Karaktär som klippdocka

Lena Lid Falkman

Karaktär som klippdocka

Utseende, moral, egenskaper, namn, ålder och yrke. Allt detta och mer kan ingå i ethos, den retoriska karaktären. Ethos är det som står för trovärdigheten i argumentationen och ethos kan också vara argument i sig. Här ska vi möta en person från verkligheten, som också är en klippdocka med många attribut och tolkningar: Barack Obama.

The Magnetic Dress Up Obama – A change of clothing we can believe in! Klippdockan Obama har vitt leende, vältränad kropp och svarta boxerkalsonger. Det är en klippdocka man kan ha på kylskåpet. Klipp-Obama har en rad magnetiska tillbehör som vi kan sätta på honom. Kostym med tillhörande talarstol och amerikansk flagga, men han kan också ha afrokrullfrisyr, vitt linne och rap-bling-blinghalsband med kedjor som håller upp ett fett HOPE. Obama kan kläs i jeans, skjorta och cowboyhatt. Bermudashorts, solglasögon och hawaii-skjorta. Dessutom finns tomteluva, jordglob och röd telefon. En hög svart hatt, så han kan se ut som av de ”founding fathers”. Sist men inte minst kan vi sätta på honom en superhjälte-dräkt, komplett med blå trikåer, ögonmask och röd mantel.

Klippdockan Obama har jag köpt i butiken på museet för Nobels fredspris i Oslo. Obama fick, enligt kritikerna, fredspriset för förhoppningarna världen har på honom – en världsman och fredsmäklare. De olika kläderna kommunicerar också Obama som olika amerikanska stereotyper som cowboy och ”casual guy” och som stereotyp afroamerikan med krull och bling. Men han ska också ta över arvet efter de män som skapade konstitutionen med sin höga svarta hatt. Som om inte alla dessa persona var nog, han ska också vara superhjälte.

Valkampanj mellan två klippdockor

Valkampanjen 2012 handlade inte alls om politik. Valkampanjen var en kamp mellan två personer, eller snarare, två personligheter. Valet handlade om ethos.
Majoriteten av mediabevakningen i senaste valet i USA, både i Sverige och i USA, ägnas åt personerna. Artiklar och TV-dokumentärer reder ut vilka Obama och Romney är som personer. De provar och diskuterar olika versioner av klippdockan Obama. Äkta maken Obama. Multi-kulti Obama. Samhällsorganisatören Obama.
Obama och Romney möts i kampanjen i tre debatter. Upplägget är ett demokratiskt och retoriskt frosseri. Inga reklamavbrott eller skrikig publik. Istället långa debatter där ”vanligt folk” ställer frågor till de två kandidaterna. Därför har båda chansen att föra fram sin politik. Ändå är det mycket lite faktisk politik som kommer fram. De konkreta diskussionerna som äger rum stannar vid teknokratiska diskussioner om hur partierna räknat fram till exempel arbetslöshetssiffror. Annars handlar debatterna om vilka klippdockor kandidaterna är och om försök att klistra olika attribut på varandra. Socialisten Obama mot Kapitalisten Romney. Mormonen Romney mot Kristna Obama.

Valet handlade om ethos snarare än logos och pathos. Det var ett val mellan två klippdockor.

Hedersknyffeln Obama mot Lögnaren Romney

Vid ett tillfälle under kampanjen sa Romney att han inte skulle bry sig om de 47% av det amerikanska folket, som inte betalar inkomstskatt. Mötet var inte publikt men spelades in. Avsnittet där Romney avfärdade nästan hälften av väljarna spreds som en löpeld via social media och media. Dessa 47% blev en stor snackis. Så stor att Romney kände sig manad att ta upp det i sitt avslutningstal i en av debatterna.

I think the president’s campaign has tried to characterize me as — as someone who — who is very different than who I am. I care about a hundred percent of the American people.

Romney försökte alltså försvara och reparera sitt ethos genom att identifiera sig med hela amerikanska folket. Att Romney nämnde sin miss, öppnade upp för Obama att fortsätta hålla kvar fokus på Romneys miss.

