Start » Svensk retorik » Svenska talarstolen » Zionismens flagga ska höjas

Zionismens flagga ska höjas

av Peter Ström-Søeberg

Ariel Sharon:

Zionismens flagga ska höjas

Talarstolen.

Detta nummers talarstol är inte – som man kanske skulle kunna ha väntat – Bushs installationstal, utan ett tal fött av en anledning som kan få lika stora konsekvenser för världsopinionen.

Ariel Sharons valseger var väntad och övertygande och därför är inte heller talet ett spontant valtal. Det är en politisk markering, det är en segrares summering av ett minst sagt känsligt läge.

Annonce

Hur bedömer man ett tal som detta? Inte ger det större mening att peka ut stilistiska detaljer eller enstaka klämmiga formu­leringar. Och inte heller kan man beskriva talet enbart genom vad som sägs – politik har alltid varit en balans mellan vad som sägs, och vad som inte sägs.

Vanligtvis säger man att be­stämda situationer och kontexter ställer krav på retoriken – när det kommer till politisk retorik tenderar frågan att ställas på huvudet: att det då – också – handlar om oss som lyssnar eller läser: att vi måste skilja mellan vår re­toriska kritik och våra personliga synpunkter och övertygelser. Och när det kommer till poli­tiska tal från en så infekterad konflikt som den israelisk-palestinska så är frågan om man överhuvudtaget kan förhålla sig objektivt kritisk. ✍


Zionismens flagga ska höjas

Premiärminister Ariel Sharons segertal den 7 februari 2001.

God afton, en underbar afton önskar jag er alla! Mina vänner, Silvan Shalom, chef för mitt högkvarter, och Reuven Rivlin, ordförande i parlamentets partigrupp, alla ledamöter i Knesset, alla i den stora grupp som sitter här, folk från ­Likud och alla de andra partierna: Eli Yishai, Natan Sharansky, Avigdor Lieberman, Yitzak Levy, rabbi Menachern Porush och rabbi Meir Porush – två generationer; Michael Kleiner, min vän i många år, David Levy och Jerusalems borg­mästare Ehud Olmert. Tillsammans har vi nått detta underbara mål och genomfört denna fantastiska bedrift.

Annonce

Jag vill gärna berätta att några ögonblick innan jag kom in i detta rum, när jag redan var här i huset, så ringde Förenta Staternas president Bush mig och bad mig framföra hans varmaste välgångsönskningar till er. Han sa att han ville ha ett mycket nära samarbete med min regering.

Han påminde mig om en resa han gjorde med mig genom Samaria och Jordandalen. Och han sa till mig: ”Ingen trodde då”, sa han, ”att jag skulle bli president och du skulle bli premiärminister. Men som det visade sig, trots att ingen trodde oss, har jag blivit vald till president och du har blivit vald till premiärminister.”

Medborgare i Israel, mina kolleger från olika partier, idag har staten Israel slagit in på en ny bana, en bana i inrikes samförstånd och harmoni, en strävan mot säkerhet och verk­lig fred.
Jag vill tacka alla och envar av er för ert stöd, för ert enga­gemang, för er hängivenhet, för ert hårda arbete. Som ett resultat av detta arbete och denna starka övertygelse som ni och tusentals, tiotusentals enskilda aktivister i hela Israel har visat har vi åstadkommit denna stora seger. Vi har i detta ögonblick nått målet och till er går mitt djupt kända tack.

Denna kväll är för mig en stämningsfull och betydelsefull kväll. Sedan min ungdom har jag ägnat mig helt åt mitt land, att befästa och bygga upp dess säkerhet.
I alla mina befattningar, i alla tider, såväl svåra som glädje­fyllda, var jag alltid tillsammans med min kära, avlidna hustru Lily, som helhjärtat stödde mig. I detta ögonblick, när Israels folk har uttryckt sitt förtroende för mig att leda landet kommande år, saknar jag henne och att hon inte står här vid min sida.

President George W. Bush and Israeli Prime Minister Ariel Sharon laugh together during their joint press conference in the Rose Garden Tuesday, July 29, 2003. White House photo by Paul Morse.

Jag vill också använda denna kväll till att tacka varje isra­elisk medborgare som har visat sitt förtroende för mig. Jag skall göra allt för att lyckas i det uppdrag ni anförtrott mig. Detta land tillhör oss alla och vi har alla en gemensam framtid och ett gemensamt öde.

Under årens gång har splittringar och klyftor djupnat i vårt folk och i vårt samhälle. Vi har haft vår del av vrede och ogrundat hat. Nu är tid att finna en gemensam grund och söka ett så brett samförstånd som möjligt.

Det finns en djupt känd önskan bland människorna att stå fast tillsammans för att möta framtidens utmaningar.
Därför manar jag nu till bildandet av en regering med ett så brett nationellt samarbete som möjligt. Jag vädjar till labourpartiet och ber att det förenar sig med oss på en gemensam bas att i ärlig samverkan följa den svåra vägen mot säkerhet och fred.

Medborgare i Israel, idag har ni uppmanat mig att som premiärminister i Israel leda er och lyckas i det uppdrag ni har anförtrott mig. För att göra det behöver jag Knessets förtroende och det största möjliga stödet från dess medlemmar. Vi lever med ett parlamentariskt system i vilket en regering fungerar med stöd av en majoritet i parlamentet. Som premiärminister vill jag visa Knesset och dess medlemmar all hänsyn och mina beslut skall tydliggöras för husets alla medlemmar.

Regeringen, under min ledning, skall arbeta för att stärka rättssäkerheten och skydda det juridiska systemets oberoende, vilket är en garanti för att bibehålla ett demokratiskt system.
Medborgare i Israel, regeringen under min ledning, vill arbeta för att återställa säkerheten för Israels medborgare och uppnå en riktig fred och säkerhet i området. Jag vet att freden kräver smärtsamma kompromisser på båda sidor. Varje diplomatisk uppgörelse skall vara byggd på säkerhet för alla folk i denna region.
Jag ber våra palestinska grannar att lämna våldets väg och återvända till dialogens väg och lösa konflikterna mellan oss med fredliga medel.

Regeringen, under min ledning, skall arbeta för att åstadkomma realistiska politiska uppgörelser som skall bevara Israels existentiella och historiska intressen och skall vara byggda på gemensam respekt och ömsesidigt uppfyllande av skyldigheter.

Vi skall arbeta för att fördjupa den speciella relationen med vår stora vän och allierade, Förenta Staterna, och vi skall sträva efter att uppnå än närmare band mellan staten Israel och världens nationer.
Jag känner väl till att det israeliska samhället är plågat av många bekymmer. Vi skall göra allt för att eliminera dessa. Ett folk kan inte existera om det inte finns en solidaritet i samhället. Vi skall arbeta för att minska dessa sociala skillnader och skapa lika möjligheter för alla.

Vi skall vända ett nytt blad i våra relationer med våra is­raeliska arabiska medborgare för att uppnå ett verkligt sam­arbete och en känsla av jämlikhet bland alla landets in­vånare.
Regeringen, under min ledning, skall bredvid baneret för fred och säkerhet också höja baneret för sociala framsteg – först och främst inom utbildningssfären.

Och över båda baneren skall zionismens flagga höjas, flaggan för nationell ära, immigration och bosättning.

Den regering jag bildar skall sträva efter att stärka och konsolidera ett enat Jerusalem, Israels huvudstad, och det judiska folkets stad för evigt, som vi alltid kommer att förklara vår lojalitet: ”Om jag glömmer Dig, O Jerusalem, må min högra hand förlora sin styrka. Må min tunga klyvas i hela dess längd om jag ej må minnas Dig, om jag ej sätter Jerusalem före vad annars gläder mig mest.”
Regeringen under min ledning skall arbeta för att uppnå en ständigt växande ekonomi och på detta vis skapa nya arbetsmöjligheter och minska arbetslösheten. Vi skall upprätthålla prisstabilitet och förhindra en förnyad infla­tion.

Vi skall upprätthålla en ansvarsfull budget utan några ökningar av underskottet och samtidigt investera i infrastruktur och utbildning. Vi skall minska skattebördan för Israels invånare. Vi skall bibehålla principerna för en modern, öppen ekonomi baserad på konkurrens och integrering i världsekonomin. För att uppnå dessa mål är det min avsikt att etablera ett ekonomiskt råd som jag skall leda.

Medborgare i Israel, vi är en liten nation, rikt välsignad med talanger och rik på framgång. Låt oss börja i kväll med förenade krafter till en kropp med ett hjärta på en ny väg. Tillsammans skall vi övervinna alla de utmaningar som väntar oss. Tillsammans kan vi förverkliga alla våra hopp, alla våra drömmar.
Tack allesammans.


Läs mer om RetorikMagasinet 9

.


Peter Ström-Søeberg
Latest posts by Peter Ström-Søeberg (see all)

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere