”Om kriget kommer” – Beredskapsretorik då och nu

Hur ska man förbereda sig för krig? Beredskapsfrågan när det gäller kriser, krig eller katastrofer har på senare år återigen blivit ett stort tema hos politiker, myndigheter och i medierna. Foldern från 1943, 1952, 1961, 1983 och 1987 – Om kriget kommer – har uppdaterats i en 2018-version. Brigitte Mral och Orla Vigsø läser och jämför

”Om kriget kommer” – Beredskapsretorik då och nu

Brigitte Mral och Orla Vigsø

Beredskapsfrågan när det gäller kriser, krig eller katastrofer har på senare år återigen blivit ett stort tema hos politiker, myndigheter och i medierna. Hur den enskilde ska förbereda sig för s.k. samhällsstörningar är bl.a. föremål för den aktuella kampanjen ”72-timmar”, som handlar om att som enskild införskaffa förnödenheter för att utan hjälp från samhället kunna klara sig i tre dygn. Nu i slutet av maj 2018 kommer en broschyr att delas ut till alla hushåll, med titeln Om krisen eller kriget kommer, en satsning som ska, ”hjälpaoss att bli bättre förberedda på allt från allvarliga olyckor,extremt väder och it-attacker till militära konflikter” (s. 3).

 

Frågor om individuell beredskap är, till skillnad från många andra länder, inte obekant i Sverige, för ända sedan andra världskriget har myndigheterna försett svenskarna med informationsmaterial. En broschyr med titeln Om kriget kommerpublicerades första gången 1943 och därefter i varierad utformning 1952, 1961, 1983 och 1987. Dessutom fanns en eller ett par sidor med samma rubrik och motsvarande information i slutet av samtliga telefonkataloger från 1950-talet och framåt 90-talet.De olika utgåvorna av broschyren innehöll mycket information om dels lagar och regler gällande totalförsvaret, dels praktiska upplysningar om beredskap, larm, skyddsrum, evakuering mm. Men skrifterna är också retoriska texter i den meningen att sändaren söker övertyga och påverka befolkningen om att agera ändamålsenligt enligt myndigheternas direktiv och inta rätt, d.v.s. patriotisk, hållning i händelse av ett väpnat angrepp.

Upplägget i årets utgivning är snarlikt de tidigare, med mycket information om lämpliga åtgärder för individen vid olika slags kriser, men också med ett uppmanande tilltal att som individ ta ansvar i krislägen. I denna artikel presenterar vi en analys dels av de historiska broschyrerna, dels av den aktuella, utifrån följande frågor: Hur utformas tilltalet till allmänheten under de olika årtiondena? Hur söker man vinna tilltro till budskapen och hur använder man visuella medel för att förtydliga budskapet?

Den första upplagan av broschyren Om kriget kommer, distribuerades 1943. Det var då mitt under ett pågående världskrig, och även om Sverige var neutralt kan man säga att krigshotet var högst påtaglig. Den utkom sen i nya utgåvor fram till 1991 med olika avsändare och lite olika titlar:

• Om kriget kommer – vägledning för rikets medborgare i händelse av krig, Statens informationsstyrelse, 1943 (16 s.)
• Om kriget kommer – vägledning för Sveriges medborgare, Kungliga Civilförsvarsstyrelsen, 1952 (33 s.)
• Om kriget kommer – vägledning för Sveriges medborgare, Kungliga Civilförsvarsstyrelsen, 1961 (48 s.)
• Om kriget kommer – vad du bör veta, Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, 1983 (39 s.)
• Om kriget kommer, Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF), 1987 (31 s.).

Broschyrerna var från starten avsedda att delas ut till samtliga hushåll, men detta ändrades senare så att informationen från 1950-talet och årtionden framåt ingick i telefonkatalogerna. Eftersom telefonkatalogerna utdelades gratis till samtliga abonnenter användes dagligen och därför sparades, innebar det att i princip alla hushåll ständigt hade tillgång till informationen. Broschyrerna som trycktes 1983 respektive 1987 var främst avsedda att användas i utbildningssyfte inom totalförsvaret.

”Om kriget kommer”,  1943

Den första broschyren producerades av Statens Informationsstyrelse (SIS) och delades ut 1943 till alla svenska hushåll. Utarbetandet av första upplagan leddes av arvprinsen Gustaf Adolf, chef för arméavdelningen.

Bildandet av Statens Informationsstyrelse (SIS) var en betydande mobiliseringsåtgärd då styrelsen både hade ansvar för att övervaka opinionsbildningen under kriget, och för att stärka civilbefolkningens motståndsvilja.

Broschyren presenteras på framsidan som VÄGLEDNING FÖR RIKETS MEDBORGARE I HÄNDELSE AV KRIG. Omslaget går i blå/gult, med brun skrift i rubriken och är försett med riksvapnet.

Det upplevdes tydligen ett behov av att stärka avsändarens ethos, för broschyren innehåller redan på s. 3 ett uppfordrande och kungligt intyg, undertecknat av Gustaf V:

Gustaf, med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Wendes Konung.
Vår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig!
Kungl. Maj:t uppdrager åt statens informationsstyrelse att utgiva och till allmän kännedom bringa bilagda vägledning för rikets medborgare i händelse av krig. Vilket vederbörande till efterrättelse länder.

 

Statens informationsstyrelse omnämns upprepade gånger, först på s. 2 under en direkt appell till medborgarna:

”Studera denna broschyr grundligt. Den är dinvägledning i händelse av krig. Förvara broschyren så att du har den till hands vid behov. Broschyren är avsedd för varje svensk man och kvinna.”

 Texten är starkt föreskrivande, den betecknas visserligen som ”vägledning” men är snarast skriven som en order:

”Sveriges statsmakter och Sveriges folk stå eniga i föresatsen att värna rikets frihet och självständighet emot varje angrepp. Detta beslut avser alla och envar, det kräver insättandet av all kraft och medverkan från alla medborgare, män och kvinnor, unga och gamla, vapenföra och icke vapenföra, militärer och civila, myndigheter och enskilda.”

Broschyren innehåller så gott som inget om larm, skyddsrum eller beredskapsåtgärder. Däremot finns en anmärkningsvärd strikt order angående evakuering:

”Panikartad eller eljest okontrollerad flykt får under inga omständigheter förekomma; den hindrar det egna försvaret och hjälper fienden. Civilbefolkningen får lämna sina hemorter endast om utrymning anbefalles av myndigheterna.”

Det utfärdas förhållningsregler när det gäller krigsplacering respektive civilt försvar och motstånd:

”Som grundval för vårt handlande i händelse av krig gälla två satser:
Motstånd skall göras i alla lägen.
Varje meddelande att motstånd skall uppgivas är falskt.”

Förutom uppmaning om att man ska organisera sig i frikårer ges också helt handgripliga råd om hur man kan göra det svårt för fienden att röra sig i landet:

”Cyklister skola själva göra sina cyklar tillfälligt obrukbara genom att borttaga viktiga skruvar och bultar, när risk föreligger att fienden skall kunna bemäktiga sig cyklarna.
Skidor skola gömmas undan.”

Man redogör också för krigets lagar och myndigheternas roll tydligt och hur folk har att förhålla sig:

”Civilbefolkningen i egentlig mening har helt enkelt att lojalt rätta sig efter de svenska civila och militära myndigheternas föreskrifter …”

Sammantaget är denna första broschyr en stram myndighetsprodukt som inte erbjuder något utrymme för den enskilde att fatta egna beslut. Texten saknar helt illustrationer och är författad på ett myndighetsspråk  i byråkratisk stil. Den indikerar en annan tids hierarkiska förhållande mellan myndigheter och medborgare.  

 

”Om kriget kommer”,1952

Knappt tio år senare, under kalla kriget, kommer så nästa broschyr, som i sin tur är närmast överdådigt illustrerat.  Den har en dramatisk färgsättning och ett dramatiserat tilltal. Nu handlar det inte längre”om” kriget kommer utan ”Kriget har börjat, nu gäller det livet”:

 

Även denna version är sanktionerad av kungen. Informativ text blandas med högstämda ideologiska budskap. Tilltalet är mycket direkt redan i anslaget:

”Denna skrift, utsänd till alla svenska hem, avser att hjälpa Dig vid krig eller krigsfara. Den säger inte attkriget kommer. /…/ Läs den noga, stryk för det som gäller just Dig och de Dina. Läs den tillsammans med familjen, bevara den i Din skrivbordslåda eller där Du har Din krigsplaceringsorder eller inskrivningsbok. Tag fram den då och då för att friska upp minnet, så att Du är beredd om …”

Anvisningarna handlar mycket om individens ansvar för försvaret och för den egna säkerheten:

”Och Ditt liv är värdefullt för Ditt land och för de Dinas skydd. Du har inte rätt att kasta bort det.”

Beskrivningar av vad krig innebär är mycket detaljerade och det ideologiska tilltalet när det gäller de värden och värderingar som ska försvaras uttrycks med emfas:

”Hur hårt angreppet än må vara, hur svårt det än må bli för envar, måste vi stålsätta oss mot krigets prövningar. Det gäller mer än hus och hem, mer än den enskildes liv och lycka. Det gäller den livsform vi har, vår frihet, vårt levebröd, våra efterkommande, ja, det gäller hela det svenska samhällets bestånd.”

Detta är ingen beredskapsbroschyr utan handlingsrekommendationer om vad man bör göra när kriget väl är ett faktum och behandlar krigsplaceringar, skydd, motstånd, men också en stark uppmaning till en patriotisk hållning:

”Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt. Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på Dig det beror. Tro på Ditt land, tro på Din egen och Ditt folks försvarsvilja och försvarskraft. Var lojal mot Ditt land och gör Din plikt i alla skiften!”

De praktiska anvisningarna är rikligt illustrerade:

Här ges också för första gången anvisningar om vad man bör göra i händelse av ett atomvapenanfall. Anvisningarna är anmärkningsvärt naiva, med tanke på att Hiroshima och Nagasaki-bombningarna ju faktiskt har hänt och konsekvenserna i allt väsentligt är kända:

I denna skrift specificeras också vad kvinnor kan och bör göra i händelse av krig, de olika organisationerna som man bör ansluta sig till: lottor, bilkårister, Röda Korset, Blå Stjärna, civilförsvaret.

”Om Kriget kommer”1961

Skriften är visuellt ännu mer dramatiserad än föregående:

Orosmolnen hopar sig och man använder känslostarka visualiseringar med många bilder och illustrationer, som stundom är ganska svårbegripliga.

Texten har ett närmast alarmistisk ton med dramatiska och detaljerade beskrivningar:

”Det nutida kriget är totalt. Angriparen kommer att försöka tvinga oss till underkastelse med alla medel. Genom invasion över landsgränsen, över havet och genom luften försöker ha ockupera landet. Med flyg och robotar angriper han militära och civila mål – våra stridskrafter, järnvägsknutpunkter, kraftverk, fabriker och oljeupplag, städer och samhällen. Han försöker hindra import av livsviktiga varor genom att sänka handelsfartyg och förstöra hamnar. Han kan också vilja skada människor och djur genom att sprida smittsamma sjukdomar. Med propaganda och ryktesspridning försöker han undergräva vår motståndsanda…”

”Det fria kriget”, d.v.s. gerillakrigföringen, tematiseras utförligt. När det gäller motståndsrörelsen poängteras att den opererar på eget ansvar, att den ”kräver mod och goda nerver” och inte skyddas av folkrätten. ”Du kämpar med livet som insats, men tänk då på att soldaterna vid fronten och det fria krigets män gör detsamma!”

Därutöver används mycket utrymme för att beskriva faran för ryktesspridning, spioneri och desinformation:

Broschyren är mycket rikt och informativt illustrerad, speciellt när det gäller den individuella beredskapen:

Handlingsanvisningar visualiseras t.o.m. som foton för att göra budskapet särskilt konkret:

 

Intressant är här bl.a. uppmaningen att ta med fackföreningsboken. Tydligen ska man vara beredd på att arbetsmarknaden även i en krigssituation kommer att fungera efter de ingångna avtalen, så man ska kunna dokumentera sin fackliga tillhörighet. Utan den kommer man inte att kunna anställas, krig eller inte…

Tilltalet till befolkningen är starkt föreskrivande med många ”måsten”:

”Varje medborgare måste vara beredd att till det yttersta göra sin insats i det totala försvaret – inom krigsmakten, civilförsvaret, krigsproduktionen, folkförsörjningen, sjukvården, i hemmen.”

