Ord för liv

Retorisk livräddare. Har du någon gång, beväpnad med enbart dina ord, förmått en desperat människa att inse sig besegrad och därigenom räddat livet på åtminstone 105 ­personer som alla under det senaste dygnet ­svävat i omedelbar livs­fara?

Ord för liv

Maxus Widarson

Det är den 11 februari 1993. Lufthansas Flight 592 passerar just igenom österrikiskt luftrum på väg från Frankfurt till sin destination Kairo när kap­tenens röst hörs över högtalarsystemet. “Mina damer och herrar, en ung man håller en revolver mot mitt huvud och vill åka till Hannover”.

Den unge mannen är Nebiu Demeke, en 20-årig etiopisk student som nekats visum i USA. Han har lyckats smuggla ombord en revolver i Frankfurt. När myndigheterna i ­Hannover vägrar tanka om planet hotar han att skjuta kabinpersonalen och passagerarna, och får sin vilja igenom. Nu beordrar han piloten att styra om kursen mot New York. Han kommunicerar med FBI och när han vägras uppehållstillstånd och straffimmunitet hotar han att störta planet på nedre Manhattan.

Elva timmar senare landar planet på en kall och blåsig landningsbana vid John F. Kennedy Airport och Demeke överlämnar sig frivilligt till polisen. Tack vare gisslanförhandlaren Dominick J. Misino är alla passagerarna och personalen, totalt 105 personer, oskadda.

Gisslanförhandlingens historia

Gisslantagandet är ett medel för en i övrigt maktlös person eller organisation att, genom kvarhållande av och hot om våld mot oskyldiga civila, uppnå en långtgående politisk eller juridisk förändring som går utanför gängse lagstiftning. Exempel kan vara tillskansandet av en stor summa pengar eller fri lejd ut från fångenskap.

Gisslanförhandlingens historia sträcker sig bara drygt trettio år tillbaka i tiden. Efter ett särdeles blodigt bankrån som slutade i att många i gisslan dödades, utvecklade polis­väsendet i New York under 1972 denna nya metod för att handskas med liknande incidenter och lade därigenom grunden till en revolution inom internationell krishantering. FBI, den amerikanska federala polisen tog snabbt till sig de nya rönen och är idag tongivande inom området.

Anledningen till att förhandlingsmetoden har fått ett sådant stort genomslag är den markanta skillnaden i dödlighet jämfört med den gamla skolans taktiska operationer med krypskyttar. Sedan 1972 har ytterst få dramer där man använt sig av gisslanförhandling haft dödlig utgång, låga 5 procent mot 78 procent vid taktiska fritagningar med prickskyttar.

Gisslanförhandlingen är alltså en relativt ny kommunikationsteknik, med ett antal unika förutsättningar som vi som retoriker kan ha stort nöje av att studera. Detta är naken retorik, ljusår från våra symfoniska dispositioner och våra stilfigurers snidade snickarglädje. Ytterst få talare kan skryta med att på detta sätt ha talat i ”skarpt läge”.

Förhandlaren

Vad krävs för att bli gisslanförhandlare? Kip Rustenburg från Arizonapolisen säger:

Du skall vara en människo­kännare. Du skall kunna relatera till gisslantagaren och kunna hålla dig lugn. Ett lugnt sätt är en nyckelkvalitet. Du får inte brusa upp. Och du måste ­verkligen bry dig om vad som sker i en sådan situation. Du måste vilja hjälpa andra människor. Krisförhandlingar kräver också att du skall kunna arbeta väl i grupp, eftersom många arbetslag måste arbeta tätt tillsammans under stressfyllda omständigheter.”

Förhandlaren skapar tillit, det retoriska pistis, genom att visa välvilja, eunoia. Detta uppnås exempelvis genom att förhandlaren visar sitt eget lugn inför situationen (bland annat genom att inte bära uniform eller vapen), och uttrycker skickligt sin empati för och omtanke om gisslantagaren. Förhandlaren måste besitta retoriskt bekanta egenskaper som naturlig ledarskapsförmåga, areté, och gott omdöme, phronesis.

I det omfattande utbildningsmaterial som förhandlarna har att tillgå hittar man ett stort antal grundregler för kommunikationen med gisslantagaren:

* Upprepa alltid alla krav.

* Avbryt inte gisslantagaren.

* Argumentera inte; logik hjälper inte.

* Säg aldrig “nej” rakt ut.

* Avslöja ingen information.

* Utfärda inga löften du inte kan hålla.

* Använd inte orden “döda”, “ge upp”, “mord”, “gisslan”.

* Ge inga negativa förslag.

* Plantera inga idéer hos gisslantagaren.

* Var inte defensiv.

* Använd ordet “vi” i betydelsen “du och jag”, inte ”jag och polisen”.

* Fatta inga beslut.

* Ge inte efter för några krav något utan att kräva en motprestation.

* Förminska inte gisslantagaren.

* Sätt inte för stort fokus på gisslan.

* Prata inte bara för att det inte skall bli tyst.

* Undvik ”Varför?”-frågor.

* Sätt ord på gisslantagarens känslor, parafrasera.

* Använd effektiva pauseringar.

* Ställ frågor som kräver mer än ”ja” eller ”nej” till svar.

* Var uppmuntrande. Gisslantagare är alltid rädda.

Den största andelen, 52 procent av alla gisslantagare, är psykiskt sjuka. Den typiske förövaren lider av paranoid schizofreni eller psykotisk depression. Ett brott, exempelvis ett rån som gått fel är en vanlig utlösande faktor. Andra katalysa­torer kan vara fånguppror, spektakulära självmordsförsök eller våldsamma hemförhållanden.

Ofta är gisslantagaren politiskt motiverad. Han kan exempelvis vilja demonstrera för allmänheten att regeringen inte kan ta hand om sina egna medborgare.

”Allting ok därinne?”

Samtalen inleds med att förhandlaren, efter att kontakt ­etablerats via telefon, presenterar sig med namn (inte rang), förklarar vilken funktion han har och att han är där för att hjälpa till. Han uttrycker sin förståelse för situationen och visar sitt lugn genom att inte bära uniform eller vapen. Sedan uppmuntrar han aktivt gisslantagaren att själv styra samtalet.

I nästa skede måste förhandlaren avgöra om det faktiskt finns ett förhandlingsläge.

Vilka faktorer avgör om situationen är förhandlingsbar?

1) Gisslantagaren måste ha en vilja att överleva.

2) Det måste finnas ett hot om våld från polismakten.

3) Gisslantagaren måste ha ställt krav.

4) Förhandlaren måste uppfattas av gisslantagaren som välvillig men med makt att skada.

5) Det måste finnas tid att förhandla.

6) En pålitlig kommunikationskanal måste finnas tillgänglig.

7) Förhandlaren måste kunna handskas med gisslantagaren under förhandlingarna.

När förhandlaren har hittat ett sätt att samarbeta med gisslantagaren inleds förhandlingen. Nu går taktiken till stor del ut på att förhala tiden genom att undvika att acceptera deadlines och att fördröja belöningar såsom vatten och mat. Det gäller att lyckas upprätthålla kontakten, att inte reta upp gisslantagaren och dessutom att visa att man själv som förhandlare inte har auktoritet att fatta några avgörande beslut. Förövare är påfallande ofta ensamma människor som trivs med all den uppmärksamhet de nu får. Ju längre tiden går, desto större är chansen att man kan börja bedriva byteshandel. Gisslantagaren kan exempelvis få mat eller ­kläder i utbyte mot vapen eller ammunition. Om denna taktik fungerar kan den ofta resultera i att en eller flera i gisslan friges. Förhandlingarna pågår tills detta sker eller till den tidpunkt då våld utbryter. Då tar de taktiska styrkorna över och förhandlarteamet agerar rådgivare åt polisen för att gisslan och krypskyttarna skall ha en så stor chans att överleva som möjligt.

Vir bonus dicendi peritus

John F. Kennedy sade: ”Let us never negotiate out of fear. But let us never fear to negotiate.”

Gisslanförhandlaren är ett av de mest renodlade exemplen på en god retoriker, om denne vår tänkte retorikers främsta kriterium är att lyckas övertyga. Ta till exempel Dominick J. Misino, hjälten från kapningen av Lufthansaplanet i denna artikels inledning. Han krönte sin 28 år långa karriär inom New Yorks polisväsende med sex år som chefsgisslan­förhandlare. Under denna tid var han inblandad i över 200 gisslantagningar utan att ett enda liv gick till spillo.

I gisslanförhandlaren har vi ett typexempel på retorikens ideale Vir bónus dicéndi perítus (den välskickade, gode talaren), som genom sin talarkonst och sociala skicklighet väcker trovärdighet och lyckas övertyga. Vi har alla något att lära genom att studera hur dessa människor genom sin talar­förmåga kan rädda hundratals liv. ❧


Läs mer:

Earl Spencers tal till Diana, se: http://www.britannia.com/diana/article4.html

Gustav Adolfs tal till den lilla världen finns bl.a. i antologin “Svenska tal”, Kurt Johannesson & Erik Åsard (red).


Författare: Maxus Widarson har studerat retorik vid Malmö Högskola.


Artikeln finns i RetorikMagasinet 25, s 10-13

Skriv et svar