Start » Svensk retorik » Svenska artiklar » Vem vinner debatten när kropparna talar?

Vem vinner debatten när kropparna talar?

av Emelie Bröms

När det gäller politiska debatter står ofta de verbala argumenten i fokus. Men debattörerna argumenterar även ickeverbalt, med sitt kroppsspråk, gester, röstläge. Det syns tydligt i TV-debatten mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson inför riksdagsvalet 2010. Det ickeverbala används för att stärka och försvara sig själv ­samtidigt som motståndaren attackeras och domineras. Men är den mest dominanta också den som är mest övertygande?

Emelie Bröms

Vem vinner debatten när kropparna talar?

Den 22 augusti 2010 står Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt parti och Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, redo för debatt. Direktsändningen av SVT:s samhällsprogram Agenda ska snart börja och dagens ämne är ”kampen mot våldtäkter”. Inom några veckor stundar riksdagsvalet och både Schyman och Åkesson siktar på att leda sina respektive partier mot ett resultat som placerar dem på rätt sida om fyraprocentspärren. Moderatorn hälsar TV-tittarna välkomna och den verbala såväl som den ickeverbala debatten inleds. Snabbt märks att Schyman och Åkesson har helt olika sätt att använda sitt kroppsspråk. Att då jämföra de två blir intressant, eftersom skillnaden mellan dem kan få avgörande betydelse för hur de framstår för publiken.

Dominans genom trots

Schyman inbjuds att svara efter att Åkesson lagt fram statistik för hur många våldtäkter som begås i Sverige. Hon står med hakan högt i en överlägsen, trotsig pose samtidigt som hon tittar ner på Åkesson. Hon artikulerar orden noggrant, talar långsamt och instruerande, som för att Åkesson behöver övertydligheten för att förstå.

Schyman försöker med dessa signaler dominera sin motståndare, utifrån hur den italienska forskaren Isabella Poggi skulle se på saken. Hon har undersökt hur kroppsspråket kan användas för att dominera i debatter och har funnit att olika kropps­signaler kan användas för att identifiera olika typer av dominansstrategier. Exempelvis är Schymans agerande, den höga hakan och den nedvärderande blicken, signaler på den strategi Poggi kallar för trots, ett aggressivt sätt att visa dominans. Dessa signaler på dominerande strategier förekommer upprepade gånger i debatten mellan Schyman och Åkesson.

Förutom den trotsiga attityden blir Schymans agerande ett sätt att försöka sänka och attackera Åkessons ethos, att skada hans karaktär. Energin i hennes röst ökar och intensifieras samtidigt som hon visar tydliga tecken på ilska: uppspärrade ögon, rynkade ögonbryn och skarp röst. Att hon kroppsligen visar dessa signaler gör att hon ickeverbalt förmedlar många och starka känslor. Det syns att hon är känslomässigt engagerad och känner starkt för ämnet.

I vilken utsträckning politikers kroppsspråk är aktivt är något som retorikforskarna Marie Gelang och Jens Kjeldsen undersökt närmare. De har jämfört Hilary Clintons och Barack Obamas kroppsspråk i TV-debatter inför det amerikanska presidentvalet 2008. De fann att Clinton ofta levde ut sina känslor via sina gester och sin mimik, hon visade sig engagerad och passionerad. Obamas kroppsspråk däremot var mer tillbakadraget och han visade inte alls lika mycket känslor som Clinton. Vilket agerande som var, och är, mest fördelaktigt kan sägas vara en fråga om situationen, vad som i stunden uppfattas som mest passande och lämpligt.

Med kapital från försvar till attack

Med detta i åtanke vänder vi blicken tillbaka mot Agenda-studion. Schymans agerande blir här samstämmigt med Clintons, då hon aktivt använder sitt kroppsspråk och låter detta förstärka hennes argument.

En annan aspekt som Gelang och Kjeldsen fann var att det fanns olika sätt att hantera sitt ethos, sin karaktär, i en debatt. Endera handlade det om att försvara sig mot motståndarens angrepp, att själv attackera sin motståndares ethos eller att försöka stärka sin karaktär på egen hand. I tidigare beskrivna passage ur debatten, när Schyman först får ordet, måste hon försvara sitt ethos, sin egen karaktär, mot Åkessons inlägg. Detta gör hon genom att intensifiera sin röst och fokusera all sin energi på sin motståndare, vilket bland annat syns i hennes intensiva blick som naglar fast Åkesson. Hon startar med hög, stark röst för att sedan låta tonläget sjunka allt eftersom. Det markerar övergången mellan försvar och attack, där den lågmälda intensiva delen blir attacken på Åkesson.

