Som sagt

Stina Gardestrand

Som sagt

…och varför Palme hade en fet tunga…

Svensk television har länge saknat ett språkforum, men den 13 november i höst startade “Som Sagt – ett program om språket” i SVT2. Som Sagt tar upp flera av det ­svenska språkets olika användningsområden, däribland retoriken. Programledare är Alexandra Pascalidou, som tidigare ­ledde samhällsprogrammet Mosaik, och språklig bisittare är Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.
Alexandra Pascalidou har bland annat studerat retorik, och har själv blivit uppmärksammad för sitt språk både som talare och skribent. Hon säger själv att hon är uppvuxen i ett underklasshem där böcker och bibliotek inte var en del av vardagen, men en flerspråkig uppväxt har inneburit att språkintresset ändå alltid varit stort (Alexandra har till exempel lättare än andra för retoriska termer på grekiska…). Nu leder hon alltså ett program om svenska språket i svensk television, och tycker själv att “det är skönt att en svartskalle inte måste göra svartskalleprogram”.

I varje program har man en fåtöljgäst som på något sätt har utmärkt sig för ett speciellt och intressant förhållande till språket, exempelvis Vänsterpartiets partiledare Gudrun Schyman, musikern och låtskrivaren Lars Winnerbäck, Kenneth Larsson som arbetar som tolk inom EU, Filip Nilsson, copywriter på reklamfirman Forsman och Bodenfors i Göteborg samt Dogge Doggelito som  rappar i det svenska ‘förortsbandet’ Latin Kings.

Den del av programtiden som ägnas åt klassiska tittar­frågor till professor Lars-Gunnar Andersson för tankarna till språkprogrammet “På ren svenska” med Fredrik Belfrage och Sture Allén som sändes för några år sedan, delvis med en annan programidé. Skillnaden är, som kanske framgår av programtiteln, att Som Sagt beskriver hur dagens språk kan se ut och hur det faktiskt används, medan På ren svenska snarare hade ambitionen att klar­göra vilket språkbruk som är rätt respektive fel.

Det lustfyllta språket

När Alexandra blev tillfrågad var tanken att man skulle göra en ny serie På ren svenska, men programnamnet tilltalade henne inte eftersom hon ville göra ett program där lekfullheten i språket och den språkliga kreativiteten be­jakades.

– Språket är ett redskap. Det är lustfyllt, lekfullt, busigt. Vi ville uppmuntra människor att använda språket, ge människor insikten att de själva har redskapen för att be­rika sitt eget språk.

Den blandning av ämnen som serien består av bjuder även på retorik. Det första, där Gudrun Schyman var gäst, ägnades helt åt retoriken. Gudrun Schyman berättade bland annat att hon, sina utmärkelser för god talekonst till trots, aldrig gått kurser eller utbildningar i presentation eller retorik. Hon sade sig varken ha någon talskrivare eller själv skriva manus till egna tal, utan föredrar den friare kontakt som man får med publiken när man inte “av­skärmar sig med ett papper”. Ett annat tillfälle i serien där retoriken kommer på tal är till exempel när man gästas av Filip Nilsson som är copywriter på Forsman och Bodenfors i Göteborg, en reklamfirma som vid flera tillfällen har tilldelats Guldägget. Dessvärre verkar Alexandra Pascalidou i det här fallet vara den enda som är insatt i termer som rör ‘reklamens retorik’, varför man tyvärr går miste om en intressant diskussion.

Ren retorik

Målsättningen från redaktionens sida har varit att göra ett program som riktar sig till alla språkintresserade oavsett kunskapsnivå. Man vill svara på ‘den vanliga människans frågor om språket’, men man vill också nå akademikern, vilket enligt Alexandra Pascalidou ibland har inne­burit att man har fått “gå på tå”.

Men frågan är om Som Sagt uppnår alla dessa mål. Att säga sig vilja tillfredsställa alla kategorier av språkintresserade borde  ju onek­ligen  innebära en balansgång på pendlande lina. Och det blir lite svajigt.
Å ena sidan känns det inte alltid som om man har gått särskilt mycket på tå för att nå den akademiska publiken, stundtals riskerar även en ‘vanlig’ språkintresserad svensk att bli idiotförklarad när förklarandet snarast ligger på grundskolenivå. Å andra sidan strandar diskussionen onödigt ofta när programledaren i diskussionen rör sig på områden och använder termer som gästen inte är bekant med. Den sortens bristande kommunikation i ett språkprogram är i och för sig intressant, men gynnar knappast programmet i sig. Svaren man då får hamnar i bästa fall strax utanför ämnet. I värsta fall får man inga svar alls på den ställda frågan, vilket gör att en diskussion som hade kunnat vara intressant aldrig kommer ner på djupet. Så är fallet till exempel i programmet om reklamens språk.
Samma motsatsförhållande gäller delvis också själva programformen. Greppet med lite ovanligare gäster är bra, och valet av gäster känns ovanligt fräscht. Som programledare är Alexandra Pascalidou spontan och genuint ny­fiken och intresserad, vilket är en  stor del av programmets styrka. Men spontanitet och förberedelse behöver inte motsäga varandra, och spontant oförberedda gäster kan också effektivt döda en diskussion.

En av ljuspunkterna i programmet är de små inslag av underfundiga språkfunderingar som Kjell Wigers står för, och som nog både akademiker och ‘vanliga’ människor kan dra på smilbanden åt. En annan ljuspunkt är Dogge från Latin Kings, som visserligen pratar med lärde män på rinkebysvenska, men ändå står för seriens mest intressanta inlägg både vad gäller grammatik och semantik, socio­lingvistik och retorik. För här rör det sig verkligen om retorik. Men vad menar han med att Olof Palme hade “Sveriges fetaste tunga”?

Jo, att Palme “kunde tugget”, att han kunde tala så att inte bara politiker förstod, att han “kunde tämja lejonet som är massan”. Så säger Dogge, och så talar en sann ­retoriker.      ❧


❧ Stina Gardestrand studerar retorik
vid Göteborgs Universitet.


Artikeln finns i RetorikMagasinet 4, s 12-13

Author profile

Redaktör på svenska RetorikMagasinet 1999-2004

Skriv et svar