Traditionellt sett har retorikvetenskapen adresserat meningsfrågor med utgångspunkt från en avsändares uppsåt att på ett eller annat sätt påverka sin publik. I ljuset av den kritik som under de senaste decennierna, inom human- och samhällsvetenskaperna, riktats mot de traditionella begreppen för mening, kunskap, politik och makt framstår det idag som önskvärt att komplettera och delvis omarbeta denna traditionella retoriska syn på mening. Att enbart fokusera på hur mening genereras inom eller mot bakgrund av typiska retoriska situationer förslår inte. I denna essä argumenterar jag för att utvidga det retoriska meningsbegreppet till att omfatta också social mening, såsom detta senare begrepp kan utformas med utgångspunkt från Ernst Cassirers och Cornelius Castoriadis filosofiska antropologier