Symboler kan dö

Ledare RetorikMagasinet 19.

Politiker är människor som – i varierande grader av professionalism – ägnar sig åt att övertyga oss om ståndpunkter. De har olika sätt, de har olika politik och synpunkter, de appellerar till olika grupper med skilda intressen.

Politiker som grupp har dock mycket gemensamt: de utgör en av ett par kärnbilder av moderna retoriker. Och när de lyckas som bäst, är det som att de går in i en ny roll: de blir symboler – för makt, för inflytande, för förmågan att övertyga.

Som maktsymboler lever politiker, inte minst socialdemokratiska, ett utsatt liv. Oavsett säpos bedömning av hotbilder blir människan bakom politikern oviktig: den enskilde politikern suddas ut och blir i stället enbart en symbol, politikern får personifiera politiken; på så sätt är det plötsligt möjligt att tycka illa om Bo Ringholm, fastän det egentligen är regeringens eller riksdagens skattepolitik, man tycker illa om.

Alf Svensson sade något tankväckande:
Att vi måste komma ihåg respekten i den politiska debatten mellan politiker.
Att man måste respektera varandra, trots skillnader i politiska synpunkter.
Att han ofta får frågan. “Hur kan ni politiker fika med varandra omedelbart efter en tuff debatt?”

Annons

Och han svarade också själv: “För att vi måste.” För demokrati handlar om rätten att tycka olika och har sin grund i en djup respekt för att vi alla uppfattar saker på olika sätt. Och uppfattningar skapas av allt det som ligger bakom symbolerna: människan politikern – hennes familj, hennes preferenser och hennes behov för att gå på NK för att handla kläder.

I skrivande stund är motivet bakom mordet på Anna Lindh inte känt. Men det är oroväckande, för inte att säga alarmerande, när sättet vi – medier, politiker, väljare – diskuterar politik skapar förakt snarare än respekt. Personifieringen av politiken skapar en sjuk logik i mordet på politiker: från förakt till hat är vägen inte lång. Och visst är det väl legitimt att hata symboler?

Problemet är bara att symboler kan dö.

Läs Göran Perssons tal vid minnesstunden för Anna Lindh, Sergels torg 12 september 2003.

Läs mer om RetorikMagasinet 19 .