”Vi måste alla ställa mycket större krav på oss själva i krig än i fred. Du kan mer än du tror. I farans stund växer krafterna. BEVARA DITT LUGN. LITA PÅ DIG SJÄLV. HJÄLP DINA LANDSMÄN. BISTÅ MYNDIGHETERNA. KÄMPA BESLUTSAMT VIDARE.

Vi ger aldrig upp!”

 

Sammanfattningsvis är de första tre broschyrerna tydligt präglade av en tidsanda med många hotbilder. 1943 var självklart det stora hotet det pågående kriget och den ockupation av bl.a. Norge som man bevittnade på nära håll. 1952 och 1961 befann man sig i kalla krigets växande hot om ett nytt stort krig. Andra världskrigets beredskapsorganisation och beredskapslager kan dessutom antas vara intakta och Sverige satsade därutöver stort på nya vapensystem till försvaret. Därmed kunde staten både erbjuda plats inom de militära organisationerna och inom den civila beredskapen och befolkningsskyddet.

 

”Om kriget kommer”, 1983 och 1989 samt i telefonkatalogerna

 

Sedan dröjde det drygt tjugo år innan nästa broschyr gavs ut 1983 med uppföljning 1989.

Skälet till detta var förmodligen att det från 1950-talet och framåt publicerades en kortversion av ”Om kriget kommer” i slutet av alla telefonkataloger. Texten där ger mycket information om krigsplaceringar, lagar och motståndsregler. Men den innehåller också en uppmaning till samarbete:

”För alla gäller:
I krigets och farans stund måste vi mer än annars hjälpas åt, var och en på sin plats och efter sin förmåga.”

De två upplagorna av broschyren på 80-talet delades inte ut till allmänheten utan var avsedda att användas i utbildningssyfte inom totalförsvaret. De har ett lite annorlunda upplägg än de tidigare såtillvida att de mest är informativa, fokuserar på krigsplacering,  individuella beredskapsåtgärder, larm och skydd, med ett mycket begränsat ideologiskt tilltal.

Utgåvan från 1989 utmärker sig genom att vara mycket lättläst (”Den här broschyren har Styrelsen för psykologiskt försvar gjort”) och tydligt illustrerad, med ett föreskrivande men också rådgivande tilltal.

Sammanfattning historia

Ska man kort sammanfatta kommunikationen i ”Om kriget kommer”från 40-talet till 80-talet så är pliktett centralt begrepp. Det är medborgarens plikt att veta hur man ska göra i en krissituation, och det är medborgarens plikt att faktiskt göra som myndigheterna säger, när de säger det. Gör man detta, alltså uppfyller sin plikt, kommer staten att se till att medborgarna faår sin rätti form av hjälp och säkerhet. Det ligger med andra ord ett samhälleligt kontraktstänkande bakom dessa påbud.

Tonen i ”Om kriget kommer”är hämtat från ett myndighetsspråk med fullmakt att beordra medborgaren till handling. Graden av maktanspråk och hierarki varierar efter ”tidsandan”.Det uttrycks ingen tveksamhet, det ges inget utrymme för tolkning, och det handlar helt tydligt om envägskommunikation från staten till medborgaren. Riskbedömningen ligger till en början helt hos avsändaren, liksom avvägningen av möjliga handlingsmöjligheter. För att en sådan kommunikation ska kunna få avsedd effekt – det vill säga att medborgarna gör som de blir tillsagda – krävs att befolkningen har fullt förtroende för staten och dess olika myndigheter, och att bedömningarna eller åtgärderna inte ifrågasätts. Efterhand blir texterna dock mera rådgivande än föreskrivande. Intressant är det omfattande bruket av visuell information, speciellt i broschyren från 1961, som ibland blir så pass detaljerad att det blir svårt att tyda alla flöden och detaljer.

Anmärkningsvärt beträffande de första tre broschyrerna är det alarmistiska och dramatiserande tilltal: ”Totalt krig – totalt försvar”. I broschyren från 1952 konstateras det inledningsvis att broschyren inte säger attkriget kommer: ”Den vill helt enkelt vara en kort uppslagsbok, där var och en kan finna de råd och anvisningarna, som han eller hon behöver om kriget skulle komma över oss” – men när man sedan kommer in på flyglarmet lyder rubriken ”Kriget har börjat – nu gäller det livet”. Man är uppenbarligen angelägen om att människorna ska ta påbuden på allvar och leva sig in i situationen, via en skrämselretorik.

 

Om krisen eller kriget kommer 2018

Avsändare är den här gången Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB Broschyren är relativt kortfattad med sina 20 sidor.

Ledordet är inte så mycket ”plikt” som individens ansvar för sin egen situation, att själv bedöma situationer, att förebygga och förbereda sig för kriser i vardagen. Och då handlar det ju här också om allmänna samhällsstörningar som naturkatastrofer och terrorsituationer.

Texten har ett mer rådgivande än ordergivande tilltal. Man undviker byråkratspråk och håller sig till en vardagsnära stil med ett inkluderande ”vi”: ”Broschyren ska hjälpa ossatt bli bättre förberedda…”

De olika avsnitten uppmanar till reflektion över den egna beredskapen i krislägen: ”Vad skulle du göra om din vardag vändes upp och ner?”;  ”Tänk igenom hur du och personer i din närhet kan klara en situation när samhällets normala service och tjänster inte fungerar som vanligt.” (s. 4); ” Fundera på vilka risker som kan påverka dig i ditt närområde. Bor du i ett område som är känsligt för skred eller översvämning? Finns det någon farlig industri eller något annat i din närhet som kan vara bra att känna till?” (s. 5)

Eftersom broschyren inte enbart handlar om ett eventuellt krig utan vill ge råd även i andra krislägen handlar mycket om den egna krisberedskapen. Här kan man se en klar skillnad till de historiska broschyrerna. Medborgarna åläggs ett betydligt större ansvar för den egna försörjningen än tidigare, också utifrån en solidaritetstanke, att hjälpa varandra och andra:

”Vid en samhällskris kommer hjälpen att först gå till dem som bäst behöver den. De flesta måste vara beredda på att kunna klara sig själva en tid. Ju bättre förberedd du är desto större möjlighet har du också att hjälpa andra som inte har samma förutsättningar.” (s. 5)

För att ge hjälp med att skaffa ett förråd av förnödenheter och andra viktiga tillgångar i en krissituation ges tips om vad man bör ha hemma som beredskapsförråd, i form av en checklista. Det handlar om mat och vatten, men också om värme och kommunikation.  Vissa råd är lite lustiga: ”PET-flaskor att frysa in vatten i (fyll inte ända upp, då spricker flaskan)” – för när det inte finns vatten så finns det ofta heller inte el till en frys. Och rådet att bunkra messmör, hummus på burk och fruktkräm kan väcka frågetecken. Där hade det Kanske varit bättre att bara skriva att man ska ha ett förråd av hållbara livsmedel som man använder till vardags. Å andra sidan ges inledningsvis en uppmaning om att tänka själv:

”Förutsättningar och behov ser olika ut, exempelvis om du bor på landsbygd eller i tätort, i hus eller lägenhet. Här får du allmänna tips för din hemberedskap. Använd det som passar just dig och dina nära. Gå gärna ihop om vissa saker och låna av varandra.”

Förmodligen måste man se förslagen som ett sätt att undvika alltför generella angivelser, som folk sen inte kan förhålla sig till: om man inte är van att handla mat för mer än högst ett par dagar, kan det vara svårt att föreställa sig vilka livsmedel som har lång hållbarhet. Förslagen – som blandar svensk traditionell mat med modern import – kan troligen ses som en uppmaning att fundera över vilka av dessa eller liknande matvaror man själv tycker om.

Samtidig verkar vissa av uppmaningarna irrelevanta för en stor del av befolkningen, bl.a. att man ska skriva ner viktiga telefonnummer på papper. Meningen måste vara att man inte ska vara beroende av dator eller mobil för att kunna ha tillgång till numren, men samtidig undrar man varför man ska ha tillgång till numren om inte mobilen fungerar? En snabbt växande del av befolkningen har ingen fast telefon, och det finns numera i stort sett inga telefonkiosker i det offentliga rummet. Så med vad ska man ringa?

Det målas upp konkreta scenarier om vad som kan hända, dock utan att låta onödigt hotfull.

”Efter bara en kort tid kan vardagen bli besvärlig:

• Värmen försvinner.
• Det blir svårt att laga och förvara mat.
• Mat och andra varor kan ta slut i affärerna.
• Det kommer inget vatten i kranen eller toaletten.
• Det går inte att tanka.
• Betalkort och bankomater fungerar inte.
• Mobilnät och internet fungerar inte.
• Kollektivtrafik och andra transporter står stilla.
• Det blir svårt att få tag i läkemedel och medicinsk utrustning.”

 

Det ges också konkreta, erfarenhetsbaserade råd om agerande vid terrorattentat. Till exempel:

”Sätt mobilen på ljudlöst och ring inte till någon som kan befinna sig i riskområdet. Mobilsignalen kan röja en person som gömmer sig.
Ring inte med mobilen om du inte måste. Blir nätet överbelastat kan det bli svårt för livsviktiga samtal att komma fram.” (s. 7)

Det förekommer inte mycket ideologi eller patriotiska appeller, förutom det klassiska: ”Om Sverige blir angripet av ett annat land kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska” (s. 12) Men också en tro på civilsamhällets potential, en uppmaning till solidaritet: ”Men ansvaret för vårt lands säkerhet och trygghet är gemensamt för alla som bor här. En av våra viktigaste tillgångar när något hotar oss är vår vilja att hjälpa varandra.” (s. 5)

I de tidigare broschyrerna var det mycket tal om hur det individuella motståndet skulle organiseras, i frikårer, det fria kriget, krav på individen att göra motstånd och försvara landet.  Detta är borttaget nu. Det talas endast i allmänna ordalag om ”motståndskraft”: ”Om Sverige angrips krävs motståndskraft” (s. 12)

Till skillnad från de tidigare texterna sägs inget om utrymning, endast att man ska leta rätt på sitt närmaste skyddsrum.

Intressant är en uppmaning att utbilda sig i första hjälpen och att engagera sig i föreningar:

”Engagera dig!
Många ideella organisationer och trossamfund gör viktiga insatser för vår gemensamma säkerhet och beredskap. De frivilliga försvarsorganisationerna har särskilda uppdrag inom totalförsvaret och erbjuder både kurser och utbildningar.”

 

Det som kan kännas besynnerligt med den nya broschyren är den visuella utformningen som är minst sagt ”retro”. Teckningarna påminner mest om de som fanns i broschyren från 1961, även om de är mindre informativa och mest förmedlar en vag och skissartad känsla av hot, men också en maning till samarbete. Enligt illustratören Arvid Steen eftersträvar man ett tidlöst uttryck: ”Det är viktigt att bilderna inte blir för temporära och riskerar att snabbt bli inaktuella i uttrycket. Därför har vi valt en ganska traditionell stil, vilken vi kombinerat med nutida teman i motiven, exempelvis gällande teknisk apparatur samt mångfald och representation bland människorna.”

Samtidig kan man fundera på om stilen är tänkt att skapa en viss Verfremdungseffekt: hoten och rädslan blir mindre påtagliga genom enkla, skissartade teckningar utan för många detaljer jämfört med en fotorealistisk återgivning i färg. En sorts strategisk nedtoning, med andra ord.

Stilfrågan är naturligtvis en smaksak, men syftet med hela produkten och därmed också illustrationerna bör ju bl.a. vara att skapa identifikation, att få mottagarna att känna att de är målgruppen, att de känner igen sig. Där kan man bl.a. ifrågasätta frånvaron av ungdomar i det visuella. Det ser ut som om broschyren enbart riktar sig till kärnfamiljer, för all del omfattande olika generationer och med viss inriktning på mångfald  men ändå synnerligen traditionellt, pappa, mamma, barn.

Den aktuella broschyren känns på det hela taget mycket som en folkbildningsprodukt, i god svensk tradition, där mycket ansvar läggs på individen och på civilsamhället. Speciellt de avslutande avsnitten ”Utbilda dig”, ”Engagera dig” leder tankarna till folkhemmet och ett solidariskt samhälle där människor, i en idealistisk samhällssyn, tar individuellt ansvar och tar hand om varandra. Men underförstått är också innebörden: ”Tro inte att staten ensam klarar en krissituation åt dig”, ett nog så realistiskt budskap i ett samhälle med erfarenheter av stora brister i myndigheters agerande i krissituationer.

 

29-30 maj delas broschyren ut. Den kan läsas här: DinSäkerhet.se. ❧