Löftesrikt om stil

Recension

Sara Santesson

Löftesrikt om stil

Recension. Lars Melin Stil – språkets svårfångade signalsystem, Morfem 2019.

Lars Melins nyutkomna bok är löftesrik: formen är stilsäker och titeln smått genial: Stil – språkets svårfångade signalsystem..

Boken är mycket Lars Melinsk. Den är personligt och vardagligt skriven, som en slags revolt mot krånglig vetenskapsprosa. Den är fylld av språklekar, experiment och upptäckarglädje. Vi får läsa hur Små grodorna kan skrivas i juridisk, retorisk, byråkratisk, nyhets- eller läroboksstil. En Tegnérdikt stiltransponeras till texter så som Stagnelius, Almqvist, Lagerlöf och Stridsberg skulle ha skrivit. Vi får med hjälp av ordfrekvensanalys lista ut vilken deckarförfattare som har skrivit en anonymiserad text. Jag har roligt som läsare, och det märks att Melin har haft roligt själv.

Förutom lek- och experimentkapitlen finns ett kapitel där olika definitioner av stil diskuteras och ett annat som diskuterar värdet av kvantitativ stilanalys. Andra halvan av boken består av essäistiskt skrivna kapitel där Melin diskuterar om den bästa stilen är den som syns eller den som inte syns, den som är ornamenterad eller enkel, om typografins betydelse.

Annons

Melin uttrycker skepsis mot retoriken, så som han definierar den. (Det har han gjort även i andra sammanhang.) Han visar att texter som överlastas med retoriska figurer mister sin övertygande kraft. Att retorikens främsta stildygd är anpassning – till kommunikationssituation och mottagare – förbises. Att Melin sätter likhetstecken mellan retorik och ornament och sedan konstaterar att det finns ”starka begränsningar för retorikens verkningsgrad” (s 220) blir förstås missvisande.

Men det är välkommet att boken innehåller inte mindre än tre kapitel om perspektiv som en del av stilen, både deskriptivt (hur perspektivet syns) och normativt (hur vi kan målgruppsanpassa en text genom perspektiviskt tänkande) – ett mycket retoriskt sätt att se på stil (!).

Genom hela boken är det texterna som talar; vi får följa Melins analyser och diskussioner av texter, men slutsatserna och generaliseringarna lämnas åt läsaren. Systematiska genomgångar är ovanliga. Sådana hade antagligen gjort boken torrare, men också mer användbar. Istället för att följa Melins alla experiment skulle läsaren kanske ha glädje av modeller för att själv kunna utföra experimenten?

Frågan är då: Vem ska läsa Melins bok? Du som är lärare, retoriker eller språkvetare kommer att bli inspirerad och få idéer till roliga övningar med dina studenter. Jag skulle kanske inte sätta boken i händerna på en nybörjarstudent som ännu inte har full koll på ordklasser och satsdelar, men bland lite mer avancerade språk- och retorikstudenter borde den kunna trigga intressanta diskussioner. Melin rör sig lätt och respektlöst mellan olika discipliner: litteraturvetenskap, stilistik, lingvistik och retorik. Han gör jämförelser och plockar begrepp från olika håll.

Roligt eller rörigt? Det beror på läsarens förkunskaper.

Författare: Sara Santesson är studierektor vid Institutionen för kommunikation och medier vid Lunds universitet och universitetsadjunkt i retorik.