Svenskt och finskt vid middagsbordet

Marja Terttu Tryggvason

Svenskt och finskt vid middagsbordet

Retoriska middagssamtal. Skillnader mellan svensk och finsk samtalsstil låg till grund för en avhandling om hur middagssamtal utspelar sig i Sverige och Finland. Marja Terttu Tryggvason skriver här om några av resultaten från sin undersökning av samtalen runt bordet.

Skiljer sig svenskar och finländare som talare från varandra? För att kunna svara på frågan har jag studerat tal och språk i middagssamtal i olika familjer. Med videokamera inspelades 60 familjers middagssamtal – för att sedan kunna se närmare på likheter och olikheter.

I grunden för min studie låg teorier om språksocialisation, som innebär att vi inte bara tillägnar oss ett språk, utan vi lär oss använda och tolka språket på det sätt som gruppen vi växer upp i använder och tolkar det. Språksocialisation ­betyder också att vi samtidigt med språket tillägnar oss ­de regler, värderingar och normer som tillhör denna grupp.

Det finns flera anledningar till varför det är av intresse att jämföra finländare och svenskar. Vi har ju en ungefär 600 år lång gemensam historia. Sverige var ’överordnat’ och Finland var en slags undersåte under hela den gemensamma historien. Detta varade till 1809, då Finland blev en del av Ryssland. Svenskan var Finlands officiella språk, också under en del av den ryska tiden, ända till 1860-talet, då ­finskan godkändes som ett andra officiellt språk. Svenskan är som bekant fortfarande Finlands andra officiella språk.

Svenskar pratar mycket

Några internationella undersökningar från början av 1990-talet, i vilka finländare och svenskar jämfördes med andra nationaliteter, visade sig finländare och svenskar vara ­ganska lika vad samtalsdrag beträffade. De båda nationaliteterna var mindre pratsamma, de saknade båda småprat och kom enbart med i diskussionen när de verkligen hade något att säga. Jämfört med andra nationaliteter betedde sig finländare och svenskar verbalt ganska lika.

Men i ömsesidiga studier, t ex etnologen Laine-Sveiby som intervjuade både finska och svenska högre tjänstemän som hade affärskontakter med varandra, upplevde de intervjuade olikheter. Finländska tjänstemän tyckte att svenskar pratade mycket och med sådant tempo att det var svårt att upptäcka det viktigaste i deras tal.

Annons

Svenska tjänstemän i sin tur tyckte att finländare var ­precisa och direkta i sina uttryck. De saknade dock småprat och gick rakt på sak.

Undersökningen

Min avhandling består av fem artiklar. I varje artikel studeras samtalsstilen ur olika aspekter. Avhandlingsstudien var en del av ett större jämförande projekt mellan Finland, ­Sverige och Estland. I min avhandling koncentrerar jag mig på att jämföra tre grupper: finländare, svenskar och sverige­finländare.

Materialet samlades in genom att spela in en måltid i ­varje familj på video. Det fanns 20 familjer i varje grupp, ­alltså totalt 60 familjer.

Familjerna hade valts ut efter vissa kriterier. Tidigare undersökningar har visat att samtalsstilarna och därmed språksocialisationen skiljer sig åt i olika sociala klasser. ­Detta fick oss i projektgruppen att fokusera på ’medel­klassen’, eftersom tidigare resultat om mammornas verbala beteende tillhörande medelklass i Estland var motstridiga. Medel­klassen definierades på basis av mammornas yrke eller utbildning.

Ett annat kriterium var att varje familj skulle ha minst ett barn, 9-13 år gammalt. Detta för att vi också hade immigrantgrupper i studien, och i den här åldern rör sig ung­domen redan i vidare kretsar och är därför påverkad inte bara av familjens socialisationsmönster, utan också av ­både skolans och kompisarnas sätt att socialisera. Att välja denna ålder gav möjligheten att studera ungdomar i en bikulturell kontext.

De inspelade måltiderna var i genomsnitt 20 minuter långa. Samtalen transkriberades sedan ordagrant genom att använda ett så kallat CHAT-system. Både transkriptionerna och videofilmerna låg som underlag för senare analys.

Pauser och deras betydelse

En signifikant skillnad mellan finländarna och svenskarna i min studie var att svenskarna talade betydligt mera på samma tid än finländarna. En faktor som påverkar talmängden är pauser och deras längd. Finländarna hade mera frekventa och längre pauser än svenskarna. Bara 9 procent av taltiden var pauser i svenskt tal, medan det i finskt tal var 22-23 procent.

En annan orsak till större talmängd var att svenskarna talade snabbare. Man kan belysa det t ex med mammornas talhastighet. De svenska mammorna producerade nästan 10 yttranden per minut, medan de finska mammorna hade 7,6 yttranden per minut i sitt tal.

Man kan konstatera att svenskarna värderade mera snabbt tal och snabb turtagning, medan finländarna kunde ha pauser och tystnad i sitt tal. De behövde inte fylla sitt samtal med tal.

Det kan i en verklig interkulturell talsituation betyda att finländare kan ha svårare att komma in i tal och ta ordet i samtal med svenskar.

Öppna frågor

Ett annat i någon mån överraskande resultat i förhållande till talmängden var att svenskarna framkallade tal i mindre utsträckning än finländarna i detta material, med andra ord ställde finländarna explicita frågor oftare än svenskarna.

Frågornas formulering skiljde sig också från varandra. Finländarna ställde i större utsträckning ja-nej-frågor medan svenskarna i större utsträckning ställde öppna frågor eller mera indirekta frågor än finländarna. Kom du direkt hem från skolan? eller Cyklade du till skolan? är exempel på ja-nej-frågor.

En motsvarande öppen fråga skulle kunna lyda t ex Vad gjorde du efter skolan? Hur gick du till skolan? En indirekt fråga skulle kunna lyda: Jag har ännu inte hört vad du gjorde efter ­skolan eller Jag vill gärna höra din syn på om vi åker till landet eller inte.

Alltså, finskt och svenskt tal skilde sig åt både i antalet explicita frågor och olika typer av frågor.

Resultaten kan indikera att finländare förväntar sig få explicita frågor innan de ger sig in i talet. De tar alltså inte så gärna egna initiativ.

Att byta ämne

Jag studerade också hur man introducerade eller inledde ett nytt samtalsämne. Det visade sig att det fanns skillnader också i det. Svenskt tal var mera sammanhängande än finskt tal. Det innebär att diskussionsämnet i svenskt tal oftare var knyten till ett tidigare samtalsämne. Ett exempel: familjens son Mats hade varit hos sin kompis och rastat ­dennes hund. Nästa samtalsämne kunde vara grannens hund eller ­hundarna ur något allmänt perspektiv, såsom hur mycket vård de behöver eller också – eftersom det föregående ­samtalsämnet hade handlat om aktiviteter efter skolan – kunde det också ha framkallat samtal om vad systern Lisa hade gjort efter skolan.

I finskt tal hoppade man oftare från ett samtalsämne till ett helt annat, nytt ämne än i svenskt tal. Min studie bekräftade tidigare forskningsresultat att ett nytt samtalsämne ofta initieras efter en längre paus.

Det var karakteristiskt för strukturen i det finska middagssamtalet att det blev en paus på upp till 30 sekunder efter ett samtalsämne och efter pausen kom man med ett nytt samtalsämne.

Diskussioner

När vi granskade så kallade regulatory comments, alltså i ­vilken mån familjerna tog ställning till händelser, någons verbala eller fysiska beteende eller kommenterade någons beteende, fann vi att svenskarna gjorde det betydligt oftare än finländarna.

Om t ex sonen eller dottern berättade hur två barn hade bråkat i skolan, började man oftare i svenska familjer diskutera händelsen än i finska familjer. Saken fick stanna på fakta­nivå i finska familjer, medan man mer ogärna ville kommentera på det och ta ställning.

En typ av regulatory comments är bordsvanor: hur ska man bete sig vid matbordet? Ett mycket intressant resultat var att regulatory comments gällande bordsvanor oftare ledde till förhandlingar i svenska familjer än i finska familjer. De svenska barnen ifrågasatte oftare föräldrarnas förbud och order än de finska barnen som oftare lydde utan att ifrågasätta föräldrarnas position.

Mamma pratar mest

På en punkt var alla grupperna lika. Mamman hade den kvantitativa dominansen i varje grupp. Hon tog ungefär hälften av talutrymmet. Pappan och barnen bidrog till konversationen med lika mycket tal.

Det fanns ju två finska grupper i studien. Det var av speciellt intresse att undersöka hur de invandrade finska familjerna betedde sig verbalt eftersom de var påverkade av två kulturer. Hade de hade tillägnat sig ett ’svenskt’ sätt att socialisera och bli socialiserade eller vidhöll de ett ’finskt’ sätt?

De båda finska grupperna, där alla barnen var födda här i Sverige, visade väldigt lika samtalsmönster, trots att ungefär hälften av dem gick i svensk skola, den andra hälften i tvåspråkig skola. Mammorna hade bott i genomsnitt i 20 år i Sverige. De flesta hade kommit i unga år.

Vilken nytta kan man av en sådan här studie som visar att det finns olikheter mellan finländare och svenskar i sättet att konstruera tal?

Att man talar olika sätt innebär också att man tolkar någon annans tal på olika sätt. Man har alltså olika talvanor och olika förväntningar. Kontakterna mellan finländare och svenskar ökar kontinuerligt, inte minst genom samman­slagningar av företag. Att man är medveten om olikheterna i samtalsstilar är viktigt. Det kan vara ett sätt att undvika missförstånd i interkulturella kontexter.

Man kan också fråga sig vilka konsekvenser språksocialisation och dess praxis kan ha för undervisning och kommunikation i skolan samt social integration generellt i ett mångkulturellt land som Sverige.

.


Marja Terttu Tryggvason är FD vid Institutionen för under­visningsprocesser, kommunikation och lärande, Lärarhögskolan, Stockholm. Hennes avhandling har titeln Language – mirror of culture. A case study on language socialization with Finns living in Finland and Sweden and Swedes living in Sweden

Läs mer om RetorikMagasinet 20.


Lämna ett svar