Om Aristoteles skulle köpa bil

Jane Aunstrup Nielsen

Om Aristoteles skulle köpa bil

Bestämda vanor och orubbliga åsikter är inget nytt. Vi har en uppfattning och tror att det är den enda riktiga – bara för att vi inte vet bättre. Med Aristoteles topikbegrepp i handen kan vi lära oss att se världen mer nyanserat.

“Jag har alltid kört Ford och det fortsätter jag med,” säger morbror. “Jag dricker bara Pripps,” säger vännen.
“Jag röstar på Centern,” säger mormor, “för det gjorde också morfar och så är han Daleus så trevlig att se på.”
Vi vet att vi alla har bestämt oss för ett eller annat som vi inte vill ändra på. Det har blivit en vana att dricka en Pripps och annat går inte att göra. Detta trots att de flesta inte kan känna skill­nad på en Pripps, en Norrland eller en Falcon i en blindtest – alltså när de inte vet vad som är i glasen. Mormodern har alltid fått veta att hon skall rösta på Centern för det gjorde man som lantbrukare förr i tiden. Det gör hon fortfarande. Och morbrodern bara vet att Ford är den mest hållbara bil som kan fås för pengar. Fords kännetecken är kvalitet. Så har det alltid varit.

Det är inte bara morbröder, vänner och mormödrar som är långsamma i vändningarna när det gäller att ändra vanor eller uppfattningar. Det gäller oss alla. Några kan bara använda Pan­tene Pro V för inget annat schampo passar ens hår. Eller också vill man bara gå i Levis för det är de enda riktiga jeansen. Och Sydsvenskan vill man i vart fall som stockholmare inte läsa för den har bara lokalt material om Skåne.

Alla har vi en åsikt om olika saker i vår vardag och många ­gånger har vi ingen tanke på att ändra den. Det skall i varje fall mycket till och det kräver att vi själva gör en insats. Och varför arbeta på att ändra sin åsikt när man anser att den är den riktiga. Eller kanske riktig.

Kanske behöver vi inte ändra åsikt men vi vet det inte för vi har inte tänkt på andra möjligheter. Det är besvärligt att överväga andra möjligheter när den gamla vanliga verkar vara bäst. Men om vi bara väljer som vi brukar blir våra val onyanserade och efter hand otidsenliga.

Det kräver att vi söker nytt vetande, att vi är intresserade av att veta mer om de ämnen vi skall ta ställning till och välja bland. Man kan inte veta något om allting men man kan försöka att ­hitta relevant information, som hjälper till när man för sin inre diskussion. Vi måste ställa frågor om de här sakerna för att ­kunna välja, för att komma fram till det resultat, som verkar vara det bästa för oss.

Att man ska rösta på Centern för att det är ett gammalt bonde­parti låter som ett argument hämtat ur luften. Det är inte längre mycket av bondeparti över Centern, nu är det vita skjortor och mörka kavajer som sätter dagordningen. Det är inte folk­pensionen utan sänkta företagsskatter som står i fokus. Om man som pensionär röstar på Centern har man möjligen inte fun­derat på vad som är bäst för en själv i sin nuvarande situation.

En student, som ska skriva en uppsats om ett ämne, som han inte i förväg känner till, får svårt med att svara på frågor om ämnet och göra en problemanalys. Om man inte vet vad man letar efter är det överhuvud taget svårt att leta. Det kräver både kunskap om ämnet och fantasi för att få idéer om ämnet.

Topiken som hjälp

Avsaknaden av kunskap eller fantasi behöver inte vara en ­hämsko för att lära sig något nytt eller finna nya argument i en sak man står i begrepp att undersöka.

För snart 2 400 år sedan formulerade filosofen och retorikern Aristoteles en metod, som skulle göra att man kom ihåg alla ­viktiga aspekter i den sak men höll på att undersöka.

Aristoteles kallade metodiken topik. Topik är läran om att ­ställa de relevanta frågorna i en sak.

I dag använder omedvetande vi topiken som hjälpmedel när vi söker information och kritiskt granskar det vi kommer fram till. Varje dag ställer vi frågor om ett eller annat i vår arbetsprocess. Det gäller advokaten, som skall överväga vem som är skyldig i ett mål; När, varför och med vad utförde den misstänkte brottet? Och mekanikern överväger om han först skall titta på tändstiften eller förgasaren i en bil med startproblem. Han är ett exempel på användandet av topiken i ett mera praktiskt sammanhang.

Rent rutinmässigt använder vi alltså topiken till att lösa ­konkreta problem.

Topiken skall inte uppfattas som ett undermedel, som kan göra alla människor nyanserade och toleranta om alternativa vägar och andra människors åsikter. Men det är en metod att uppmärksamma oss på de olika frågor man kan ställa sig, när man skall överväga något.

Man bör ställa sig frågor för att vara säker på att man har tänkt igenom saken helt och därmed når det mest relevanta resultatet. Topiken är alltså användbar både på ett konkret och ett abstrakt plan.

Aristoteles såg ett behov av topiken i antikens Grekland. Här satt den muntliga traditionen i högsätet. Ville man föra fram en sak offentligt framförde man den inför stadens folkförsamling. Det var kritiska åhörare och därför var det viktigt att alla slags tal – juridiska, politiska och lovtal – framfördes på allra bästa sätt och med alla tänkbara argument.

På den tiden förde man ofta sin egen rättsak och man hade inte de juridiska regler som nu gäller. Därför var det viktigt att bemöta alla argument så man inte blev kastad till lejonen på grund av ett ihåligt försvar.

