Start » Rhetorica Scandinavica » Rhetorica Scandinavica Essäer » Rhetorica Scandinavica Projektpræsentationer » Retorikens didaktik – ett utbildningsvetenskapligt forskningsprojekt

Retorikens didaktik – ett utbildningsvetenskapligt forskningsprojekt

av Anders Sigrell

Projektpresentation

Forfatter: Anders Sigrell och Anders Eriksson

Rhetorica Scandinavica 21 (2002), side 68-74.

Vetenskapsrådet beviljade i november 2001 ett flerårigt forskningsanslag till det utbildningsvetenskapliga projektet ”Retorikens didaktik: Retoriken och dess ­öv­ningar som en väg till skolans och högskolans kommunikativa mål”. Här följer en ­presentation som sätter in projektet i sitt utbildningsvetenskapliga sammanhang, helt kort redogör för delprojektens utformning samt söker skissa på möjlig ­be­tydelse av den förestående forskningen.

Projektpresentation: Retorikens didaktik – ett utbildningsvetenskapligt forskningsprojekt

Annonce

 Retoriken brukar beskrivas som en ”konst”. I ordet technê ligger både hantverkarens yrkes­skicklighet och ett reflekterat kunnande. Att retoriken är en konst innebär därmed att den har ett teoretiskt kunnande om talandets praktik, men i beteckningen ligger också implicit att man kan lära sig konsten och att man kan undervisa andra i denna konst. Retorikens didaktiska ambitioner har gjort att retoriken som vetenskap har utvecklat konkreta redskap för att förmedla insikter behjälpliga för konstruktiv kommunikationsundervisning. Vi vill därför tala om en retorikens didaktik som ”vill utveckla den produktiva förmågan att kommunicera”.1
Förmågan att kommunicera är delvis beroende av medfödda anlag, men retoriken betonar dessutom att förmågan att tänka och tala måste uppövas. Den kanske mest framgångsrike grekiske retorikläraren, Isokrates, använde sig av liknelsen mellan gymnastikövningar för kroppen och retorikövningar för själen.2 I dialogen Gor­gias kritiserade Platon honom hårt för detta, men det var Isokrates pedagogiska grundsyn som kom att ligga till grund för det antika utbildningsväsende som hade ”bildningen” (paideia) som mål.3 Detta utbildningsväsende, där reto­riken var det centrala ämnet, har genom århundrade varit förvånansvärt konstant och även om det upplevde en nedgångsperiod under medel­tiden upptäcktes retoriken på nytt under renässansen. Det är egentligen först under det senaste århundradet som retoriken och dess övningar kommit att få minskat inflytande.
Idag upplever retoriken på nytt en renässans inom skolans värld. På grund-, gymnasie-, och högskolor över hela vårt land växer kurser fram som på olika sätt undervisar i retorik. En av ­orsakerna till detta ökande retorikintresse är de ökande kraven på kommunikativ kompetens i dagens samhälle. Såväl skola som högskola har därför på senare tid ställt upp kommunikativa mål för elever och studenter. I Lpo 94 framhävs skolans kommunikativa mål som en språklig kompetens att utveckla ett rikt och nyanserat språk för att uttrycka sina tankar och som en kritisk kompetens att självständigt formulera egna ståndpunkter. Även högskolans kommunikativa mål har fått en framhävd plats i det nya förslaget till högskolelag i ett tillägg om behovet att kunna ”kommunicera muntligt och skriftligt även med personer utan specialkunskaper inom om­rådet”.4
En annan faktor som bidragit till retorikens renässans idag är en förändrad kunskapsteoretisk situation. Vi har på nytt upptäckt ordens makt över tanken och har blivit alltmer skeptiska till att skilja orden från verkligheten på det sätt som den positivistiska vetenskapen ibland gjorde då den sökte nå objektiv kunskap. Våra språk­val har en avgörande betydelse för hur vi ska uppfatta vår omgivande verklighet och detta har kommit att bli allmänt accepterat inom de flesta vetenskapsgrenar. I ljuset av denna ”retoriska vändning” inom vetenskapen kan retorikens övergripande pedagogiska ambition sägas vara att bidra med redskap för en medveten reflektion över betingelserna bakom en vällyckad kommunikation. Hur ska sådana ambitioner kunna omsättas i praktiskt fungerande skol­verklighet? Det är i detta spänningsfält projektet om retorikens övningar kommer in.

Projektets syfte

Projektet Retorikens didaktik. Retoriken och dess övningar som en väg till skolans och högskolans kommunikativa mål syftar till att undersöka hur retoriken och dess didaktiska övningsprogram kan användas i dagens pedagogiska situation för att utveckla elevers och studenters kommunikativa förmåga, samt att undersöka förutsättningarna för att synliggöra lärarens roll som retorisk didaktiker.
Projektet är en del av Vetenskapsrådets nya satsning på det prioriterade ämnesområdet utbildningsvetenskap. Inom detta forsknings­område har regeringen i enlighet med propositionen Forskning och Förnyelse avsatt 20 Mkr för 2001, 80 Mkr för 2002 och 120 Mkr för 2003. Bakgrunden till denna satsning är att forskningen kring utbildning, lärande, kunskapsbildning och kunskapsförmedling alltjämt är för svagt utvecklad i Sverige. Den särskilda utbildnings­vetenskapliga kommittén har som uppgift att främja utvecklingen av utbildningsvetenskaplig forskning och forskarutbildning i nära anslutning till lärarutbildningen och med direkt relevans för lärarnas yrkesutövning. En uttalad ambition bakom satsningen är att överbrygga det ibland alltför stora avståndet mellan de akademiska ämnesinstitutionerna och utbildningsväsendets behov.5

Det didaktiska övningsprogrammet

Om man jämför dagens undervisning i kommunikativa färdigheter med den klassiska finner man likheter bland annat när det gäller den övergripande målsättningen. En retorisk undervisning syftar inte enbart till att vara en färdighets­träning, utan har dessutom fostrande ambi­tioner, så som det pregnant uttrycks av Quintilianus cato-citat vir bonus dicendi peritus.6 Den retoriska didaktiken under antiken och framåt kännetecknades av många korta övningar med en medveten progression, samt en nära koppling mellan det muntliga och det skriftliga. Det offentliga framträdandet i klassrumssituationen sporrade eleverna att göra sitt bästa; de gavs möjlighet att ta efter andras framträdanden och lära sig av lärarens offentliga påpekanden av såväl egna som andras framträdande. En särskild roll hade de exempeltexter man analyserade och tog efter, imitatio, i sitt eget skrivande och talande. Vikt lades vid såväl innehåll som den retoriska form som gör att man fångar åhörarnas intresse. Den retoriska didaktiken kännetecknades slut­ligen av en sorts lekfullhet, på såväl språklig som kontextuell nivå; ett exempel på den senare är de övningar, ethopoeia, där man får låtsas vara någon annan person och försöker framföra ett tal såsom den personen skulle ha kunnat hålla det.7
Den antika retorikpedagogiken måste självklart problematiseras och kontextualiseras för vår tid. Liksom alla pedagogiska traditioner har den ibland stelnat och exempelvis den svenska lärdomsskolans auktoritära pedagogik med ändlös formexercis är inte liktydig med det vi kallar retorikens didaktik. De exempeltexter som imiterats har haft funktionen att skapa ett litterärt arv, vilket samtidigt fått en kanoniserande och exkluderande funktion. Förhållandet mellan formalisering och funktionalisering är en av de stora stridsfrågorna i den svenska skoldebatten; exempelvis Thavenius och Malmgren har riktat en stundtals massiv kritik riktats mot undervisningens formalisering.8 Detta förhållande behöver på nytt problematiseras i den nya kunskapsteoretiska situation efter den retoriska vändningen. Vi menar att det torde finnas goda möjlig­heter att ur retorikens pedagogiska program finna lärdomsspån att berika modern kommunikationsundervisning, vilket är en hjärtefråga inom ett brett spektrum av ämnen.9

Tidigare forskning

Projektet har en naturlig koppling till det historiska Riksbanksprojektet kring progymnasmata under ledning av professor Stina Hansson vid Göteborgs universitet.10 Inom det projektet studerades främst den retoriska didaktik som historiskt manifesterats i de retoriska övningarna progymnasmata, och som därigenom kom att ut­göra en väsentlig del av det framväxande svenska utbildningsväsendet.
Det vidare forskningsområdet för projektet är relationen mellan retorik och didaktik. Inom respek­tive område finns en rikhaltig forskning, men relationen dem emellan är emellertid, särskilt i Sverige, i hög grad outforskad.11
I USA finns en koppling mellan retoriken och didaktiken genom den obligatoriska kursen i First year composition som ges till alla inträdande studenter på college och universitet. I denna kurs, ofta kallad Rhetoric-Composition, lever den retoriska didaktiken till viss del kvar. Ibland har den emellertid tenderat att reduceras till en teknisk produktionsmodell. Resultatet är att ­eleverna lämnas utan många av de insikter som den retoriska traditionen tillhandahållit. Sharon Crowley kritiserar denna utveckling och har även givit ett konkret exempel på hur en skriv­undervisning baserad på antika modeller kan se ut.12 Hennes lärare Edward Corbett har med sin bok om den klassiska retoriken haft ett avgörande inflytande på den amerikanska skrivundervisningen.13 Läroböcker som följt i hans spår fokuserar på inventionsprocessen, minnet eller karak­täriseringen [ethopoeian] som centrum i kursernas innehåll. Den som för närvarande har gått längst i återupptäckten av den klassiska traditionen är Frank D’Angelo som genom ett djuplodande studium av de antika källorna till progymnasmata använder dessa som grund för en modern lärobok i ”composition”.14
Den nordiska skrivdidaktiska forskningen har hämtat impulser från det på 70-talet initierade Bay Area Writing Project. Det lyfte fram ett ­”processkrivande” som delvis bygger på retorisk grund. Dess pedagogiska landvinningar har fått stor betydelse också för svensk skrivundervisning. Här kan nämnas Siv Strömquists olika ar­beten kring skrivprocessen, där hon påvisat dess rötter i retoriken.15 Den norska skrivdidaktiska forskningen har tagit fasta på skrivandet som ett sätt att lära.16

Delprojekt

Inom den övergripande forskningsuppgiften kommer fem konkreta deluppgifter att utföras av Lennart Hellspong och Tina Kindeberg, Ann Blückert, Anna Malmbjer, Anders Sigrell samt Anders Eriksson.
Projektledaren Anders Eriksson, forskare vid den Teologiska institutionen i Lund, har som forskningsuppgift Retorikens pedagogiska program i ett historiskt perspektiv. Utgångspunkten är översättningen av Afthonios Progymnasmata inom det ovan nämnda Riksbanksprojektet.17 Övningsseriens pedagogiska program, som historiskt dominerat det västerländska utbildningsväsendet, har inte blivit utrett i någon samlad undersökning. Uppgiften blir att rekonstruera det pedagogiska program som ligger bakom dessa retoriska övningar. Deluppgifter blir att undersöka hur den väldiga retoriska begrepps­apparaten transformerats ned till en för eleverna fattbar nivå och hur övningarna hänger samman. Uppgiften genomförs genom att studera de retoriska övningarna på originalspråket och i deras utbildningshistoriska och idéhistoriska kontext.
Den andra deluppgiften Retorikens pedagogiska program i ett komparativt och kritiskt perspektiv åligger Anders Sigrell, lektor vid Institutionen för nordiska språk i Umeå. Utgångspunkten är att retorikens didaktik lever i den amerikanska traditionen med Rhetoric-Composition. Sigrell skall under sin forskningsvistelse i Austin Texas läsåret 2001-2002 jämföra denna retorikundervisning med den klassiska och med den retorikundervisning som idag bedrivs i ­Sverige. Centrala frågeställningar blir att undersöka vad som utmärker och skiljer de olika retoriska programmen i amerikansk undervisning, vilka starka och svaga sidor de har och hur de kan nyttiggöras för svenskt utbildningsväsende. Ett viktigt kritiskt bidrag till den moderna pedagogiska teorin och praktiken är retorikens betoning på det oupplösliga sambandet mellan språk och verklighet. Det grekiska ordet logos betecknar både tal och tanke. Vårt val av språkform styr hur vi, både som sändare och mottagare i en in­lärningssituation, uppfattar och tar till oss den om­givande verkligheten. Uppgiften fullgörs genom lektionsbesök, samtal med forskare och lärare, samt studier av läroplaner och kurslitteratur mot bakgrund av den klassiska traditionen och relevanta pedagogiska teorier. De två första forskningsuppgifterna kommer att resultera i en bok avsedd för lärare med den preliminära titeln Retorikens pedagogiska program.
Den tredje deluppgiften Retoriska övningar som redskap för att bearbeta undervisningens stoff fullgörs av Anna Malmbjer, lärarutbildare vid Södertörns högskola. Malmbjer är inspirerad av Olga Dysthes pedagogiska tillämpning av teorier från Vygotsky och Bakhtin, där skrivandet framstår som ett sätt att lära. Dysthe har dock inte utrett vad man bör tala och skriva om och vilka typer av övningar som kan vara särskilt lämpade för att få en god undervisningseffekt. Malmbjers uppgift blir därför att undersöka vilken typ av övningar som är användbara för att utveckla ­förmågan att bearbeta stoffet i olika ämnen och på olika stadier. Malmbjer kommer att följa ­elevers och lärarstudenters reaktioner på stoffbearbetningsinriktade skrivövningar av olika slag. Skol­eleverna kan följas antingen direkt i klassrummet eller via praktiserande lärarstudenter. Logg­böcker och intervjuer kan vara lämpliga dokumentationsmetoder vid sidan av den egna erfarenheten genom en deltagande praktik. Studien bygger i hög grad på tolkning av deltagarnas egen meningsförståelse och har sin grund i en kvalitativ metod. Forskaren kan behöva ge del­tagarna begreppsliga redskap för att artikulera sina er­farenheter genom att presentera sin egen teoriram. Arbetet ska utmynna i en avhandling vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.