I believe Governor Romney is a good man. He loves his family, cares about his faith. But I also believe that when he said behind closed doors that 47 percent of the country considers themselves victims who refuse personal responsibility…

Här visade Obama välvilja genom att tala gott om Romney. Om Obama är för kritisk, kan det slå tillbaka på honom själv. Samtidigt pekade han på Romneys brist på förståelse med alla de som inte kan betala skatt och som tar emot bidrag. Obama frossade i det ordentligt genom att räkna upp många berörda grupper. Så försökte Obama framställa sig som Hedersknyffel, och Romney som Lögnare. Romneys miss och Obamas reaktion på den, handlade båda två om ethos, närmare bestämt det som Aristoteles kallar för eunoia som betyder välvilja och identifikation.

Superhjälten Obama och Hitler-Obama

För att göra skillnad mellan den person som talaren vill visa sig som, och den person som publiken uppfattar, kan man skilja mellan framställt och uppfattat ethos. Om man söker på internet efter humoristiska eller sarkastiska illustrationer om Obama, så återkommer teman som säger en hel del om uppfattat ethos om Obama. Det ena är superhjälten, något som uppstod i första valkampanjen, då höga förväntningar riktades mot Obama. I den andra kampanjen framställdes ibland denna superhjälte lätt tilltufsad med gipsat ben. En annan illustration som finns om Obama, är då han tillskrivs attribut som Hitler-mustasch och nazisthälsning. Eller Obama på ryska propagandaaffischer. Obama har inte framställt sig själv varken som superhjälte eller som Stalin. Men han har uppfattats och utmålats som båda.

Klippdockornas värld i tidningar är enkelspårig. Det är flickor i klänningar och pojkar i uniform eller kostymer. Verklighetens klippdockor i politikens värld är inte mycket mer mångfacetterade.

Senator Obama blir Presidentkandidat Obama

Det viktigaste talet i Obamas politiska liv är inte något av kampanj- eller installationstalen 2008, eller 2012/2013. Det är talet från 2004. Det var då det började. Barack Obama är senatorskandidat för Illinois. Han får chansen att vara en av huvudtalarna vid demokraternas kongress i Boston i juli 2004. Det sägs att Obama vänt på tankar och formuleringar till detta tal i flera år, tills han här får chansen. Och som han tar den!

On behalf of the great state of Illinois… crossroads of a nation, land of Lincoln, let me express my deep gratitude for the privilege of addressing this convention. Tonight is a particular honor for me because, let’s face it, my presence on this stage is pretty unlikely.

Obama utgår från sig själv som person, länkar sen ihop den historien med vittneshistorier från andra han träffat, till att bli en del av hela USA:s historia.

I stand here knowing that my story is part of the larger American story, that I owe a debt to all of those who came before me, and that in no other country on Earth is my story even possible.

Talet accelererar, och på slutet får det ett klimax med religiösa undertoner.

America, tonight, if you feel the same energy that I do, if you feel the same urgency that I do, if you feel the same passion that I do, if you feel the same hopefulness that I do, if we do what we must do, then I have no doubt that all across the country, from Florida to Oregon, from Washington to Maine, the people will rise up in November, and John Kerry will be sworn in as president. And John Edwards will be sworn in as vice president. And this country will reclaim it’s promise. And out of this long political darkness a brighter day will come.

En okänd Obama går upp i talarstolen på kongressen 2004, hans inledande ethos är som en av många senatorskandidater. Under talet lyckas han göra sig känd, han framstår som en symbol för Amerika, och som en engagerad och folklig far, samtidigt en välutbildad och artikulerad politiker. Obama går ned från talarstolen med ett slutligt ethos som en möjlig presidentkandidat i partiets framtid. En kvinna i publiken ska i slutet av talet ha skrikit ”nu skrivs historia!”. Hon fick rätt.

Inte svart eller vit, utan en blå och röd och vit Obama

Obama ändrar sitt ethos genom detta tal 2004. Det gör han främst genom att uttrycka hopp och enighet,

…there’s not a liberal America and a conservative America; there’s the United States of America.  There’s not a black America and white America and Latino America and Asian America; there’s the United States of America.