Schampo-topos

Aristoteles ansåg det därför relevant att utarbeta och skriva ner utförliga listor med frågor om skilda ämnen. Frågorna hjälpte talarna att formulera svaren och därmed ge dem något att ­argumentera utifrån när de skulle skriva sina manuskript.

Några listor upptog mycket generella frågor som var användbara i alla sammanhang. Punkterna på listorna kallade Aristoteles topoi (singularis topos) som betyder ‘platser’ på grekiska. ­­Härifrån kommer också det engelska ordet för ämne, topic. Det var alltså inom dessa områden eller ‘platser’ man borde ställa sig frågorna.

I sin skrift “Retorik” definierade Aristoteles fyra grundfrågor (topoi), som borde övervägas var gång man börjar en undersökning eller diskuterar något:
a) en klar definition av ämnet
b) vad som tillfälligt gäller ämnet
c) vilka fakta som finns
d) vad som är speciellt

Dessa fyra topoi är mycket abstrakta, men faktiskt visar de utmärkt den mänskliga tankegången. När vi ser något nytt vill vi helst automatiskt kategorisera det efter det vi allaredan vet. Om det ligger ett par byxor framför mig vet jag att det är byxor för de liknar något jag känner till. Jag kommer sedan att se att det är ett par jeans, att de är mycket små och därför inte min storlek. Och speciellt för de här byxorna ­gäller att det är ett litet hål mitt på det vänstra låret.

Det är när vi fått en uppfattning om en sak, som vi kan börja överväga om det är något för oss eller inte. Och det gör vi genom att jämföra det med andra liknande ting.

Aristoteles ställde också upp 38 generella topoi i “Retorik”, som var relevanta i alla sammanhang. Det kunde vara relevant att överväga en saks lik­heter med saker av samma slag och samtidigt överväga skillnaderna och kanske i vilken hög grad sakerna var olika. Det kunde också vara relevant att undersöka konsekvenserna med en bestämd sak och hur stora konsekvenserna var.

Pantene Pro V-anhängarna kunde överväga sitt favoritschampos likheter med andra schampos. I stället för att var gång lägga en Panteneflaska i inköpskorgen kunde man ju överväga om det ­kanske fanns andra sorter schampos, som ­skulle vara bättre. Kanske skulle Respons med nektar som balsam för håret vara bättre än Pantenes Pro ­Vitaminer, som går ner i hårrötterna. Men det kräver, att man undersöker de olika verkningarna på håret eller får en professionell värdering av förhållandet.

Det kanske skulle sluta med att det inte är någon skillnad på att använda Pantene eller Respons, så nästa gång det skulle läggas ett schampo i inköpskorgen skulle man välja det billigaste av de två.

Det nämnda exemplet är bara ett av Aristoteles´ topoi och det är viktigt att understryka att man inte kan använda alla topoi i alla sammanhang. Valet av topoi är helt avhängigt av den situation man skall använda dem i.

Det är därför bara förslag på vilka ämnen det kan vara relevant att komma in på.

Aristoteles skrev också listor med frågor som var mer speci­fika och behandlade ämnen, som hade stor betydelse under antiken.

Om Aristoteles skulle köpa bil

För 2 400 år sedan kunde en person anklagas och dömas till döden för att offentligt ha bespottat gudarna. Han kunde däremot inte ha anklagats för att ha fuskat med firmans räkenskaper. Utvecklingen för hela tiden med sig nya möjligheter och därmed nya, relevanta frågor man måste ta ställning till. Varje år får det svenska språket nya ord. Det är nödvändigt, därför att det har dykt upp nya saker eller nya begrepp och de måste ha namn. Och med ett nytt begrepp är det något nytt att ta ställning till.

Det är inte möjligt för en människa att inneha all information om ett ämne, det kan inte ens experterna för det kommer hela tiden något nytt. Men det är alltid relevant att inhämta nytt ­vetande om saker man skall ta ställning till. Det är inte bra att luta sig tillbaka och säga att det ändå är oöverskådligt och inte något för vanliga människor.

Om man inte läser om bankernas nya lånemöjligheter eller går till banken och talar med sin bankrådgivare, så vet man inte ­vilken kontoform som är bäst för en själv. Kanske är den form man haft de senaste åtta åren inte längre den som ger bäst. Så varför behålla den? Kanske för man inte vet bättre.

Och om man inte läser biltidningar eller talar med en bil­handlare så vet man inte något om vilka fördelar eller nackdelar det är med den bil man har valt.

Om Aristoteles skulle hjälpa morbror med att välja bil så skulle han be honom att använda topiken. Han skulle be honom att överväga andra argument än den där att han ‘alltid har kört Ford’. Om han också tog bilens bensinförbrukning, plats för ben och bagageutrymmets storlek i betraktande kunde det vara att en Ford inte längre är den bästa bilen för honom. Det skulle vara nödvändigt att väga fördelar och nackdelar för att se vilken bil, som bäst skulle uppfylla hans behov. Det kunde gott bli att han ändå ­skulle besluta att köpa en Ford, men det skulle nu vara med en känsla av att han valt den bland många andra för att den ­passade hans behov och inte för att han alltid haft en Ford ­stående i garaget.


❧ Jane Aunstrup Nielsen är redaktör på danska RetorikMagasinet.

Översatt från danska av Pelle Ahrnstedt.
Läs mer om RetorikMagasinet 2.


Skriv et svar