Riddare av den radikala lösmyntheten

Postades denFörfattareChristine IsagerLämna en kommentar

Christine Isager

Riddare av den radikala lösmyntheten

Avslöjande retorik. Vid bildskärmen, som en ovanligt duktig ­programmerare och hackare, är Julian Assange nyckelfiguren i skötseln av websajten WikiLeaks, där whistleblowers i regeringar och organisationer över hela världen läcker hemligstämplat ma­terial till offentligheten. Och på skärmen, i världspressen, upp­träder Assange som en lågmäld aktivist som har intagit podiet förundrad över att de många läckorna inte talar för sig själva. ­RetorikMagasinet ser ­närmare på en modern journalistisk aktivist.

”Han öppnar ju knappt munnen när han talar”, konstaterar lektor Jette Barnholdt Hansen, specialist i muntligt framförande, när hon presenteras för en videoinspelning av Julian Assange från hans gästframträdande vid Oslo Freedom Forum i april. Assange var inte desto mindre i Oslo som ambassadör för de radikalt lösmynta, nämligen som talesman för websajten Wiki­Leaks, som tar emot dokument från whistleblowers i hela världen och offentliggör dem i informations­frihetens, fredens och rättfärdighetens namn.

Assanges framtoning som journalistisk aktivist är på många sätt tvetydig: ”Han är ju klassiskt klädd och snygg på ett nästan kvinnligt sätt”, noterar Jette Barnholdt Hansen omedelbart. ”Och så har han en snygg frisyr! Platinablond! Samtidigt framstår han verkligt nördig och okroppslig. Han är hypoton, överdrivet avslappnad, och står med nästintill bakåtböjda knän i talarstolen, osäkert, hela tiden med vikten bara på det ena benet. Han håller fast i stolen, kisar med ögonen och verkar introvert, blyg. Och hans röst? Den knarrar! Det vill säga att det är störljud under grundtonen. Och spänningar bak i tungan som ger en guttural klang…”

Jette Barnholdt Hansen funderar litet över lämpliga andnings- och röstövningar men sammanfattar att Assange icke desto mindre verkar extremt trovärdig: ”Han liknar allt annat än en säljare och det blir än tydligare när han sitter ner och blir intervjuad. Då gestikulerar han mera och utstrålar verkligen en markant auktoritet.”

Den idealistiske hackaren

Julian Assange är också mest van att sitta ner. Framför datorn. Sedan tonåren i Australien på 1980-talet då han blev både dömd och berömd som en hacker med höga ideal, har han bevarat sin misstro mot hemlig­hetsmakeriet i maktfullkomliga institutioner. Bland WikiLeaks hittills mest uppseendeväckande läckta material var en upptagning från när en amerikansk flygare filmar från siktet på en Apache-helikopter, som cirklar över Bagdad och skjuter och dödar 12 civila, varav två är journalister från Reuters. Filen var krypterad men inte med större omsorg än Assange och hans samarbetspartner efter tre månaders försök knäckte koden och kunde visa filmen på WikiLeaks och fick stor internationell uppmärksamhet.

       Det är inte bara svart humor utan den tydliga entusiasmen hos soldaterna som Assange ber oss lägga märke till. Krig korrumperar deras sinnen. Det ska vi både se och förstå.

assange1Otaliga gånger har Assange i pressen lågmält kommenterat filmens ljudspår när de amerikanska sol­daterna i helikoptern kommenterar sina egna skottsalvor som om de satt framför ett dataspel. Det är inte bara svart humor utan den tydliga entusiasmen hos soldaterna som Assange ber oss lägga märke till. Krig korrumperar deras sinnen. Det ska vi både se och ­förstå.

Annons

Vi ska ompröva våra egna ideer

Assange hyser en generell skepsis över institutionell dynamik. Mängder av både akademiker och journalister är korrumperade av feghet och karriärism menar Assange på sin blogg IQ (Interesting Question) 2007 och klart hånar de människor som ”av rädsla och okunnighet” söker tillflykt i institutioner t.ex. universitet där de ”med öppen mun betraktar när andra människors idéer seglar förbi” istället för att följa sina impulser och ompröva sina egna idéer: ”Man kan gärna se en förbipasserande mans hustru och diskutera hennes egenskaper”, skriver Assange, ”men som livsfilosofi fungerar det bara för självföraktande människor som lever i celibat. Hur mycket bättre är inte den subjekta ståndpunkten som tillåter sinnet att krama om det vackra väsen man håller i sina armar!”

       Vårt mål är rättvisa, våra metoder är genom­skinlighet – och en del av våra metoder är också journalistik.”

Assange är övertygad om att WikiLeaks exponering av hemligstämplat material kan skapa politiska omvälvningar – om bara folk har nyfikenhet och karaktärsstyrka att ta till sig materialet. En gammal tumregel bland journalister är att en bra historia är en historia som någon inte vill ha fram och WikiLeaks har sedan 2006 bågnat av material som någon – vare sig det är amerikansk militär, den kenyanska regeringen, en isländsk eller brittisk bank, Sarah Palin eller Scientologi-kyrkan – inte vill ha fram. Alltså en veritabel skattkammare av potentiellt goda historier som bara väntar på att någon ska samla ihop dem och berätta dem. Ursprungligen räknade Julian Assange och hans medarbetare med att deras källmaterial var oemotståndligt. Men nej. Och Julian Assange verkar uppriktigt förvånad över hur många bloggare och andra kommentatorer använder sina krafter. Om man vet att tidningar är missvisande varför nöja sig med att skälla om det? Varför markera åsikter man har grundat på ett tvivelaktigt grundmaterial när man nu faktiskt kan gå till källorna, få fingrarna på dokumenten och dra sina konklusioner själv?

Av den orsaken har WikiLeaks stadigt blivit mer journalistiskt företagande och vid ett symposium på Berkeleys journalistutbildning i april summerade Julian Assange organisationens filosofi: ”Vårt mål är rättvisa, vår metod är genomlysning – och en del av vår metod är också journalistik.” WikiLeaks har sålunda många hundra frivilliga medarbetare som kollar fakta, sammanfattar och kommenterar källmaterialet eller sätter in i en kontext och i en del fall också samarbetar med andra journalister. Assange själv är särskilt berömd för att ha satt namnet på inspelningen från Apache-helikoptern i Bagdad. Han ville en gång för alla ta kål på militärens eufemism för oavsiktligt civila dödade, collateral damage, och kallade upptagningen för ”Collateral Murder”. Krigets fasa ska inte vara omärklig. Tvärtom.

Men också när WikiLeaks själv kommenterar är allt dess källmaterial tillgängligt för alla vilket Assange tålmodigt söker understryka när han blir intervjuad. Liksom i god forskning – och i motsats till en hel del dålig journalistik – står all data till förfogande så var och en kan granska konklusionerna, kommentera och kritisera. Om de gitter.

Sedan artikeln skrevs – till danska RetorikMagasinet – har WikiLeaks åter hamnat i centrum för världens media med den ännu större läckan, Cable-gate, som bland annat innehåller förtroliga omdömen från diplomatiska möten. I denna stund – medan det varslas om avslöjanden om ”en stor amerikansk bank” – är Assange efterlyst av Interpol som häktad, misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande i Sverige under oktober. En häktning som Assange själv motiverar med WikiLeaks avslöjanden. [Red.].

–

Christine Isager är adjunkt i retorik vid Köpenhamns ­universitet.
Läs mer om RetorikMagasinet 45.

RMS45

Liknande artiklar:

Tal till de tre

Talarstolen. Talet från Malexandermålet, december 1999

Retorik i förebyggande syfte

Hur gör man för att få människor att läsa om någonting som de helst inte vill behöva veta någonting ...

Så det så!

RetorikMagasinet ger här en liten översikt över argumentationens fundament. Vi tar utgångspunkt i St...

Klimatkritikerns verktyg

Retorisk skärpning. Klimatkritikern anno 2010 har måst ändra stil. Idag kan man inte som tidigare ko...
Author profile

Lektor ved Institut for kommunikation, Københavns Universitet. Ansv redaktør på Rhetorica Scandinavica 2016-2019.

Related entries

Lämna ett svar