I ministerns skugga

Retoriska skuggor. Vem håller i pennan bakom ett politisk tal i det svenska regeringskansliet? Ulf Bergström har pratat med Magnus Hedberg, talskrivare för Gunnar Lund, om talskrivandets fällor och frågetecken. 

I ministerns skugga

Ulf Bergström

Magnus Hedberg är en av personerna i ministerns skugga, som står bakom flera olika betydelsefulla tal. Idag arbetar Hedberg som politisk sakkunnig för biträdande finansministern Gunnar Lund, med ansvar bl a för internationell ekonomi och euron. Tidigare har Hedberg arbetat som talskrivare för den socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist.

Arbetsrummet på finansdepartementet är sparsmakat. Bokhyllorna är inte överfyllda i Magnus Hedbergs rum, men det står i vart fall ett antal böcker där med retorisk koppling. Statsminister Göran Perssons ”Tankar och Tal”, ”Att hålla tal” av Henning Sjöström och Lars G. Mattson, Myndig­heternas skrivregler, kontrasterar med böcker om att förändra myndighetsspråket.

– Beskriv arbetsprocessen med tal och artiklar i Regeringskansliet? Hur är balansen mellan politiskt sakkunniga och tjänstemän?

– Allra först tar ministern, Gunnar Lund, initiativet till ett utspel. Vi i den politiska staben går igenom almanackan med förfrågningar och vi tittar även offensivt på var och i ­vilka sammanhang ministern vill och bör medverka. ­Ministern ger sedan ramen för de frågor som han vill att vi ska belysa i ett tal. Efter det så vidtar en djupare diskussion med statsrådet om innehållet och formuleringar.

– Hur bedrivs själva talskrivandet?

– Jag vill inte direkt jämföra med något enskilt land, men mitt intryck är ändå att statsråden i Sverige är mer in­blandade än i andra länder. Ministern tar initiativet. Sedan utför jag hantverket och gör ett utkast till tal, som sedan ministern gör strykningar och ändringar i. När slutprodukten är klar är det till en mycket stor del resultatet av ministerns tankar. Min prognos är därför att tal­skrivarens roll är överdriven i den allmänna uppfattningen. Ministern präglar det mesta i ett tal väldigt tydligt: innehåll, struktur, formu­leringar och disposition.

Nästan allting går genom Hedberg, eller han ­initierar det genom att be tjänstemän om ett underlag eller förslag till talepunkter. Hedberg understryker att det därmed är ­mycket lite som inte först går genom ett ”politiskt filter”, även om tjänstemän kan belysa med enskilda fakta.

Skillnaden i Hedbergs roll jämfört med Neathers roll (se RM16) blir här kristallklar. Tony Blairs talskrivare Andrew Neather är tjänsteman, medan Hedberg är politisk tjänsteman. Några opolitiska tjänstemän, direkt anställda för att arbeta som talskrivare, finns inte i det svenska regeringskansliet. Den uppgiften ankommer istället på de politiskt sakkunniga.

Foto: Ulf Bergström

Parti eller minister

– Vilken är skillnaden i talskrivande mellan det socialdemokratiska parti­högkvarteret och Regeringskansliet?

– Här är jag politiskt sakkunnig till titel, en något bredare roll än enbart talskrivare. På finansdepartementet finns dess­utom en stor tjänstemannaorganisation till förfogande. Ett parti har även ett annat uppdrag än en enskild minister: partisekreteraren ska måna om partiets väl och ve, partiorganisation och kommentera hela det politiska spektrat. Därmed är det ett större sakomfång än på ett departement.

– Vad gäller arbetsprocessen är den ganska likartad: partisekreteraren är precis som ministern med från ax till limpa. Frågornas karaktär hade dock en större spännvidd på social­demokraternas partiexpedition. Här är jag mer begränsad till ministerns sakområden.

– Hur får du fram den personliga klangen i ett tal?

– Ofta reser jag eller någon annan sakkunnig med ministern. Likt en bagare vill veta om bullarna är bra bakade med tillräckligt mycket jäst eller socker så vill jag lyssna på hur ett tal jag skrivit låter och veta vad ministern tycker.

– En bra talskrivare har lyssnat mycket på den som de ­skriver åt. Det tar tid innan man hittar den personliga sträng som ett bra tal måste innehålla. Jag reste en del med Stjern­kvist och lyssnade till vissa av hans personliga upplevelser och anekdoter. Då gäller det för talskrivaren att uppmärksamma det och formulera det så att talaren känner sig trygg att använda de händelserna i ett tal.

– Vilken är balansgången mellan trovärdighet och röstvinnande retorik i ett tal: mellan ett personligt anslag och logiska argument?

– Jag vill inte ange en procentsats för balansgången mellan logik och känsla i ett tal. Mycket handlar om att förmedla känslor men ministerns ansvarsområde är ytterst att driva sakpolitiska områden framåt. Det gör att ett politiskt tal inte bara kan vara vackert. I grunden handlar det om att innehållet ska fungera och att göra substansen så pass intressant att talet fungerar.

Bilder

– I ditt tal för Stjernkvist använder du mycket bilder som hotmoln, orosmoln: hur använder du bilder i de tal du skriver?

– Bra tal ska innehålla flera bilder. En central del i tal är just att hitta de bilder som sätter sig på näthinnan.

– När ministern har klargjort sitt budskap så gäller det för talskrivaren att utforma tankarna så att det slår. ”Elocutio” eller hantverket är just att hitta passande bilder, ordvändningar och effektiva exempel. Viktigast är början och slutet av ett tal och att noggrant väga just de orden.

– Hur arbetar du med framförandet?

– Jag lyssnar oftast på den som jag skriver tal åt. En bra talare är själv intresserad av hur själva framförandet gick, vad auditoriet och den som skriver tycker. Så jag kommenterar små detaljer och bitar av talet som fungerar och andra som gradvis kan putsas på.

– Humor verkar ofta förekomma i de tal jag tittat på som du ­skrivit. Den kan ha sin särskilda funktion i politiska tal. Hur ­arbetar du med humor?

– Humor är inget som kan kommenderas fram och ­därmed läggas in i tal. Jag har inget lexikon med roliga ­historier. Däremot kan jag efter ett tal säga att det var ett bra grepp att använda den anekdoten. Bland det värsta som finns är humor som är tillrättalagd av en annan, t.ex. tal­skrivaren.

Den utsvävande talaren

Alla politiska talskrivare får nog vänja sig vid att ministern mer eller mindre går ifrån manus i olika situationer. Några av statsminister Tage Erlanders politiskt sakkunniga var mycket irriterade för att han inte höll ett tal, som de slitit med i flera veckor. Erlander menade dock att de hade bidragit väsentligt till att skärpa tankeprocessen, även om det som slutligen kom över hans läppar inte var deras tal.

– Hur känns det när talaren går ifrån manus? Är det frustrerande?

– Det känns kul! Det visar att det är en person med hög kapacitet, intellektuell skärpa, en person som vågar höja sig över manus. Samtidigt är det viktigt att ändå hålla sig till en röd tråd i talet, så att det tänkta blir sagt och poängen inte försvinner i utsvävningar.

– Vilken är skillnaden med att skriva ett tal jämfört med en ­artikel?

– Bara för att man är en bra artikelförfattare är det inte liktydigt med att man är en bra talskrivare. Talskrivande är en helt annan konst. I en artikel är du beroende av dina ord, vartenda semikolon. I ett tal är det ett medvetet talspråk.

– Ett bra tal är därför svårare att skriva än en artikel. I en artikeltext kan du alltid gå tillbaka och enklare precisera dig. En bra artikel kan de flesta skriva. Ett tal är beroende av att det är logiskt uppbyggt och intressant för åhöraren att ­lyssna på. Det är en speciell teknik att skriva talspråk, som faktiskt är svår.

– I den kommande folkomröstningen om euron, vilken är ­avvägningen mellan de känslomässiga respektive de politiska ­argumenten?

– Jag avgör inte vilka argument som ska användas, men försöker däremot göra dem mer begripliga och konkreta. Den gemensamma valutan får inte bli alltför abstrakt. Därför gäller det att sätta sig in i vardagen; vad betyder den gemensamma valutan för vanliga människor i vardagen, som konsument, i småföretag och som pensionär.

Grundläggande är att den gemensamma valutan handlar om ökad europeisk integration och att den därmed i förlängningen är ett fredsprojekt.

– Det är viktigt att göra vardagen i de 12 euro-länderna, som redan har valutan i plånboken, begriplig när man ska ta ställning den 14:e september. Det bör inte vara för tekniskt invecklat och endast handla om optimala valutaområden eller centralbankens självständighet.

Personligheten

– Vad är det värsta en talare kan göra i dina ögon?

– Flera olika saker! Att tala för länge och gå över tiden är ett klassiskt misstag som kan sänka även bra talare. Ett annat fel är att nedvärdera sig själv eller sitt tal.

– Även om retorik till viss del är en vetenskap, så är det personliga avgörande för om ett tal blir lyckat.

– Hur skulle du karaktärisera Lars Stjernkvist och Gunnar Lund som talare?

– Lars Stjernkvist har en förmåga att anpassa sig till auditoriet. Han kan tala fritt och inspirerat och det tycker jag är tilltalande. Fördelen är även det personliga anslaget som alltid finns med i hans tal.

– Gunnar Lund är en gedigen person, som alltid är korrekt och välformulerad i talarstolen. Han har stor respekt för det talade ordet. Det är skönt för en talskrivare att arbeta med en sådan person. Han förmår att förbättra texter, även i slutmanus, och till och med i talarstolen.

– Vad är talskrivarens roll? Instämmer du i beskrivningen given av Blairs talskrivare Neather, som ser talskrivaren som den som vaktar talet och redigerar olika synpunkter från andra?

En talskrivares främsta uppgift är att hjälpa och understödja i processen fram till framförandet. Det är nyckel­orden.

– Nis Leerskov Mathiesen har i RetorikMagasinet [RM14, red.] skrivit om talskrivaren som ”den skymde dockspelaren”, ”den dolde skribenten”, och om risken att talskrivaren blir en manipulatör som Rasputin i Ryssland. Eller tar du efter den som talar och efterliknar istället mer och mer Gunnar Lund i gester, tal och uttryck?

– Helt klart är att det är jag som är den som tar intryck i denna process. Som sagt: talskrivarens roll är övervärderad i många sammanhang. Jag lär mig hur Gunnar Lund tänker och vad han har för språk och prioriteringar.

Här i intervjun slås jag av att Hedberg ovanligt nog talar ­nästan som ett skrivet tal i bemärkelsen att det är klart, tydligt och kan skrivas ut nästan rakt av. Så nog påverkas även en talskrivare av sitt arbete.

Politiska ambitioner

Karriären har för flera tidigare politisk sak­kunniga tal­skrivare i regeringskansliet varit spikrak: Olof Palme, Ingvar Carlsson, Kjell Larsson.

I sitt tal säger Stjernkvist om Olof Palme: ”förmågan att lyssna och viljan att övertyga det är ju det som är demokratins, som är politikens, själva grund.” Även Hedberg verkar i sitt talskrivande ha viljan att övertyga andra, även om han idag får nedprioritera sin egen politiska dagordning.

– Jag ska inte och har ingen ambition att påverka eller att ändra politikens innehåll.

– Du var faktiskt omnämnd i det tal som Stjernkvist höll i ­Almedalen [se nästa sida]. Varför?

– Stjernkvist hade lyssnat till Alf Svensson som använt sig av en sagofigur i sitt tal och frågade då vad jag skulle likna Alf Svensson vid för seriefigur. Sedan gjorde Stjernkvist det i talarstolen till ett skämt kring vad jag och min generation skulle ha valt för seriefigur: Barbapappa. Initiativet och utspelet vid talet var helt hans eget.

– Favorittal?

– Mario Cuomo: Shining City on a hill, 1984. Att läsa det talet är för en talskrivare som att läsa facit för hur ett tal sak vara uppbyggt.

Väggen i Magnus Hedbergs rum pryds av ett signerat foto av en allvarlig Tony Blair med Labour-löftet om att inte höja inkomstskatten under fem år. En inspirationskälla för en talskrivare hos biträdande finansministern?

Med tanke på den svenska folkomröstningen om den gemensamma valutan den 14 september 2003 lär Hedberg skriva fler viktiga tal framöver.


Läs mer:

Magnus Hedbergs favorittal – Mario Cuomo, A Shining City on a Hill, inför Democratic National Convention, 16 juli, 1984 – återfinns som detta nummers Talarstol, sida 31.

Om biträdande finansminister Gunnar Lund: http://www.finans.regeringen.se/lund/index.htm

Artiklar: http://www.regeringen.se/galactica/service=irnews/owner=sys/action=art_min_list?department=finans&min_name=lunf&c_firstname=Gunnar&c_lastname=Lund

Tal:

http://www.regeringen.se/galactica/service=irnews/owner=sys/action=tal_min_list?department=finans&min_name=lund&c_firstname=Gunnar&c_lastname=Lund

Det mest relevanta anförandet är kanske riksdagens EMU-debatt 9/12/02.

Den socialdemokratiska partisekreteraren Lars Stjern­kvists tal i Almedalen 11, juli, 2001 finns på www.socialdemokraterna.se.

Blairs budskapare”, Andrew Neather, RetorikMagasinet 16, december 2002.

Den dolde skribenten”, Nis Leerskov Mathiesen, ­RetorikMagasinet 14, juni 2002.


Ulf Bergström är kommunikationskonsult på Gullers Grupp AB samt skribent.


Artikel från RetorikMagasinet 17, s 9-12.


Author profile

Lämna ett svar