Start » Svensk retorik » Svenska recensioner » Analytiska omsvep

Analytiska omsvep

av Cecilia Olsson Jers

Recension. Handbokstemat tröttar ut, men en ny bok om retorikanalys har ändå sina sidor, där den analytiska mångfalden av perspektiv kommer till sin rätt.

Analytiska omsvep

Cecilia Olsson Jers

En ständigt svällande hylla med handböcker i retorik kan få den mest ambitiösa samlare att bli matt. Har man läst en har man läst dem alla. Temat verkar av någon anledning vara svårt att variera. För den som vill fördjupa sin kunskap i den del av mänsklig kommunikation som vi här kan kalla praktisk retorik har få chanser i många av de handböcker som i dag skrivs på svenska. Temat verkar som sagt vara svårt att variera.

Men jag kan ha fel. Därför öppnar jag nyfiket den jag senast fått på mitt skrivbord – Retorikanalys. En introduktion skriven av Bo Renberg. Renberg undervisar i praktisk retorik och skrivande vid Luleå tekniska universitet. Genom att undervisa blir man också varse de brister som finns i olika typer av kurslitteratur. Lärare designar ofta eget material, vilket inte alltid blir så lyckat. Det finns det många exempel på. Retorikanalys är skriven för att användas som lärobok. Den är därmed tänkt att fylla ett tomrum som finns i retoriklärares bokhyllor och på studenters kurslitteraturlistor.

 

Instruktionsbok för maskinlära?

Boken är liten och behändig. Det är alltså fysiskt en riktig handbok på 137 sidor. Layouten är stilren med Studentlitteraturs svarta rygg. Nedre delen av framsidan är mörkt röd och övre vit. I det vita finns med svarta bokstäver bokens huvudtitel att läsa. Studentlitteraturs layout är ny på en viss typ av storleksmässigt mindre böcker och de lockar inte till läsning. Bara för att det är en handbok behöver den inte se ut som en instruktionsbok för maskinlära från början av förra seklet. Och det är inte Bo Renbergs fel. Hade han illustrerat med egen penna är jag övertygad om att förpackningsformatet fått ett mer tilltalande yttre.

Styrkan i Retorikanalys ligger mellan sidorna 46 och 75 (kapitel 3-5) där Renberg förutom att göra en egen analys av Kungens tal till svenska folket efter Tsunaminkatastrofen 2005 lyfter in analyser av andra skribenter. Här sätter han fingret på det som är retorikens analytiska styrka, nämligen att genom att betrakta en företeelse från olika perspektiv nå fram till en genomlyst analys. Jag ska återkomma till dessa sidor.

Annonce

Bokens första 44 sidor ägnas åt att presentera den analysmodell Renberg avser att använda när han ger sig i kast med de fyra texter som också finns publicerade i boken; Kungens tal den 10 januari 2005, ”Leve republiken” – ett debattinlägg på DN:s nätupplaga den 6 juni 2006, ”Jag vill gå ur monarkin!” – ett debattinlägg i Aftonbladet den 18 januari 2006 samt en tvåsidors annons från Hörselfrämjandet i DN den 3 maj 2006. Analysmodellen är medvetet kortfattad skriven och Renberg har utgått från Maria Karlbergs och Brigitte Mrals analysmodell i Heder och påverkan. Att analysera modern retorik (Natur och Kultur 1998). Här kommer en första invändning. Den korta presentation som Renberg gör blir ändå ett block som läggs på de texter som analyseras. Jag efterlyser en retorikbok där skribenten väljer att låta teorier och begrepp presenteras och växa fram tillsammans med analyserna. Då först är en riktig lärobok i retorikanalys född. Svårigheten med den 44 sidors långa genomgången är dels för Renberg att i analyserna verkligen använda alla de begrepp han går igenom, dels för läsaren att hålla begreppen i minnet när analyserna väl kommer.

 

Genomskinliga processer

Det vanligaste är att som skribent hoppa över själva tillvägagångssättet i analysen och enbart presentera analysen och därefter diskutera resultatet (det är också det mest korrekta i vetenskapliga uppsatser). Det gör inte Renberg och det ska han ha pluspoäng för. Han gör flera processer genomskinliga och det är ett pedagogiskt skickligt drag. Man kan säga att han erbjuder läsaren att analysera den givna texten tillsammans med honom.

Det avslutande kapitlet ägnar Renberg åt att beskriva sin egen process när han skriver ett hyllningstal åt sin dotter på hennes bröllopsfest. Han lyfter fram risken med att använda sig själv som exempel från en så känslofylld situation. Själv framhåller han både Kungen och Göran Persson för att de kan bli personliga i ett tal utan att bli privata. Här gör han precis tvärs emot med sig själv och jag blir generad när jag läser. Renbergs ambition att visa hur den retoriska analysmodellen styr hans rationella tänkande och medvetna val i talskrivandet känns som att läsa hans privata dagbok. Sättet att synliggöra en process och en produkt används som en del av en större examination på de kurser som ges i retorik på Malmö högskola. Det brukar fungera mycket bra, men genren är då istället argumentation.

I Renbergs litteraturlista finns en handfull vetenskapliga och populärvetenskapliga retorikböcker som alla finns på kurslistor på Sveriges lärosäten. Flera av dem har stora förtjänster, men jag saknar två som likt Renberg fokuserar på retorikanalys, nämligen Rhetorica Scandinavicas temanummer om retorisk kritik från 2003 (nr 26) samt den danska Retorikkens aktualitet. Grundbog i retorisk analyse med Marie Lund Klujeff och Hanne Roer som redaktörer (Gyldendal, 2006). Både temanumret och boken problematiserar retorisk kritik och ger exempel på ett flertal retoriskt analytiska perspektiv.

 

Olika modeller, olika tolkningar

Inledningsvis pekade jag på att jag anser att bokens styrka finns i sidorna 46 till 75, alltså kapitel 3-5. Renberg gör i kapitel 3 och 4, efter att läsaren fått möjlighet att läsa Kungens tal, en analys av talet med hjälp av de övergripande begreppen kontext, disposition, argumentationsmedel, argumentation och stil. Han avslutar med en reflektion över hur man kan sammanställa och presentera en analys. Efter det, i kapitel 5, presenterar Renberg analyser av de tre tal som hölls till svenska folket i anslutning av Tsunaminkatastrofen. Tal till svenska folket hölls av kung Carl XVI Gustaf, men också av dåvarande statsminister Göran Persson och dåvarande ärkebiskopen KG Hammar. Analyser av dessa tal och dess kontext är gjorda av Erik Winerö, Daniel Kranje och Barbro Wallgren Hemlin i två olika artiklar som publicerades i Retorikmagasinet nr 28/05.

Renberg har valt att publicera sin egen analys och de två andras för att visa hur olika tolkningar skribenter kan göra av tal som har samma tematiska innehåll. Och det är det som gör det så intressant. Det är så svårt att inte fastna i ett utvalt fokus och genom det antingen osynliggöra andra eller av andra skäl avstå att ens försöka visa på alternativa analyser. Renberg menar också att man lätt blir närsynt genom analysmodellers glasögon och därmed tappar fokus fast man tror att man behåller fokus. Jag menar att Renberg skulle ha dragit längre i denna tråd och byggt hela boken på olika retoriska analyser av de tre tal som hölls i december 2005. Då hade Bo Renberg skrivit den lärobok som verkligen lyfter fram problematiken och utmaningen med att välja analysmetod och också kunnat visa på de möjliga perspektiv en retorikanalys ger varje nyfiken medborgare.

Och jag hade fel. Handbokstemat går att variera. Det visar Bo Renberg på sidorna 46 till 74. Jag läser dem igen och önskar samtidigt att innehållet på dessa sidor får det djup och den bredd det förtjänar på samtliga 137 sidor i nästa upplaga av Retorikanalys. ❧


 

Författare: Cecilia Olsson Jers – Fil. mag., universitetsadjunkt i svenska och retorik, doktorand i svenska med didaktisk inriktning på enheten Kultur, Språk, Medier vid Malmö högskola.

Artikel från RetorikMagasinet 34, s 7-8.


 

Cecilia Olsson Jers

Cecilia Olsson Jers är lektor i Svenska med didaktisk inriktning på Malmö högskola

Latest posts by Cecilia Olsson Jers (see all)

You may also like

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere