Start » Rhetorica Scandinavica » Rhetorica Scandinavica Essayer » Rhetorica temaintroduktioner » Temaintro: Aristoteles retorik

Temaintro: Aristoteles retorik

av Anders Eriksson

Temaintro: Aristoteles retorik

Aristoteles retorik, temanummer av Rhetorica Scandinavica, nr 68 (2014)

Bibliografiskt

Författare: Anders Eriksson & Janne Lindqvist

Rhetorica Scandinavica 68 (2014), s 6-7

Annonce

Introduktionen

Aristoteles Retoriken utkom 2012 i svensk översättning av Johanna Akujärvi. Därmed finns den nu – äntligen, frestas man att säga – tillgänglig på alla de tre skandinaviska språken: Thure Hastrups danska översättning utkom 1983 och Tormod Eides norska år 2006. Det betyder att alla skandinaviska läsare nu kan möta en av retorikämnets viktigaste utgångspunkter på sitt eget modersmål.

Att Rhetorica Scandinavica däremot ägnar ett särskilt temanummer åt texten skulle kanske kunna uppfattas som både yrvaket och alltför sent: är inte denna snart två tusen fyra hundra år gamla text passé och överspelad, en antikvarisk relik som borde ersättas med nyare teorier som bättre lämpar sig för 2000-talets multimediala kommunikationssituation? Och har den inte – trots avsaknaden av äldre översättningar – redan haft ett så monumentalt inflytande på skandinavisk retorikundervisning och -forskning att ett särskilt temanummer verkar som ett slags akademiskt insparkande av redan längesedan bortmonterade dörrar?

Vi tycker inte det. Visserligen nämns Aristoteles Retoriken nästan alltid plikt­troget även i skandinaviska översikter och introduktionsböcker, men det är – eller var – ofta en lite uttunnad, på gränsen till förvanskad Aristoteles vi mötte där. Det talades om ethos, logos och pathos, naturligtvis – och de tre retoriska genrerna återkom ofta i någon form. Men någon egentlig närkamp med den svåra texten var det sällan fråga om, och även om det fanns undantag så problematiserades begreppen ganska sällan. De aristoteliska begreppen – eller i varje fall den aristoteliska terminologin – användes och spelade till och med en viktig roll i retorikforskningen, men ofta i sin traderade form, utan något särskilt nära förhållande till Aristoteles text. Möjligen är det möjligt att skönja att en förändring är i antågande. Exempelvis spelar begreppet topos, fastän i modern tolkning, en central roll i Jonas Gabrielsens och Tanja Juul Christiansens Talens magt. Indføring i mundtlig retorik (2:a utgåvan 2010), och i Janne Lindqvist Grindes Klassisk retorik för vår tid (2008) är Aristoteles en återkommande referens. Men dessa är än så länge undantag.

Något påfallande intresse för att forska vare sig om Aristoteles Retoriken eller med utgångspunkt från den kan knappast heller skönjas, fastän det naturligtvis ­finns undantag även här. I Danmark har bland andra Christian Kock och Jonas Gabrielsen tagit Retoriken till utgångspunkt för intressanta forskningsprojekt.1 I Norge har bland andra filologen Tormod Eide ägnat texten särskilda studier.2 I ­Sverige stod bland andra José Ramirez redan tidigt under 1990-talet för vitala Aristotelestolkningar,3 och han har fått efterföljare i bland andra Maria Wolrath Söderberg.4 I handbokslitteraturen har de däremot (ännu) inte satt några tydliga spår.

Dessutom har de senaste decenniernas internationella forskning erbjudit en mängd nytolkningar av texten. Några av huvudlinjerna i dessa nytolkningar framhålls också i numrets klassikeröversättning, där Andrea Lunsford och Lisa S. Ede i ”Distinktioner mellan klassisk och modern retorik” så tidigt som 1980 framhöll att det finns goda skäl att ifrågasätta några av de gängse dragna skiljelinjerna mellan Aristoteles Retoriken och modernare retoriska teorier.

Dessa nytolkningar har dock knappast funnit vägen till huvudfåran av skandinavisk retorikforskning, och till seminarierummen har vägen – tycks det – varit ännu längre. Anders Eriksson beskriver i ”Retoriken efter Retoriken”, som ingår i detta temanummer, huvuddragen i den skandinaviska aristotelesreceptionen, framförallt hur Aristoteles, i varje fall under de senaste decennierna, ofta traderats via Nord­amerika.

Det nyvaknade internationella aristotelesintresset har bland annat inneburit att till och med vissa av de mest etablerade tolkningarna av de mest centrala begreppen i den aristoteliska teorin har kommit att ifrågasättas. En sådan nytolkning återfinns i detta temanummer. Janne Lindqvists artikel ”Känslans syllogistik” presenterar en ny förståelse av de centrala begreppen enthymem och pathos och artikeln reser därmed anspråk på att föra fram en delvis ny förståelse av texten som helhet.

Temanumret avslutas – naturligtvis kan man nästa säga – med en recension av den svenska översättningen, skriven av retorikhistorikern och filologen David Westberg.

I Rhetorica Scandinavicas skribentguide som går att ladda ner för alla hugade författare finns en kort passage om tidskriftens själva uppgift:

Rhetorica Scandinavica är ett forum för det forskningsfält som bygger på den klassiska retoriska traditionen från Aristoteles till våra dagar.  Tidskriftens uppgift är att nytolka och vidareföra denna tradition i ett skandinaviskt sammanhang.
Det är svårt att se att det skulle finnas något särskilt mycket tydligare sätt att uppfylla just detta syfte än just genom ett temanummer om Aristoteles Retoriken.

Noter

1    Aristoteles förekommer inte sällan som referens hos Christian Kock, men ett exempel på att Aristoteles får spela en mer avgörande roll återfinns exempelvis i ”Choice is not True or False. The Domain of Rhetorical Argumentation”, (Argumentation 23, 61-80, 2009) där en noggrann analys av Aristoteles retorikdefinition får bilda utgångspunkt i en argumen­tation för retorikens centrala demokratiska funktioner. I Jonas Gabrielsens Topik. Eks­kursioner i den retoriske toposlære (2008) görs en analys av bland andra Aristoteles topos­begrepp.
2    Exempelvis har Eide undersökt det aristoteliska toposbegreppets geometriska ursprung i ”Aristotelian topos and Greek Geometry”, i Symbolae Osloensis vol. LXX, red. T. Hägg, 5-21. Oslo: Scandinavian University Press, Universitetsforlaget, 1995.
3    Hos Ramirez har Aristoteles varit en stående diskussionspartner i snart sagt allt han publicerat. Exempelvis innehåller hans doktorsavhandling ingående diskussioner om de aristoteliska begreppen praxis, poiesis, och logos (se Ramirez, José Luis. Skapande mening 1. En begreppsgenealogisk undersökning om rationalitet, vetenskap och planering, avhandling 13:2, diss., Stockholm: Nordiska institutet för samhällsplanering, 1995).
4    Också Wolrath Söderberg har ägnat en doktorsavhandling åt toposbegreppet, som det (bland annat) utformas hos Aristoteles (Topos som meningsskapare. Retorikens topiska perspektiv på tänkande och lärande genom argumentation, Örebro Studies in Rhetoric 7, Södertörn Doctoral Dissertations 70, diss. Örebro. Ödåkra: Retorikförlaget, 2012).

You may also like

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere