Start » Svensk retorik » Svenska talarstolen » Politikerns roll

Politikerns roll

av Peter Ström-Søeberg

Politikerns roll

Edmund Burke till väljarna i Bristol, november 1774.

I en tid där EU-politiker kämpar för nationella intressen och personvalets konsekvenser för det demokratiska systemet diskuteras för fullt, kan ett 225 år gammalt tal visa sig förvånansvärt aktuellt.

Edmund Burke (1729-1797) var engelsk politiker och är kanske mest känd för sin analys av den franska revolutionen. I detta tal ­vänder han sig direkt till sin egen val­krets, som just har valt honom
till det engelska parlament.

Talet är en kraftfull oration mot distriktsegoismen, där parlamentsledamöter röstar enbart för de förslag som gagnar den egna valkretsen, och mot de politiker som hellre söker konflikt än ägnar sig åt ­nationens ledning.

.

Annonce

Edmund Burke till väljarna i Bristol, november 1774.

studio of Sir Joshua Reynolds, oil on canvas, (1767-1769)

[…] Parlamentet är inte en kongress av utsedda ombud för skilda och motsatta intressen, vilka vart och ett av dem måste stödja såsom ombud och försvarare i strid mot andra ombuds och försvarares intressen. Nej, parlamentet är en enda nations rådplägande församling med ett enda intresse, nämligen helhetens. Där får inte lokala hänsyn eller lokala fördomar råda utan endast det allmänna goda, sådant det framstår ur hänsynstagandet till helheten. Ni väljer en underhusledamot, men när ni har valt honom är han inte ledamot för Bristol utan ledamot av parlamentet. Om den lokala valmanskåren råkar ha ett intresse eller skulle bilda sig en förstahandsmening som klart och tydligt står i motsats till samhällets bästa i övrigt, måste representanten för denna valkrets i lika hög grad som någon annan sträva efter att gendriva den. Jag ber om ursäkt för att jag har haft så mycket att säga om denna sak. Jag har tvingats till det mot min vilja. Jag kommer alltid att upprätthålla en aktningsfull och uppriktig förbindelse med er. Ända till mitt livs slut kommer jag att vara er trogne vän och er hängivne tjänare; någon smickrare är ni inte betjänta av. Jag tror emellertid knappast att vi kan ha ­olika uppfattningar i denna fråga om förhållningsorder. Jag kommer kanske snarare att besvära er för rnycket än för litet.

Alltifrån den stund då jag första gången uppmuntrades att söka vinna er bevågenhet och intill denna glädjerika dag då jag vunnit den, har jag aldrig lovat er något annat än att ödmjukt och ihärdigt försöka göra min plikt. Denna plikt är så tung att den får mig att bäva, det erkänner jag, och envar som ordentligt tänker igenom vad denna plikt i grund och botten innebär kommer att undvika allt som på minsta sätt antyder ett omedelbart och förhastat åtagande. Det är inte lätt att vara en god parlamentsledamot, det måste jag säga er, särskilt i dessa tider då det finns en så  stark tendens att hamna i den servila eftergivenhetens eller det otyglade popularitetsjäktets vådliga ytterligheter. Det är absolut nödvändigt att förena kringsyn och kraft, men det är utomordentligt svårt. Vi är nu representanter för en stad med rik handel, men denna stad är endast en del av en nation med rik handel, och denna nations intressen är mångahanda, mångfaldiga och invecklade. Vi representerar en stor nation som emellertid själv endast representerar en del av ett stort imperium, vilket genom vår kraft och vår rikedom har utsträckts till de yttersta gränserna i öst och väst. Alla dessa vitt spridda intressen måste man ta hänsyn till, de måste vägas mot varandra och om möjligt bringas i harmoni med varandra. Vi representerar ett fritt land, och vi vet säkert allla att en fri författnings mekanism inte är någon enkel sak utan lika invecklad som ömtålig och värde­full. Vi är parlamentsledlamöter i en stor och gammal monarki och vi maste samvetsgrant slå vakt om suveränens lagliga rättigheter, vilka utgör den slutsten som binder samman vårt imperiums och vår författnings ädla och välformade bågvalv. En författning som bygger på maktbalans har alltid sina svagheter. I den mån de kommer inom räckhåll för mig ska jag ta itu med dem. Jag är väl medveten om min oförmåga och anhåller om stöd från alla håll. Speciellt skall jag söka vänskap med och försöka stå i bästa förbindelse med den värderade kollega ni har valt jämte mig. […]
Källa: Staffan Björck: Världens bästa tal, Natur&Kultur.
Översättning av Axel Ljungberg


Talarstolen finns i RetorikMagasinet 4, s 31.

 


Peter Ström-Søeberg

Förlagschef, ägare Retorikförlaget
Redaktör för RetorikMagasinet
Peter Ström-Søeberg

Latest posts by Peter Ström-Søeberg (see all)

You may also like

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere