Segern är ljuv!

Talarstolen. Saddam Husseins radiotal 26 februari 1991

Den 2 augusti 1990 gick Saddam Husseins invasionstrupper in i oljestaten Kuwait. Efter ett halvårs förhandlingar löpte fristen för tillbakadragande ut den 15 januari 1991. Det blev startskottet för vad som snabbt döptes till Gulfkriget.

Fyra veckors flygbombning, tre dagars markkrig – sen var Kuwait befriat och den irakiska hären nerkämpad i slutet på februari 1991. Irak hade blivit sönderbombat, infrastrukturen ödelagd, den civila befolkningen hotade av död och sjukdomar.
Hur förklarar en statsledare ett sådant nederlag? När statsledarens namn är Saddam Hussein?
På många sätt påminner Balkankrigen om Kuwaitkrigen, så mitt i all debatt pro et contra Natos bombningar kan det vara en tankeställare att läsa Saddam Husseins radiotal i all sin arabisk-retoriska prakt.
Talet hölls dagen efter den slutliga, totala kapitulationen.

Saddam Husseins radiotal 26 februari 1991

Åh, stora folk! Åh, trons och det heliga krigets ädla krafter i alla krigs moder! Åh, Ni sant målmedvetna troende i vår stora nation bland världens muslimer och alla goda människor! Åh, Ni ärovördiga irakiska kvinnor!
Under omständigheter som dessa är det svårt att säga allt som sägas bör, men det väsentliga ska jag tala om.
Irak vill erinra och aldrig glömma att Kuwait blev en del av Irak enligt lagen, enligt författningen och som faktum den 8 augusti 1990.

Så var det tills i går kväll då vårt tillbakadragande började, och som vi med Guds hjälp vill avsluta i dag.
Den heroiska konfrontationen är det tydliga beviset för Allahs önskan om att de troende måste lära känna sin tro och styrka – och början på förödmjukelsen för alla vantrogna och kriminella.

Annons

Allt som har hänt oss, och allt som vi har beslutat under omständigheterna, är, medan vi bugar för Guds vilja, till ära för vårt folk, vår nation och för muslimska och mänskliga värden. Dessa ärofyllda dagar och de konsekvenser de har haft och kommer att få framöver, är en ärofylld berättelse om målmedvetna män som trodde på de värden som Gud har önskat att araberna skulle lovprisa i sin roll som ledande folkslag – och till stöd för den muslimska tron.

Speciella omständigheter har fått Iraks här att dra sig tillbaka på grund av de komplikationer, jag redan har nämnt […] en aggression från 30 stater och den belägring Irak blev utsatt för.

Alla kommer ihåg att Konstantinopels portar inte öppnades för muslimerna vid första försöket.

Och vårt kära Palestinas sak, som världssamhället har ignorerat, banker nu igen på den stängda dörren för att tvinga världen till en lösning – oavsett hur mycket de aggressiva sökte att hindra det – tack vare palestiniernas och irakiernas kamp.

Åh, bröder! Ni bör fira segern! Fira era och alla hederliga människors sak! Åh, irakier! Ni har kämpat mot 30 länder, hela världens ondska och jordens största krigs- och destruktionsmaskin, som omger denna ondska.

Trons soldater har triumferat över orättens soldater. Åh, ni ståndaktiga män! Er Gud gav er segern. Ni triumferade då ni, i trons namn, förkastade den onda viljan som de ville påtvinga er för att dräpa trons eld i era hjärtan. Ni har valt den rätta vägen genom att säga “ja” till det sovjetiska förslaget, men ondskans folk har hållit fast vid sitt och sina metoder i övertygelsen om att de kan undertrycka Irak, som de hade hoppats och föreställt sig.

Detta deras hopp brinner kanske fortfarande i deras huvuden – också efter tillbakadragandet från Kuwait. Därför måste vi vara aktsamma och vår kampberedskap måste förbli den högsta.

Åh, tappra män! Ni har kämpat emot 30 staters härar – och emot ännu fler staters krafter; stater som gav dem stöd och medel för aggressionen.

Tron på Gud och vår sak, hoppet och beslutsamheten fortsätter i era bröst, själar och hjärtan. Den har blivit ännu djupare, klarare och ännu mer rotad. De föraktliga måste besegras!

Segern – med Allahs hjälp – är ljuv!

Läs mer om RetorikMagasinet 2.