Start » Rhetorica Scandinavica » Rhetorica Scandinavica Essayer » Rhetorica Scandinavica Doktorandpræsentationer » Riskkommunikation och expertis i kärnavfallsfrågan

Riskkommunikation och expertis i kärnavfallsfrågan

av Helena Hansson Nylund

Doktorandpresentation

Helena Hansson Nylund är doktorand vid Örebro Universitet.

Rhetorica Scandinavica 46 (2008), side 88-94.

Presentationen

Min studie tar avstamp inom ramen för RAK-projektet (Retoriska Aspekter på Kris­kommunikation) vid Örebro Universitet. Arbetet fokuserar dock på riskkommunikation, ett område nära relaterat till kris, och kommer att ha som övergripande mål att resonera kring problem som har att göra med kärnavfallsfrågan.
Flera problemområden kan identifieras som har att göra med riskkommunikation i kärnavfallsfrågan. Särskilt intressanta framstår de retoriska problem som uppstår vid offentlig dialog och samråd. Traditionella retoriska genrer, samt en elitistisk syn på kunskap, konfronteras där med de krav som associeras med dialog som öppen och jämlik företeelse. Innebörden av samråd enligt en så kallad teknokratisk beskrivning innebär att experter förklarar redan givna fakta för allmänheten på ett pedagogiskt vis för att skapa acceptans, medan innebörden av medborgardialog och samråd enligt en annan demokratisk beskrivning bör innehålla större möjligheter till insyn och påverkan ifrån allmänheten.1
Målet för min studie är att problematisera och nå en ökad förståelse för hur jämlikhet och elitism kombineras i utfrågningarna. Materialet kan möjligen avgränsas till expertisens meningsutbyte. Hypotesen är att relationen mellan olika experter karakteriseras både av jämlikhet och elitism. De befinner sig inom samma vetenskapliga sfär, men har ofta polariserade åsikter i kärnavfallsfrågan.

Annonce
Dialog och två retorikinriktningar

Sedan början av 1990-talet har kärnkraftindustrin varit inriktad på att föra samråd om avfallets hantering och placering. Den för närvarande mest aktuella och omfattande delen av processen att välja plats för förvaring av kärnavfall är de utfrågningar som arrangeras av Kärnavfallsrådet inför regeringens beslut i frågan. Utfrågningarna är en del av ett så kallat genomlysningsprogram, som föregår kärnkraftindustrins ansökningar om anläggningar för slutförvar av kärnavfall. Genomlysningsprogrammet har som mål att tydliggöra fakta och värderingar som kan ha betydelse för regeringens behandling av ansökningarna.2 Detta genomförs med hjälp av RISCOM-metoden, vars syfte är att öka transparens i argumentationen genom en kombination av öppenhet och provokation.3 Målet med utfrågningarna är en öppen process, där deltagarna redovisar sina ståndpunkter för att beslutsfattare och allmänhet ska kunna göra en välgrundad bedömning av frågan. Avgränsade delar av dessa utfrågningar kommer att grovtranskriberas och analyseras.
Kombinationen av elitism och jämlikhet som kännetecknar problematiken gällande expertis och risk i kärnavfallsfrågan kan relateras till hur synen på retorik har formats och omformats så väl normativt som empiriskt. Uppfattningen av retoriken har sedan en tid utvecklats till att omfatta det som kan kallas invitational rhetoric eller Aspasian rhetoric.4 RISCOM-synen på utfrågning och samråd har likheter med vad Michael Billig kallar Apasian rhetoric. I en sådan typ av möte är det viktigt att deltagarna kan relatera till varandra, med en hög ribba för vilken grad av polemik som är tillåten.5 Invitational rhetoric bygger i sin tur på idéer om jämlikhet och självbestämmande samt varje människas unika värde. Inspirerade av bland annat hermeneutikens öppna perspektiv, icke-våldsprinciper för konflikthantering och psykologins självhjälpsteorier menar exempelvis Sonja K. Foss och Cindy L. Griffin att varje person är expert på sin livsstil och har en självständig kapacitet. Varje försök att påverka en person kan därigenom kritiseras.6
Det egalitära synsättet skiljer sig ifrån den traditionella, hierarkiskt tävlingsinriktade synen på retorik, som betraktas som mer aggressiv och tävlingsinriktad i jämförelse. Brigitte Mral har sammanfattat dessa två synsätts förhållande till varandra genom motsatserna mellan hierarki och samförstånd, oberoende och närhet, beslut och diskussion samt att lösa problem och förstå problem.7
Kärnavfallsfrågan kan betraktas som intressant gällande flera aspekter som berör förhållandet mellan de två beskrivna inriktningarna inom retorikvetandet. Den berör exempelvis konflikten mellan teknokratisk elitism och demokratins jämlikhetskrav och olika världsbilders inverkan på möjligheterna till att komma överens. Detta inte minst i studien av hur den termen dialog har använts och definierats. Aspasian och invitational rhetoric är visserligen inbördes olika, inte minst i synen på vilken grad av polemik som är tillåten. De kan dock båda förknippas med den tradition som ser retorik som någonting dialogiskt istället för monologiskt.8 Gränsdragningen mellan dialog som empiriskt och normativt koncept är dock inte lätt att göra. Frågan är dessutom om det alls går att betrakta Kärnavfallsrådets utfrågningar som dialog ur en normativ synvinkel. Min preliminära utgångspunkt för studien är att utfrågningarna kan ses som dialoger, men att det finns behov av fler analysbegrepp för att studera det som sker inom ramen för dialog.

Mikro och makro i analysen

Kärnavfallsfrågan är en relativt komplicerad historia, som bör ses i ett större politiskt sammanhang, såväl nationellt som internationellt. Det relativt omfattande ma­terialet av tidigare studier gällande kärnavfallsfrågan utgör en nödvändig bakgrund för en fördjupad situationsanalys, med ledning av exempelvis det historiska perspektiv på kontextanalys som utvecklats av bland andra Ruth Wodak.9
Det diskurs-historiska perspektivet på kontextanalys som utvecklats av Wodak lägger stor vikt vid kombinationen av mikro och makro i metoden. En möjlig utgångspunkt på mikro-nivå för att studera hur olika moment i dialogen samverkar är en studie av hur fråga och svar hanteras av deltagarna – exempelvis huruvida deltagarna kommunicerar på ett öppet eller slutet vis i pendlingen mellan fråga – svar – motfråga. Målet är att finna ett sätt att analysera huruvida utfrågningen är av en debatterande, förhandlande eller mer öppen art. Till det hör att studera exempelvis förekomsten av så kallade konceptuella kiasmer i Ceccarellis mening, då olika perspektiv sammanvävs genom att deltagarna använder varandras uttryckssätt för att skapa gemensam mening, eller hur deltagarna använder sig av gemensamma kodord.10 En annan intressant aspekt är huruvida deltagarna utmanar varandra genom att skapa det Kenneth Burke kallar perspective by incongruity – ett sätt att förena det oförenliga för att skapa provocerande, ibland humoristiska, effekter – och hur detta bemöts av de andra deltagarna.11 Då parterna antar ett mer kombattantisk debatterande förhållningssätt kan detta bemötas av det som Foss och Griffin benämner re-sourcement, vilket är att argumentera på ett oväntat sätt, exempelvis genom sång, med syfte att avväpna den andra parten.12 Jag förväntar mig inte att finna sånger i materialet (en eloge för den som skulle våga sjunga i detta relativt strikta sammanhang!). Möjligen går det dock att finna andra mer subtila former av avväpnande strategier.
Med tanke på att den tidigare forskningen om kärnavfallsfrågan är omfattande, finns goda möjligheter till att kombinera en traditionellt retorisk situationsanalys med en något bredare diskursanalytisk kontextanalys. Studien kommer på så vis att röra sig mellan språkets makro-nivåer (alltså inte inom ramen för någon samtals­analys) och samhälleliga fenomen som gör det möjligt att låta språkliga och sociala positioner och relationer ömsesidigt förklara varandra.

 

Noter

1    Se till exempel Linda Soneryd & Rolf Lidskog, Allmänhet, expertis och deliberation. Samråd om slutförvar av kärnavfall. Rapport R-06-118 (Stockholm: Svensk Kärnbränslehantering AB, 2006); Mats Eriksson, Från ingenjörskonst till informatörskonst. Studier av PR och riskkommunikation. (Örebro: Universitetsbiblioteket, 2003); och Mark Elam & Göran Sundqvist, Stakeholder involvement in Swedish nuclear waste management (Rapport 2007:02. Stockholm: Statens Kärnkraftinspektion, 2006).
2    http://www.karnavfallsradet.se/Bazment/41.aspx.
3    Se till exempel Statens Kärnkraftinspektion; Kjell Andersson m fl., “Models of Transparency and Accountability in the Biotech Age”, i: Bulletin of Science, Technology & Society, Vol. 26, 1, (2006).
4    Sonja K. Foss & Cindy L. Griffin, “Beyond persuasion: A proposal for an invitational rhetoric”, i: Communication Monographs, 62 (1995); Michael Billig, Arguing and thinking. A rhetorical approach to social psychology (Cambridge: Cambridge University Press, 1996): 28.
5    Billig, Arguing and thinking: 28.
6    Foss & Griffin, “Beyond persuasion”: 4.
7    Brigitte Mral, Talande kvinnor. Kvinnliga retoriker från Aspasia till Ellen Key (Nora: Nya Doxa, 1999): 13.
8    Richard L. Johannesen, “The emerging concept of communication as dialogue”, i: Quarterly Journal of Speech, Vol. LVII, 4 (1971); John Stewart, “Foundations of dialogic communication”, i: Quarterly Journal of Speech, Vol. 64 (1978); Kenneth N. Cissna & Rob Anderson, ”Communication and the Ground of Dialogue”, i: Rob Anderson, m fl (red.). The Reach of Dialogue: Confirmation, Voice and Community (Cresskill, New Jersey: Hampton Press, Inc, 1994); Per Linell, Approaching dialogue: talk, interaction and context in dialogical perspectives (Amsterdam: John Benjamin Publishing, 1998); Lennart Hellspong, “Den demokratiska dialogen”, i: Rhetorica Scandinavica 12 (1999).
9     Ruth Wodak, ”The discourse-historical approach”, i: Wodak & Meyer (red.), Methods of Critical Discourse Analysis (London: SAGE Publications, 2001): kap.4.
10    Leah Ceccarelli, Shaping Science with Rhetoric. The Cases of Dobzhansky, Schrödinger and Wilson (London: The University of Chicago Press, 2001): 36f.
11    Kenneth Burke, Permanence and Change. An Anatomy of Purpose (London: University of California Press, 1984): 90f.
12    Foss & Griffin, “Beyond persuasion”: 9f.

Referenser

Andersson, Kjell, m fl. “Models of Transparency and Accountability in the Biotech Age”, i: Bulletin of Science, Technology & Society, Vol. 26, 1, (2006): 46-56.
Billig, Michael. Arguing and thinking. A rhetorical approach to social psychology. Cambridge: Cambridge University Press, 1996.
Burke, Kenneth. Permanence and Change. An Anatomy of Purpose. London: University of California Press, 1984.
Ceccarelli, Leah. Shaping Science with Rhetoric. The Cases of Dobzhansky, Schrödinger and Wilson. London: The University of Chicago Press, 2001.
Cissna, Kenneth N., Anderson, Rob. ”Communication and the Ground of Dialogue”, i: Rob Anderson, m fl (red.). The Reach of Dialogue: Confirmation, Voice and Community. Cresskill, New Jersey: Hampton Press, Inc, 1994.
Elam, Mark & Göran Sundqvist. Stakeholder involvement in Swedish nuclear waste management. Rapport 2007:02. Stockholm: Statens Kärnkraftinspektion, 2006.
Eriksson, Mats. Från ingenjörskonst till informatörskonst. Studier av PR och riskkommunikation. Örebro: Universitetsbiblioteket, 2003.
Foss, Sonja K. & Cindy L. Griffin. “Beyond persuasion: A proposal for an invitational rhetoric”, i: Communication Monographs, 62 (1995).
Hellspong, Lennart. “Den demokratiska dialogen”, i: Rhetorica Scandinavica 12 (1999).
Johannesen, Richard L. “The emerging concept of communication as dialogue”, i: Quarterly Journal of Speech, Vol. LVII, 4 (1971).
Kärnavfallsrådet: http://www.karnavfallsradet.se/Bazment/41.aspx.
Linell, Per. Approaching dialogue: talk, interaction and context in dialogical perspectives. Amsterdam: John Benjamin Publishing, 1998.
Mral, Brigitte. Talande kvinnor. Kvinnliga retoriker från Aspasia till Ellen Key. Nora: Nya Doxa, 1999.
Soneryd, Linda & Rolf Lidskog. Allmänhet, expertis och deliberation. Samråd om slutförvar av kärnavfall. Rapport R-06-118. Stockholm: Svensk Kärnbränslehantering AB, 2006.
Statens Kärnkraftinspektion. Rapport 93:34, 1993.
Stewart, John. “Foundations of dialogic communication”, i: Quarterly Journal of Speech, Vol. 64 (1978).
Wodak, Ruth. ”The discourse-historical approach”, i:Ruth Wodak & Michael Meyer (red.). Methods of Critical Discourse Analysis. London: SAGE Publications, 2001.

You may also like

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere