Retorik i skolan

Retorik och lärande. I Amerika har man haft ”speech” på schemat i många år och många av oss har nog ­upplevelser av att svenska ungdomar uppfattats som blyga, försagda och tillbakadragna i jämförelse med de amerikanska, frimodiga ungdomarna, som kanske ställt sig upp och talat i sin bänk en gång varje dag sedan första klass i småskolan. Eva Kroon-Bisenius redovisar här resultatet av en undersökning om ­gymnasieungdomars retorikundervisning.

Retorik i skolan

Eva Kroon-Bisenius

Retorikstudier öppnar möjligheter i livet, när det gäller kommunikation och psykologi. Vi lär oss en del intressanta saker om oss själva och andra. Några av oss tycker också att vi förbättrar vår livskvalitet, våra relationer och vår syn på omvärlden genom den klokhet som vi kan uppleva att insikterna i den retoriska kunskapen ger oss.

Vi kan luta oss mot de tankar, råd och regler som kända retoriker och filosofer skapade för mer än 2000 år sedan, retoriker som Aristoteles, Quintilianus, Isokrates och Cicero.

Retoriken har ett omedelbart syfte att lära oss det bästa sättet att skapa föredrag och tal på. Partesmodellen och topikläran är exempel på retorikens hjälpmedel, som leder oss i rätt riktning och gör det roligare och lättare att planera vad vi vill säga. Regler i t ex artikulation, röstvariation och kroppsspråk lär oss att framträda säkrare. Vi kan höja våra alsters konstnärlighet med bland annat pausering och betoning på vissa ord. Allt tillsammans med syfte att göra budskapet mer effektivt.

Är det så att retoriken förutom att göra budskapen mer effektiva, också har ett indirekt och större syfte, att den är till hjälp vid lärande över huvud taget? Topikläran är ett instrument man inte kan undgå att utnyttja om man vill ha svar på något. Genom retoriken lär vi oss också perspektivbyte, som lär oss att se andras inställning på ett mer omedelbart sätt. Om man lär sig att se problem från olika håll, kan man kanske sätta sig in i och förstå andra människor, deras livsvillkor och synsätt lättare. Då kanske chansen att man blir en bättre samhällsmedborgare ur ett demokratiskt perspektiv ökar. För att kunna tillvarata sina medborgerliga rättigheter, måste man också kunna och våga tala och retoriken lär oss det.

Jag tycker det är intressant att undersöka vilken nytta eleverna själva anser sig ha av retorikstudierna. Flera retoriklärare har yttrat sig i frågan och verkar euforiska över sina elevers resultat (se faktaruta).

Tre röster om retorik i skolan
Karin Beronius menar i artikeln ”Retoriska mirakel i Älv­dalen” (RetorikMagasinet #6, 2000) att arbetet med retoriken samtidigt innebär att man arbetar för demokratin. ”Vi kan ju fråga oss om vi verkligen har en reellt fungerande demokrati så länge inte medborgarna vill, vågar eller kan använda det talade ordet, därför att de inte fått lära sig hur man gör! Hur bär då vägen fram till att vilja, våga och kunna yttra sig fritt?” frågar hon. Hon menar också att eleverna lär sig lyssna, lär sig ge positiv respons, blir mer lyhörda och utvecklar sin empatiska förmåga under retorikstudierna.
Monica Ekenvall menar att målet med retoriken är något mycket större än att lära sig talekonst. Det är också bildning och demokrati. Eleverna skall kunna argumentera och debattera och ta vara på sina demokratiska rättigheter. Då eleverna kritiskt granskar sina egna och andras tal med den bakgrund och insikt de så småningom får, vidgas deras syn och deras liv.   ”Elever som läser retorik blir bättre i alla ämnen”, hävdar hon i Hanna Sofia Öbergs artikel ”Ge alla elever retorik!” De vågar ta till orda och blir hörda.
Thomas Hageros presenterar i artikeln ”Retorik som kritiskt granskande” (RM#6) tanken att retorik är långt mer än framförandeteknik – det är också ett hantverk som kan hjälpa skolorna att leva upp till läroplanernas mål, inte bara inom svenskämnet. Retoriken är lika mycket ”konsten att granska kritiskt” och lämpar sig för skol­ämnen som samhällskunskap och historia, menar han.

Vad är nyttan med en retorikkurs?

Skolverket gjorde en utvärdering 1998, där man fann att elever inte har lärt sig att ha en kritisk inställning till information. Läroplanen innehåller påbud som ”eleven utvecklar ett kritiskt förhållningssätt till olika informationskällor”, ”elevens ska kunna sammanställa, bearbeta, granska och värdera uppgifter och åsikter från olika källor och opinionsbildare” och ”Eleven ska kunna reflektera över hur information och propaganda har använts förr och används idag som ett medel för påverkan.” Det sista citatet gäller ämnet historia i årskurs 9.

Att fokusera på språket och olika infallsvinklar, att vrida och vända på argument och analysera text är ju vad retoriken sysslar med. Därför är retorikutbildning allmänintressant.

Det är dessa tankar, som gör att jag tror att det kan vara intressant att visa en undersökning, där eleverna själva uttalat sig. Det är viktigt för mig, det är viktigt för elever, för näringslivet, för blivande retorikkonsulter, ja för alla, att fokusera på retorik i skolan. Det talade ordet blir allt viktigare. Kommunikation är ett honnörsord i näringslivet, en viktig egenskap som efterfrågas vid anställningsintervjuer. Lärare och retorikkonsulter behöver en marknad och Sverige behöver pigga ungdomar, som vågar och kan uttrycka sig och förstå processer av olika slag i samhället.

Jag har med hjälp av en enkät undersökt vad en grupp elever från NT-gymnasiet i Järfälla själva anser sig ha haft för nytta av en retorikkurs de genomgått. Jag har tittat på, om de använt sig av kunskaperna när de gjort presentationer i andra ämnen och om de tror att de fått högre betyg i andra ämnen på grund av retorikkunskapen.

Min hypotes var: Elever som gått en retorikkurs har nytta av den i övrig utbildning. Min infallsvinkel var: Upplever elever att de har nytta av den retorikkurs de gått, när de gör presentationer i andra ämnen?

Jag har undersökt om de också upplever sig ha fått andra vinster av retoriken och jag diskuterar om ett ”embryo” till att bli en god samhällsmedborgare, en ”vir bonus” kunde anas och utläsas av enkätsvaren. Det förutsätter naturligtvis att de tagit till sig någon kunskap.

Naturligtvis måste en kurs ge något, annars skulle den väl läggas ner, men det jag ville undersöka var om kunskapen hade långtidsverkan och användes aktivt efteråt. Enstaka elever visade prov på motsatsen. De hade fått högsta betyg på retorikkursen men tycktes i nästa klassrum ha glömt allt och återgick till tidigare beteende, ett muntligt tråkigt framställningssätt. Orsaken kan ha varit att de inte förstått att de skulle använda kunskapen aktivt i alla lämpliga sammanhang efteråt. Kanske såg de inte vinsterna .

Enkät till eleverna

Jag har med hjälp av ett anonymt frågeformulär låtit intervjua retorikelever, som gått kursen de senaste två åren. Jag ville att alla som studerat retorik på skolan, skulle delta. Enkäten skulle vara anonym, så att eleverna kunde svara ärligt och känna sig bekväma utan att bli igenkända av någon lärare. Frågorna ställdes på ett sådant sätt att eleverna skulle motivera och förklara varför de gjort sina val bland alternativen på frågeformuläret. Det fanns både alternativfrågor och öppna frågor. Jag ville veta vad de hade använt sig av från kursinnehållet, när de planerade sina övriga tal i andra ämnen. Jag ville även få kunskap om vilken nytta de hade haft av det som de lärt sig när det gällde framförandet samt om de ansåg att retorikstudierna hade gynnat dem på andra sätt. Jag ville ha reda på om retoriken hade ”långtidsverkan”. Med det menar jag om det är som med bilkörning. Man kan det men om man inte kört på en tid, känns det ovant men det går lätt att ”fräscha upp” kunskapen. Jag menar alltså tiden direkt efter kursens slut och framåt, helst på livstid, men det kan jag ju av naturliga skäl inte kontrollera.

Bättre presentationer?

Jag kan inte bevisa att elevernas presentationer blir bättre men deras upplevelse av att de blivit bättre kan redovisas.

Låt oss föreställa oss att en elev gjort en utmärkt presentation i ett annat ämne och använt sig av retorikens konst. För läraren, som lyssnar, ser det ut som om eleven kan sitt ämne bättre än kamraten som inte studerat retorik. Retorikeleven uppträder säkert och har strukturerat sitt ämne väl. Eleven själv är övertygad om att det är retorikens förtjänst att mottagandet blir så positivt. Efteråt bekräftar läraren retorikeleven extra mycket med lovord och leenden. Eleven påverkas positivt och läser därefter på läxorna mer, blir bättre i ämnet och får högre betyg. Denna ”pingpongeffekt” kan vara orsak till att man inte säkert kan säga, vad som lett till det högre betyget men troligt är att retorikkunskapen varit inblandad i initialskedet.

Eleverna har använt sig av dispositiodelen. Den har så stor del i talens innehåll, är själva stommen. Innehållet i de tal man ska framföra ska ju ordnas på det mest ändamålsenliga sättet för att nå lyssnarna och det ser ut som om eleverna känt en trygghet i att lära sig det. De upplever att vad de lärt sig om att strukturera olika tal, sitter kvar.

Att öva och memorera har de helt enkelt lärt sig genom ”trial and errormetoden”. Eleverna uppgav att de har lärt sig att de måste öva för att talen ska bli bra. Ju mer förtrogna de är med texten, desto mer kan de ägna sig åt att se på publiken, röra sig obehindrat, le segervisst och övertygande, alltså utstråla större säkerhet. Memoria ingick som en del av partesmodellen i elevernas teoriundervisning. De uppgav att de var mer nöjda med de tal de hade övat tillräckligt, enligt enkäten. Av de 8 som inte svarat jakande har 2 inte svarat alls och 6 svarat nej. Om dessa inte använt sig av retoriken i planerandet på grund av att de redan behärskat området eller använt en annan modell eller inte lärt sig något alls, får vi inte veta genom enkäten. Det svarar inte enkäten på. Någon sådan följdfråga fanns inte.

När det gäller framförandet, visar enkäten också att 45 av 50 använt sig av vad de lärt sig. De nämner kroppsspråk, mimik och ögonkontakt, obundenhet av manus, taltempo och konstpauser. När det gäller framförandet visar enkäten att de upplever att de kunskaperna sitter kvar. De har förbättrat sitt agerande och det har troligen införlivats i deras medvetande och med deras personer. Begreppet actio och vad det står för, har de tagit till sig.

Av de 5, som inte har använt sig av reglerna och tipsen gällande framförandet, har 2 inte svarat och dessa och de övriga 3 kanske kunde dem redan före kursen eller så kan anledningen vara att några saknade fallenhet och inte kunnat lära sig dem, kanske av rädsla. Det kan också ha berott på brister i undervisningen Det framgår av de enskilda elevsvaren, att några har varit mycket nervösa, retoriken har inte kunnat hjälpa dem helt under de 40 timmarna. Är det dessa elever som uppgivit att de inte använt sig av tipsen?

Även hur nöjda – missnöjda de var med de presentationer de gjort, kändes naturligt att fråga om. Där skulle deras svar eventuellt kunna ge en vink om att de hade lärt sig något. Man får väl anta att om de varit nöjda med sin insats, har det gått bra och om det gått bra, så har de antagligen tagit till sig partesmodellen. Om de varit mycket nöjda med sina prestationer, skulle det kunna innebära att de tyckt att de fått lära sig något användbart. Naturligtvis kunde det ha andra orsaker. De kanske hade mognat under tiden kursen pågick och blivit erfarna i interaktion med andra människor. Det eller annat hade kanske gjort dem mer utåtriktade och mindre nervösa. Om de är nöjda med sina presentationer behöver ju inte betyda att de blivit bättre, att publiken också är nöjd. Om man tycker sig ha fått publikens bifall, borde det vara så, att man gjort en hygglig presentation, att korrelation råder mellan upplevd situation och verklighet. Interaktion med varandra lär sig eleverna också i retoriken.

Då eleven strukturerat sitt ämne väl, bidrar det till klarhet för eleven själv, vilket underlättar inlärning. Eleven kan mer. Retoriken är på så sätt till nytta vid inlärning.

 

Bättre problemlösare?

När jag utformade enkäten var det viktigt att få med om eleverna ansåg sig ha blivit bättre iakttagare, när andra människor talade. Om de blivit bättre iakttagare, så skulle det vara till stor nytta. Att bli bättre iakttagare kan leda till att man också tolkar sin omgivning snabbare. Det kan man ha stor nytta av, både i affärslivet och privat, ja i alla sammanhang.

En intressant fråga var om de hade utvecklats på andra områden; blivit bättre problemlösare, bättre tänkare och fått bättre relationer, det jag menat med oväntade bieffekter. Det var naturligtvis svåra frågor att få svar på. Det var bara ett fåtal som svarat att de blivit något bättre problemlösare och då hållit sig till retoriksfären, någon nämner avläsning av kroppsspråk och ”inse läget”.

När det gäller om man blivit en bättre problemlösare eller inte, svarar 32 nej och 16 ja. De som svarat ja, nämner att de blivit bättre på att läsa av kroppsspråk och blivit litet modigare.

De flesta anser att retorik inte har förbättrat förmågan att lösa problem.

Att uppmärksamheten hos eleverna skärpts, när det gäller att bedöma tal och uppfatta kommunikationssituationer, svarar en majoritet att det förhåller sig på det viset.

Det är en rolig och nyttig upplevelse att märka att man kan bedöma en talare, ett samtal, att man äger verktyg att bedöma – berömma eller förkasta. Det ger respons på att man lärt sig något på kursen och uppfattar mer än den vanlige iakttagaren, som inte är förtrogen med retorikens psykologiska område. Naturligtvis finns det icke retorikskolade iakttagare med lika stor perceptionsförmåga som retorikeleverna påstår sig ha erövrat via retoriken. Det är dock retorikelevernas upplevelse av vad retoriken gett dem som jag har undersökt. De som blivit bättre iakttagare har ju faktiskt också förändrats något som människor, vilket är en vinst.

När det gäller frågan om retorikkursen påverkat relationerna till klasskamrater och lärare, visar undersökningen följande: Cirka hälften anser att den inte påverkat och cirka hälften anser att den har påverkat, främst då relationerna i retorikgruppen. Man har träffat nya kamrater från andra klasser här. Några elever säger att de har blivit öppnare, litet säkrare och vågar ta kontakt på ett nytt sätt med andra.

Här kan de upptäcka senare att kursen ger effekt längre fram i livet men att det inte går att härleda till retorikkursen direkt. Den kan ändå ha haft betydelse men det kan enkäten inte mäta nu.

 

Mindre nervositet?

Frågorna om nervositet kändes angeläget att ställa. Jag var nyfiken på om den hade minskat och det skulle framgå av deras svar i frågeformuläret. För att kunna delta i debatten, måste man våga göra sin röst hörd. Då tillvaratar man sina demokratiska rättigheter. Det är då nödvändigt att inte vara alltför nervös. Att ta samhällsansvar är att göra sin röst hörd. Att delta i det gemensamma överläggandet i olika sammanhang, där samhällsbeslut fattas eller påverkas är viktigt. Genom att öva olika tal i retoriken, tror jag att man kan arbeta bort sin nervositet. Retoriken blir då nyttig.

Eleverna nämner i enkäten att de blivit av med oönskat kroppsspråk. Flera har nämnt att de ser på sina klasskamrater som inte har läst retorik, att de själva i förhållande till dem, gör bättre presentationer genom att ha befriat sig från kroppsliga och verbala ”hyss”. I en presentation utan ”darlings” blir framställningen mer framkomlig och ”ren” för lyssnaren. Eleverna känner sig glada för den vinsten. Det avspeglas i enkätsvaren. Att de ser skillnad mellan dem som gått retorikkursen och dem som inte gått den, skulle kunna vara ett belägg för att retoriken är nyttig. Då är det troligt att också den övriga publiken skattar retorikeleverna som bättre talare. Då har retorikkunskapen varit till nytta.

När det gäller nervositet, visar enkäten, att de flesta (33 av 50) fortfarande var litet nervösa, (ett fåtal bland dessa, ganska nervösa) vilket är naturligt och sunt och bidrar till skärpa, enligt de flesta läroböcker i retorik. Denna nervositet brukar inte märkas, under förutsättning att talaren är väl förberedd. Det menar också eleverna i enkäten, både som talare och som åskådare. Orsaken till att nervositeten bara markerats vid ”litet nervös”, har att göra med att eleverna övat, enligt enkäten.

Enkätsvaren visar, att eleverna varit nervösa, innan de kommit fram och så fort de börjat tala, har nervositeten släppt. Att nervositeten minskat, ger en stor vinst för den enskilde eleven.

När det gäller om eleverna varit nöjda – missnöjda med sina tal, visar det sig att 114 av 211 föredrag gått mycket bra och talarna har varit mycket nöjda

Då det gällt de elever som bara varit ganska nöjda med sina föredrag (93 föredrag), visade det sig att de angav som skäl att de inte varit tillräckligt förberedda och att dessa föredrag gällt ämnena biologi och kemi. Dessa föredrag var till större delen byggda på fakta och var kanske inte lika lätta att göra något konstfullt av som svenskan och historian (min reflektion). Några elever uppgav också att de hade arbetat med powerpointteknik och då ligger inte huvudvikten på talarens agerande.

Här märks tydligt att eleverna själva fått insikten att för lite övning på talet ger minskad utdelning i tillfredsställelse, en nyttig insikt.

 

Högre betyg?

Frågan om de trodde att de fått högre betyg i något annat ämne genom sitt säkra agerande under olika muntliga uppgifter, är betydelsefull. Actio är viktigt, det är vad publiken ser. Att kunna sitt tal, ger oftast ett säkrare kroppsspråk och att ha slipat bort sina ”darlings” och ha förstått vikten vid ögonkontakt och harmoniska gester ökar kvaliteten. Etos, logos och patos har ju självfallet också alltid sin betydelse.

Om de upplevde att de hade fått högre betyg i andra ämnen på grund av retoriken, så skulle det betyda att de tagit med sig retorikkunskapen till nästa klassrum, när de presenterat något annat ämnesfält. Om man tolkar detta i vidare bemärkelse, innebär det att retoriken används till annat lärande. Då blir retoriken nyttig för annan kunskap. Det blir ett första steg mot denna tanke, om retoriken lämnar spår på så sätt, att den ger avtryck i de kurser som äger rum direkt efter retorikkursen.

42 av 50 elever har använt sig av retorikkunskaperna, när de har planerat sina övriga tal i andra ämnen efter kursens slut, då främst dispositio, dvs strukturen, inledning och återknytning med inledningen på slutet. Även memoria har tagits upp. Resultatet är alltså att eleverna har tagit till sig retorikundervisningen, när det gäller att planera sina övriga tal, som gäller andra ämnen. Det har haft nytta av den.

Det är intressant att se att 41 av 50 elever tror att retorikkunskaperna har påverkat betygen i andra ämnen. Att actio alltid ansetts viktig i den retoriska traditionen får ju aktualitet här. Givetvis är actio en frukt av samspelet med de övriga partesdelarna men det är actio som är synligt och ett bra actio går inte att frambringa, om inte föredraget ”sitter”.

Det verkar som om eleverna skulle ha blivit medvetna om vad övning (memorering), ögonkontakt och avspändhet betyder för säkerheten och kvaliteten. Att man kan agera friare, när man behärskar sitt föredrags innehåll, som man planerat väl.

 

Motiverade elever

Resultatet av undersökningen visade att de flesta upplever att de haft nytta av kursen, de hade höjt sina betyg i andra ämnen, där muntliga presentationer varit vanliga och de tillskrev retoriken denna vinst. Jag tror dock inte att retoriken ensam kan ta åt sig äran. Intelligens, språkbegåvning, lyhördhet, lust och intresse har funnits hos de flesta eleverna. Motiverade kan de ha blivit av annat än retoriken.

Elever som gått en retorikkurs anser sig ha nytta av den i sin övriga utbildning men om kursen samtidigt utbildar dem till att bli goda samhällsmedborgare, går inte att bevisa här. Kanske utbildar den i stället manipulatorer. Att kunna göra sin röst hörd, överväga och handla klokt i interaktion med andra är nödvändigt för att bli en god samhällsmedborgare. Det kan man lära sig av retoriken. Ett första steg har kanske kursen bidragit till mot ”vir bonus-målet” men jag kan inte garantera att alla elever kommer att använda sin kunskap i gott syfte. Att de flesta eleverna upplever att de har nytta av retorikkursen, när de gör presentationer i andra ämnen går dock att slå fast.

Till sist: Eleverna menar att det inte finns något samband mellan retorikkursen och att bli en bättre tänkare, visar min enkät. De som svarat ”något”, begränsar sig till tänkandet inom argumentation och retorik. Om några har blivit bättre tänkare inom argumentation och retorik, så är det gott så. Det bidrar till nyttan och är av vikt när man ska skapa presentationer.

Min undersökning ger svar på att de flesta upplever att ha haft nytta av kursen. De flesta har lärt sig att strukturera tal på ett effektivt sätt, lärt sig kroppsspråkets makt när det gäller att få kontakt med publiken, ögonkontakt, obundenhet av manus, harmoniskt rörelseschema, engagemang och inlevelseförmåga.

Många säger sig ha blivit bättre iakttagare och de påpekar också skillnader mellan dem som lärt sig retorik och dem som inte lärt sig retorik, när de är tillbaka i sina vanliga klasser och lyssnar till föredrag där. 41 av 50 elever menar att deras retorikkunskap påverkat betygen i andra ämnen. Det stödjer min hypotes att retorik är nyttigt och det ger ett jakande svar på frågan om eleverna upplever att de har nytta av retorikkursen, när de gör presentationer i andra ämnen.

Det kan innebära att eleverna fått högre betyg i de ämnen där muntliga presentationer har varit av stor vikt. De har ­verkat mycket kunniga på grund av sitt professionella ”upplägg” av presentationen samt agerande och detta har färgat lärarens omdöme. Naturligtvis kan det vara förenat med stort kunnande i ämnet också och att retoriken haft en underordnad roll. ❧


Författare: Eva Kroon-Bisenius. Undervisar i retorik på NT-­gymnasiet i Järfälla.


Artikeln finns i RetorikMagasinet 31, s 4-9

 

Author profile

Lämna ett svar