Förord – Topos som meningsskapare

Maria Wolrath Söderberg ”Topos som meningsskapare”.

Förord

Den här avhandlingen förenar två av mina huvudintressen, retorik och lärande, med nyfikenheten på ett fenomen som tycks särskilt aktuellt i det postmoderna samhället, nämligen mångfalden av val och möjliga synsätt i kombination med en alltmer rastlös förändringstakt.

Det händer i alla människors liv att det gungar under fötterna. Man tvingas om­pröva något man trodde på, man blir lämnad av den man älskar, livsomständig­heterna förändras, man hamnar i konflikt, någon blir sjuk eller dör. När mina grundvalar skakat har jag ibland instinktivt sökt ta kontroll och ordna upp det hela. Ibland har det fungerat, men ibland har det inte det, och då har jag känt mig maktlös och ­frustrerad. Om det gungar kan det ibland fungera att söka en fast punkt eller åtminstone hålla sig fast i något någorlunda stabilt, men ibland är det lönlöst eller kontraproduktivt. Då kanske man klarar sig bättre om man utvecklar förmågan att gunga med på ett konstruktivt sätt. Jag har funderat mycket på vari en sådan kompetens består och hur den kan utvecklas.

Det finns ett fält där jag verkligen behärskar att gunga med. Jag har från tidiga tonår varit riktigt bra på att laga mat. Min farmor var en skicklig kock och släppte in sitt lilla barnbarn i köket. Genom att delta i hennes kok och bak utvecklade jag ett hungrigt engagemang och en hel del användbara förmågor som jag senare har fin­slipat och kompletterat i samarbete med andra kockar och med inspiration av andra matkulturer. Om man skulle titta närmare på dessa kompetenser så skulle man kunna urskilja exempelvis kunskap om en mängd rätter och ingredienser, en begrepps­apparat som möjliggör urskiljande av smak och doftnyanser, känsla för olika kombinationer och behärskandet av olika tillagningssätt. Jag står mig aldrig slätt i matlagning. Jag kan göra en bra måltid även utifrån ett torftigt skafferi. Har jag inte det jag tänkte mig hemma så tar jag något annat. Jag är aldrig rädd när jag lagar mat. Jag till och med gillar att tappa kontrollen och bli lite utmanad.

Annons

När det gäller livet utanför köket hamnar jag däremot oftare i beråd inför det oförutsägbara och alldeles särskilt så när det gäller de kommunikativa aspekterna av mitt liv. En stor del av vårt liv är kommunikativt – exempelvis våra relationer, vårt lärande och vår samhällsgemenskap. Som jag ser det är retoriken en konst som söker svara just på den här frågan – hur kan vi utveckla vår förmåga att diskursivt hantera en föränderlig och pluralistisk värld? Det är denna aspekt av retoriken som pekar mot meningsskapande, lärande och undervisning som enligt min mening gör den så intressant. Toposläran som står i fokus i detta arbete är en del av denna konst. Topos är som jag ser det de diskursiva motsvarigheterna till de olika matlagningskompetenserna ovan (de traditionella rätterna, matbegreppen, de prioriterade ingredienserna, de fungerande kombinationerna, tillagningssätten och så vidare). Vi blir delaktiga i en praktik bland annat genom att lära oss behärska dess topos. I denna avhandling vill jag visa att toposbegreppet inte är en lärdomshistorisk kuriositet utan kan ha relevans idag för vår förståelse av meningsskapande, lärande och undervisning och alldeles särskilt när det gäller utveckling av kompetensen att förhålla sig till en mångsidig och obeständig omvärld.

I det här arbetet har jag haft förmånen att vara en del av en forsknings- och utbildningsmiljö på Södertörns högskola där retorikens meningsskapande dimensioner har stått i fokus. Högre seminarier, generös kollegial textrespons och idérika fikasamtal har betytt mycket för min tankeutveckling. Jag har också haft möjligheten att pröva, utvärdera och diskutera många av mina idéer tillsammans med studenter på våra utbildningar.

Flera av mina kollegor har mer specifikt intresserat sig för retorikens relevans för lärande. Inte minst gäller det mina vänner i det av Östersjöstiftelsen finansierade projektet Vad krävs för en topisk didaktik? Eva Erson, Istvan Pusztai, Marja-Terttu Tryggvason och Lennart Hellspong har låtit mig ta del av empiriskt material som hjälpt mitt tänkande framåt betydligt mer än vad som här syns i texten, men har framför allt utgjort stödjande bollplank. Det senare gäller också mina fina kamrater i det av Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté finansierade projektet Kritiskt tänkande för en pluralistisk högskola utan vars tankeskärpande och horisontvidgande diskussioner denna avhandling skulle ha blivit betydligt torftigare. Ett särskilt tack därför till Henrik Bohlin, Anders Burman, Anders Ullholm och Helene Edberg. Helene är också den som lyft upp mig när jag deppat ihop och kärleksfullt tagit ner mig när jag fått hybris. Jag är också tacksam för bibliotekarie Dace Lagerborgs oförtröttliga och kompetenta stöd och detektivarbete när det gäller att leta reda på obskyra texter.

Jag har varit antagen som doktorand vid Örebro universitet vilket har inneburit en utmärkt organiserad utbildning, men inte minst delaktighet i ett entusiastiskt och stöttande doktorandkollegium. Tack för alla fina seminariediskussioner!

Många av mina kollegor har lagt ned tid och ansträngning på kritisk läsning och reaktion på mina texter. Utöver dem som redan nämnts är jag särskilt tacksam för Jens E. Kjeldsens synpunkter som var viktiga för min disposition, Mats Rosengrens gedigna genomgång av de historiska partierna och Annika Ströms synpunkter på hur jag hanterat latinska och även i några fall grekiska termer. Den mest avgörande externa responsen tackar jag Staffan Selander för. Hans kloka och utmanande synpunkter vid slutseminariet var plågsamma men helt nödvändiga och fick mig att tänka om på avgörande punkter. Det blev så mycket bättre.

Mest av allt vill jag uttrycka min stora uppskattning för mina två handledares skickliga och omtänksamma stöd. Anders Erikssons kunniga och snabba assistans kring filologiska frågor och formalia har varit ovärderlig, men det överskuggar ändå inte betydelsen av hans stärkande förtroende för min förmåga att genomföra projektet. Lennart Hellspong har varit min ständige tankepartner och idékläckarvän i ett kvartssekel vid det här laget. Ingen av oss hade antagligen varit där vi är tanke­mässigt (eller geografiskt) idag utan varandra. I det här arbetet har han emellertid överträffat sig själv som dialogpartner, kreativ katalysator, intellektuell provokatör och nitisk läsare. Dessutom är det svårt att finna en bättre vän.

Sist men inte minst vill jag tacka min fina och oavlåtligt inspirerande och kärleksfulla familj för deras uppmuntran och tröst, stadiga närvaro, befriande humor och avkopplande stunder. Det gäller mina barn Johanna och Samuel, min exmake Fredrik samt mina föräldrar och bröder med familjer.

Bibliografiskt

Maria Wolrath Söderberg är adjunkt vid retorikämnet på Södertörns Högskola.

Maria Wolrath Söderberg: Topos som meningsskapare, 2012, s 7-10.