Reductio ad Hitlerum

”Det du säger påminner om vad Hitler sa…” RetorikMagasinet granskar Hitler-argumentet, som vi för att göra uppslaget mer seriöst har döpt ”reductio ad Hitlerum”.

Mads Tanghøje

Reductio ad Hitlerum

Massgravar, mörka uniformer och rå ondska. Det handlar om att skapa de mest obehagliga associationer om man har slut på starkare argument. I så fall kan man använda argumenttypen reductio ad Hitlerum.

Argumentet avser i korthet att något är illa för att Hitler tyckte det var bra – oavsett om vi pratar folkmord eller veganism.

Benämningen finner sin förebild i den klassiska argumenttypen reductio ad absurdum – att påvisa att motståndarens synpunkter kan få helt vansinniga följder – och introducerades av den amerikanska professorn Leo Strauss i 1950.

Argumentets styrka är att enbart associationen till Hitler har en stark betydelse i västlig kultur. Det känns verkligen inget vidare att upptäcka att man delar politiskt program med en galen diktator, bara för att man ägnar sig åt att kludda på en målartavla på fritiden. Argumentets problem är självklart att folkmord inte är ont för att Hitler utförde det – utan omvänt: att Hitler var ond för att han begick folkmord.

Internationell solidaritet – som Hitler

Att exempel på denna typ av argument frodas framgår tydligt på debattfora och diverse sociala medier.

Annonce

I våras twittrade Martin Allard, ordförande för Ung Vänster i Örebro, ”Vi behöver skapa ett globalt handslag mellan arbete och kapital – tyckte Hitler…och Stefan Löfven”. När han sedan ombads utveckla denna tweet, förklarade han: ”Jag påstår inte att Löfven är som Hitler, men jag påstår att de tycker likadant i denna fråga.” Som alltså var att Löfven förespråkade en internationell variant av den klassiska Saltsjöbaden-andan.

I sammanhangen är det inte utan effekt att även dra in Himmler och hans lika verbalt ikoniska SS, och detta illustrerar att man utan större ansträngning kan modellera en ström av argument med samma mall. Man skapar snabbt en familj av argument som grundar sig på association till obehagliga personer. Man kan på så sätt tala om det något bredare reductio ad nazium och såklart reductio ad Stalinum. Alla ska med. Man tar sin motståndares synpunkt och hittar en slumpmässigt vald galning som uttryckte samma – det finns alltid någon.

Obehagligt sällskap

I vanlig debatt upplever vi sällan argumentet i sin rena form med Hitler som referens, men att argumentera med associationer är ständigt återkommande. När man till exempel i integrationsdebatten pratar om att muslimer framställs på liknande sätt som nazisterna beskrev judarna under andra världskriget, verkar argumentet inte omedelbart särskilt problematiskt. Det är inte många som ifråga­sätter att judarnas öde var fruktansvärt och fel. Visst kan vi tycka det är fel att muslimer skuldbeläggs som grupp, men det kan inte beläggas med referens till Hitler eller nazisterna, även om det inte är ett vidare smickrande sällskap att hamna i. Man kan argumentera för brister i dagens samhälle med referens till historien. Men glöm inte att behandlingen av judarna under andra världskriget var fel av en hel rad anledningar – ut­över den att Hitler stod bakom. ❧

Författare: Mads Tanghøje är tidigare redaktör på danska ­RetorikMagasinet.

Läs mer om RetorikMagasinet 51/52.