Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /home/retorik1/public_html/wp-content/plugins/related-posts-thumbnails/related-posts-thumbnails.php on line 846
Debattdilemma. Ska man ta debatten med Sverigedemokraterna eller inte? Det är ett mediaskapat dilemma som döljer ett annat, falskt dilemma: bilden av invandraren som antingen kriminell eller i behov av hjälp. Elaine Bergqvist (Eksvärd) uppmanar till att lyfta blicken.
Ska, ska inte?
Elaine Eksvärd
Under den tid som jag har jobbat som retorikkonsult har jag sett en gemensam nämnare bland dem som anlitar mig. Den inledande frågan är nästan uteslutande: Vad ska jag säga?
Frågan jag vill att dom ska ställa är: Hur ska jag lyssna? Retorik är inte primært konsten att tala, utan sekundärt. Att retorik handlar om ordets makt är bara en del av sanningen. Man kan ha mål i munnen, men för att komma dit är örat din bästa vän. Något som få politiker inser och använder sig av. Jag har inlett många föreläsningar med att säga att effektiv kommunikation är konsten att lyssna. Reaktionen har inte sällan varit: Vad sa du?
Konstant livsfara
När debatten om att ta debatten med Sverigedemokraterna eller inte kom på den mediala dagordningen spände jag upp öronen. Vad var det som var så skrämmande med att möta Sverigedemokraterna? Vad var det de sa som inte gick att bemöta? Jag tittade på Sverigedemokraternas hemsida och fick en hel del intressant information.
Beskrivningen de ger av så kallade invandrare är inte särskilt komplex, utan enkel. En femtedel av Sveriges befolkning har en annan eller delvis annan etnicitet. Tydligen så kostar vi en massa pengar om man ska tro Sverigedemokraterna. Inte nog med det: vi våldtar, är kriminella, utför hedersmord och mycket annat. ”Det bästa vore om många fick bidrag för att åka hem.”
Hade det varit sant så hade vi levt i livsfara varje dag med tanke på att en femtedel av Sveriges befolkning är en ganska stor del. Är alla invandrare så som Sverigedemokraterna beskriver måste polisen verkligen rusta för krig. Det Sverigedemokraterna gör är att begå en synekdoke. De tar delen och låter det stå för helheten. Visst finns det kriminella, bidragstagande invandrare. Men det finns svenskar som är likvärdiga. Sverigedemokraterna låter bidragen uteslutande stå för invandrarna och gör det till en komplett beskrivning den delen av Sveriges befolkning. José Luis Ramirez sa en gång: det ligger något i det Sverigedemokraterna säger, men det är inte mycket.
Sahlin vs Åkesson
Ska man eller ska man inte ta debatten med Sverigedemokraterna? Är det verkligen frågan? Det känns inte som en svår match att ta. Argumenten är inte fullständiga och det hoppades jag att Mona Sahlin skulle konstatera i sin debatt mot Jimmie Åkesson på TV4 i april. När jag slog på tv:n såg jag att Åkessons retorik var obehagligt imponerande. Framför allt när det kom till hur han framförde sina argument. Han var lugn, sansad och framstod som en ganska harmlös man.
Det som sägs är oftast det sista som går in i öronen – intrycken talar högre. Om man däremot lyssnar kan munnen bli varje politikers fall. Örat är varje politikers bästa vän i debatten, men det är som sagt sällan det används. Åkesson la – på ett lugnt och sansat sätt – fram en tes som inte stod på några argument, utan en lögn. Han påstod att det sedan 1999 hade skett 86 anmälningar om etnisk diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen, DO.
Nu kommer Sahlin att svara, tänkte jag. Hon kommer fråga vad han grundar det på och/eller syna bluffen som den lögn den är. Sedan 1999 har det inte skett 86, utan cirka 4500 (!) anmälningar till DO.
Men i brist på bruk av örat och med fokus på sitt talande spann Sahlin vidare på sin förberedda monolog. Hon argumenterade mot Akesson med ord som ”solidaritet” och ”hjälpa de utsatta”. Och det har vi hört förut.
Falskt dilemma
Åkesson påstår att invandrarna kostar cirka 40 miljarder per år. Men han är inte ensam om att se invandrare som något som kostar Sverige pengar och eller som ett problem vi måste lösa.
Sahlins beskrivning av invandrare – som några vi måste hjälpa – är oroande. Det bidrar till ett falskt dilemma som lyder: Ska vi hjälpa dom eller ska vi skicka hem dom?
Det är något som många politiker tar ställning till. Folkpartiet har en kravpolitik när det gäller invandrare; Invandrare måste lära sig språket och jobba. Men vad är det som säger att den gruppen inte redan gör det? Det finns en del som inte gör det, men det utgör bara en del av sanningen – inte hela och inte ens en stor del.
På utbildningen ”Våga ta matchen” som jag genom Zebra anordnar åt politiker handlar det inte bara om att granska Sverigedemokraternas retorik utan även den egna; Hur beskriver politikerna invandrare? Är det en fullständig beskrivning? Skapar man i välmening nya problem?
Det finns andra beskrivningar av invandrare med samma ekonomiska utgångspunkt som Åkesson, men utan samma påstådda helhetsbeskrivning av invandrare. Tibro påstår följande byggt på fakta:
Den mångkulturella marknaden i Sverige har en köpkraft om minst 208 miljarder kronor konstaterar Veritas Communication i en rapport skriven på uppdrag av Timbro. Det är en ökning med drygt 9 procent sedan 2001, vilket kan jämföras med en ökning om drygt 6 procent bland svenskfödda hushåll.
Rapporten Den mångkulturella marknaden 2006 – En studie av invandrarnas köpkraft, är en uppdatering av en rapport med samma ämne från 2003. Rapporten diskuterar den snedvridna debatten om invandring och integration som problemområde och lyfter fram den kraft och den potential som finns bland den mångkulturella marknadens konsumenter.
Plötsligt var skulden på 40 miljarder betald, och Sverige har till och med gått med vinst tack vare sina invandrare. Hur ser Åkesson och de andra partierna på det?
Invandrar-Brain drain
Ytterligare en beskrivning som bekymrar Veckans Affärer men gynnar andra länder är Sveriges invandrare som väljer att bli utvandrare.
Regeringen förbereder en utökad invandring av akademiker. Samtidigt visar aktuell statistik att Sverige hör till de sämsta länderna på att ta till vara på utländsk kompetens. I brist på kvalificerade jobb väljer nu allt fler utlandsfödda akademiker att lämna Sverige.
Nationalekonomer och demografer väljer att kalla det för ett ”brain drain” av invandrare – Sverige förlorar de mest välutbildade och företagsamma invandrarna.
Att utbilda sina medborgare är en tung utgiftspost för den svenska staten. Förra året kostade de svenska högskolorna och universiteten med tillhörande myndigheter 56 miljarder kronor, vilket motsvarar 2,1 procent av Sveriges BNP.
Veckans Affärers Lena Nekby skriver:
Det är ironiskt att Sverige som spenderar så mycket på utbildning och kompetenshöjande inte tar till vara det vi får. Sverige tar inte vara på kompetensen hos utlandsfödda personer.
Det finns invandrare som inte är kriminella och tydligen så kostar diskriminering Sverige enorma pengar. Hur ser Åkesson på det?
Veckans Affärer skriver vidare att skälet till att akademikerna inte får jobb beror på etnisk, kulturell och religiös diskriminering. Vad ska vi göra åt det? Och när kan kultur ses som en kompetens, olikhet som en tillgång på mer än ett perspektiv?
Är ‘invandrare’ en bra benämning?
Är ‘invandrare’ rätt benämning att ge någon som vandrade in för 30 år sen? Eller att någon som är född i Sverige ska få en ”andra-generationens-invandrare”-stämpel på sig, när han eller hon aldrig vandrat in? När blir man svensk medborgare? När får man kalla sig svensk och när får man vara stolt svensk utan att vara främlingsfientlig?
Media har stannat vid frågan ”Att ta debatten mot Sverigedemokraterna eller inte”. Men jag tror att minst en femtedel av Sveriges invånare har en rad andra frågor utöver de jag nämnt ovan.
Är Sverigedemokraterna främlingsfientliga? Snarare medborgarfientliga. Våra svenska medborgare är inte några främlingar längre. Många har bott här i över 40 år – är man då fortfarande en främling?
Hur tänker du?
Jag får erkänna att jag har något gemensamt med Sverigedemokraterna. Jag älskar Sverige, men jag är säker på att deras väg till ett ännu bättre Sverige inte är rätt eller särskilt kärleksfullt handlande mot vårt fosterland.
Och för att hitta en väg dit har jag ett förslag till politiker från andra partier: Vinn inte en argumentation – vinn en röst genom att lyssna på det Sverigedemokraterna säger och fråga sen: Hur tänker du då?
Utvecklingen av Sverigedemokraternas argument och vilken grund de står på bör ifrågasättas, inte för Kd, M, S, MP, C, Fp eller FI:s skull, utan för Sveriges..
Elaine Bergqvist är är fil. kand i retorik och retorikkonsult från Södertörns Högskola. Hon är bl.a. utbildningschef vid Zebra Utblidning.
Läs mer om RetorikMagasinet 34.
