Start » Svensk retorik » Svenska ledare » Talarens [egen] röst

Talarens [egen] röst

av Peter Ström-Søeberg
pen

RetorikMagasinet 12.


Vid socialdemokraternas partikongress i november diskuterades det pågående kriget mot Afghanistan/ Usama Bin Laden. Från talarstolen försvarade Göran Persson kriget med en hänvisning till en engelskproducerad dokumentär, i vilken en kvinna avrättas med ett nackskott – för påstådd otrohet. För att lägga kraft bakom sina ord tog statsministern till en tidigare statsministers ord: ”Så talar dessa satans mördare, så talar diktaturens kreatur 2001.” Och alla tänkte vi på Olof Palmes oerhört kraftfulla tal 1972 om USAs bomb­ningar i Vietnam.

Detta grepp är välkänt för talare och skribenter: man citerar av olika anledningar och med olika användning av förlagan: från det direkta originalcitatet över omskrivningen, parafrasen till en mer subtil genre: allusioner eller anspelningar, som när man blott antyder ett samband. Men varför gör man så och vilka är riskerna?

Citat, parafraser och allusioner ger talaren/skribenten en glans av klassisk bildning: Citerar jag Aristoteles i ett samtal om retorik, ger jag åhörarna en idé om att jag har läst och förstått den gamla greken. Jag hänvisar till en auktoritet, som bara går att ifrågasätta om man själv har djup insikt i retorikens filosofi och grund. (Risken är därmed också självklar: Jag riskerar att det i publiken finns personer, som mer än gärna vill diskutera Aristoteles…) Genom citatet ställer jag Aristoteles på min sida: ”Ifrågasätter du mig, ifrågasätter du Aristoteles!”

Problemet med Aristoteles är att det finns situationer, där det är självklart att citera honom – och det finns situa­tioner, där det inte är någon vidare bra idé. I en diskussion om vem som ska ta hand om disken är inte retorikens fader en auktoritet.

Annonce

Göran Perssons citat tvingar lyssnaren till ett liknande ställningstagande: Är Palme rätt auktoritet att påkalla nu? Hur skulle Palme egentligen ha ställt sig i denna aktuella politiska situation?
Och därmed har Persson inviterat till en ­jämförelse mellan den nuvarande och den avlidna statsministern. Och till en jämförelse mellan de olika situa­tionerna: För att acceptera Perssons parafras måste vi acceptera att situationerna går att jämföra mer eller ­mindre direkt. Och där är det alldeles för enkelt att peka ut skillnaderna mellan Palmes ”det lilla landets protest mot stormaktens övergrepp mot ett annat litet land” och Perssons ”en förenad världs bestraffning av galna ter­rorister”.

Palmes och Perssons ethos är – trots partitillhörig­heten och det internationella engagemanget – inte direkt jämförbara. Och det är väl knappast Persson som vinner vid en jämförelse.

Retoriken handlar ofta om att hitta sin egen röst, och att ta vara på den. Ska man låna av andra, ska man vara säker på att den andra rösten talar samma språk.



peter

Läs mer om Peter Ström-Søeberg
Läs mer om RetorikMagasinet 12.

Peter Ström-Søeberg

Förlagschef, ägare Retorikförlaget
Redaktör för RetorikMagasinet
Peter Ström-Søeberg

Latest posts by Peter Ström-Søeberg (see all)

You may also like

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere