-
- Språkkänslor. Ord förutsätter. Men vad förutsätter de egentligen? Det handlar om sanningsinnehåll, presuppositioner och talande verb.
Erkänna eller medge?
Peter Cassirer
I sin artikel ”Bryr sig makt om kön” i förra numret av RetorikMagasinet hävdar Christel Titti Tunebring att ”en påtaglig skillnad i hur den manlige respektive kvinnliga politikern framställs är ordvalen som ger helt olika konnotationer för läsarna. Erkänner gör en person som handlat fel. Medger gör en person som bekräftar ett uttalande”.
Här skiljer sig Tunebrings språkkänsla från min. För mig är det helt uppenbart att ingen medger något neutralt eller positivt, lika lite som man erkänner annat än misstag eller brott.
En förutsättning (presupposition) för båda verben är att en förebråelse har riktats mot någon eller impliceras. (Det traditionella exemplet på presupposition är ”Har du slutat slå din fru” där sluta presupponerar att något måste ha pågått. Det går ju varken att svara ja eller nej på frågan utan att man acceptera presuppositionen, alltså att man har slagit eller fortfarande slår sin fru.)
Verben ingår i en intressant grupp med avseende på den typ av sanningspresupposition de tillhör. Anföringsverben i svenskan kan vara neutrala — där tar sagesmannen inte ställning till det anfördas sanningshalt: ”Han sa att han hade varit på bio”. Men de kan också ange olika grader av hävdad respektive betvivlad sanning. Det i mina öron kanske tydligaste verbet som uttrycker referentens tvivel på sanningen i det sagda är påstå: I en sats som ”Han påstår att han själv har lagat middagen” låter det för mig synnerligen sannolikt att han i själva verket inte har gjort det. Om talaren i stället meddelar ”Han upplyste om att han själv hade lagat middagen” är det däremot uppenbarligen hans mening att att-satsen är med sanningen överensstämmande.
Neutrala säge-verb, där talaren alltså inte tar ställning till sanningsvärdet, är bl.a. det vanligaste säga. Andra är ange, uppge, berätta, framhålla, meddela, nämna. Mer eller mindre säkert sant presupponeras innehållet vara efter informera, intyga, påpeka, rapportera, underrätta och upplysa, medan innehållet efter försäkra, hävda, påstå, göra gällande kan tänkas vara tvivelaktigt. I försäkra beror presuppositionen sannolikt på att verbet är så starkt att misstanken uppstår att allt inte står rätt till, men givetvis kan verbet också uppträda i en kontext där denna presupposition inte föreligger. I påstå och göra gällande är som jag ser det presuppositionen knappast skiljbar från verbens betydelse av tvivelaktighet, medan hävda också kan användas enbart i kontrasterande syfte och således vara neutralt: ”Statsministern hävdade å sin sida att saken kunde ha utretts bättre”.
Sant är det påstådda (!) tillsammans med visa och konstatera liksom med bekänna, erkänna, medge, tillstå och vidgå; men till dessa verb finns dessutom presuppositionen att det man bekänner etc. är något obehagligt och något man beskylls för.
Sanningspresupponerande verb kan utnyttjas i propagerande syfte och kan vara perspektivmarkörer, eftersom de visar att referenten intar en viss hållning till det han talar om även om han utger sig för att vara helt objektiv.
Genom att vara förutsatt eller underförstådd har presuppositionen en psykologisk styrka som det krävs medvetenhet för att kunna ifrågasätta.
Presuppositionen förespeglar också en gemensam kunskapsteoretisk och ibland rentav ideologisk plattform mellan talaren och lyssnaren. Därigenom blir de förutsatta värderingarna alldeles särskilt intressanta i argumentativ stilistik.
Mer om detta finns att läsa i min bok Stil, stilistik & stilanalys från 2003. ❧
Författare: Peter Cassirer var fram till sin pensionering 2002 docent vid Göteborgs universitet.
Artikel från RetorikMagasinet 33, s 26
Liknande artiklar:
Den välklädde mannen och den avklädda kvinnan
The wrong war in the wrong time in the wrong place?
Bara retorik
Trovärdighet på språng
Peter Cassirer (1933-2020) docent em vid Göteborgs Universitet – med stort fokus på stilistik.
Han har gett ut böcker om stil och retorik som Stilistiken, Huvudlinjer i retorikens historia samt Konsten att manipulera ett sammanträde. För RetorikMagasinet har har skrivit en rad artiklar
-
Peter Cassirerhttps://www.retorikforlaget.se/author/pcretorikforlaget-se/
-
Peter Cassirerhttps://www.retorikforlaget.se/author/pcretorikforlaget-se/
-
Peter Cassirerhttps://www.retorikforlaget.se/author/pcretorikforlaget-se/
-
Peter Cassirerhttps://www.retorikforlaget.se/author/pcretorikforlaget-se/
