Sätt fart på frågestunden

Kontanta tips. Ett briljant föredrag eller en medryckande föreläsning kan förstöras av en ogenomtänkt frågestund. I stället för frågor möts talaren av total tystnad – och åhörarna går hem med minnet av den pinsamma tystnaden. Hur får man frågor under frågestunden? 

Sätt fart på frågestunden

Paul van der Vliet

”Vi har nu 5 minuter för en frågestund. Varsågoda!” Talaren ser sig förväntansfullt omkring bland publiken – Det är tyst – Talaren börjar le lite pinsamt förläget – Tystnaden blir påfallande – En fallande knappnål skulle kunna göra oväsen – 10 sekunder känns som minuter, 20 sekunder som en pinsam evighet. Tystnaden bryts bara genom att talaren frågar – ”ingen?” och – ”har ingen någon fråga?” Detta pågår säkert i en minut. En minut kan tyckas kort, men blunda och ta tid medan du tänker dig total tystnad i lokalen. Det känns oändligt. Så säger talaren til slut – ”Jaha, då får jag tacka för mig”. Publiken droppar av och minns! Den minns den förfärligt pinsamma tystnaden i stället för budskapet.

 

Minnet försvann i tystnad

Detta upplevde jag när jag lyssnade på en duktig talare som höll publiken och mig fångade med ett fint och levande framförande. Han utstrålade ett ödmjukt självförtroende och överöste oss med ett tänkvärt budskap som han under talets gång lyckades att nästan omärkligt upprepa så att det skulle nötas in. Han upprepade sitt budskap i sin avslutning och bjöd därefter in oss att ställa frågor. Denna talare fick visserligen applåder men för min del var det mer av tacksamhet för att frågestunden var över än föredraget i sig. Minnet av bud­skapet försvann i tystnaden!

Många talare är duktiga på att fånga publiken med intressanta och minnesvärda budskap, men samtidigt lika duktiga på att ruinera sin duktighet genom frågestunden, som läggs i slutet av framförandet. Ett framförande skall inte ”sluta” med en frågestund. För vad händer alltför ofta i slutet av en, i övrigt, fin presentation. Jo, att frågestunden inte bara börjar i total tystnad, utan även slutar i lika total tystnad, trots att det kan ha varit viss aktivitet däremellan. Två sorgligt trista moment, som kan förstöra den bästa föreställningen och därför bör undvikas.

 

Vad beror då tystnaden på?

Beror det på att man förstått allt och är nöjd? Beror det på att man inte har något att ifrågasätta eller att man inte har något att tillägga? Nej, oftast har publiken mycket att undra över, kommentera eller lägga till, men det saknas mod att sticka ut inför andra. Åhörarna har samma känslor och hotbilder som talaren på scen ofta har. Problemet är ”Tänk-om” syndromet. Tänk om jag har missuppfattat och min fråga är fel eller löjlig eller skrattretande. Tänk om jag inte uttrycker mig väl. Tänk om talaren eller övriga i publiken anser min fråga rent av dum. Tänk om jag får tunghäfta när jag väl blir vald att ställa min fråga o s v.

Foto: Skaisbon

Fart på frågorna

Vill du, som talare, ha en fartfylld frågesession måste du därför vara beredd att hjälpa publiken på traven! Men hur gör man då för att få fart på den och var lägger man frågestunden om inte i slutet? Här kommer några tips, som kan tillämpas var för sig eller i kombination:

Ställ en fråga själv! Ju längre det är tyst, desto starkare känner sig lyssnaren utsatt när hon/han väl höjer rösten i en fråga. Förbered därför några frågor själv, som du har i bakfickan och kastar ut som en förlösare. – ”Jag kan tänka mig, att ni har undrat över …” varpå du svarar själv och då och då lirkar fram en reaktion, genom att säga ” – Eller hur?” eller – ”Är det inte så?” eller – ”vad tycker ni?” Försök alltså att lirka fram reaktioner och starta en konversation! Bidra alltså till att lätta på trycket.

Aktivera frågeställare! Uppmana lyssnarna att skriva ner eventuella frågor under presentationens gång för att ställa frågorna under den kommande frågestunden. Det behövs oftast bara några förlösande frågor och svar för att andra skall komma igång spontant.

Plantera frågeställare! Be i förväg någon eller några i publiken att ställa en fråga som du ger dem på en lapp. Tveka inte att välja frågor som du har galanta svar på! Gärna frågor som du kan använda för att utmana andra (nedan).

Utmana! När du väl fått någon fråga, försök att använda den för att blanda in andra. – ”Hur många är det som anser det?” eller – ”Hur många är av en annan åsikt?” Det normala är att man ber publiken sträcka upp en arm men det bryter ingen tystnad. Var därför gärna lite vild för att få fart på publiken. Be dem högt och tydligt ropa ”JAG” när de lyfter en arm!

Uppmuntra genom bekräftelse! Bekräfta alltid frågeställarna med kommentarer som – ” bra fråga” eller – ”bra att du frågar just det” eller – ”det var intressant!” Det uppmuntrar i sin tur andra att fråga.

Använd en hjälpande hand! När du väl fått fart på frågestunden och om du har en stor publik kan det bli svårt att hålla reda på frågeställarnas turordning. Det är viktigt med rättvisa. I den situationen är det bra att ha hjälp till hands. Förbered någon på att komma fram och hålla reda på i vilken turordning frågeställare sträcker upp handen. En sådan mo­de­rator skall bl a också fördela frågorna så att inte en enskild åhörare dominerar frågandet samt se till att en ovidkommande fråga inte flippar ur och dominerar tillställningen.

 

Avsluta med ditt budskap!

Talaren som jag beskrev i inledningen slutade sitt fina tal i ett tomrum dit även publiken förpassades. Det är både onödigt och väldigt tråkigt för både publik och talaren när ett, i övrigt, fint tal avslutas med ett stort INGENTING.

Det är budskapet som skall avsluta och inte frågestunden. Publiken minns de sista orden, men en frågestund avslutas sällan förrän ingen har fler frågor och då är det tyst. Om presentationen avslutas med en sådan utebbad frågestund rinner de sista dropparna ut i sanden och publiken minns bara tomhet.

Det är alltså lika viktigt att ha en slutplädering som det är att väcka publiken med en uppmärksammande öppning. Avslutningen skall innehålla ditt budskap som t ex kan vara en uppmaning till handling, en uppmaning till eftertanke eller en summering av information. Den skall sättas in direkt när frågestunden tystnar och är slut. Den kompenserar effektivt en eventuellt mager frågestund och kan, framförallt, slängas in när som helst för att klippa en förödande tystnad.

 

Så här kan det t ex gå till:

Du har kommit till en punkt i talet då du har informerat om allt eller använt alla argument för och/eller emot och har kvar en slutlig uppmaning, rekommendation, varning eller summering. Här lägger du in en frågestund och säger – ”Innan jag avslutar med några ord vill jag gärna höra om ni har några frågor”. Därmed har du aviserat att du har någonting kvar. När publiken vet att du har en slutplädering kvar kommer den att se fram emot den och minnas den och hela din presentation genom den, även om frågestunden har varit tam.

Om du med hjälp av dessa tips både lyckas få fart på frågestunden och avslutar med ett minnesvärt budskap i en slutplädering, upplever publiken det bästa av två världar. Och det är publikens tillfredsställelse som alltid är slutmålet för ett lyckat framförande. ❧

 


 

Om författaren: Paul van der Vliet är distinguished toastmaster, medlem i The Professional Speakers Association och utbildare.

Artikeln finns i RetorikMagasinet 35-36, s 17-19


 

Author profile

Lämna ett svar