Start » Rhetorica Scandinavica » Rhetorica Scandinavica Essäer » Rhetorica Scandinavica Doktorandpræsentationer » Studenters språkliga möte med högskolevärlden

Studenters språkliga möte med högskolevärlden

av Anna Malmbjer

Doktorandpresentation

Anna Malmbjer är doktorand vid Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet och adjunkt vid Institutionen för svenska, retorik och journalistik, Södertörns högskola.

Rhetorica Scandinavica 37 (2006), s 55-58.

Presentationen

För de flesta studenter innebär steget in i högre studier ett möte med en ny språklig miljö. Studenter ska inte bara lära sig ett nytt ämnesinnehåll utan också att tala, läsa och skriva om det på ett nytt sätt.1 Studenter måste alltså utöka sin språkliga repertoar, från att inte bara omfatta ett vardagsspråklig sätt att utrycka sig utan till att även omfatta ett mer fackspråkligt.
De fackspråkliga sätt att uttrycka sig som studenter möter och förväntas tillägna sig i olika discipliner har under de senaste åren studerats av flera. Till exempel har Christine Räisänen vid Chalmers i Göteborg beskrivit de genrer som teknologer använder i olika sammanhang, t.ex. vid konferenser.2 Mona Blåsjö vid Stockholms universitet har beskrivit skriftliga praktiker i nationalekonomi och historia liksom undervisningen i och deras studenters tillägnande av dessa.3 På motsvarande sätt undersöker Ann Blückert vid Uppsala universitet juridikstudenters tillägnande av det skriftliga juridiska språket i sitt pågående avhandlingsarbete.4
En av de pedagogiska slutsatser som Blåsjö drar av sin undersökning är att högskole-undervisning i betydligt högre grad bör ­bygga på de vardagsspråkliga praktiker som studenter redan behärskar och använder.5  Frågan är dock vilka dessa vardagsspråkliga praktiker är, hur de används i mötet med ett nytt ämnesinnehåll samt hur de kan utnyttjas och utvecklas i ett undervisningssammanhang. I mitt pågående avhandlingsarbete undersöker jag därför hur nyblivna lärarstudenter spontant samtalar om och bearbetar undervisningens stoff. Det utförs inom ramen för projektet Retorikens didaktik, finansierat av Utbildningsvetenskapliga kom­mittén vid Vetenskapsrådet.6
Min forskning är alltså inriktad på studenters sätt att samtala om ett ämnesinnehåll. Genom min undersökning vill jag försöka få svar på vilka språkliga praktiker studenter utnyttjar när de försöker lösa uppgifter som bygger på att de diskuterar i smågrupper samt vilken betydelse de använda praktikerna får för behandlingen av ämnesinnehållet. Mer exakt vill jag försöka få svar på bl.a.: Vilka genrer använder de spontant och till vad? Vad uppfattas som giltiga argument? Hur formuleras information? Vad ses som viktigt? osv.
Till grund för analyserna ligger tre arbetsgruppssamtal mellan nyblivna studenter på sammanlagt ca sex timmar. Samtalen är hämtade från den allra första delkursen på lärarprogrammet och inspelade hösten 2003.
För att samla in materialet och få en in­gående kunskap om den pedagogiska verksamhet som samtalen är en del av har jag valt en etnografiskt inriktad metod.7 Under sex veckor följde och spelade jag därför in alla schemalagda aktiviteter i en seminariegrupp under den aktuella delkursen, d.v.s. föreläsningar, seminarier, arbetsgrupps­samtal och informationsträffar. Dessutom samlade jag in alla texter som lämnades in och delades ut. Av det omfattande inspelade materialet har alltså samtal från tre olika arbetsgrupper sedan valts ut för närmare analys. De utvalda samtalen är de mest kompletta och ostörda från varje grupp.
Fokus för min analys av de tre samtalen är de förhandlingar studenterna för kring samtalssituationen, formerna för samtalen och tolkningen av uppgifterna och ämnesinnehållet. För att analysera dessa hämtar jag analysmodeller och begrepp från både diskursanalys, konversationsanalys och reto­rik.

