Nis Nicolaisen
Den juridiske spindoktorn
-
När jurykonsulterna intar rättssalen
- Retorisk strategi. Hur långt ska man gå för att vinna en rättegång? I domstolarnas förlovade land USA lämnas inget åt slumpen. Här har externa konsulter och rådgivare en viktig roll att spela och för den åklagade handlar det enbart om att vinna. Vi sätter den strategiska kommunikationen i rättssalen under luppen.
I USA är åklagare och försvarsadvokater inte ensamma om att försöka påverka utfallet av domare och juryers beslut. I amerikanska rättsmål har man sedan länge börjat använda sig av konsulter som ger råd och lägger strategier åt de processande advokaterna. De går under namnet jurykonsulter och deras arbetsmetoder i rättsalen och bakom dess kulisser, påverkar i ökande grad besluten som tas i rätten.
En rättvis och opartisk person, i dess egentliga bemärkelse, existerar inte.
Jurykonsulter är specialister på att välja de rätta orden, analysera personlighetstyper och att välja nämndemän som passar målets tema: rökning, abort, självförsvar, vapen, rån, våldtäkt, förskingring, och så vidare. Varje fall har sitt tema, sin potentiella analogi och metodik. Konsulter har i decennier haft ett betydande inflytande i rätten genom sin inblick i retorik, psykologi, sociologi och sin erfarenhet av rättsliga förfaranden. Deras närvaro och arbetsmetoder är ett uttryck för att man i USA i hög grad ser på rättegången som en situation där det är möjligt att påverka domaren och juryn till att fria eller fälla. Den högt profilerade amerikanske forskaren, advokaten och jurykonsulten Paul M. Lisnek uttrycker i sin bok The Hidden Jury konsulenternas arbete på följande sätt:
Tanken om en rättvis och opartisk jury är en myt om det någonsin funnits en sådan. En rättvis och opartisk person, i dess egentliga bemärkelse, existerar helt enkelt inte. För att kunna vara verkligt opartiska hade männen och kvinnorna i juryn behövt lämna alla tidigare känslor, övertygelser, kunskaper och personliga böjelser på domstolstrappan.
Detta villkor gäller professionella domare såväl som jurymedlemmar utanför det akademisk-juridiska spannet. Ett villkor som på ett omtumlande sätt systematiserat konsten att övertyga. Här följer en översikt av några av de viktigaste redskapen som ingår i jurykonsultens verktygslåda.
Undersökningar och fokusgrupper
Det är jurykonsultens uppgift är att samla in data om och teckna en profil av domaren och jurymedlemmarna som kan användas när de övertygande argumenten ska stöpas. Om en åklagare eller försvarsadvokat kan få en inblick i domarnas attityder, motiv och tankesätt redan innan rättegången, kan de formulera och leverera en mer övertygande presentation, ställa bättre frågor under ett korsförhör och lägga fram ett förfarande(?) som i bästa fall flyttar röster. Vissa amerikanska advokatfirmor samlar till och med in information om domarna i en slags blå bok och har gjort så i årtionden.
”Den ökande graden av specialisering som kännetecknar samhällsutvecklingen, också på det juridiska området, gör det intressant att se om rättsväsendet och kommunikationsindustrin låter sig inspireras av de amerikanska jurykonsulterna.” [Foto: Photocase]
Bakom tonade rutor analyserar jurykonsulten gruppens dynamik, argument och diskussion.
Ett annat tillvägagångssätt är att använda undersökningsmetoder kända från samhällsvetenskapen och analysbyråer. Metoder som ger en inblick i de möjliga förhållningssätt olika jurymedlemmar kan tänkas ha till ett visst fall. Ett exempel är opinionsundersökningen. Intervjupersonen summerar målets fakta och frågar personer, gärna från den tilltalades grannskap, hur de ser på den aktuella brottstypen, det aktuella temat och på den åtalade. Ett annat exempel är fokusgrupper. De används för att se hur personer bildar sig en uppfattning om och samtalar kring ett fall. Hur når de fram till en gemensam uppfattning – ett resultat? En utvald grupp får lyssna till ett argument, se ett bevis, höra ett föreslaget vittnesmål eller röra vid ett fiktivt mordvapen. Bakom den tonade rutan sitter jurykonsulten och analyserar gruppens dynamik, argument och diskussion.
Rättegångar med generalrepetitioner
Ett annat redskap som används är att titta på samspelet mellan advokaten och jurymedlemmarna i själva rättssalen. Det gör man genom att använda simuleringsövningar – så kallade mock trials. Det är ett simulerat rättsmål med en fokusgrupp som kan användas som ett genrep. Man är särskilt intresserad av att få svar på följande frågor, skriver Paul M. Lisnek:
- Finns det ett eller annat argument som tros väga tungt för en jurymedlem?
- Kommer en tidslinje som tycks hållbar för juristen sannolikt att bli mött med misstro från jurymedlemmarnas håll.
- Kan ett storföretag verkligen övertyga en jury om att man bryr sig om samhället och väcka den sympati som krävs för att vinna över en person som påstår sig vara ett offer för företagets ondskefulla beteende?
- Hur kommer juryn att reagera på målets huvudvittne, som kan komma från alla sorters samhällsskikt, och eventuellt inbjuda till en initial misstro.
Genom mock trials får också försvarsadvokaten eller åklagaren direkt feedback på sin prestation. Respons ges på presentationen, förhöret och förfarandet, dess kommunikativa klarhet, trovärdighet och förmåga att skapa kontakt med åhörarna.
Slutligen används också mirror juries – spegeljuryer. Spegeljuryer består av personer som fått i uppgift att följa och bevaka den verkliga rättegången: Är presentationen övertygande, är åklagaren snäppet vassare, hur reagerar man på vittnesmålet? Under lunchen kan advokaten sedan få direkt feedback. Lisnek ger följande exempel på denna löpande process:
”Om spegeljuryn till exempel uppger att de tappat bort sig i en experts utlåtande låter jag min klient träffa en expert och tänka om kring hur de kan gå igenom vittnesmålet. Lösningen är ofta att använda sig av fler grafer eller diagram och att medvetet sträva efter att använda fler vanliga termer och metaforer som människor lätt kan förstå. I fall där jurymedlemmarna rapporterar att ett vittne helt enkelt inte övertygar dem försöker jag ta reda på vad som ligger bakom detta omdöme. Om det säger något som vi kan åtgärda (som ”Jag önskar att jag visste mer om hennes referensramar”) så gör vi det. När det är en fråga om att ”jag litar bara inte på henne” har vi en svårare uppgift framför oss. Om vittnet slutfört sitt vittnesmål innan vi hunnit få spegeljuryns feedback, arbetar vi istället genom advokaten för att bekräfta det genom andra vittnen eller genom att i slutpläderingen lägga fram bevis som kan användas för att bekräfta tidigare poänger”.
Dessa är några av de viktigaste verktygen jurykonsulter använder när de arbetar med ett fall. De data som metoderna ger tolkas och en strategi läggs tillsammans med det juridiska ombud som ska föra talan i rätten. Jurykonsulten svarar för att ta fram en domar- och juryprofil som riktmärke för strategin och uppgifterna från datainsamlingen pusslas ihop för att skapa ett tematiskt perspektiv på rättegången. Det utarbetas en plan på hur förhören av den åklagade, vittnena och andra sakkunniga ska gå till. Slutligen inarbetas färdiga tolkningar i förfarandets förhoppningsvis övertygande och vinnande formuleringar.
Jurykonsulten vill med andra ord kunna ge råd, antingen till åklagarna eller till försvaret, om de möjligheter att övertyga som finns och som skulle vara möjliga att ta hänsyn till när man argumenterar inför de dömande parterna. Den advokat som ansvarar för förfarandet får alltså väl avvägda förslag på hur en domare resonerar och känner och kan appellera till det domaren själv upplever och tänker för att kombinera det med ståndpunkter som är till den egna partens favör.
Professionell rådgivning eller manipulation?
När parterna i ett amerikanskt rättsmål använder sig av dessa dyra undersökningar, fokusgrupper, simulerade rättegångar och placerar spegeljuryer i rättssalen är försvarets mål frigivning eller en förmildrad dom medan åklagarnas mål att få den åtalade dömd. Detta gäller oavsett vad som i realiteten hänt. För när man befinner sig i ett aktuellt fall ligger sanningen i vad som bevisas och inte i någon idealiserad idé om någon faktisk eller materiell sanning.
Om man menar att varje form av påverkan på domare och nämndemän är ett problem, blir det svårt – för att inte säga omöjligt – att föra en ”ren” rättssak.
Därför är det legalt och legitimt att som försvarare att kämpa för sin klients frigivelse. Det är inte en fråga om att advokaterna ändrar på existerande bevis. Jurykonsulten tar istället domarnas fördomar eller befintliga tänkesätt och försöker antingen att modifiera, rasera eller omforma dem så att de passar den ståndpunkt som ligger i klientens intresse. Ser man kritiskt på denna form av rådgivning hade man kunnat hävda att det i värsta fall är en fråga om försök till manipulation som inte överensstämmer med tanken att domare och jurymedlemmar självständigt ska söka efter sanningen utifrån de fakta som presenteras och utifrån aktuell lagstiftning. Generellt sett finns det kanske en risk för en olycklig sammanblandning av rättsväsendet och folkets ibland irrationella känsla för rättvisa när konsulten blandar in samhällets attityder och opinionens inställning till brott och straff som ett medel för att övertyga i rätten.
Omvänt sett kan en rättegång definieras just som en strid mellan olika parter i förmågan att övertyga. Om man menar att varje form av påverkan på domare och nämndemän är ett problem, blir det svårt – för att inte säga omöjligt – att föra en ”ren” rättssak.
Under alla omständigheter vittnar dessa metoder om en typ av rådgivning som är professionaliserad i en utsträckning vi inte är bekanta med i vår kontext. Naturligtvis finns det ett antal hinder för den som vill överföra dessa metoder på vårt rättssystem, som skiljer sig något från det amerikanska. Men den ökande graden av specialisering som kännetecknar samhällsutvecklingen, också på det juridiska området, gör det intressant att se om det svenska rättsväsendet och den svenska kommunikationsindustrin låter sig inspireras av de amerikanska jurykonsulterna. Om svenska försvarsadvokater och åklagare vid någon tidpunkt kommer att erbjudas moderna kommunikationsverktyg, eller om detta amerikanska fenomen förblir på andra sidan Atlanten.
Nis Nicolaisen är juridikstuderande vid Köpenhamns universitet.
Läs mer om RetorikMagasinet 46.