Intro: TEMA Sosiale bevegelser
Bibliografiskt
Kristine Marie Berg är lektor i retorik vid Københavns universitet.
0000-0002-3903-369XEsben Bjerggaard Nielsen är lektor i retorik vid Aarhus universitet.
Frida Buhre är forskare i retorik vid Uppsala universitet.
Ingår i: Rhetorica Scandinavica 86, 2023, tema Sosiale bevegelser
Introduktion s 1-7
https://www.doi.org/10.52610/v27i86.297
Introduktionen
De senaste decennierna har stora protestvågor svept över världen, från 1990-talets anti-globaliseringsrörelse till arabiska, latinamerikanska och asiatiska demokratirörelser, motståndsrörelser mot åtstramningspolitik och anti-rasistiska protester under 2000-talet. Kvinnorörelser har demonstrerat i Iran, Chile och Irland, kamp för HBTQ-rättigheter har nått framgångar i Argentina, Taiwan och Indien och miljörörelsen har växt till en global maktspelare. Parallellt växer extremhögern på olika platser i världen, med nazistiska, rasistiska och nationalistiska förtecken. Dessa rörelser tar nya former i och med digitala tekniker, men bygger också vidare på en längre historia av arbetar-, kvinno- och medborgarrättsrörelser, religiösa rörelser och antikoloniala och anti-imperialistiska frihetsrörelser. Dessa grupperingar har olika förutsättningar för att göra sina röster hörda, och skapar sina egna retoriska uttryck och kulturer med specifika argument, topiker och föredragna protest-repertoarer. Men de har också gemensamma drag i att den retoriska kampen om opinionen också är en kamp om det offentliga fysiska och digitala rummet, om historieskrivningen och framtidsvisionerna och om vilka frågor som definierar en samhällelig gemenskap.
De nordiska länderna har en stark tradition av folklig mobilisering (Wettergren & Jamieson (red.), 2006, Björk & Peterson, 2006; Ericsson & Brink Pinto, 2016; Jämte 2017; Wennerhag, 2012, Karpantschof & Mikkelsen, 2014). Sociala rörelser har fått igenom politiska och sociala reformer och bidragit till att forma de nordiska ländernas demokratiska kulturer, ofta över nationsgränserna (Eriksen, 2012, s. 68). I skrivande stund, i början av 2023, rapporterar medierna om unga samer och miljöaktivister som demonstrerar i Oslo mot den norska staten och de vindkraftverk som uppfördes i Fosen under 2019 och 2020. Aktivisterna menar att vindkraftverken gör det omöjligt att använda marken för renskötsel, och Norges högsta domstol fastslog 2021 att de strider mot det samiska folkets mänskliga rättigheter. Den världsberömda svenska klimataktivisten Greta Thunberg har anslutit sig till protesterna, vilket genererar ytterligare mediebevakning. Även danska och svenska medier rapporterar om protesterna. Bilder cirkulerar av unga samer klädda i gákti – vissa med dräkten vänd ut och in som en förkroppsligad symbolisk protest – som håller samiska flaggor och skanderar slagord framför det norska parlamentet. Denna mobilisering är bara ett helt aktuellt exempel på hur sociala rörelser kan omforma det retoriska landskapet genom att påverka politiska prioriteringar, resursfördelning, mediebevakning och den allmänna opinionen.
I samklang med nyare retorikforskning är vi i detta temanummer mindre intresserade av frågan om vad en social rörelse är och mer intresserade av frågor om hur det sociala sätts i rörelse (Foust & Alvaredo, 2018). Med detta tar vi således fasta på det sociala och det rörliga, genom att numrets olika artiklar fokuserar på hur en grupp människor verkar gemensamt för att skapa politisk förändring. Det kan vara i organiserad, kollektiv form eller mer spontant i form av gör-det-själv-aktivism, men det centrala är att det finns en sorts gemenskap kring en viss fråga och att denna gemenskap verkar för att förändra samhället i en viss riktning. Vanliga uttrycksformer är multimodala kommunikativa påverkansförsök såsom kampanjer, tidningsartiklar eller poster på sociala medier; förkroppsligade symboliska handlingar, såsom demonstrationer, sånger och användande av flaggor, loggor och symboler; eller ickevåldsmetoder som strejk, blockader och social och ekonomisk bojkott (se t.ex. Sharp, 1973, för en genomgång av olika protestformer). Alla dessa uttryck är retoriska praktiker i den bemärkelsen att de försöker sätta det sociala i rörelse genom att med gemensam handling utmana status quo.
