Recension. Lars Melin Stil – språkets svårfångade signalsystem, Morfem 2019.
Recension. Simon Malkenes: Apokalypse Oslo, 2012,
Recension. En kompetensutvecklingsbok för lärare bör innehålla en mer fördjupad bild av professionen än denna bok. Men omslaget får beröm.
För den som trodde att behovet av retorisk litteratur i Sverige var mättat innebär två nya volymer ett glädjande beriktigande. Gemensamt har de försöket att förena det klassiskt retoriska med moderna tid.
Argumentation är inte enbart en fråga om analys utan också om produktion, det vill säga att själv skapa argumentation. Signe Hegelunds bok ”Akademisk argumentation” bok försöker vända upp och ner på Toulmins analysmodell.
Reflektion. Ska/ska inte diskutera med extrempartier och deras sympatisörer-frågan diskuteras i andra länder än Sverige. Orla Vigsö har läst en fransk bok om ämnet, där Philippe Breton gör sin ställning klar och ger sina läsare verktyg till debatterna.
Dubbelrecension. Lennart Hellspong har läst två böcker om konsten att få rätt – retorikens mål?
Recension. Handbokstemat tröttar ut, men en ny bok om retorikanalys har ändå sina sidor, där den analytiska mångfalden av perspektiv kommer till sin rätt.
Reflexion. Kan retoriken existera utan etik? Får en konkret retorikbok utesluta etiska diskussioner. Dan W. Boter saknar ett perspektiv i Kjell Dahlins Popretorik.
Recension. Hur skriver man sakprosatexter – och hur analyserar man dem? Det är grundfrågan i Torsten Thuréns Författarens verktygslåda, som Anders Sigrell här ser i retorikens perspektiv.
Recension. Stå-upp-komik har många likheter med retorikens grunder. Inger Lindstedt har läst en ny, liten bok som också rymmer hjälp till talare med behov för humor.
Debatt: Har medlemmar av ”den akademiska retorikeliten” en skyldighet att dela med sig av sin kunskap? Mitt svar är JA. Men varför gör de det inte?