Retoriska mirakel i Älvdalen

Peter Ström-Søeberg

Retoriska mirakel i Älvdalen

I Älvdalen i norra dalarna, 4 mil norr om Mora, har ett unikt retorikprojekt pågått sedan 1999. RetorikMagasinet har pratat med projektledaren Karin Beronius om ­Älvdalens retorikpiloter.

Det ska bli intressant att följa den offentliga debatten i Älvdalen framöver. Förutom diverse statistik över skolglädje, betyg och mobbningsincidenter.

För sedan 1999 har ett av de största och mest omfattande retorikprojekt i grundskolan pågått på Älvdalsskolan, lett av Karin Beronius.

– Under en vecka på Webster´s High School för snart fyra år sedan, stiftade jag för första gången bekantskap med retorik eller debate, som man säger där. Det var en omvälvande händelse i mitt liv. Jag blev omåttligt imponerad av eleverna och intresserad av metodiken, men jag tänkte: “Det är ju ändå ingen skillnad på förutsättningarna hos de här eleverna och hos våra elever, så varför har inte vi retorik i den svenska skolan!? Det talade ordet ingår ju ändå i alla ämnen enligt läroplanen!?”

Senare samma år fick Karin tjänst på Älvdalsskolan och slogs då av elevernas talrädsla, som hon kände igen från sig själv.
– Inget kunde väcka oro och nervositet som att få till uppgift att hålla föredrag. Jag kunde sova dåligt på natten, må dåligt, ha fjärilar i magen. Och nu så jag samma sak med mina elever; blyga och tysta var de.

Så hon gick till skolledningen med sina funderingar; de tände på idéerna och lät Karin få möjlighet att föra fram dem till skolans övriga lärare.
– Att “överbevisa” skolledningen om att vi skulle köra igång med retorik gick förbluffande lätt! De trodde på mina argument, vilket jag är mycket glad och tacksam för, och lät bollen gå över till personalen – de fick bestämma om vi ­skulle försöka satsa på retoriken

Och sen gick det slag i slag: lärarna blev intresserade, man inviterade Monica Ekenvall från Göteborgs universitet till att hålla i en retorikdag – de första lärarna började anmäla sig till projektet.

Piloter

rm13 Alvdal1Det nyskapande med projektet är att hela skolan är involverad, stadium för stadium, från förskolan till åk 9.
Men innan man kan börja införa retoriken som ämne, behövs det lärare, och därför var första steget att utbilda en rad “retorikpiloter” – lärare som sedan skulle undervisa sina kolleger.

Meningen med piloterna var att bilda en front-trupp som skulle bana väg för utvecklingen. Piloterna kom från olika ämnen och inriktningar och träffades, tillsammans med Karin och Monica Ekenvall, en tre-fyra gånger per termin för att inspireras, lära mer, göra övningar och utbyta erfaren­heter.
– Av skolans 105 lärare och förskolelärare har 40 fått retorikutbildning, antingen som retorikpiloter av Monica eller som fortbildning av mig.  Jag har 25% av min tjänst till arbetet som projektledare, där fortbildning för personal på kvällstid ingår, och det kan kanske anses som ovanligt generöst. Förra läsåret var jag förutom projektledare också klassföreståndare, förutom att jag läste 20p (halv-fart) retorik vid Mitthögskolan i Härnösand.

Projektet har beskrivit progressionen i retorik från För­skolan till år 9, som finns dokumenterat i ett häfte. Progressionshäftet delades ut till alla ca 850 elever och deras föräldrar i början av förra läsåret och de har också fått muntlig information. Detta följs upp för nya elever i början av varje nytt läsår. Retorikpiloternas uppgift består bl a i att sammanställa övningar som de anser vara särskilt lämpliga för precis det stadium de arbetar på.

Demokrati

rm13 Alvdal2Enligt retorikprojektets dokumentation är syftet med undervisningen inte minst ett demokratiskt: “Vi vill ge våra elever vid Älvdalsskolan möjlighet att äga språket för att de ska få förutsättningar att klara sig i dagens och morgon­dagens samhälle på bästa sätt. Detta gör vi genom att arbeta med retorik från förskolan t o m år 9.”
– Att arbeta med retorik är också att arbeta för demokratin och dess värdegrunder. Vi kan ju fråga oss om vi verkligen har en reellt fungerande demokrati så länge medborgarna inte vill, vågar eller kan använda det talade ordet, därför att de inte fått lära sig hur man gör! Hur bär då vägen fram till att vilja, våga och kunna yttra sig fritt?

En av Karins favoritcitat är Jonas Gardells “Den som inte äger ett språk har inte en chans mot dem som har makten”, men föredrar den positiva parafraseringen: “Den som har ett språk har en chans”.
– Yttrandefrihet är en rättighet, men då krävs att man kan ta vara på den rättigheten. Att man kan göra sig hörd.

Det tillåtande klassrummet

Ett annat viktigt syfte var att använda retoriken som en metod för att lära eleverna respekt för varandra.
– Vi börjar retorikarbetet genom att göra många roliga övningar där  eleverna lär sig att först bli goda, empatiska lyssnare i ett tillåtande klassrumsklimat. Trygghet är oerhört viktig för att man ska våga tala. Grunden för att bli en god talare ligger i ett tryggt klassrumsklimat och aktivt lyssnande.

När eleverna kommenterar varandras tal och framföranden betonas ”positiv respons”.
– Aktivt lyssnande innebär att eleverna lär sig att vänta på sin tur, att visa intresse med ögonkontakt och kroppsspråk och genom att ge positiv respons till talaren. Det är ytterst viktigt att alla vet, att responsarbetet syftar till att talaren ska kunna bli ännu bättre.
Som arbetet skrider fram noterar eleverna sina och andras erfarenheter med lyssnandet i en “Spelregler för lyssnaren”, med råd och anvisningar för åhörare.

Eleverna lär sig empati – de vet att nästa i talarstolen är dem själva. Eller som en högstadielärare uttrycker det:
– Om vi lär eleverna att respektera och stötta varandra när de gör muntliga redovisningar smittar detta förhoppningsvis av sig på deras sätt att bemöta varandra i andra situationer.

Självförtroende

– Efter arbetet med lyssnaren, kommer vi så till talaren, där vi först diskuterar vad som händer när man är nervös, varför man blir det och vad man kan göra åt det. Eleverna listar förslag på symptom, vi diskuterar vad det är som gör att man blir nervös och vad man kan göra för att avhjälpa problemet. Viktigt här är att eleverna får veta att alla talare är mer eller mindre nervösa, men att man med hjälp av teknik och övning kan lära sig att kontrollera sin nervositet. Ja, kanske till och med dra nytta av att adrenalinet flödar och man därigenom får hjälp att anstränga sig litet extra!
Därefter lär sig eleverna tekniken för framförandet. De lär sig hur de ska använda kroppsspråket och rösten och gör många övningar som tränar andning, artikulation och variation. Även här arbetar eleverna fram egna regler “Spelregler för talaren”.
På så sätt får eleverna nästan skriva sina egna retorik­böcker som bygger helt på de egna erfarenheter. Böcker som inte innehåller mycket som inte är relevant.

Alla är vinnare

Det är dock inte bara eleverna som har varit lyriska över projektet; många lärare har upplevt både personlig och professionell tilfredsställelse i arbetet med retoriken.
– För mig har det varit mycket stimulerande att arbeta med retorik, säger en lågstadielärare och fortsätter: – Jag har kunnat se och höra eleverna utvecklas under arbetet.

Och kanske även hälsan mår bra av retoriken, som när idrottsläraren ser ett samband med skadesrisken i de fysiska momenten:
– I mitt ämne ingår mycket instruktion, där det är viktigt att klargöra för eleven vikten av att lyssna noga.

I stort sett alla lärare berömmer projektets betydning för klassrumsklimat och elevernas ömsesidiga respekt.
– Vårt retorikarbete påbörjades för 2 år sedan och det har redan haft påtagliga, positiva effekter på både elever och personal. Självklart har vi även stött på motgångar och svårigheter, men tack vare ett brinnande intresse och hängivet arbete hos en stor del av personalen orkar vi ändå kämpa vidare, därför att vi vet att retorik är rätt!

Som projektet har fortsatt har också nyhetens behag lagt sig. Det har visat sig svårt att hålla uppe tempot i pilotgruppen – skolan består ju också av andra ämnen än retorik…

Obligatorisk ämne?

Dessutom har nu Karin involverats i ännu ett retorikprojekt, PRIS – “Pedagogisk Retorik I Sverige” – som initierades av Mitthögskolans Göran Sandblom och som syftar till att göra retoriken till ett obligatorisk ämne i skolan.
– Jag kommer att tänka på vad Kurt Johannesson har sagt om retorik i skolan: “Utmaningen är att anpassa retoriken till svenska skolan, så att den inte blir ett jippo utan en naturlig del av undervisningen!” Jag tycker att vi har antagit den utmaningen! Även om vi inte nått ända fram – ännu – är vi på rätt väg! När vi började med projektet fanns över huvud taget inte tanken  att vi skulle bli unika på något sätt genom vårt arbete med retoriken. Huvudsyftet var att hjälpa eleverna att få bättre självförtroende, att våga säga sin mening.

Och att döma efter utvärderingarna har man lyckats ­ganska så bra. Men framtiden får visa det egentliga resultatet, det som verkligen betyder något: om eleverna kommer att utnyttja sin erövrade förmåga – och om framgångarna kan inspirera andra till liknande projekt.

– Att vi nu börjar bli uppmärksammade för vårt arbete är en liten belöning på vägen, men fortfarande är det viktigaste elevernas utveckling till “goda talare”, där aktivt lyssnande och ett tillåtande klassrumsklimat är grunden för arbetet. Däremot är det extra roligt om vi genom vårt projekt lyckas inspirera andra lärare, skolor att börja arbeta med retorik! Vi vet ju att retorik är rätt! Drömmen är att Skolverket också ska förstå detta och göra retorik till ett obligatoriskt ämne för alla elever i våra svenska skolor!


Läs även Karin Beronius artikel “Retorik i skolan – ett praktiskt exempel” från RetorikMagasinet 37/2008


rm13Läs mer om RetorikMagasinet 13.

Om skribenten

Förlagschef, ägare Retorikförlaget
Redaktör för RetorikMagasinet
https://orcid.org/0000-0003-2683-6642

Skriv et svar