Annonce
Teorier om socialt lärande

Som utgångspunkt och ram för analyserna av samtalen används teorier om socialt lärande.  Teorier om socialt lärande bygger på en konstruktivistisk syn på lärande men betonar att kunskap förhandlas fram genom samarbete i en specifik kontext.8 I dessa sammanhang används alltså social i minst två betydelser. Den ena avser det historiska och kulturella sammanhang som undervisningen och lärandet ingår i, den andra interaktionen mellan deltagarna.
De kanske mest namnkunniga teoretikerna inom denna tradition är Jean Lave och Etienne Wenger och deras begrepp ”legitimate peripheral participation” och ”community of practice”, d.v.s. lärande som ett allt större deltagande i en praktikgemenskap.9 Arthur Applebee är en mer empiriskt inriktad skolforskare och definierar lärande som ”a process of mastering new traditions of discourse”.10 Exempel på andra forskare inom denna tradition är Jay Lemke, Barbara Rogoff, James Wertsch och Ron Scollon.11
Gemensamt för alla dessa är att de utgår från och använder begrepp som praktik-gemenskap, praktiker och medierande redskap eller andra begrepp med liknande betydelse. Med praktikgemenskap brukar avses deltagare som är involverade i en gemensam verksamhet och som har en gemensam repertoar eller praktik (t.ex. rutiner, redskap, genrer och sätt att göra saker). Medierande redskap är resurser som används för att kunna delta i en praktik eller praktikgemenskap. De kan vara fysiska hjälpmedel som datorer eller språkliga som förklaringar och matematiska tecken.

Att utvidga sin repertoar

En central uppgift i den högre utbildningen är alltså att hjälpa studenterna att utvidga sin språkliga repertoar till att även omfatta fackspråkliga praktiker. Hur detta bör ske är däremot omdiskuterat. Värdet av explicit undervisning i t.ex. vetenskapliga genrer har ifrågasatts av flera forskare. Till exempel menar Aviva Freedman som följt juridikstudenters skrivutveckling att en sådan undervisning kan vara direkt skadlig.12 Studenter kan fås att fokusera formella mönster istället för innehåll och mening. Hennes studier visar att juridikstudenter tillägnar sig ett fackspråklig sätt att uttrycka sig implicit genom att under lång tid dagligen samtala med lärare och andra studenter om juridiska frågor och problem. Dessutom visade sig sättet att formulera uppgifter i hög grad styra studenternas sätt att uttrycka sig. Freedman menar dock att explicit genreundervisning kan vara effektiv om den ges medan studenter arbetar med skrivuppgifter där en speciell genre är aktuell.
Både Lemke och Applebee drar liknande slutsatser av sina undersökningar.13 Lemke som undersökt naturvetenskaplig undervisning menar att det viktigaste är att se till att studenter får rika möjligheter att tillsammans diskutera ämnesinnehållet både i tal och skrift. Utvecklande uppgifter kan vara att sammanfatta eller att förklara för varandra eller för någon helt oinsatt person. Applebee går några steg längre och menar att undervisningens innehållsstruktur först måste förändras. Ämnesinnehållet måste struktureras så att meningsfulla diskussioner kan uppstå och utvecklas över tid.14 Både Applebee eller Lemke diskuterar också övningar som ett medel att göra studenterna språkligt medvetna och att utveckla deras språkliga repertoar. Det kan t.ex. handla om övningar där studenter jämför och diskuterar alternativa sätt att beskriva en företeelse.
De tentativa delresultaten från min undersökning bekräftar framför allt Freedmans undersökningar. För att lösa uppgifterna använder lärarstudenterna välkända men inte särskilt ändamålsenliga praktiker från ungdomsskolan, förenings- och vardagslivet. Sättet att formulera uppgifterna verkar delvis styra hur lärarstudenterna genomför arbetsgruppssamtalen och bearbetar ämnesinnehållet. Ännu viktigare tycks dock lärarens sätt att förbereda och att följa upp uppgifterna vara. Påfallande är att lärarna flera gånger påpekar att lärarstudenterna t.ex. redovisar uppgifter på fel sätt men aldrig visar eller förklarar hur de bör göra. Inte heller diskuterar de varför det ena sättet skulle vara bättre än det andra.
Sammanfattningsvis verkar det alltså som om lärarna i min studie till stor del är omedvetna om det fackspråkliga sätt att uttrycka sig som de själva använder och som de försöker få sina studenter att tillägna sig. Detta har också flera tidigare studier visat.15 Av detta kan man dra slutsatsen att det är lärare inom högre utbildning som i första hand bör öka sin språkliga medvetenhet och repertoar. Retoriken kan här tillhandahålla tankesätt, begrepp och övningar som hjälper lärare att belysa och diskutera både vardagsspråkliga och fackspråkliga sätt att uttrycka sig. Att visa hur retoriska övningar kan användas i dagens undervisning är också en central uppgift för projektet Retorikens didaktik.

Litteratur

Applebee, Arthur (1994): ”Toward thoughtful curriculum. Fostering discipline-based conversation.” English Journal, 83 (3). s. 45 – 52
Applebee, Arthur (1996): Curriculum as conversation. Transforming traditions of teaching and learning. Chicago
Blåsjö, Mona (2004): Studenters skrivande i två kunskapsbyggande miljöer. Stockholm
Duranti, Alessandro (1997): Linguistic anthropology. Cambridge
Dysthe, Olga (2001): ”Sociokulturella teoriperspektiv på kunskap och lärande. I: Dysthe, O (red.). Dialog, samspel och lärande. Lund. s. 31-74
Freedman, Aviva (1987): ”Learning to write again: Discipline-specific writing at university.” I: Carleton papers in applied language studies, vol. IV. s. 95 – 115
– (1993): ”Show and tell? The role of explicit teaching in the learning of new genres”. I: Reseach in the teaching of english.  27 (3). s. 222 – 251
– (1994): ”Do as I say. The relationship between  teaching and learning new genres”. I: Freedman, Aviva & Medway, Peter (red.) Genre and the new rhetoric. London. s. 191 – 210
Lea Mary & Street Brian (1998): ”Student Writing in Higher Education: an Academic Literacies Approch” I: Studies in Higher Education 23 (2) s. 157 – 172
Lemke, Jay (1990): Talking science. Language, learning and values. London
Lave, Jean (1997): “Learning, apprenticeship, social practice”. Nordisk pedagogik, vol 17, nr 3
Lave, Jean & Wenger, Etienne (1991): Situated learning. Legitimate  peripheral participation. New York
Malmbjer, Anna (2005): ”Om innehållsstrukturer i undervisning.” I: De Geer, Boel & Malmbjer, Anna (red.) Språk på tvärs. Rapport från ASLA:s höstsymposium, Södertörns högskola, 10 – 11november 2004. s. 233 – 244
Rogoff, Barbara (1990): Apprenticeship in thinking. Cognitive developement in social context. New York
Räisänen, Christina (1998): The conference forum as a system of genres. A sociocultural study of academic conference practice in automotive crash-safety engineering. Göteborg
Scollon, Ron (1998): Mediated discourse as social interaction. A study of news discourse. London
– (2001): Mediated discourse. The nexus of practice. London/New York
Wenger, Etienne (1998): Communities of practice. Learning, meaning and identity. Cambridge
Wertsch, James (1991): Voices of the mind. A sociocultural approach to mediated action. Cambridge
– (1998): Mind as action. New York/Oxford

Noter

1    T.ex. Lemke (1990)
2    Räisänen (1998)
3    Blåsjö (2004)
4    Blückerts avhandlingsarbete presenterades i Rhetorica Scandinavica nr 32, 2004
5    Blåsjö (2004), s 290 – 294
6    Projektet presenterades i Rhetorica Scandinavica nr 21, 2002
7    se t.ex. Duranti (1997)
8    se t.ex. Dysthe (2001)
9    Lave & Wenger (1991), Lave (1997), Wenger (1998)
10    Applebee (1996) s. 9
11    Lemke (1990), Rogoff (1990) , Wertsch (1991, 1998), Scollon (1998, 2001)
12    Freedman (1987, 1993, 1994)
13    Lemke (1990), Applebee (1994, 1996)
14    Se t.ex. Malmbjer (2005)
15    Se t.ex. Lea & Street (1998)

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere