Retorik i skolan - ett praktiskt exempel

Retorik från grunden. Hur undervisar man 8-åringar i retorik? RetorikMagasinet bad Karin Beronius om exempel på konkreta klassrumsprojekt, där eleverna får känna på nyttan av retoriken. Uppenbarligen till glädje för både elever, lärare – och stolta föräldrar.

Jenny, 8 år, går lugnt in och med ett tryggt leende på läpparna ställer hon sig framför sina skolkamrater och lärare. Hon ser till att skapa ögonkontakt med sina åhörare innan hon börjar berätta om sin gammelmormor. Hon har övat mycket och håller ett fint, intresseväckande anförande med sina talkort som stöd. När hon är klar, tackar hon glatt publiken för att de lyssnat.

Jenny är bara ett exempel på elever som, med retoriken som verktyg, lärt sig att våga, vilja och kunna stå inför en grupp och hålla anföranden. För mig som lärare är det en fantastisk förmån att gång på gång få uppleva detta.

Kurt Johannesson sa en gång att utmaningen är att anpassa retoriken till svenska skolan, så att den inte blir ett jippo utan en naturlig del av undervisningen. Älvdalsskolan och flera andra skolor har antagit den utmaningen. Min förhoppning är att alla svenska skolor till slut ska göra det, så att våra elever får den livskunskap retoriken ger. Att få följa deras positiva utveckling av självkänsla och självförtroende, men också av empatisk förmåga är något jag önskar att alla lärare skulle få uppleva.

Att kunna hålla anföranden och göra presentationer är en kunskap som borde höra till de grundläggande färdigheterna i dagens kommunikationssamhälle – en praktisk kunskap som eleverna har nytta och glädje av genom hela sin utbildning, från grundskola upp till högskolenivå och därefter i både yrkes- och privatliv. Jag menar att vägen fram till att vilja, våga och kunna yttra sig fritt går via arbetet med retorik i skolan, vilket också minskar grogrunden för mobbing i takt med att förståelse och empati ökar.

När farfar var ung

Ett exempel på praktiskt arbete med retorik i skolan är ”När farfar var ung”, ett projekt som gjordes i Nornäs Skola år 1-5 våren 2006. Den här lilla glesbygdsskolan är vackert belägen 6 mil nordväst om centralorten Älvdalen och har endast 16 elever F-6 . Anledningen till att bara år 1-5 deltog i projektet var, att det just det året inte fanns några 6:or. I det följande beskrivs arbetsgången i projektet, vecka för vecka.

Annons

Scandinavian Studies in Rhetoric

The 18 articles in this book are just a few highlights from 13 years – a total of over 225 peer-reviewed articles – of Rhetorica Scandinavica publications. They have been chosen to introduce some aspects of the study of rhetoric in Scandinavia Läs mer...

Scandinavian Studies in Rhetoric – Introduction

Jens E. Kjeldsen & Jan Grue introduces the anthology ”Scandinavian Studies in Rhetoric. Rhetorica Scandinavica 1997-2010”. The Introduction The Study of Rhetoric in Scandinavia In the spring of 1996, Kell Jarner Rasmussen and Peter Ström-Søeberg, two former students of rhetoric at the University of Copenhagen were planning a magazine for people interested in the Läs mer...

Inspirationskällan till ”När farfar var ung” var ett liknande arbete som den numera pensionerade lågstadieläraren och retorikpiloten Birgitta Andersson gjorde i sin 1-2:a höstterminen 2000.

Vecka 1: Intervju som hemuppgift

Alla elever fick som hemuppgift ett formulär med frågor att ställa till en äldre person i deras närhet t ex farmor, farfar eller någon granne.
Frågorna var bland annat Vad heter du? Hur gammal är Du (vilket år är Du född)? Hur stor familj hade Du? Vilket är Ditt största barndomsminne? Tror Du att dagens barn skulle klara av att leva så som Du gjorde när Du var barn?
Alla elever fick alltså samma frågor och skulle också anteckna de svar de fick. För de elever som ännu inte var fullt läs- och skrivkunniga hjälpte deras föräldrar dem att notera svaren.

Vecka 2-3: Bearbetning av intervjun

I skolan fick eleverna renskriva sina intervjuer på dator och därefter ta ut stödord. Att lära sig vad stödord är och att själv kunna ta ut dem ur texten visade sig vara svårare och mer tidskrävande än man kanske kan tro. Eleverna fick en mycket nyttig och lärorik övning och de yngsta fick förstås extra mycket hjälp av oss lärare.

Stödorden skulle därefter skrivas upp på s.k. talkort på styvt papper (1/4 A4), vilket de skrivkunniga eleverna klarade mycket bra, medan de yngsta fick rita bilder som stöd för minnet i stället för att skriva stödord.

