedagogik med mera.  Det metodiska greppet är alltså stort och hanteras — när man väl kommit ­igenom de långa och något snåriga metod­diskussionerna —  på ett tydligt och enkelt sätt.  Undersökningsmaterialet, breven, grupperas först i gen­rekategorier utifrån situation och funktion och exempel på brev ur dessa kate­go­rier analyseras sedan ingående med utgångspunkt i retoriska modeller.  Vik­ti­gast här är aspekter som relationen mellan framställning­en och det mål brevet söker uppnå och relationen mellan framställningen och skrivarens ethos.
Under­sökningen av de privata skrivarnas brev är väl redundant redovisad: långt innan man når fram till slutet av den långa redovisningen tycker man som läsare, att må­­let, att beskriva ”breve i brug” i Danmark idag, sedan länge är uppnått.  Denna del av avhandlingen avslutas med några värderande synpunkter som knyter an till avdelningen om företa­gens och or­ganisationernas brev. Lund häv­dar här, att de privata brev­­skrivarna allmänt sett har en god retorisk kompetens och att de han­terar den retorisk­a si­tua­tionen på ett ändamålsenligt sätt  Men, he­ter det sedan i in­ledningen till nästa avdelning, så för­håller det sig bara un­dantags­vis med de brev som folk skriver när de sitter på arbetet.
Mot denna jämförelse kan man förstås invända att ändamålsenlighet (eller framvisad retorisk kompetens) i pri­vata brev och af­färsbrev är olika saker — ett brev från gammelmormor kan upp­fattas som glädjan­de och därmed välfungerande nästan oavsett hur det är skrivet, vilket knappast gäller för ett brev ex­em­pelvis från försäkringskassan!  Att bre­ven från företag och organisa­tioner har stora retoriska brister blir dock tydligt i redovis­ning­­en. Man börjar, vi­sar Lund, oftast med att skri­va om sådant som brev­­mot­ta­garen antingen redan ut­märkt väl känner till eller med sådant som den­ne in­te rim­ligen kan vara sär­skilt intresserad av att få veta.  När man äntligen kommer fram till det som bre­vet är avsett att klarlägga framläggs detta sällan på något tydligt sätt.  Breven från fö­retag och organisationer fram­ställer därför också företagets/organisationens/­skri­varens ethos på ett oklart och tvetydigt sätt. Men när de ’professionel­la’ brev­skrivarna får frågor om upplevda brister i sin brevskrivning, talar de dock bara — konstigt nog! — om språkriktighet och liknande, däremot nästan aldrig om den retoriska grundfrågan om brevens ändamåls­enlighet.
Avdelningen om företagens och organisationernas brev är avhandlingens verk­liga kraftprov.  Först finner man här den ovan redovisade diskussionen om att folk skriver bra när de ­skriver brev privat, men dåligt då de skriver brev på job­bet. Så följer ett väl­gjort avsnitt om orga­nisationskulturer som mynnar ut i en diskussion om olika typer av företag och organisationer och hur de kan studeras.  Där­efter be­skrivs en rad intervjuer med specia­list­infor­man­ter — typ infor­mations­ansva­riga — och vi får också en välgjord be­skriv­­ning av de undersökta fö­retagen­/­organisa­tionerna, av hur under­sök­ningen tillgick på de olika ställena och av hur företa­gen­/­orga­nisatio­nerna passar in i sche­mat över organisa­tionskulturer. Så följer ett teoretiskt och me­todiskt grundat avsnitt om kva­litetskriterier för or­ganisations­brev, som mynnar ut i en diskus­sion kring en egenkonstruerad ’retorisk kom­pass’ som grafiskt samman­fat­tar olika aspekter på kvalitet i brevskriv­ning. Den pedago­giskt ele­ganta model­len fylls ut med hjälp av såväl reto­rikens gamla klas­siker som av modern forsk­ning om kommunikation.
Sedan följer, som i avdelningen om privat­breven, en noggrann deskription av undersökningsmaterialet utifrån genrekategorier och analyserade brevexempel, men eftersom de­skrip­tionen nu hela tiden kopplas till en diskussion om den reto­ris­ka ändamålsenligheten och de kriterier för den som har lyfts fram, får analyser­na i denna del av avhandlingen en målmedvetenhet och ett intresse som de tidiga­re analyserna inte hade. Genomgången summeras därefter på ett över­skådligt sätt med hjälp av den retoriska kompassen.
Undersökningen är skickligt gjord och redo­visad, och här kunde också avhandlingen ha ­slutat om Anna Katrine Lund bara hade varit en teore­tiskt men in­te praktiskt inriktad retoriker.  Men i stället följer alltså som gräd­de på moset ett långt, välar­gu­men­terat och praktiskt användbart avsnitt om vad som har gjorts och som i fram­tiden kan göras för att förbättra organisa­tionernas och företagens skriftliga kommunika­tion med privatpersoner.  Först redo­görs det för det empi­riska mate­rial — kursmaterial, kurs­erfarenheter, en­käter och intervjuer — som av­snittet byg­ger på.  Sedan diskuteras ‘in­terventionens optik’ — hur man går in och på­verkar retoriskt — med hjälp av relevant forskning av beteendepsyko­­lo­gisk, so­ci­alpsykologisk och pedagogisk art.  Dis­kussionen relateras till de organi­sa­tions­ty­per som tidigare har urskilts och det visas upp vilka strategier som har an­vänts i de olika fallen, och vilka som kan användas där, för att för­bättra den retoriska kompetensen inom företagen/organisationerna.
Avhandlingen är, som väl framgått av ovan­stående, ovanligt ambi­tiös, teore­tiskt vittsyftande, kunskaps- och uppslagsrik. Det förvånar knap­past att det stora greppet har lett till att nivån inte överallt är lika hög som i un­dersök­ningen om fö­re­tags- och organisationsbreven.  Glädjande nog har Anne Katrine Lund nu ock­så en ’allmän’ bok på gång, som skall koncentrera på just denna undersök­ning.  Genom den kommer alltså de retorikintresserade att få en genväg till den verkligt substantiella delen av denna avhandling.  Håll ögonen öppna!

Author profile

Lämna ett svar