Ingenting finns

Sofisterna, de första retorikteoretikerna, har inget särskilt gott rykte. Enligt våra uppslagsverk betyder sofism medvetet logiskt felslut. I retoriska handböcker brukar benämningen sofister användas för ett antal retoriskt intresserade lärare och tänkare från antikens Grekland. Det är enligt forskare på området lite oegentligt att tala om sofister, som om det vore någon enhetlig rörelse, vilket de inte var. Men det är ju tacksamt att ha en benämning för de prearistoteliska retoriska tänkarna.

Ingenting finns

Anders Sigrell

De kanske tre mest berömda sofisterna är Isokrates – nej, inte Sokrates, som talade i Platons dialoger. Protagoras – nej, inte Pytagoras, han med satsen. Protagoras är mest berömd för deviserna ”Homo mensura”, människan är alltings mått, alltså att vi aldrig kan få reda på sanningen, hur något egentligen är, utan bara vår mänskliga uppfattning om saker och ting, och ”Anti-logos”, att det för varje argument finns ett annat argument som det kan vara värt att beakta innan vi fattar beslut i en fråga.

Men till slut måste vi ju välja, vallokalerna stänger eller bussen går – så vi måste bestämma oss för parti och vilken skjorta vi ska ha på oss. Just valet är kanske retorikens mest grundläggande teoretiska antagande, att det språk vi väljer påverkar vår verklighetsuppfattning.

Gorgias

Den tredje mest bekanta sofisten är Gorgias, som är bekant bl.a. för Platons dialog med titeln Gorgias. Dialogen är en av Platons starkaste uppgörelser med retoriken. Retoriken som vetenskap hamnar där i sminkets och kryddornas sällskap. Gymnastik får kroppen se vacker ut på riktigt, på samma sätt som läkeörter och näringsriktig mat får oss att vara friska. Detta till skillnad från smink och kryddor som bara får det att verka bra, utan att egentligen vara det.

Annons

På samma sätt är det, enligt Platon, med retoriken som bara får det verka bra utan att egentligen ha koll på hur det förhåller sig. Retorik blir i dialogen liktydigt med lurendrejeri och oetiskt handlande.

Gorgias är också bekant för Lovtal till sköna Helena, och den så kallade Gorgias traktat. I svensk översättning lyder traktaten:

Ingenting finns
Om någonting hade funnits så hade vi inte kunnat veta någonting om det
Om vi skulle ha kunnat veta någonting skulle vi omöjligt kunna säga det till någon annan

Den här traktaten har jag läst i över tjugo år. Och läst den som en vacker rolig dikt, närmast i klass med något av Bruno K Öijer. Men, plötsligt slår det mig att precis så är det, att det går att förstå traktaten som något djupt meningsfullt.

Homonymier

Synonymer vet alla vad det är: olika ord för samma sak. Homonymier är inte lika bekanta, trots att de är ännu mer grundläggande för vår kommunikation.

Det är när ett och samma ord kan referera till olika saker. ’Fluga’ är både halsprydnad för herrar och en insekt. Insekten broms har en massa andra betydelser, om vi börjar tänka efter har de flesta ord en massa olika betydelser. Bok, får, trumpet, ekar, eka, bär, skor (Han skor sig på att sko hästar).

Homonymier är en grundsten i t.ex. humor och poesi. Nationalencyklopedins exempel på humor är:

– Konduktör’n, varför går inte tåget?
– Vi väntar på ström.
– Men, kan inte han ta nästa tåg!

(ström = el/Ström = efternamn)

Poeten PSTQ skriver bl.a. ”Måste vi flyta i golfströmmen innan du hajar att jag driver med dig?”. ”Jag har fler synpunkter än en schizofren fluga som läser blindskrift” (från albumet Natt kl. tolv på dagen).
(driva = flyta/skämta med, synpunkter = åsikter/blindskrift)

Också i seriös argumentation är homonymier flitigt förekommande. Vår tidigare statsminister Carl Bildt sa i samband med en folkomröstning: ”Union betyder samarbete, och samarbete är bra, därför ska vi gå med i Europeiska unionen”.
(union = latinskt låneord med grundbetydelse av samarbete/del av namnet på en överstatlig organisation).