När Schyman använder sig av sin röst på detta sätt lyckas hon i situationen omvandla den till vad Marie Gelang skulle kalla för ett kapital. Gelang har funnit att alla människor, förutsatt att de är friska, föds med en uppsättning resurser: exempelvis röst, mimik och kroppsspråk. Beroende på hur vi är som individer utvecklar vi våra inneboende resurser i olika utsträckning. Under livets gång blir dessa resurser mer eller mindre framträdande. Vissa kommer använda sig mer av sin röst än av sina gester, mer av sin mimik än sina blickar. På så sätt utvecklar vi individuella tillgångar, olika aspekter av vårt kroppsspråk som vi använder oss av för att kommunicera ickeverbalt. När vi sedan befinner oss i en talsituation, till exempel en debatt, kan vi försöka använda oss av våra tillgångar för att argumentera och kommunicera så effektivt som möjligt. Vi kan försöka omvandla våra tillgångar till kapital. Detta görs, enligt Gelang, genom att variera de icke­verbala tillgångarna på olika sätt, såsom att variera tempot och rytmen i rösten eller höja och sänka energinivån i gesterna.

Hur tillgångar omvandlas till kapital blir Schyman ett talande exempel på. Hennes röst är hennes tillgång och i stunden lyckas hon variera den i så stor utsträckning att den omvandlas till ett kapital som stärker hennes framträdande. För förutom den intensiva rösten är hennes övriga kroppsspråk sparsamt, vilket gör energikoncentrationen i just rösten desto mer framträdande. Hennes kroppsspråk visar att hon tar frågan på allvar och att hon är engagerad, samtidigt som hon kroppsligen argumenterar att hon inte håller med om vad Åkesson just har sagt.

Brott mot situationens oskrivna regler

Debatten fortgår och Åkesson tilldelas ordet av moderatorn för att svara på frågan hur han anser att våldtäkter kan förebyggas. Efter hans första mening avbryter Schyman, säger emot och ifrågasätter honom. Schyman höjer rösten och bryter in i debatten innan hon fått ordet. Samtidigt lutar hon sig framåt och börjar gestikulera med sin ena hand mot Åkesson. Hon bryter mot turtagningsordningen och invaderar debatten tidsmässigt, såväl som rumsligt med sina gester. Isabella Poggis dominanssignaler skulle här säga att det är tecken på strategierna invasion och normbrott, återigen aggressiva metoder.

Att inte vänta på sin tur och avbryta motståndaren går emot denna debattsituations outtalade regler. För enligt våra svenska normer är det viktigt att vänta på sin tur, eller tills den man pratar med är klar. Schyman visar genomgående flera tecken på att med hjälp av ickeverbal argumentation försöka dominera Åkesson och debatten. Dessutom är hennes agerande ofta uppenbart aggressivt. Samtidigt är hennes kroppsspråk aktivt, vilket signalerar positiva egenskaper som engagemang och passion.

Även om Schyman ofta är utåtagerande lyssnar hon på Åkesson då han talar. Men också då argumenterar hon ickeverbalt. Hon står tillbakalutad och avslappnad, med högt huvud, höjda ögonbryn och hakan i vädret, samtidigt som hon småler nedlåtande. Hennes kroppsspråk visar att hon anser sig överlägsen Åkesson, att hon absolut inte behöver oroa sig för vad han kan tänkas komma med i debatten och att hon egentligen inte behöver höra vad han har att säga. Återigen syns en strategi för dominans som verkar genom att skapa distans mellan jaget och motståndaren.

Behålla lugnet och stärka sig själv

Åkessons ickeverbala argumentation är något mer diskret, men även då kroppsspråket är mer tillbakadraget har forskaren Isabella Poggi funnit att signaler på dominans kan förekomma. När Schyman avbryter honom replikerar han: ”Snälla, kan jag få utveckla någonting här”. Hans röst såväl som hans vidöppna ögon är bedjande och tonläget är mjukt. Hans hållning är kuvad samtidigt som han lutar sig lätt framåt som för att huka inför Schyman. Han gör sig själv till ett slags offer. Att på detta sätt, med hjälp av sitt kroppsspråk göra sig underlägsen Schyman, kan skapa sympati för honom hos publiken.

Utöver att väcka sympati kan det betraktas som ett sätt att synliggöra och göra motstånd mot, Schymans bruk av dominerande strategier. Genom att uppmärksamma att han inte har möjlighet att utveckla sina åsikter, kan han rikta strålkastarna mot de ”ohederliga” ickeverbala knep hon använder.

Vid ett annat tillfälle talar Åkesson om det åtgärdsprogram mot våldtäkter han vill införa. Han talar långsamt och tydligt med låg intensitet i rösten, utan att staka sig och han framstår vara säker på sin sak och på sig själv. Han verkar stabil och uttrycker ett lugn, utan något behov av att attackera sin motståndare. Dessa signaler kan även visa hur Åkesson själv försöker stärka sitt ethos, sin karaktär, då han kroppsligen försöker visa styrka, kontroll och trovärdighet.

Den här typen av mer diskreta strategier är de som Åkesson genomgående använder sig mest av. Han håller sig lugn, använder lågmälda gester och en tydlig röst. Dessutom avbryter han sällan Schyman. Hans energinivå är låg och tempot i rösten relativt monotont. Här kan återigen retorikforskaren Marie Gelangs tankar om våra ickeverbala tillgångar och hur de kan bli till kapital lyftas och utifrån dessa betrakta Åkesson. Han visar att han har en stark tillgång i sin röst och han gör försök till att använda gester, men om han hade varierat dem mer kunde hans framträdande förmedlat mer dynamik och variation.

Det påtagliga och det diskreta

Om vi å andra sidan betraktar det dämpade agerandet som en strategi i sig så finner vi ett exempel på hur kapital inte alltid behöver innebära att faktiskt använda alla tillgångar. Minns återigen studien av Hilary Clintons och Barack Obamas kroppsspråk. Resultatet av den undersökningen fann att ett lågmält kroppsspråk, vilket Obama uppvisade, kunde tolkas på två olika sätt beroende på kontexten: å ena sidan som att talaren är oengagerad, vilket kan sänka trovärdigheten, men å andra sidan inge förtroende i och med att talaren verkar ha kontroll över exempelvis sina känslor.

Schymans aktiva och mer aggressiva attacker mot Åkesson, och Åkessons mer diskreta strategier för att stärka sig själv snarare än dominera Schyman, kan också sägas vara olika synliga ur publikens synvinkel. Schymans aggressiva attacker är påtagliga, medan Åkessons diskreta sådana är just diskreta.

Blir Schymans frekventa och uppenbara försök att dominera sin motståndare egentligen till Åkessons fördel? Är Schymans kroppsspråk och agerande opassande i situationen, så att det istället för att stärka henne blir till hennes nackdel? Kroppsligen dominerar hon debatten. Det borde vara till hennes fördel. Men kanske handlar det inte om att dominera debatten utan om att framstå som den mest trovärdiga i publikens ögon. Och är då det bästa sättet att försöka stärka sig själv genom att dominera, visa sig aggressiv och attackera sin motståndare? Eller att, som Åkesson, istället själv försöka lyfta och framhäva sig själv? Det finns inget rakt svar på den frågan. Återigen blir det en fråga om kontexten och om vad som är passande i situationen – hur mycket gester och höjda röster som publiken tycker är tolerant beteende.

Det handlar trots allt om hur vi tolkar den helhet där kroppsspråket endast utgör en del. För när sändningen är över, när de båda lagt fram sina argument – såväl verbala som ickeverbala – vem uppfattar vi bäst kunna representera oss i riksdagen? Den känslomässigt aggressiva eller den monotont kontrollerade? Schyman eller Åkesson? ❧


Författare: Emelie Bröms är retorikstudent vid Örebro universitet.


Artikeln finns i RetorikMagasinet 51/52


Läs mer:

Gelang, Marie (2008). Actiokapitalet: retorikens icke­­-verbala resurser. Diss. Örebro: Örebro universitet, Retorikförlaget 2008.
Gelang, Marie & Kjeldsen, Jens. ”Nonverbal communication as argumentation” sid 567-576 i (red.) F. H. van Eemeren et al Proceedings of the 7th Conference of the International Society for the Study of Argumentation. Rozenberg Publishers 2011.
Kendon, Adam (2004). Gesture: visible action as utterance. New York: Cambridge University Press.
Poggi, Isabella. ”Dominance signals in debates” i: HBU’10 Proceedings of the First international conference on Human behavior understanding. Springer-Verlag Berlinh, Heidelberg: 2010.
Streeck, Jürgen (2008). Gesture in Political Communication: A Case Study of the Democratic Presidential Candidates During the 2004 Primary Campaign.

Klippet från debatten mellan Schyman och Åkesson finns att hitta på www.youtube.com, ”Debatt mellan Schyman och Åkesson” i Agenda.

Emelie Bröms

Redaktör på RetorikMagasinet.
Emelie Bröms

Latest posts by Emelie Bröms (see all)

You may also like

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere