Hantera besserwissern

Kontanta tips. Personer som hittar fel i allt du säger, som bara måste demonstrera sin kunskap, som pratar utan mål och utan slut. Besserwissrar, gnällspikar och långrandiga kommentatorer kan fresta på talarens tålamod. Här ger Paul van der Vliet ett par tips till hur du hanterar besvärliga typer i publiken.

Hantera besserwissern

Paul van der Vliet

Hur ska man handskas med en besvärlig person i sin publik? En lyssnares negativa eller störande beteende är ett symtom på ett otillfredställt behov och om du som talare kan mätta detta behov förtar du allt negativt.

Här följer några persontyper och några tips om hur du hanterar dem.

Gnällspiken – typen som alltid har ett ”ja, men…” som svar på dina lösningar. Håller med dig (ja) men finner ändå fel i allt (men) och har ingen lösning själv. Gnällspiken är hjälplös och vill få tröst. Ge dig inte in i en diskussion eftersom det ändå bara slutar i ett ”ja, men …”. Bekräfta i stället med ”Jag förstår vad du menar och om du har en bättre lösning så lyssnar vi gärna!” Gnällspiken har inget bättre alternativ. Hade han det så vore han ingen gnällspik. Vad han behöver är tröst och förvissning. Fråga därför andra i publiken vad de tycker om din lösning. Sannolikt är majoriteten för din lösning. Gnällspiken brukar ge sig inför en majoritet. Om du ändå inte kan stilla dennes behov återstår bara att vänligt men bestämt förklara att ni inte kommer längre just nu och att du måste gå vidare.

Besserwissern – är faktiskt inte sällan lite av en expert, men en expert som har behov av att ständigt demonstrera sin kunskap för omgivningen för att få ett erkännande för sina kunskaper. Om du går i klinch med honom riskerar du att hamna i underläge av två skäl. För det första ger han sig aldrig och du riskerar därför själv att bli betraktad som en vilja-men-inte-kunna-expert. För det andra riskerar du att i ren frustration förlöjliga besserwissern och därmed göra honom till publikgunstling på din egen bekostnad. Publiken tar alltid den utsatte i försvar. Ge honom/henne i stället ett erkännande och skapa en allierad i stället för motståndare. Erkänn verderbörande som expert och be om kommentarer från andra i publiken för att få igång en kort diskussion och få bort fokus från dig själv. Kom också ihåg att du aldrig behöver skämmas för att någon i publiken kanske vet lite mer än du. De har ändå inte hört din version och det är för att höra den som de är där.

Annons

Den långrandige – en person som får ordet men som bara går på och på utan att komma till sak. Det är typen som du kan fråga efter vägen och få till svar en långdragen beskrivning av det tilltagande trafikkaoset. Tänk dig t ex att du vill tala om miljöhotet från den globala skogsavverkningen. För att få publiken engagerad ställer du frågan – ”Hur många har någonsin fällt ett träd för att få mer sol?” Ett antal armar åker upp men ”Långrand” ber dessutom att få ge en kommentar, vilket du aningslöst tillåter. Han utvecklar sedan ett var-när-hur-varför-tal om det stackars träd som han en gång fällde och som är fullständigt ointressant för resten av publiken. Publiken börjar se vädjande på dig för att få stopp på eländet.Vad göra? Jo, gör så här. För det första, låt det inte gå så långt. När du märker att han spårar ur, avbryter du genom att helt enkelt falla honom i talet, tacka för inlägget och hänvisa vänligt men mycket bestämt till tidsbristen. Säg så här i det här exemplet,”Tack skall du ha, vi skulle gärna vilja höra hela historien men jag hoppas att du förstår att vi inte hinner. Du och en del andra här har alltså prioriterat solsken framför växtlighet” (led sedan in det på den globala skövlingen).

Dominanten – ett publikmonster som måste tämjas. Monopoliserar hela föreställningen. Dominanten ställer hela tiden frågor för att höras, avbryter, kommenterar, hånar, skrattar i otid osv. Dominanten anser sig ha förtursrätt i alla lägen och väntar sällan på att få ordet. Den värsta sorten slänger dess­utom ur sig kommentarer lite till höger och vänster om andra i publiken. Dominanten är både gnällspik, besserwisser och långrand i kombination, men lider dessutom av ett mindervärdighetskomplex som han kompenserar med storhets­vansinne. Hur skall man då få stopp på en sådan? Det bästa sättet är att ge honom ett erkännande och säga följande – ”du är så aktiv och har så många åsikter om så mycket att det vore bra om du kunde komma fram och ställa dig här och utveckla dina tankar inför alla oss!” Oftast visar det sig då, att hans dominanta beteende bara gäller inom hans lilla komfortzon, vilket förvandlas till blyg ödmjukhet inför hotet att behöva stå inför publik. Han ger sig. Men skulle han mot förmodan komma fram så ger du honom ett par minuter för att få utlopp för sin dominans. Om ingenting hjälper, gör paus och tala enskilt med vederbörande.

Tre sätt at återfå kontrollen

Och så några generella tips. Utgå alltid från att publiken är vänligt inställd. Exemplen ovan är undantag. Det är du som har kontrollen och bestämmer det som passar DIG! Behåll den kontrollen. Du har inte någon skyldighet att låta alla som räcker upp handen komma till tals. Men det finns, som sagt, en och annan individ som kan ställa till det för dig. Det gäller för dig att inte gripas av panik utan i stället agera professionellt. Här är några generella regler:

Distansera. Det är lätt att tappa tron på sig själv när man t ex ser någon eller några i publiken lämna lokalen. Det behöver inte alls betyda att det är en demonstrativ protest eller beror på uttråkning. Det kan bero på toalettbesök, parkering som går ut eller liknande måsten. Alla människor agerar utifrån sina personliga känslopaket. Inte heller de beskrivna typerna har någonting emot dig personligen, utan har egna bakom­liggade orsaker till sitt beteende. Distansera dig därför och ta inte åt dig personligen.

Avengagera. Om du t ex håller ett föredrag om alternativ­mediciner och hävdar att de botar vissa sjukdomar, kan någon i publiken ilskna till och mena att det är humbug och kvacksalveri. Ge dig inte in i en diskussion. Det förvärrar bara situationen. Tappa inte kontrollen över dina känslor och gå inte in i försvarsställning. Anklaga t ex inte genom att säga ”Jag tror inte att du vet vad du talar om när du hävdar något sådant”. Ställ i stället frågor för att finna förståelse.

Alla har rätt till sina åsikter och du har rätt till dina. Förfäkta inte ilsket din ståndpunkt utan tänk på att kommentaren från lyssnaren också är rätt, men rätt ur ”hans” synvinkel. Kasta därför genast över bollen. Ställ t ex den respektfulla frågan ”Vad är det som får dig att tycka att det är humbug?” När han har förklarat varför, skall du aldrig förlöjliga eller offentligt nergöra argumenten, utan i stället visa respekt och tacksamhet för hans inlägg. Om du utsätter någon i publiken negativt blir han/hon publikgunstling. Om du som talare är utsatt och förlöjligad, har du resten av publiken på din sida. Bekräfta därför i stället uppriktigt att du respekterar hans åsikt, men att du har en avvikande uppfattning. Därefter kan du lungt leverera dina argument för att till slut runda av med att du gärna fortsätter diskussionen efter ditt föredrag.

Avväpna. Ett bra sätt att förta udden av negativa yttranden och kommentarer är att använda humor. Humorn får dock aldrig användas på ett sätt som får någon i publiken att tappa ansiktet inför resten av publiken. Inta en lätt och lekfull hållning. När du blir spänd ökar den negativa energin! Det är inte nödvändigt eller ens alltid lämpligt att avväpna med skratt­humor. Humor har många fasetter. Att vara lättsam när man befinner sig i en utsatt situation är också humor, eftersom det smittar av sig och skapar lättnad hos publiken, som under tiden har blivit spänd av inläggen från den besvärlige. Tala t ex om lyckan för mänskligheten att vi har olika åsikter. Använd lite självironi och kläm till med att du inte ens alltid kan komma överens med dig själv och skoja lite om de kata­strofala följderna om vi alla alltid hade haft samma mening om allt. Observera att du inte behöver komma på trevliga saker att säga spontant just då. Sådana kommentarer kan förberedas för olika situationer, precis som jag exemplifierade en kort förberedelse här.

PS: Genus ”han” har använts därför att kvinnor sällan tillhör någon av de beskrivna typerna. ❧

Författare: Paul van der Vliet är distinguished toastmaster, medlem i The Professional Speakers Association och utbildare.

Artikel från RetorikMagasinet 34, s 13-15.