Utanför retorikfältet har forskningen pekat på sociala rörelsers betydelse för att forma politiska förutsättningar och prioriteringar. Sociala rörelser har påvisad effekt på ett antal områden, såsom t.ex. lagändringar, förändring eller stopp av verksamhet och ökad offentlig debatt om specifika frågor (Thiri et al. 2022). Dryzek et al. menar att sociala rörelser tar form i relation till den sociala, politiska, ekonomiska och historiska kontext vari de verkar, där statens konstruktion är särskilt viktig. De framhäver att det pågår en växelverkan, där stater formar förutsättningarna för sociala rörelsers uttryck, men också att stater omformas av sociala rörelser, och att denna process skapar de demokratiska traditionerna i ett land (Dryzek et al., 2003). På liknande vis menar Tilly och Tarrow (2015) att sociala rörelser är komplexa processer där strategier formas i relation till politiska aktörer, identiteter, regimtyper och institutionella rutiner. I dessa processer formas specifika protest-repertoarer, eller vad retoriker kanske skulle kalla retoriska uttrycksformer.
Retoriska perspektiv på sociala rörelser
När retoriker först började forska om sociala rörelser väckte detta ett intresse för andra aspekter än ”den store talaren” och dennes publik, och denna forskning inledde därför nödvändiga teoretiska diskussioner om bland annat kollektiv, konfrontativ och kroppslig retorik. Även denna emfas har senare nyanserats. Förutom att retorik som syftar till social förändring inte nödvändigtvis är konfrontativ, kritiserades också begreppet ”social rörelse” för att behandla rörelser som fasta enheter med homogena mål och intressen (Cox & Foust, 2010). I stället började retoriker fokusera på de flytande solidariteter som kännetecknar rörelser och hur retorisk kultur och sociala rörelser omformar varandra (Edbauer, 2005; Ott, 2011; McKerrow, 2017; Lee & Kahn, 2020). Begrepp som motoffentlighet (Asen & Brouwer, 2001; Warner, 2002), koalitionsretorik (Chavez 2013), dissensus (Ivie, 2005) och oregerlig retorik (Alexander, Jarratt & Welch, 2018) dyker också upp i litteraturen som ett sätt att fånga upp praktiker som på olika sätt försöker utveckla, utmana eller rekonstruera vårt samhälle och våra uttryckssätt. Parallellt med den teoretiska utvecklingen har denna forskning också bidragit till de senaste årens ökade intresse för olika in situ-metoder med varierande former av forskarens deltagande i rörelsernas aktiviteter (t.ex. Middleton et al., 2015).
Nordamerikanska retorikforskare har länge uppmärksammat den retorik som uppstår i och genererar sociala rörelser – främst i den nordamerikanska kontexten – och har varit intresserade av hur den skiljer sig från de deliberativa ideal som ofta har legat till grund för retorisk kritik (se t.ex. Foust och Alvaredo, 2018). Ämnet har inte genererat samma omfattande uppmärksamhet bland nordiska retorikforskare, vilket är förvånande givet Nordens rika historia av framgångsrika rörelser. Ett viktigt och tidigt bidrag inom den nordiska retorikforskningen är projektet ”Arbetarrörelsen och språket” som bland annat resulterade i Kurt Johannessons (red., 1996) Agitatorerna, och som lyfter vikten av arbetarrörelsen som en samhällelig och retorisk vändpunkt. Arbetarrörelsen har fortsatt väckt intresse (Bang 2013). Därutöver har vissa rörelser undersökts i enskilda studier, såsom t.ex. kvinnorörelsen (Mral 2003; Lund, 2022; von der Lippe & Tønnesson, 2013), den samiska rörelsen (Buhre, 2020; Buhre & Bjork 2021; Bakken, 2022), den samtida klimatrörelsen (Vikøren Andersen, 2023; Buhre, 2023; Hoff-Clausen, 2019; Bjerggaard Nielsen, 2021), väckelserörelsen (Riiser Gundersen 2022) och freds- och antimilitaristiska rörelser (Qvarnström, 2009; Roer, 2020). Några teoretiska och begreppsliga studier har också gjorts, såsom genreanalyser av tal hållna vid demonstrationer (Berg, 2020; Madsen, 2020), retorisk exkludering av aktivister i urbana rörelser (Berg & Juul Christiansen, 2010) och anklagelser och affekt i MeToo-kontext (Hoff-Clausen, 2021). Rörelsernas roll för den politiska retoriken har också analyserats i Anders Johansens studie av norsk retorikhistoria (2019). Dessa studier har bidragit till att uppmärksamma de rika möjligheter som sociala rörelser erbjuder för att undersöka retoriska kulturer, konstituering av gemenskaper och politiska subjektiviteter. Detta temanummer bidrar till att vidareutveckla dessa aspekter. Numret täcker frågor som hur olika aktörer samspelar för att omforma demokratiförståelser, skapar agens i det offentliga, gestaltar och omskapar värderingar, utvecklar retoriska uttrycksformer och om vilka teoretiska och metodologiska nyanseringar och nya perspektiv detta ger upphov till.
Enligt vår erfarenhet är sociala rörelser (särskilt samtida) av stort intresse för retorikstudenter och ger dem möjlighet att fokusera på många olika teoretiska och metodologiska perspektiv i sin undervisning. Med detta temanummer stödjer vi detta intresse. Detta temanummer är naturligtvis inte uttömmande när det gäller retorisk behandling av sociala rörelser i de nordiska länderna. Det bör ses som en utgångspunkt och en inbjudan till att rikta vår retoriska uppmärksamhet mot de många rörelser – små och stora och med olika grader av marginalisering – som utmanar och utvecklar kulturella logiker, samhälleliga värderingar och demokratiska uttrycksformer både i det fysiska offentliga rummet och i den digitala sfären. Arbetet med detta temanummer har å ena sidan bekräftat behovet av ytterligare retoriska behandlingar av sociala rörelser i en nordisk kontext, och å andra sidan visat att intresset redan är stort.
Presentation av artiklar
Artiklarna i temanumret fokuserar huvudsakligen på samtida rörelser, även om en artikel också granskar inlägg från 1970-talet och två artiklar behandlar rörelser från mitten och slutet av 1800-talet. Rörelser i Norge, Danmark, Sverige och Färöarna diskuteras, vissa med intresse för deras transnationella karaktär. Det finns artiklar som fokuserar på handlingar som utförs av aktörer i en rörelse, medan andra är intresserade av medias och politikers behandling och respons. Slutligen diskuteras också rörelsernas strategier för att motverka försök att underminera dem och hur sådana försök bidrar till att rama in och utveckla vår gemensamma förståelse av rörelserna, aktörerna och deras handlingar. Analyserna i artiklarna bygger alla på textläsning, vissa med intervjuer och grafiska framställningar, och de täcker ett brett spektrum av teoretiska perspektiv. Artiklarna kan grupperas på olika sätt, såsom baserat på tidsperiod, fokus, retoriskt uttryckssätt eller teoretiskt perspektiv. Vi har valt att strukturera det tematiska numret kring rörelsernas orsak. Vi börjar med en artikel om en religiös rörelse, nämligen Tim Berntssons artikel om Frälsningsarméns tidiga dagar. Därefter följer två artiklar som bygger på två i grunden olika rörelser som båda handlar om rasfrågor, nämligen den svenska nazistiska Nordiska motståndsrörelsen som Anders Eriksson och Christian Haag behandlar och den danska antirasistiska Black Lives Matter som Frida Hviid Broberg analyserar. Därefter följer ett antal artiklar som på olika sätt behandlar kvinnorörelser: Marie Lunds artikel om de allra första anslagen i denna rörelse, Karoline Krabbe och Laura Thinggaard Hjortkær om kampen för bättre villkor för födande kvinnor och Turi∂ Nolsøe om kampen för aborträtt. Rasmus Rønlev tittar på två exempel på aktivistisk journalistik, den ena med fokus på kvinnorörelsen och den andra på klimatrörelsen. Och det är med klimatrörelsen vi avslutar med Ida Vikøren Andersen om elevers skolstrejk för klimatet och Frederik Emil Appel Olsen om klimatforskningsaktivism.
I artikeln ”Frälsningsarmén och förlöjligandet. Om retoriska strategier för att bemöta hån och skämt runt sekelskiftet 1900” undersöker Tim Berndtsson den historiskt viktiga rörelsen Frälsningsarmén, och dess tidiga dagar i Sverige. Berndtsson fokuserar på rörelsens retoriska strategier för att motverka förlöjligande från det övriga samhället, och visar hur proaktiva strategier blandades med en sorts bemötande retorik, där motståndarens skratt blev ett hedersmärke som bekräftade rörelsens identitet. En stor del av forskningsområdet sociala rörelser fokuserar på grupper som på ett eller annat sätt arbetar för social rättvisa, men det finns rörelser med mörkare sidor, som retoriska undersökningar också kan hjälpa oss att förstå. I ”Den vita rasens sista strid” undersöker Anders Eriksson och Christian Haag den svenska nynazistiska gruppen Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Författarna menar att NMR:s retorik har drag av apokalyptisk retorik, vilket ligger till grund för rörelsens föreställning om en kamp för den vita rasens överlevnad. Frida Hviid Broberg fokuserar på mottagandet av en antirasistisk rörelse i sin artikel ”Farveblinde følelser: Den retoriske marginalisering af den danske Black Lives Matter-bevægelse”. Hviid Broberg undersöker hur danska medier beskrev demonstranternas ilska som en illegitim – till och med farlig – känsla, vilket ledde till att rörelsen marginaliserades i den offentliga debatten. I artikeln argumenterar Broberg för att vrede är ett uttryck som behöver behandlas för att förstå marginaliserade gruppers erfarenheter och skapa meningsfull förändring.
I ”Retorikhistorie i skrift og streg” undersöker Marie Lund möjligheterna att kommunicera en social rörelses retoriska historia på ett grafiskt sätt. Lund erbjuder en grafisk retorisk historia som berättar om några av de första kvinnor som uttalade sig i den danska kvinnosaksdebatten. I ”Forløsende fortællinger: Fødselsberetninger på tværs af Skandinavien” diskuterar Karoline Krabbe och Laura Thinggaard Hjortkjær hur offentliga berättelser om att föda barn kan fungera mobiliserande och skapa agency för mödrar. Genom utblickar mot liknande norska och svenska exempel visar författarna på hur dessa berättelser – även om de inte sker i organiserad form – är del av att skapa ett kollektivt språk för att tala om trauma och kritisera systematiska problem i mödravården. I ”Biopolitisk deliberation: Den færøske abortbevægelse som retorisk reproduktivt medborgerskab” analyserar Turið Nolsøe den färöiska föreningen Frítt Vals kamp för fri aborträtt på Färöarna och föreslår att vi kan förstå den som uttryck för ett ”retorisk reproduktivt medborgerskab”. Nolsøe visar hur en analys av Frítt Vals flerstämmiga kampanj också kastar ljus över den nuvarande lagstiftningens restriktiva normer och hävdar vidare att Foucaults förståelse av makt och begreppet ”modhandling” (contre-conduit) med fördel kan användas i retoriska analyser av sociala rörelser.
Rasmus Rønlev diskuterar i ”Aktivistisk journalistik med måde: Når journalister hyldes for at tilskrive sociale bevægelser retorisk handlekraft” hur journalister ibland kan hyllas för att bryta mot objektivitetsnormen när de bidrar till sociala rörelsers genomslagskraft. Genom en närläsning av två danska fall av aktivistisk journalistik (advocacy journalism) som fått erkännande inom journalistkåren, visar Rønlev hur journalister kan positionera sig som sociala rörelsers sympatisörer, men samtidigt upprätthålla kritisk distans. Artikeln ”Elever i streik – skoleskulkere eller systemkritiske medborgere?” av Ida Vikøren Andersen behandlar debatten kring den norska ungdomsrörelsen Fridays for Future. Vikøren Andersen analyserar hur debatten kom att ge uttryck för motsägelsefulla antaganden om barns plats i det demokratiska samhället och som retoriska medborgare, samt hur dessa antaganden understöds av olika demokratiideal. I ”Forskeroprør ved klimaministeriet: Urolig videnskabelig etos ved Scientist Rebellions teach-in-demonstration” undersöker Frederik Emil Appel Olsen omständigheterna kring forskarupproret ”Scientist Rebellion” framför klimatministeriet i Köpenhamn 2021. Med utgångspunkt i porträtteringen av forskaraktivisterna i danska medier diskuterar Appel Olsen vad som händer med förhållandet mellan plats och det vetenskapliga ethoset när det, i ljuset av klimatkrisen, flyttas från klassrummet till ett aktivistiskt, offentligt rum.
Referenser
Alexander, J., Jarratt, S. C. & Welch, N. (2018). Unruly Rhetoric: Protest, Persuasion and Publics. University of Pittsburgh Press. https://doi.org/10.2307/j.ctv75d8pr
Andersen, I. Vikøren (2023). ”Rhetorical Citizenship and the Environment”. Climate Resilience and Sustainability, e249. https://doi.org/10.1002/cli2.49.
Asen, R. & Brouwer, D. (2001). Counterpublics and the State. State University of New York Press.
Bang, T. (2013). ”Under hammermerket: Hvordan utvikler norsk arbeiderbevegelse en retorisk instruksjonslitteratur på 1930-tallet?” Avhandling. Universitetet i Bergen. https://bora.uib.no/bora-xmlui/handle/1956/6950.
Bakken, J. (2022). ”Rhetorical Strategies of Unashamed Sámi Citizens”. NORA – Nordic Journal of Feminist and Gender Research. https://www.duo.uio.no/handle/10852/97466.
Berg, K. M. & Christiansen, T. J. (2010). ”Retorisk eksklusion: Festen i Hyskenstræde som retorisk handling”, Rhetorica Scandinavica, vol. 54, 7–28. https://doi.org/10.52610/OMAH2968
Berg, K. M. (2020). ”Demonstrationstalen”. I M. Lund (red.) Danske Taler, 215–228, Aarhus Universitetsforlag.
Björk, M. & Peterson, A. (2006). Policing contentious politics in Sweden and Denmark. Shaker.
Buhre, F. (2020). ”Det tysta landskapet: Samerna och fjällen i det tidiga 1900-talets press”. I T. Bruhn (red.) Berättelser, retorik och medier, 175–191. Open Books at Lund University. https://doi.org/10.37852/62.
—. ”Child Figurations in Youth Climate Justice Activism: The Visual Rhetoric of the Fridays for Future on Instagram”. I B. Sandin et al (red.) The Politics of Children’s Rights and Representation, 251–74. Springer International Publishing. https://doi.org/10.1007/978-3-031-04480-9_11.
Buhre, F. & Bjork, C. (2021). ”Braiding Time: Sami Temporalities for Indigenous Justice”. Rhetoric Society Quarterly, vol. 51 nr. 3, 227–36. https://doi.org/10.1080/02773945.2021.1918515.
Chavez, K. R. (2013). Queer Migration Politics: Activist Rhetoric and Coalitional Possibilities. University of Illinois Press.
Cox, R. & Foust, C.R. (2010). ”Social Movement Rhetoric”. The Sage Handbook of Rhetorical Studies. Sage Publications.
Dryzek, J. S., Downes, D., Hunold, C. Schlosberg, D. & Hernes, H-K. (2003). Green States and Social Movements: Environmentalism in the United States, United Kingdom, Germany, and Norway. Oxford University Press. https://doi.org/10.1093/0199249024.001.0001
Edbauer, J. (2005). ”Unframing models of public distribution: From rhetorical situation to rhetorical ecologies”. Rhetoric Society Quarterly, vol. 35 nr. 4, 5–24. https://doi.org/10.1080/02773940509391320.
Eriksen, S. (2012). ”Transnationale bevægelser og nationale konfigurationer. Studiet af sociale bevægelser i Norden”. Gränslös. Tidsskrift för studier av Öresundsregionens historia, kultur och samhällsliv, vol. 1, 68–77. http://journals.lub.lu.se/index.php/grl/issue/viewIssue/1902/192.
Ericsson, M. & Brink Pinto. A. (2016). Politik underifrån: Kollektiva konfrontationer under Sveriges 1900-tal. Arkiv förlag.
Foust, C.R. & Alvarado, R. (2018). ”Rhetoric and Social Movements”. I Nussbaum, J. F. (red). Oxford Research Encyclopedia of Communication, 1–19, Oxford University Press.
Gundersen, T. R (2022). Haugianerne 1: 1795-1799. Enevelde og undergrunn. Cappelen Damm.
Hoff-Clausen, E. (2021). ”Berørte kroppe: Forsinkede anklager, affekt og afmagt”. Rhetorica Scandinavica, vol. 82, 67–86. https://doi.org/10.52610/PTYC7861.
Hoff-Clausen, E. (2019). ”When everything is NOT awesome: Aktivisme, anklager og krisen som kontekst”. Rhetorica Scandinavica, vol. 77, 22-45. https://doi.org/10.52610/PTYC7861.
Johannesson, K. (1996). Agitatorerna. Stockholm: Carlsson.
Johansen, A. (2019). Komme til orde: Politisk kommunikasjon 1814–1913. Universitetsforlaget.
Jämte, J. (2017). ”Radical Anti-Fascism in Scandinavia: Shifting Frames in Relation to the Transformation of the Far Right.” I Wennerhag, M. et al. (red.). Radical Left Movements in Europe, 248–267. Routledge.
Karpantschof, R. & Mikkelsen, F. (2014). ”Folkelige protestbølger og demokrati i Danmark 1700–2000.” Historisk Tidsskrift, vol. 113 nr. 2, 393–44. https://tidsskrift.dk/historisktidsskrift/article/view/56653
Ivie, R. L. (2005). ”Democratic Dissent and the Trick of Rhetorical Critique”. Cultural Studies ↔ Critical Methodologies, vol. 5 nr. 3, 276–93. https://doi.org/10.1177/1532708605276909.
Lippe, B. von der & Tønnesson, J. L. (2013). Retorikken i kampen om kvinnestemmeretten. Vidarforlaget.
Lee, J.H. & Kahn, S. (2020). Activism and Rhetoric. Theories and Contexts for Political Engagement. 2:a uppl. Routledge.
Lund, M. 2022. ”Claras taleraseri: Det første feministiske manifest på dansk”. Temp: tidsskrift for historie vol. 13 nr. 25, 75–92. https://tidsskrift.dk/temp/article/view/135453.
Madsen, S. V. (2020). ”1. maj-talen”. I M. Lund (red.) Danske Taler, 229–246, Aarhus Universitetsforlag.
Middleton, M., Hess, A., Endres, D., & Senda-Cook, S. (2015). Participatory Critical Rhetoric: Theoretical and Methodological Foundations for Studying Rhetoric in Situ. Lexington Books.
McKerrow, R. (2017). ”Social Movement Scholarship: A Retrospective/Prospective Review”. I C. R. Foust et al. (red.) What Democracy Looks Like: The Rhetoric of Social Movements and Counterpublics, 29–45, University of Alabama Press.
Mral, B. (2003). ”Motståndets retorik: Om kvinnors argumentativa strategier”. Rhetorica Scandinavica, vol. 27, 34–50.
Nielsen, E. B. (2021). ”Generationsanklager – Konflikt, følelser og ungdomsaktivisme”. Rhetorica Scandinavica, vol. 82, 17–33. https://www.doi.org/10.52610/BLIB3488.
Ott, B. (2011). ”Assessing Rhetoric of Social Resistance”. Quarterly Journal of Speech, vol. 97 nr. 3, 334–347. https://doi.org/10.1080/00335630.2011.585171.
Qvarnström, S. (2009). Motståndets berättelser: Elin Wägner, Anna Lenah Elgström, Marika Stiernstedt och första världskriget. Gidlund.
Roer, H. (2020) ”Antimilitaristisk retorik og metaforisk transcendens”. Rhetorica Scandinavica, vol. 81, 97–115.
Sharp, G. (1973). The Politics of Nonviolent Action: The Dynamics of Nonviolent Action. Sargent Publisher.
Thiri, M. A., Villamayor-Tomás, S., Scheidel, A., & Demaria, F. (2022). ”How Social Movements Contribute to Staying within the Global Carbon Budget: Evidence from a Qualitative Meta-Analysis of Case Studies”. Ecological Economics, vol. 195, 107356. https://doi.org/10.1016/j.ecolecon.2022.107356.
Tilly, C. & Tarrow, S. (2006). Contentious Politics. Oxford University Press.
Warner, M. (2002). Publics and Counterpublics, Zone Books.
Wennerhag, M. (2012). ”Demonstrerandets normalisering?” i Weibull, L. et al. (red.) I framtidens skugga: 42 kapitel om politik, medier och samhälle, 79–94. SOM-institutet.
Wettergren, Å. & Jamison A. (red.). (2006). Sociala rörelser: Politik och kultur. Studentlitteratur.