Senatorskandidat Barack Obamas tal vid den det demokratiska partiets kongress i juli 2004

Denna retoriska figur är grunden i Obamas politiska tänkande, och det är väl därför vi fått höra den så många gånger i olika versioner i de viktigare talen genom åren. Tankebilden där motsatta delar egentligen inte är motsatser utan olika delar av en enhet.

Obama blir presidentkandidat och vinner valet efter, 2008. Som en betydligt mer grånad man lyckas han med något som bara Clinton lyckats med av demokraterna sen FD Roosevelts tid – att vinna igen 2012. Obama får hålla segertal en andra gång, och han avslutar det med:

We are greater than the sum of our individual ambitions and we remain more than a collection of red states and blue states. We are, and forever will be, the United States of America.

President Obamas segertal i november 2012 i Chicago

Obama uttrycker inte bara hopp, utan också enighet. Hopp och enighet – hur får man det att bli mer än bara ord?

Obama kan prata om hopp och enighet; att olika delar tillsammans blir starkare, trots att de är motsatta varandra.  Obama kan använda detta budskap med stor trovärdighet. För den är också en bild av Obama själv. Obama är inte varken eller. Han är både och. Både svart och vit. Både elitklass och enkel bakgrund. Både karriärtyp och hängiven make och far.

Det sätt som Obama skapar trovärdighet på är att framstå som en synekdoke, ett Amerika i miniatyr. Med denna ofta upprepade tankebild med inte ett blått eller rött eller svart eller vitt, utan ett Amerika, menar jag att Obama har bundit samman sig själv och sitt ethos med Amerikas Förenta Stater. Han är trovärdig genom att själv vara den smältdegel som utgör USA. Han skapar trovärdighet i sitt budskap genom att koppla ihop sitt eget ethos med budskapet.

Landsfadern Obama

For we, the people, understand that our country cannot succeed when a shrinking few do very well and a growing many barely make it.

President Barack Obama, installationstal januari 2013

Obamas andra installationstal i januari 2013 skiljer sig från de flesta av hans tal. Här finns inga illustrationer med röda och blå stater, här finns inte heller några anekdoter från Obamas uppväxt eller från hans släktingar eller familj. Talet är från ett vi, till ett vi, snarare än från en talare till en publik. Talet handlar om enighet, ett vi. Ett vi som har lärt sig saker – som att fri marknad behöver regler. Ett vi som har förstått av historien, bland att annat att man måste förändras.

Istället för att skapa ett direkt ethos, att tala om sig själv och sina egna erfarenheter, för att då visa på egna egenskaper för att skapa trovärdighet, bygger detta tal mer på indirekt ethos. I Sverige skulle vi prata om viljan att vara ”landsfader”. Obama pratar för landet, för folket, som landet, som folket. Obama behöver inte längre fjäska för att bli vald. Han behöver inte längre etablera sig hos väljarna. Det Obama behöver nu är enighet för att kunna få saker gjorda, såsom Medicare och förändring av kärnkraften. Genom att bli en förespråkare för ”vi, folket”, lyfter sig Obama ett steg över och blir folket.

My father was a foreign student, born and raised in a small village in Kenya. He grew up herding goats, went to school in a tin- roof shack. His father, my grandfather, was a cook, a domestic servant to the British. But my grandfather had larger dreams for his son. Through hard work and perseverance my father got a scholarship to study in a magical place, America, that’s shown as a beacon of freedom and opportunity to so many who had come before him.

Senatorskandidat Barack Obamas tal vid det demokratiska partiets kongress i juli 2004

Av egen kraft tar sig Obama till Harvard och lyckas där. Han blir den förste svarte redaktören för det mest prestigefyllda uppdraget som redaktör för tidskriften Harward Law Review. Obama använder flitigt sin familj för att illustrera sina budskap. Hans far, den unga mannen från Kenya, och mamman, den starka vita amerikanskan. I det tal i maj som kickar igång kampanjen för omval, säger Obama:

Look, we don’t expect government to solve all our problems, and it shouldn’t try.  I learned from my mom that no education policy can take the place of a parent’s love and affection.

President Barack Obamas kampanjtal i Ohio i maj 2012

Kvinnlig klippdocka med muskulösa armar

Med Obamas framgång har också hans familj blivit kändisar. Till och med hunden. När Obama vann 2008 lovade han döttrarna att det skulle flytta med en hund in i Vita Huset. Till och med denna hund är något av en stjärna och rasen portugisisk vattenhund har blivit mäkta populär, sen Bo blev ”first dog”. Frun Michelle, som Obama gärna lyfter fram, har som presidentfru mycket lite faktisk makt. Däremot har USA:s presidentfruar stor symbolisk makt, till exempel påverkar Jackie Kennedys stil än idag modevärlden. Michelle Obama blev 2013 utsedd av Time till en av världens mest inflytelserika människor.

Michelle Obama driver som presidentfru projektet Let´s Move! för att förhindra barnfetma. Klippdockan Michelle tränar, äter rätt och får sin familj att äta rätt, utan att bli rabiat. Hon gör push-ups i en talk-show och bjuder in viktkämpande feta till Vita Huset i ett annat TV-program. Michelles autenticitet förstärks av att hon förkroppsligar sitt budskap, och hennes vältränade armar har fått många rubriker. Michelles yttre skapar trovärdighet i budskapet.

Obamas trovärdighet har också varit ifrågasatt. Hans namn, Barack Hussein Obama. Hans hemland – är verkligen födelsecertifikatet äkta, föddes han på Hawaii? Är han genuin och autentisk amerikan? På många sätt är Obamas yttre ethos osannolikt.

Aristoteles ethos var främst fokuserat på egenskaper, ett sorts inre ethos. Quintilianus däremot lade också in yttre förhållanden som viktiga, såsom namn och utseende. I Obamas fall är både yttre och inre viktigt i skapandet och bedömandet av ethos och hur genuint detta ethos är.

Något som ökat på Obamas autenticitet är hans val att använda modern kommunikation som olika kanaler av social media. Twitter har använts för att mobilisera väljarna Det är också ett sätt för Obama att kommunicera direkt med anhängare – att vara autentisk. Med avsändaren @BarackObama på Twitter signeras direkta tweet från Obama med BO, allt för att vi ska veta när något kommer direkt från honom.

Klippdockan Obama mer osannolik än skapade klippdockor

I den hyllade TV-serien Vita Huset – The West Wing (NBC, 99-06) övertas presidentposten i sista säsongen för första gången av en icke-vit. Matthew Santos är en mexikan-amerikan sedan sex generationer. TV-serien Commander in Chief (ABC, 05-06) handlar om den kompetenta och driftiga Mackenzie Allen, den första kvinnliga presidenten som fått kliva upp från vicepresidentposten. Med de fiktiva karaktärerna Santos och Allen lekte här USA med det som då ännu inte skett i verkligheten; att någon annan än en vit man kan bli vicepresident eller president.

Men inte i någon hollywoodsk film eller TV-serie har man vågat skapa ett liknande scenario som det som utspelar sig 2008. I den blå ringhörnan en ung svart-vit man med ett afrikanskt och ett muslimskt namn. Han kommer från en enkel bakgrund och saknar den klassiska kärnfamiljen. Han har delar av sin familj utomlands, och har också själv bott flera år i andra länder. Mot honom i den röda ringhörnan står en politiskt radikal och djupt religiös fotbollsmorsa, påhejad av en engagerad och, ur europeisk synvinkel, galna folkrörelsen TeaParty. I filmen Game Change (2012) dramateriseras hur McCain utsåg Sarah Palin som vicepresidentkandidat. Om bara en bråkdel av porträttet av Palin är nära verkligheten, är det sanslöst att någon med en sådan brist på intelligens och allmänbildning varit på väg i in i Vita Huset. Palin har inte något gemensamt med fiktive Allen, förutom att hon är kvinna. Obama är på många sätt mer icke-amerikansk än fiktive Santos.

Klippdockans moral i Vitt hus eller Svart hus

Viktigast i Obamas ethos är det moraliska anslaget, hans värderingar. Obamas största motståndare hugger främst på den etik som går igenom hans politik. Obama försöker införa socialism, kanske till och med kommunism. Hans värderingar går emot den grundläggande ideologi som utgör Amerika – självständigheten och individualismen.

