Interacting bodies

Konferensrapport

International Society for Gesture Studies: Interacting bodies,
Lyon, Frankrike, 15-18 juni 2005.

Bibliografiskt

Marie Gelang, Örebro Universitet.

Rhetorica Scandinavica 34 (2005), s 57-59.

Annons

Retorik

”Min framställning är inte en handbok i hur man lär sig att tala väl, utan några överväganden över retorikens sanningsbegrepp.” Översatt av José Luis Ramírez. Läs mer...

Rapporten

I mitten av juni 2005 arrangerades i Lyon konferensen Interacting Bodies som helt ägnades åt frågor om ickeverbal kommunikation. Mer än tvåhundra forskare från bl.a. Japan, Australien, Europa, Afrika, Nordamerika, Mellanöstern träffades för att diskutera en mängd olika aspekter av ämnet.
Interacting Bodies är den andra konferensen inom International Society for Gesture Studies sedan dess start år 2002.1 Värdar för konferensen var ICAR (Interactions, Corpus, Apprentissages, Représentations), en tvärvetenskaplig forskningsinstitution vid Ecol normale supérieure, Lettres et Siences humaines, universitetet i Lyon.
Byggnaden möter med en smått futuristisk arkitektur där inga räta vinklar går att skåda. Plåt, tegel, trä … alla material lever sida vid sida. Lokalerna är väl anpassade och funktionella med tanke på all teknik som ska fungera vid en stor konferens av detta slag. Tack vare skickliga datatekniker som fanns tillgängliga vid varje session kunde alla presentationer fungera, trots ett oändligt antal olika dataprogram.
Konferensen präglades av tvärvetenskaplighet, med viss tyngdpunkt på presentationer inom lingvistik och psykologi, och behandlade betydligt fler ämnen än gester. Floran av empiriskt material var oerhört varierad, alltifrån gorillors beteende till italienska kockars ickeverbala kommunikation. En förskjutning från studioarrangerade forskningsstudier med försökspersoner till ’verkliga’ empiriska material var tydlig. Den stora mängden av tidigare studier grundade på kontrollerade studioexperiment var, när den ickeverbala forskningen inleddes, en nödvändighet för att kunna hävda sig vetenskapligt och visa på resultat med hög validitet, menade seniorforskarna. Nu, när den ickeverbala kommmunikation/beteendeforskningen är mer etablerad, ansåg deltagarna allmänt att forskningsfältet bör kunna utvidgas.
Det för mitt avhandlingsarbete intressantaste seminariet var det som behandlade amerikanska presidenters actio. Jürgen Streeck från Communication Studies Department vid University of Texas, presenterade tillsammans med två av sina doktorander ett paper med titeln ”The Candor of the Candidates: Embodiment in the 2004 U.S. Presidential campaign”. Under seminariet presenterades det empiriska materialet, som bestod av såväl tevesända debatter som monologiska tal från presidentvalet 2004 i USA. Samtliga kandidater till posten kommenterades. Forskarteamet har arbetat utifrån Grounded Theory2 för att finna gestkategorier som de sedan jämfört med de politiska gester som Quintillianus beskriver i Institutio oratoria. Flera gester var återkommande som t.ex. peka finger, skiva luften genom att föra handen vertikalt upp och ner, markera orden genom att föra handen i en bestämd gest framför sig antigen mot talarstolen eller från axeln ner till midjan. Att med händerna ange olika aspekter av en fråga genom att visa ena sidan, å andra sidan och då föra handen från den ena sidan av kroppen till den andra sidan. Forskarna studerade gesterna utifrån några olika aspekter såsom känslomönster, tempo och talets uppbyggnad. Genom gesterna ger politikerna en visuell struktur åt sitt tal vilket gör att lyssnaren lättare kan följa med i vad som sägs. Howard Dean var en av de kandidater som misslyckades i sin presidentkampanj. Han anfördes också av forskarna som ett ’dåligt exempel’ och hans gester användes som utgångspunkt för jämförelser med de kandidater som lyckades bättre. En av Deans återkommande gester var att med hjälp av handen och prosodin betona allt han sa, vilket gjorde det svårt för publiken att förstå vad han ansåg viktigt. Dessutom pekade han ofta finger åt åhörarna. Genom att använda ett ’dåligt exempel’ som gick att jämföra med dem som lyckats hoppades man kunna höja validiteten i forskningen.
Sessionen mynnade ut i en diskussion om retorikens begrepp ethos och pathos i förhållande till trovärdighet i actio. För en politiker står ethos i centrum menade, Jürgen Streeck och hans forskarsgrupp, medan publiken ville anföra ”Emotional credibility”/pathos som det viktigast för en framgångsrik politiker. Senantiken letade efter ”meaning”, replikerade Streeck, och menade att det i så fall är värdefullt att analysera vad dessa känslor får för betydelse i den kontext man undersöker.
En annan ur retorisk synvinkel speciellt intressant presentation var Richard Ashleys paper ”A Neo-Gricean framework for understanding music conducting” (Northwestern University i Evanstone, USA), vars empiriska material utgjordes av videoinspelningar av professionella dirigenter. Utgångspunkterna var även här ethos och pathos. Även rytmisering, känsla för prosodi och liknande, som Quintilianus skriver om i Institutio Oratoria, var invävd i resonemanget. Studien fokuserades kring hur ensemblemusiker tolkar dirigenters ansiktsuttryck och gester. Två dirigenter med sinsemellan olika sätt att dirigera filmades. Den ena var mer vidlyftig i sin stil, den andre mer sparsmakad i sina gester och uttryck. Musikerna fick beskriva hur de uppfattade dirigenternas stil. De ansåg att den med sparsmakad stil var mer fokuserad på dem och musiken, vilket de såg som positivt, medan den som var vidlyftig tolkades som mer egocentrerad. Publiken fick svara på samma frågor. De ansåg att det var mer intressant att titta på den som var vidlyftig i sin gestik.
Andra seminarier var kanske inte direkt retoriskt relevanta men gav bredd och inblick i forskningsfältet ickeverbal kommunikation. Eric Laurier från University of Edinburgh har studerat interaktionen mellan stamgäster, personal och nya kunder på kaféer i Edinburgh. Hans konferenspresentation visade ett bildmaterial på vilka gester och blickar som utbyttes mellan stamkunder och personal för att införliva nya kunder i miljön. Det teoretiska ramverket utgjordes av Charles Goodwin och Robert L. Heath samt Goffman och Merleau Ponty.
Ytterligare ett paper av Jürgen Streeck och hans doktorander presenterades, ”Hip-Hop Gestures: The conduct of the MC”, där de beskrev en ny typ av gester som har uppstått i samband med hip-hop-kulturens framväxt i USA. MC är ursprungligen en förkortning av Master of Ceremony, som var den som hjälpte DJ:n att hålla igång festen. Till en början sa MC:n bara korta fraser i mikrofonen, men började så småningom utnyttja sin position, och gjorde snart egna berättelser, vilket ledde till att akronymen idag står för Microphone Controller. MC:ns gester är oftast framförd med en hand (eftersom de har mikrofonen i den andra) och den är repetitiv. Gesten är ofta framförd i vertikal vinkel genom vilken en MC dirigerar sin text. Jürgen Streeck och hans forskarsgrupp har genom att studera gester och prosodi sökt utröna hur texterna blev till. De visade videoexempel på hur turtagningen sker mellan solister, och även hur de individualiserar sina gester inom ramen för hip-hop-konceptet. Vidare jämförde de hip-hopens framförande med de homeriska poeterna [sic] i antikens Grekland.
Roman Katsman från Bar-Ilan University i Ramat Gan, Tel Aviv, visade ett forskningsmaterial som bestod av videoupptagningar: dels uppläsningar av Torah i synagogan och dels unga pojkar när de lär sig att läsa ur Torah. Uppläsningen är rytmiskt mässande och för att pojkarna bättre ska kunna lära sig texterna ackompanjeras den av mycket specifika gester som Katsman hade analyserat och kategoriserat. Han hade dessutom studerat den dynamiska ramen för textläsningen. Läsningen är melodiskt komplicerad och har ett mycket specifikt mönster i melodi, tempo, pauser samt gester. Han benämnde det som en typ av teknisk teater kombinerad med ritualer.
Jürgen Streeck presenterade även ett material som han kallade för ”The gestural structuring of the world at hand”. Studien grundar sig i bl.a. Bourdieus habitusbegrepp och Heideggers resonemang om verbens förmåga att skapa klarhet. Genom att studera olika yrkesområden har Streeck dragit slutsatsen att gesterna hjälper till att skapa mening i den situation personerna befinner sig i. Han gav exempel från en bilverkstad och visade på att gester utvecklas för att göra yrkesutövandet begripligt.
Ytterligare aspekter av den ickeverbala forskningen var t.ex. beroendet av teknik då de flesta studier innefattar video/DVD material. En aspekt som behandlades under en paneldiskussion var de möjligheter som den nya tekniken erbjuder forskningen. Lorenza Mondana, m.fl., från universitetet i Lyon, visade på nya möjligheter inom tekniken och menade på att den är en stor tillgång i forskningen om ickeverbal kommunikation. Video/DVD eller liknande material gör det möjligt för forskarna att skapa teorier tillsammans eftersom materialet går att visa. Huvudfrågan i denna paneldiskussion var hur forskare ska förhålla sig till sitt videomaterial som med dagens teknik ger möjlighet till oerhört detaljrika beskrivningar av empiriskt material. Panelen var överens om att bedömningen av avgränsningar i materialet måste relateras till den situation man undersöker. Relevans var ett ord som återkom i diskussionen.
Ett uppmuntrande anförande av en seniorforskare avslutade konferensen. Vi uppmanades att fortsätta vår forskning, stimulera till fler gemensamma forskningsprojekt och att till nästa konferens utöka ämnensrepresentationen.
Efter fyra intensiva och lärorika konferensdagar i Lyon fann jag att retoriken har mycket att tillföra till den ickeverbala kommunikationsteorin. Inom retoriken finns begrepp som skulle kunna utgöra ett teoretiskt ramverk för skilda empiriska material. Den teoriutvecklingen har jag för avsikt att utveckla inom ramen för min avhandling, som ska belysa politikers actio.

Noter

1 Mer om ISGS finns att läsa på hemsidan http://research.communication.utexas.edu/isgs/index.php.
2 Glaser & Strauss: The discovery of grounded theory, New York, 1967.