Vad är ingenting?

När vi läser första satsen i Gorgias traktat, ”Ingenting finns”, så är det ju en iögonfallande lögn; det är klart att någonting finns. Men, det går att uppfatta satsen just som en homonymi.

Om jag skulle ta bort allting som ligger på skrivbordet framför mig, vad ligger där då? Ingenting. Vi kan tänka oss en vakuumkammare där man suger ut allt intill sista minsta elektron, vad finns då där? Ingenting. Det finns någonting som är ’ingenting’!

Räcker inte det kan vi gå till själva ordet, det finns. Och det refererar till någon företeelse i verkligheten. Ingenting finns, företeelsen ”ingenting” existerar. Så, ”ingenting finns” kan betyda två olika saker: Antingen att begreppet företeelsen ”ingenting” existerar, eller att ingenting över huvud taget existerar.

Om vi oreflekterat läser den första satsen i Gorgias traktat uppfattar nog de flesta satsen i den andra betydelsen, att ingenting över huvud taget existerar. Men om vi läser den i den första betydelsen, att begreppet företeelsen ”ingenting” existerar blir det en helt annan sak. Med en sådan läsning följer resten av traktaten som en vacker kondenserad formulering av en samlad retorikteori. Ingenting finns, men, vad det egentligen är kan vi inte veta. Lika lite som vi kan veta vad bordet framför mig egentligen är bortom vår mänskliga uppfattningsförmåga, homo mensura, som Protagoras sa. Vi kan uppfatta verkligheten på en mängd olika sätt – finns det en risk eller chans att svärfar kommer till helgen, har vi kunder eller patienter i vården, blev Yassin mördad, likviderad eller oskadliggjord?

”Ingenting” finns, ja, och vi kan inte veta vad verkligheten egentligen är. Och vi kan inte säga verkligheten. Ordet penna är något helt annat än den sak det refererar till. Det vi säger, orden – vårt sägande, är något annat än det de åsyftar.

Verkligheten finns

Uppfattat på det sättet blir Gorgias traktat en synnerligen välformulerad insikt om sambandet språk – verklighet, och vårt ansvar som språkbrukande människor. Verkligheten finns, men vår uppfattning om den är vår mänskliga uppfattning. För att kunna reflektera över verkligheten måste vi ha språket, som är något annat än denna verklighet. Och våra språkval påverkar vår verklighetsuppfattning. Häri ligger också något djupt etiskt. Det språk vi väljer blir avgörande för hur vi ser på omvärlden.

Ur någon infallsvinkel kan man säga att retorik inte är något annat än en uppsättning metareflexiv vokabulär, alltså språk som kan hjälpa oss just reflektera över en kommunikationssituations villkor och utfall. ”Mottagaranalys” är t.ex. en typisk sådan retorisk term. Vi gör alla alltid en mottagaranalys så fort vi öppnar munnen, utan att tänka på det talar vi annorlunda med ett barn eller i anställningsintervju. Samma fråga behandlas annorlunda hemma, på jobbet, med kompisar eller farmor, både avseende form och innehåll. Retoriken finns för att hjälpa oss reflektera över oss själva som kommunicerande varelser, för att se om vi handlar i enlighet med våra intentioner, eller om vi skulle kunna göra det ännu bättre. Det är t.ex. statistiskt visat att vi alla talar olika till killar och till tjejer. Frågan är om det är en mottagaranalys vi ska vara nöjda med i alla lägen?

Gorgias traktat kan sägas fånga just detta, och han formulerar med en tydlig glimt i ögat som också fångar humorn och känslans betydelse för vår förståelse av omvärlden. Vår kunskap om världen är beroende av olika språkval, som får etiska konsekvenser. Retoriken kan hjälpa oss reflektera över detta, över vad vi gör med språket, och vad språket gör med oss. Förstått på det sättet blir retoriken en i grunden etisk vetenskap, till trots vad Platon hävdade. ❧

rmblogg

Anders Sigrell

Professor i retorik vid Lunds universitet.

Latest posts by Anders Sigrell (see all)

Liknande artiklar:

Kommentera