Vita Huset – The West Wing handlar om två starka presidenter med speciella ethos som mer än något annat drivs av viljan att göra gott. En vilja att ändra USA till något bättre, och de stöttas av en stab som drivs av samma moraliska drift. År 2013 skapade Netflix TV-serien House of Cards (inspirerad av en brittisk serie med samma namn). Återigen får vi följa en senator på väg upp i karriären i amerikansk politik med sikte mot Vita Huset. Återigen är det moralen som är i fokus för historiens huvudpoäng. Precis som Vita Huset – fast precis tvärtom. Francis Underwood i House of Cards framställer Vita Huset som Svarta Huset. Han föreslår politiska förändringar inte för att de är bra för landet utan för att de gynnar hans karriär.

Är Barack Obama en president av ett vitt hus – ett ledarskap av god etik som föreslår förändringar för en bättre värld, kommunicerat genom hans egna autentiska värderingar och sin egen person? Eller är Obama en president av ett svart hus – ett ledarskap av dålig etik som föreslår förändringar för en försämrad värld, kommunicerat genom fejkade värderingar och via tveksamma fakta om sin egen person? Ethos är både det skapade – men också det uppfattade. Domen över ethos säger också mycket om betraktaren.

Historien om Barack Obama är på många sätt mer osannolik än vad Hollywoods fiktion skapat. Och historien fortsätter fyra år till.

Obama sitter på kylskåpet. Idag har han kostymen på sig. Återstår att se om vi i framtiden kommer att föreställa oss honom med superhjälte­kostym eller Hawaiiskjorta.


    Om ethos

Inledande, erhållet, slutligt ethos – Det ethos som en talare går in i till ett tal, skapar under ett tal, och det slutliga som han/hon fått efter talet.
Direkt och indirekt ethos – Att tala om sig själv och de egenskaper man har i sitt ethos, eller att visa på sitt ethos genom det man pratar om, och hur man pratar om det.
Framställt och uppfattat ethos – Det ethos som talaren själv försöker skapa, och uppfattning som publiken har av talaren.
Yttre och inre ethos – Yttre karakteristika av en person såsom utseende och kön eller de inre egenskaper som utgör personens karaktär.

Aristoteles ethos-modell
Kompetens
Karaktär
Välvilja

Quintilianus ethos-klassifikation
Familj/förfäder
Nationalitet och hemland
Namn
Utbildning/erfarenhet
Bakgrund
Yrke
Rikedom
Kön
Ålder
Utseende
Vänner
Civil ställning
Psyke
Hur personen vill uppfattas


Läs mer

Det finns mer om ethos i författarens doktorsavhandling från 2009, Ledarskapande Retorik. Finns tillgänglig här: http://lenalidfalkman.se.
Aristoteles: Retoriken. Övs Johanna Akujärvi, Retorikförlaget, 2012.
Baumlin, James och Baumlin, Tita French (red): Ethos – New Essays in Rhetorical and Critical Theory. Southern Methodist University Press, 1994.
Johansen, Anders: Talerens troverdighet – Tekniske og kulturelle betingelser for politisk retorikk. Universitetsforlaget, 2003.
Kjeldsen, Jens E: Retorik idag – Introduktion till modern retorikteori. Studentlitteratur, 2008.
Quintilianus: Institutio Oratoria, kapitel V avsnitt 10:23-31
Wilhoit, Elisabeth, 2013: ”Michelle Obama´s Embodied Authentic Leadership: Leading by Lifestyle”. Ur kommande Melina, Lois, Lid-Falkman, Lena m fl (red): The Embodiment of Leadership. Josey-Bass.
Alla bilder i artikeln: Thomas Falkman.


Författare: Lena Lid Falkman är ekonomie doktor vid Handelshögskolan, ­frilansande skribent, föreläsare och rådgivare.


Från RetorikMagasinet #51/52, s 14-21

Lena Lid Falkman er assosiert forsker ved Arts of Business and Culture, Handelshögskolan i Stockholm, og ved Leadership Learning Research Center, Florida State University.

Skriv et svar