Politikens samlande bild

Förbluffande med årets val var väl egentligen bara hur det rödgröna samarbetet förvaltade den opinion, som för mindre än tre år sedan signalerade en ledning med solida 10 procentpoäng. Det var höjda skatter och sänkta skatter och bidrag och minskade bidrag om vartannat, men i slutändan blev det svårt att navigera i alla utspel och goda intentioner. Inte minst för att Alliansen hade precis det, som oppositionen aldrig fick etablerat: en samlande bild, en metaforisk konstruktion av verkligheten, som på samma gång beskriver det övergripande samhällsproblemet, såväl som pekar ut vägen ur eländet och på ett tydlig sätt förklarar syftet med alla initiativ.

Bara Sverigedemokraterna kom i närheten med sin trädgårdstomteversion av en verklighetsbeskrivning: att invandringen är orsak till alla dagens problem och därför är en radikal ändring av invandringspolitiken lösningen på alla kommande dagars problem. För en del väljare fungerade bilden: vi ser problemen, erbjuds en överskådlig berättelse om problemens orsak och ser en begriplig och konkret väg mot ett bättre samhälle.

Förenklingen och komprimeringen i och bakom Sverigedemokraternas politik är ju på inget sätt oetiskt eller odemokratiskt, det visar om något Alliansens ”Jobblinjen”, som är minst lika förenklande, ensidig och komprimerad. Jobblinjen drevs som en sammanhängande kraft i alla förklaringar och lösningsmodeller: från problembeskrivning av ett samhälle där för få har jobb till riktningsvisare för framtiden: det som kan skapa jobb ska prioriteras.
Påstådda integrationsproblem fick en enkel förklaring: etniska, religiösa, språkliga och varför inte sexuella skillnader underordnas den Stora Planen: det ska göras som krävs för att skapa jobb. Även abstrakta och stört-osexiga politiska projekt har kunnat konkretiseras med jobblinjen: Infrastruktursatsningar är viktiga, för att de underlättar för oss att hitta och sköta jobb på lite större avstånd. Som politisk kompass är jobblinjen en sällan skådad genialisk metafor, som kräver ett minst lika genialiskt motspel. Sverigedemokraterna tävlar inte alls i samma division, för vem kan förklara energiförsörjningens politiska teman ur ett invandrarperspektiv?

Jobblinjen har dominerat två riksdagsval och frågan är om det går även ett tredje – eller om metaforen kommer att segra sig själv till döds. Den Stora Planen kan ju också bli såpass dominant, absolut och all-förklarande att den antar totalitära former, som när nordkoreaner samlas kring sin Käre Ledare eller Sovjetstatens invånare fick sin arbetsplikt fördelad i doser om fem år. Det absoluta är enbart absolut så länge vi tror vi behöver det.

Annons

Klimataler

Jeg har fundet ni klimaretoriske fejl og skrevet ni kapitler om, hvordan du kan gøre det bedre ved at lære af de bedste. Bogen tager dig med på en rejse gennem historien med fokus på slaveri, borgerrettighedsbevægelsen og kampen mod racisme. Hvert kapitel kommer med en klar anbefaling til, hvad du skal gøre, eksempler på folk, der har gjort det godt og skidt og en forklaring af hvorfor. Läs mer...

Klimataler – introduktionen

Introduktionen fra bogen Klimataler af Rune Kier. Läs mer...

–

Läs mer om RetorikMagasinet 45.