Medling som retorik

Lena Lid Andersson

Medling som retorik

Retorikprojekt. Hur går medling till? Vad gör medlare? Vad kan gå fel? Vad gör man för att det ska gå rätt? Ett nytt forskningsprojekt – Retoriska aspekter av medling – ska ändra på det faktum att väldigt lite forskning har granskat sambandet retorik-medling.

Ibland går inte medling som parterna vill, vilket blev tydligt i klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december. Det är inte alltid så enkelt när den enda makt som finns är ordets.

I boken Plikten och äventyret – Upplevelser av diplomati ­skriver ett drygt 20-tal svenska diplomater om sina erfarenheter av diplomatiskt arbete. Mycket av det de beskriver anknyter till retorik, såsom betydelsen av kroppsspråk, småprat, förtroende och språklig uppfinningsrikedom.

Kopplingen mellan medling och retorik återfinns också i studier av medling. Här beskrivs hur medlare använder sig av sin egen karaktär och hur medlare beskriver att medling går ut på att övertyga. Vidare finns studier av vad medlare och parter gör i medling, såsom att omformulera, uppmuntra, skapa förtroende, visa empati med mera. Mycket av det som beskrivs som nödvändiga praktiska kunskaper, hantverk och tillvägagångssätt för medlare tycks vara kommunikativa, retoriska verktyg.

Men retorik används inte i dessa studier. I databaser och tidskrifter om medling framgår att det verkar saknas forskning som kopplar samman medling och retorik, detta trots att de två ofta binds samman i såväl studier av medling som beskrivningar av dess praktik. De gånger som begreppet retorik används i litteratur om medling får det stå för ”det som sägs” ofta i motsats till praktiken eller verkligheten; det som ”görs” eller ”är”. Inte heller verkar det finnas särskilt mycket av medling i retorisk forskning.

Det som gör medling intressant ur ett retoriskt perspektiv är att en medlare inte har någon annan makt över situationen, än ordets och övertygandets. Medling innebär att en neutral utomstående arbetar, medlar, för en förlikning mellan två tvistande parter. Detta skiljer medling från förhandling, där parterna själva agerar.

Olika typer av medling

Diplomati är en politisk aktivitet genom vilken olika parter såsom nationer eller organisationer försöker komma överens utan inslag av tvång. Diplomati utförs genom formella förhandlingar, men också genom informell informationssamling, visande av välvilja och samarbete. Kommunikation sägs vara den viktigaste ingrediensen i diplomati, ibland definieras till och med diplomati som en särskild form av kommunikation. Christer Hall och Martin Jönsson menar i sin bok Essence of Diplomacy att diplomati bygger på en kommunikativ ”kod” som handlar om sparsamma uttryck, höviskhet samt tvetydighet som ger utrymme. Hall och Jönsson menar vidare att diplomater är ”intuitiva semiotiker” som skapar och tolkar signaler.

Medling är en av diplomatins kommunikationsformer. I FN-stadgan har medling en särskild folkrättslig status; stater ska lösa tvister fredligt och medling är ett av sätten som föreslås. Medling kommer alltså från internationellt sammanhang, men medling som praktik har också spridit sig till andra områden:

  • medling som tvistlösningsmetod som alternativ till rätts­tvist,
  • medling som konfliktlösning i arbetsmarknadskonflikt och
  • medling som konfliktlösning i familjer och skola, mellan gärningsmän och brottsoffer m fl.

Svensk medling – på ett internationellt plan, men inte nationellt

Medling som lösning på arbetskonflikter har funnits i strax över hundra år i Sverige med startandet av Medlingsinstitutet år 1906 som utgångspunkt. I många länder används medling framgångsrikt som tvistlösning istället för rättegångar. Det finns gott om exempel där medling blivit en omfattande verksamhet inom familjer och på arbetsplatser. I flera europeiska länder har ”medlare” blivit ett yrke som man kan utbilda sig till. Detta har inte slagit igenom i Sverige ännu, men kan vara på framväxt, det argumenterar Dan Engström i boken Medling som tvistlösningsmetod.

Inom organisationer och företag ligger Sverige alltså efter när det gäller medling. Däremot ligger vi långt framme vad gäller internationell medling. Sverige och svenskar har ofta framträtt i medlande roller. Det brukar förklaras med Sveriges värnande om folkrätten, den alliansfria svenska utrikespolitiken samt landets neutrala hållning. Svenskar har en tradition av att bli anlitade genom FN för medlaruppdrag, med ett arv från Folke Bernadotte och Dag Hammarskjöld. Jan Eliasson, en av Sveriges mest namnkunniga diplomater och medlare, menar att svenskar ofta anlitas i egenskaper av medlare på grund av Sveriges hållning som självständig stat och visad förmåga att stå upp för rättsregler och principer (intervju i Ledarskapande Retorik, samt också beskrivet i en Eliassons skrift från 1986). Vid svenska Folke Bernadotte Akademin utbildas internationella medlare i medlingens hantverk.

Forskningsprojekt om medling

Medling är alltså något som Sverige har varit framstående i, men bara på ett internationellt plan. Kanske skulle vi ha mycket att vinna på att lära av oss av andra länder såsom Tyskland, där medling blivit ett användbart verktyg också inom näringsliv och myndigheter? Det verkar i studier om medling och i beskrivningar av medlingens praktik att medling till stor del är en retorisk aktivitet, men att det hittills finns mycket lite forskning gjort om detta. Idag när vi globalt måste samsas om resurser och behöver arbeta för att inte förstöra den jord vi har, är kunskaper om medling synnerligen angelägna.

För att utveckla förståelse om de retoriska aspekterna av medling planeras nu ett nytt forskningsprojekt vid Örebro Universitet.


Läs mer

Bercovitch, Jacob och Scott Sigmund Gartner: International Conflict Mediation – New approaches and findings. New York: Routledge, 2009.

Eliasson, Jan: Sverige och internationell medling. Skriftserien UD informerar 1968:4. Stockholm: Utrikesdepartementet, 1986.

Engström, Dan: Medling som tvistlösningsmetod. Stockholm: Jure Förlag, 2009.

Falkman, Kaj, Maud Kronberg, Peter Landelius och Lars Vargö: Plikten och Äventyret – Upplevelser av diplomati. Stockholm: Carlssons, 2008.

Herrman, Margaret S (red): The Blackwell Handbook of Mediation: Bridging Theory, Research and Practice. Blackwell Publishing, 2006.

Jönsson, Christer och Martin Hall: Essence of Diplomacy. Studies in Diplomacy and International Relations. New York: Palgrave MacMillan, 2005.

Lid Andersson, Lena: Ledarskapande Retorik – Dag Hammarskjöld och FN:s övriga generalsekreterare som scen för karisma, dygder och ledarideal. Stockholm: EFI, 2009.


Lena Lid Andersson samarbetar med Örebro Universitet, men är forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, för närvarande gästforskare i vid BI Norwegian Institute of Management.

Läs mer om RetorikMagasinet 44.


Author profile

Lena Lid Falkman er assosiert forsker ved Arts of Business and Culture, Handelshögskolan i Stockholm, og ved Leadership Learning Research Center, Florida State University.

Lämna ett svar