Talkort får eleverna lära sig att använda i stället för att ha manus i stort format. Anledningen är att man känner sig friare med ett litet kort och när man håller det i handen märks inte heller eventuell nervositet lika väl, som när man håller i ett ark i A4-format.

Vecka 1-5: Arbetet med klassrumsklimatet

Under hela den tid som projektet pågick, arbetade vi aktivt för att få ett tryggt och tillåtande klassrumsklimat, vilket är grunden för att elever ska våga hålla anföranden inför varandra.

Vi gjorde mängder av övningar, som har till syfte att man ska lära sig skratta åt sig själv och med varandra, att våga ”göra bort sig”, att bli trygg med varandra. Även arbetet med Lyssnaren är en del i skapandet av ett tryggt och tillåtande klassrumsklimat.

Vecka 1-2: Arbetet med Lyssnaren

Parallellt med det arbete som beskrivits ovan, arbetade vi med Lyssnaren. Vi diskuterade mycket med eleverna hur de tyckte att en god lyssnare ska vara; hur de ville att åhörarna skulle bete sig när de själva skulle stå inför publik.
Gemensamt arbetade vi så fram ”Regler för Lyssnaren”: Eleverna fick sitta i grupper och anteckna förslag på ”spelregler”. Därefter fick varje grupp i tur och ordning säga sina förslag, som läraren antecknade på tavlan. När det var slut på förslag fick varje elev genom handuppräckning visa vilka fem ”regler” han/hon tyckte var bäst.
Läraren antecknade antalet röster vid respektive ”regel” och de som fått flest röster skrevs till sist upp på en plansch. Den sattes sedan upp på väggen för att ständigt påminna eleverna om vad man ska tänka på för att vara en god lyssnare.

Vecka 3-4: Arbetet med Talaren

Efter arbetet med Lyssnaren följde arbetet med Talaren. Vi visade eleverna en modell för framförandet som innebär att man är medveten om att ”vara på scen” så fort man visar sig för publiken; att se glad och intresserad ut; att gå in på ett lugnt och balanserat sätt; att ha ögonkontakt med publiken; att ha ”is i magen” och inte börja med anförandet förrän man känner att man har åhörarnas uppmärksamhet.
Enligt den modell vi använde vid arbetet med Lyssnaren, fick eleverna också arbeta fram ”Regler för Talaren” och lärde sig även att ge ”Ros” (positiva omdömen) och ”Goda Råd” (vad talaren bör tänka på för att bli ännu bättre). Under det här momentet, responsarbetet, är det mycket viktigt att eleverna verkligen förstår att vi arbetar med det för att de som lyssnare ska utvecklas och lära sig ”se” hur en god talare ska vara.

Vecka 3-4: Inför framförandet

Eleverna fick i hemuppgift att öva på sina presentationer ur två aspekter. Dels att lära sig innehållet med hjälp av talkorten och dels att öva på framförandetekniken med hjälp av den modell vi visat dem.
I skolan delades eleverna in först i par och sedan i grupper, där de höll sina anföranden inför varandra och gav varandra ”Ros” och ”Goda Råd”. Därefter fick varje grupp hålla sina anföranden för mig och fick respons på framförandet.

Vecka 5: Framförandet

Äntligen dags för final! För att det inte skulle bli för jobbigt och tidskrävande för eleverna fick de hålla sina anföranden i två grupper: år F-3 och år 4-5. Med föräldrarnas skriftliga medgivande videofilmade jag samtliga framföranden och när alla i respektive grupp var klara, hade vi en stunds gemensamt reponsarbete där eleverna diskuterade vad som var bra, ”Ros”, och vad man kunde behöva tänka på till nästa gång för att bli ännu bättre, ”Goda Råd”.

För att föräldrarna skulle få se barnens prestationer ordnade skolan en träff, där videoinspelningen av deras framföranden visades. Märkbart stolta och mycket imponerade var några vanliga föräldrakommentarer: ”Å, så duktiga barnen är! Jättebra att de får lära sig sån’t här i skolan!” ”Tänk, om jag hade fått lära mig det här i skolan. Jag som jämt varit så rädd att prata inför folk.”
–

Författare: Karin Beronius är adjunkt i språk och utbildare i retorik. Skolpriset SPIRA och Utbildningsakademins Stora Pris 2002 för Älvdalsskolans arbete med retorik.

Läs mer:

Om retorikpiloter och Karin Beronius retorikundervisning, se t ex:
RetorikMagasinet nummer 6/2000: ”Mirakel i Älvdalen”
Mer om Karin Beronius och retorikpiloterna finns på hemsidan www.rhetordalarna.se
Karin Beronius är medlem i Retorikkollegiets skolnätverk ”Skola och Utbildning” (se RetorikMagasinet 35/36). Arbetsgruppen har för avsikt att ha minst ett seminarium om Retorik i Skolan varje termin och planerar bl a att ha en konferens F–år 9 i Falun i augusti.

Läs mer om RetorikMagasinet 37.