Start » Svensk retorik » Svenska talarstolen » I kyrkan kan ingen höra dig skrika

I kyrkan kan ingen höra dig skrika

av Peter Ström-Søeberg

Retorisk provokation. När biskop Eva Brunne uppmanade till samling för människors värdighet och lika värde vid Riksdagens öppnande blev det hela havet stormar. När vågorna lade sig igen var de politiska fronterna och synen på kyrkans politiska verksamhet oändrade.

I kyrkan kan ingen  höra dig skrika

Peter Ström-Søeberg

Kyrkans roll i ett sekulariserat samhälle är inte helt enkel. I princip är kyrkan skild från politiken, men dels finns fortfarande de rent politiska kyrkoråden, dels är kyrkans verksamhet i sin grund politisk, eller som årkebiskopen Anders Wejryd uttrycker det: ”Kyrkan har ansvar för att ta upp gemensamma frågor. Det är ju politik.”

Vid Riksdagens öppnande hölls som vanligt en guds­tjänst i Storkyrkan. Vid slutet av biskop Eva Brunnes tal tågade den samlade Sverigedemokratiska riksdagsgruppen ut ur kyrkan och gav startskott till en debatt om Brunnes tal – var det en rimlig markering av kyrkans människosyn eller var det otidlig politisk agitation?

Bland kritiker – både anonyma och personer som törs stå fram med sitt namn – finns både politiska och ‘religiösa’, som t.ex. Ulf Ekman, som framhåller både Eva Brunnes kön och hennes sexuella läggning. På den notoriskt rabiata sajten Flashback gick en uppmaning ut att hitta ”smaskigt skvaller om denna tvivelaktiga individ”.

Det (ö)kända gardet av kvinnoprästmotståndare var såklart även de snabbt ute med kritik av talet – en kritik som dock enbart formulerades i termer av bekymring för kyrkans roll och integritet.
Kritiken mot Brunnes tal handlade dock även om själva talet, som enligt Jimmie Åkesson ”väldigt tydligt [var] en attack mot oss”: kan/ska/bör kyrkan ta ställning i värde- eller politiska frågor? Går det överhuvudtaget att skilja dessa när ett parti gör helt grundläggande demokratiska värderingar till en politisk fråga?

Annonce

Att prata och prata rätt

Det är enkelt att med sarkasm ironisera över Sverigedemokraternas reaktion på Brunnes predikan. För det första: Om nu Sverigedemokraterna inte är främlingsfientliga, varför retar de upp sig på en biskop som varnar för främlingsfientlighet?

Kanske mer intressant: Sverigedemokraterna har i flera år opponerat sig mot hur kritik mot invandringspolitik och främlingfientlighet tystas ner. Pia Kjærsgaards Dansk Folkeparti, som Sverigedemokraterna har en än så länge bara med tveksamhet besvarad relation med, har etablerat en fast topos i den danska offentliga debatten – en topos som Sverige­demokraterna har gjort till sin: att i Sverige får alla invandringskritiker munkavle, medierna vågar inte prata om invandring, politikerna är för fega, etc. Då reser sig en biskop för att prata om främlingsfientlighet, och vad händer då?

Är det bara Sverigedemokrater som får prata om invandrare…?

Association som argument

Nu sade sig Sverigedemokraterna inte att ha reagerat på Brunnes tal om främlingsfientlighet, utan att hon stödde en demonstration som hölls dagen innan talet i Storkyrkan.

Beskrivningen av den demonstrationen skiljer sig markant beroende på politisk hemvist. Vissa använder rent associativa argument, som att demonstra­tionen arrangerades av vänsterextrema grupper, där – med Göran Skyttes ord – ”Lars Ohly var den mest högerorienterade”, eller som att kedja ihop demonstrationen med det stigande våldet mot Sverigedemokratiska kandidater. Själv sade sig Brunne inte ha noterat tendenser till våldsamheter under de 15 minuter hon bevittnade demonstrationen.

       Vissa använder rent associativa argument, som att demontra­tionen arrangerades av vänster­extrema grupper, där – med Göran Skyttes ord – ”Lars Ohly var den mest högerorien­terade”

Brunnes ”stöd till demonstrationen” är även den mer associativ än konkret; hon tar avstamp i demonstrationens budskap och konkluderar att ”här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan” – att ansvaret för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet inte kan överlämnas till demonstrationer, utan gäller alla.

Från fronten inget nytt

Ställningstaganden för och emot Brunnes tal följde redan cementerade åsikter. Vissa politiker – t.ex. riks­dagsledamoten Staffan Danielsson (c) – såg ett misstag i att knyta an till ”radikala vänstergrupper”, men utan att i övrigt kräva vidare konsekvenser. Sympatier med kyrkans försvar för ”lika värde” blommade måhända upp ett tag, men eftersom inget försök på att utveckla Brunnes ställningstagande har gjorts, har knappast kyrkan stärkt sin position.

Foto: Anders Wiklund/TT

Sympatisörer med Sverigedemokraterna stärktes däremot i sin tro på ”etablissemangets” förtryck; nu är även kyrkan anti-svensk. I Sverigedemokraternas officiella organ SD-kuriren låter det: ”Med tanke på Svenska kyrkans vänsterpolitisering kan det dock knappast sägas att den uttalat lesbiska biskopens ställnings­tagande kom oväntat.” Sverigedemokraterna förväntar och söker sitt martyrium – och med Brunnes tal fick de martyriet serverat på ett silverfat: ”Hon har använt sig av ett kamoflerat angrepp gent sd och hänvisat till något evangelium” [sic!], som en anonym kommentar på internet uttrycker det.

        Sverigedemokraterna förväntar och söker sitt martyrium – och med Brunnes tal fick de martyriet serverat på ett silverfat

Dagstidningar och inte minst förmiddagsbladen fick sitt politiska drama i realtid – något mer spännande än den efterföljande tretimmars uppräkningen av röster till val av Riksdagens talman. Den politiska debatten fick sina vanliga misstänkta ur hålen med sina vanliga synpunkter i sina vanliga fora. Men kanske trots allt kan vi se att värderingar – kyrkans och våra egna – från och med denna riksdag har blivit till politik. Och att politik därmed har blivit oundviklig.

 


Eva Brunnes tal

Känn glädje i uppdraget

Eva Brunne, biskop Stockholms stift.
Predikan vid Riksmötets öppnande den 5 oktober 2010

Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.

Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?

Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i staden Thessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts med förtroende.

Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren till visheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.

När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.

Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat att en blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livs­lång förändring för både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringen som bokstavligen blev livsavgörande.

Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.

Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.

Med det får vi fortsätta nuet, mot framtiden.


Läs mer om RetorikMagasinet 45.

RMS45


 

Peter Ström-Søeberg

Förlagschef, ägare Retorikförlaget
Redaktör för RetorikMagasinet
Peter Ström-Søeberg

Latest posts by Peter Ström-Søeberg (see all)

You may also like

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere