Jimmy Carter på universitetet i Havanna

Talarstolen. “Den sämste presidenten, men den bästa ex-presidenten, USA någonsin haft.” Detta sägs om Jimmy Carter, som i dessa dagar tar emot Nobels fredspris 2002. Ett bland Carters mer spektakulära ex-president-initiativ var besöket i maj i år på Castros Cuba. Som en del av inbjudan ombads han hålla ett tal på universitetet i Havanna och som direktsändes i Cubansk tv. Som exempel på att amerikansk politisk talekonst också kan vara annat än nationalistisk krigsretorik, publicerar vi ett utdrag ur talet – RetorikMagasinets hyllning till Carter och hans Carter Centers arbete för världsfred och hälsovård.

Jimmy Carter, universitetet i Havanna, 14 maj 2002.

Sedan [den Cubanska revolutionen 1959] har våra nationer följt olika filosofiska och politiska spår.

Varken USA eller Cuba har hittills förmått hitta en väg till en positiv och konstruktiv samlevnad. Kommer detta nya århundrade att skåda grannfolken i harmonisk vänskap?

Jag har inte kommit hit för att lägga mig i Cubas interna angelägenheter utan för att räcka ut vänskapens hand till det Cubanska folket och för att beskriva min vision om framtiden för våra två länder och för hela Amerika.

Våra länder har varit fångna i ett destruktivt krigstilstånd i mer än 42 år, och det är dags att ändra på förhållandet och på sättet vi tänker och talar om varandra. Eftersom USA är det starkaste landet, bör också vi ta första steget.

Annons

För det första hoppas jag att Kongressen snart ska agera för att tillåta obegränsat resande mellan USA och Cuba, etablera öppna handelsförbindelser och återkalla embargot.

Embargot fryser den nuvarande situationen, skapar frustration och förakt, begränsar amerikanska medborgares frihet och gör det svårt för oss att utväxla ideer.

För det andra hoppas jag att Cuba och USA kan lösa de 40 år gamla egendomstvisterna med en smula kreativitet.

De flesta amerikanska företag har redan avskrivit förlusterna, medan andra fortfarande söker kompensation och många cubaner, som flydde revolutionen, har alltjämt en sentimental längtan efter sina hem.

Jag föreslår att våra två länder skapar en specialkommission för på ett positivt och konstruktivt sätt att handskas med alla parters juridiska krav.

För det tredje: en del av dem som lämnade denna underbara ö, har tydliggjort att entreprenörskap är nyckeln till en levande ekonomi. Men många cubaner i södra Florida är fortfarande arga över sin exil och sina skilda familjer. Vi måste skapa en framtid som låter dem vara en bro mellan Cuba och USA.

Men är sådana normala relationer möjliga? Jag tror det.

Cuba har skapat en socialistisk regering med ett dominerande parti och folk tillåts inte organisera oppositionella rörelser.

Er grundlag erkänner yttrandefrihet och rätten att bilda föreningar, medan andra lagar förnekar personer, som är oeniga med er regering, dessa friheter.

Mitt land är knappast perfekt när det kommer till mänskliga rättigheter. Ett mycket stort antal av våra medborgare sitter fängslade, och det råder ingen tvekan om att dödsstraffet drabbar fattiga, svarta och psykiskt sjuka värst.

I mer än ett kvarts århundrade har vi – utan att lyckas – kämpat för att skapa en grundläggande hälsovård för våra medborgare. Men garanterade rättigheter ger varje medborgare möjlighet att arbeta för att ändra dessa lagar.

Dessa rättigheter garanteras också på Cuba.

Det är hedervärt att kapitlen 63 och 88 i er grundlag ger varje medborgare rätt att kräva lagändringar i nationalförsamlingen om man kan samla minst 10.000 underskrifter för förslaget.

Jag har blivit informerad om en sådan underskriftinsamling, Varelaprojektet, som har nått målet och har presenterat sitt krav för nationalförsamlingen. När cubaner på detta sätt visar sin röst med fridfulla och demokratiska medel, kan världen se att det är cubanerna – och inte utländska intressen – som skapar detta lands framtid.

Cuba har ett strålande hälsovårdssystem och grundläggande utbildning för alla, men förra månaden röstade ändå en stor del av de latinamerikanska regeringarna på FNs människorättskommissions krav om att Cuba ska leva upp till grundläggande rättigheter.

Opinionsmätningar visar att en majoritet i USA önskar ett slut på embargot, att det återigen ska vara möjligt att resa mellan våra länder och att Cuba ska välkomnas i de amerikanska demokratiers gemenskap.

Samtidigt mener de flesta av mina landsmän att problemen med ekonomisk och politisk frihet måste lösas.

Efter 43 års fiendskap hoppas vi att ni snart kan räcka ut en hand över det stora hav, som skiljer oss, och säga “Vi är redo att ingå i demokratiernas gemenskap.” Och jag hoppas amerikanerna ska öppna sina armar och säga: “Vi bjuder er välkomna som våra vänner.”

Källa: http://www.cartercenter.org/viewdoc.asp?docID=517&submenu=news

Översättning: Maria Ström.

Läs mer om RetorikMagasinet 16.