Den fjärde forskningsuppgiften Retoriska övningar som en väg till kommunikativa färdigheter och genrekunskap hos juridikstuderande utförs av Ann Blückert, även den i form av en doktorsavhandling vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. Rättstalet har en lång tradition inom retoriken och domstolens överläggningar som ett sätt att fatta beslut ligger teoretiskt bakom Perelmans nya retorik.18 I svenskt rättsväsende fästs numera större vikt vid den muntliga pläderingen och de juridikstuderande övas i denna. Ett problem är dock att de juridikstuderandes ensidiga sociala bakgrund kan befrämja exkluderande kommunikations­mönster, möjligen därför att dessa mönster kan vara ett resultat av bakgrunden. Blückerts uppgift blir att undersöka hur retoriska övningar kan främja tillägnandet av ämnesspecifika kommunikativa färdigheter och genrekunskaper hos juridikstudenter. Hon kommer att intervjua studenter för att utforma lämpliga retoriska övningar. Historiskt beprövade övningar är berättelsen för att träna sakframställan och argumentations­övningarnas topiklistor. Blückert kommer att utföra övningarna tillsammans med ordinarie lärare, och intervjua lärare och studenter om deras erfarenheter av övningarna; i lärarnas fall finns möjligheten till en komparativ belysning genom deras erfarenheter av tidigare undervisningsmetoder.
Den femte forskningsuppgiften Retorikens didaktik som ett hjälpmedel för att utveckla lärarrollen utförs gemensamt av retorikern docent Lennart Hellspong från Södertörns högskola och pedagogen Tina Kindeberg, prefekt vid Pedagogiska institutionen i Lund. Utgångspunkten är att det finns en stor osäkerhet i lärarrollen idag och att det är ett problem att finna lämpliga fortbildningsformer för lärare.19 En bakgrund är det kraftigt ökande, men än så länge outforskade retorikintresset i skolan, ­liksom en vidare diskussion om retorikens allmänna användbarhet i undervisningen. Kindeberg har sysslat med lärarrollsutveckling och Hellspong med retorik, retorikundervisning och fort­bildning av retoriklärare. Uppgiften syftar till att besvara två centrala frågor: Hur kan synen på läraren som en retorisk didaktiker bidra till att synliggöra och utveckla lärarens professionella ethos? På vilket sätt kan retoriken stärka lärarens kompetens? Uppgiften genomförs i form av seminariediskussioner kring lärarrollen och den retoriska didaktikens praktiska uppgifter i ­skolan, samt deltagande i det retorik-pedago­giska utvecklingsarbete som bedrivs på Berga­skolan i Eslöv under Per-Anders Borius ledning. I seminarierna deltar projektets referensgrupp av lärare som undervisar i retorik. Förutom Borius ingår i denna grupp Åsa Narin, Spykens gym­nasie­skola i Lund som nyligen fått Telias talarpris; Monika Mattson, Spykens gymnasieskola och Cecilia Olsson Jers, gymnasielärare i Hässleholm, på deltid knuten till lärarhög­skolan i ­Malmö. Kindeberg – Hellspong kommer även att medverka i det skånska nätverket för retorik­intresserade lärare, ”En retorikare skola”. De kommer att presentera en retorisk pedagogik, med utgångspunkt i de retoriska övningarna, för lärarna, och uppmuntra till en praktisk prövning av denna i undervisningen också i andra ämnen än modersmålet. Lärarna i referensgruppen dokumenterar sina erfarenheter; redovisning sker i form av en bok eller artiklar om retorikens didaktik och lärarrollen.
Till projektet har även knutits ett vetenskapligt råd bestående av professor Christian Kock, Institutionen för filosofi, pedagogik och retorik vid Köpenhamns universitet; professor Caroline Liberg, ansvarig för den skrivdidaktiska forskarutbildningen vid Malmö högskola;  professor Brigitte Mral, Institutionen för Massmedia och Kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet och FD Siv Strömquist, Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. Strömquist kommer att tjänstgöra som biträdande hand­ledare åt Blückert.
Projektgruppens sammansättning är som synes genuint tvärvetenskaplig. De deltagande fors­karna har sin bakgrund inom nordiska
språk, retorik, bibelvetenskap och pedagogik, men förenas av sitt gemensamma intresse för det outforskade ämnet retori­kens didaktik. Sju ­universitet och högskolor finns representerade i gruppen.

Projektets betydelse

Projektets betydelse för den svenska lärarutbildningen och utbildningsväsendet är först och främst att det återupprättar den brutna förbindelsen mellan pedagogiken och retori­ken. Projektet kommer konkret att erbjuda teoretiska ramar för hur elevers/studenters kommunikativa förmåga kan utvecklas med hjälp av retoriken. De retoriska övningarna var historiskt integre­rade med studiet av andra ämnen och arbetet med övningarna kan visa på hur elever/studenter kan överbrygga klyftan mellan den kommunikativa färdighetsträningen och ämnesstudier. Projektets betydelse är alltså inte begränsad till den muntliga och skriftliga färdighetsträ­ningen, utan även annan ämnesundervisning kommer att kunna sättas in i en retorisk ram där undervisningens syfte lyfts fram så att färdighetsträningen blir integrerad snarare än isolerad.
Den retoriska didaktikens vidaste betydelse är att den ger alla individer de kom­munikativa redskap som är förutsättningen för en fungerande demokrati. Det är viktigt att poängtera att enligt vår erfarenhet även svaga elever växer i själv­förtroende och kommunikativ kompetens när de får öva sig i retorik. Vi vill tro att projektet även har betydelse för det mångkulturella klassrummet genom sin ambition att finna former för att skapa förståelse för kunskapens beroende av språk­liga och därmed också av kulturella perspektiv. På så sätt syftar projektet till att ge tanke- och tillämp­ningsredskap för lärare och elever/­studenter med olika bakgrund i deras möte runt kunskapens tillblivelse.
En retorisk didaktik inbegriper också en värde­tradition som lyfter fram hela människan. Fokus är inte på metod och kunskap i sig, utan på det personliga bruket av dem. Av detta följer en betoning av de normativa aspekter som sedan antiken har följt utvecklandet av en retorisk teori­bildning. Denna betonar bland annat hur all undervisning är avhängig en lärarens person i förhållande till elevens person. För att läraren ska kunna fungera väl i sin roll behöver hon vara någon som eleven kan sätta sin tillit till. Den retoriska traditionen lyfter här fram olika dygder och värden för en personlighetsfostran som ­läraren bara kan utöva genom att själv bli del­aktig av den. Att retoriken som konst och vetenskap också syftar till att vara personlighets­danande för alla inblandade i ett lärande ­kommunikationsutbyte, menar vi är en central retorikdidaktisk målsättning.

Litteratur

1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94). (1998). Svensk facklitteratur, Stockholm.
Corbett, Edward J, och Robert J Connors (1999): Classical Rhetoric for the Modern Student. 4 uppl. Oxford University Press, New York.
Crowley, Sharon (1998): Composition in the University: Historical and Polemical Essays. University of Pittsburgh Press, Pittsburgh.
Crowley, Sharon, och Debra Hawhee (1999): Ancient Rhetorics for Contemporary Students. 2 uppl. Allyn and Bacon, Boston.
D’Angelo, Frank J (2000): Composition in the Classical Tradition, Allyn and Bacon, Boston.
Dysthe, Olga (1996): Det flerstämmiga klassrummet: Att skriva och samtala för att lära. Studentlitteratur, Lund.
Dysthe, Olga, Frøydis Hertzberg och Torlaug Løkensgard Hoel (2000): Skrive for å laere. Skrivning i høyere utdanning. Abstrakt forlag, Oslo.
Eriksson, Anders (2002 u.u.): Retoriska övningar: Afthonios Progymnasmata. Nya Doxa, Nora.
Graal, Maria, utg (2000): Writing Development in Higher Education: Partnerships Across the Cur­riculum, University of Leicester, Leicester.
Hansson, Stina och Anders Eriksson (1999): ”Retoriska övningar: Presentation av ett nytt forskningsprojekt”. Rhetorica Scandinavica 9, s. 54-59.
Hellspong, Lennart (2001). ”Progymnasmata och genre­teori”. Rhetorica Scandinavica 20, s. 32-51.
Horner, Winifred B och Michael Leff, utg (1995): Rhetoric and Pedagogy: Its History, Philosophy and Practice – Essays in honor of James J. Murphy. Hermagoras Press, Mahwah, NJ.
Isokrates (1968). Isocrates in three volumes, Vol. 2, Norlin, G. (övers.). LCL, Harvard UP , Cambridge.
Johannesson, Kurt (1997): ”Trettio år av retorik i Sverige” Rhetorica Scandinavica 1, 1997, s.6-9.
Kindeberg, Tina (1997): Undervisningens möjligheter att förändra elevernas tänkande, Lund University Press, Lund.
Kock, Christian (1996):”Hvilken skriveundervisning har universitetet brug for? Retorisk tradi­tion og paedagogisk praksis.” I Olga Dysthe: Nya perspektiv på läring og ­läringsforskning. Cappelan, Oslo.
Malmgren, Lars-Göran (1996): Svenskundervisning i grundskolan. Studentlitteratur, Lund.
Murphy, James J. (1982): ”Rhetorical History as a Guide to the Salvation of American Reading and Writing: A Plea for Curricular Courage”, i: James Murphy (red), The Rhetorical Tradition and Modern Writing, Modern ­Language Association, New York, s. 3-12.
– (2001): ”The Key Role of Habit in Roman Writing Instruction” I: James Murphy (red), A Short History of Writing Instruction: From Ancient Greece to Modern America. Hermagoras Press, Mahwah, NJ, s. 35-78.
Perelman, Chaim och Lucille Olbrechts-Tyteca (1969): The New Rhetoric: A Treatise on Argumentation, University of Notre Dame Press, Notre Dame. (Övers. av det ­franska originalet från 1958).
Quintilianus (1920-22): Institutio oratoria, H. Butler (övers.), 4 Vol. LCL. Harvard University Press, Cambridge.
Sigrell, Anders (2002 u.u.): ”Retorik och filosofi – en nödvändig konflikt?”. Filosofisk tidskrift.
SOU (1992): 92:94 Skola för bildning huvudbetänkande av Läroplanskommittén. Allmänna förlaget, Stockholm.
Strömquist, Siv (1993): Skrivprocessen: Teori och tillämpning, 2 uppl. Studentlitteratur, Lund.
– (2000): Skrivboken: skrivprocess, skrivråd och skriv­strategier , 4. uppl., Gleerup , Malmö.
– (2001): Konsten att tala och skriva, 3. uppl. Gleerup, ­Malmö.
Thavenius, Jan (1981): Modersmål och fadersarv. Svenskämnets traditioner i historien och nuet, Symposion, Stockholm.

Noter

1    Lennart Hellspong, (2001) s. 49.
2    Isokrates , Antidosis 183ff. Se vidare Sigrell (2002).
3    Idag har ‘bildning’ på nytt blivit en målsättning inom ­skolan, se läroplanskommitténs slutbetänkande från 1992 “Skola för bildning”, SOU 1992:94.
4    SOU 2001:13, s. 69.
5    http://www.vr.se/utbildningsvet/index.asp
6    Quintilianus, Institutio oratoria, 12.1.1.
7    Efterbildningens pedagogik beskrivs av Murphy (2001), s. 54-62.
8    Thavenius (1981), Malmgren (1996).
9    Kunskap om den roll retoriken spelat för den nuvarande situationen i skolan är en nyckel till att lösa de problem som uppstått i undervisningen i det som nu kallas muntlig och skriftlig färdighet, se Johannesson (1997) s. 9, och  Murphy (1982), s. 3-12.
10    Se projektpresentationen i Rhetorica Scandinavica 9, (1999), s. 54-59. En slutrapportering kommer att ske i form av en uppsatsvolym med planerad utgivning 2003.
11    Se spridda ansatser i Horner-Leff (1995).
12    Crowley (1998); Crowley (1999).
13    Corbett (1999).
14    D’Angelo (2000).
15    Strömquist (1993); Strömquist (2000); Strömquist (2001).
16    Dysthe (1996); Dysthe, Herzberg & Lökensgaard Hoel (2000). För ett internationellt perspektiv, se Graal (2000).
17    Eriksson (2002).
18    Perelman & Olbrechts-Tyteca (1969).
19    Lämplig referens är Kindeberg (1997).

Anders Sigrell

Professor i retorik vid Lunds universitet.

Latest posts by Anders Sigrell (see all)

You may also like

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere