Fingerretorik. Tummen, kungen av fingrarna, är omstridd och minst sagt svårtolkad. Åtminstone om du tar med dig den till andra teckenkulturer. Här visar Magnus Carlsson tummens betydelse från fallossymbol över rumpskrapa till ölhitkallare.
Tummens tecken
Magnus Carlsson
The opening session of Bangladesh’s new Parliament turned into chaos Sunday after opposition legislators reacted with fury to an alleged offensive thumb gesture by Shipping Minister A.S.M. Abdur Rab. The gesture is considered a grave insult in Bangladesh.
”This is a dishonor not only to Parliament but to the nation,” said the deputy leader of the opposition Bangladesh Nationalist Party, Badruddoza Chowdhury. ”The minister must apologize for his showing of the thumb. And the speaker must ask the minister to do so,” he said amid shouting from his party colleagues.
WHAT had the shipping minister done to provoke such wrath? He gave the old thumbs-up.
New York Times, 18 augusti 1996
Kjell Dahlin berättade i nummer 22 av Retorikmagasinet (juni 2004) om hur han som ung backpacker blev inackorderad i ett lerhus på Indiens landsbygd. För att visa sin stora uppskattning gjorde han tummen upp men resultatet blev inte det förväntade. Kjell leddes genast till utkanten av byn där han lämnades bakom ett palmbuskage. Varför? Jo, vänster hands tumme används där vanligen som rumpskrapa när sådana behov gör sig påminda och familjefadern hade, i bästa välvilja, visat honom till toaletten!
I Australien, Iran, Bangladesh och stora delar av Asien ses en uppsträckt tumme som en fallossymbol och gesten anses, i högsta grad, vulgär. Att försöka lifta med tummen i vädret motsvarar, på många ställen i världen, betydelsen av ett uppsträckt långfinger i Sverige och ses inte alltid med blida ögon. Gör du tummen upp på ett tyskt eller österrikiskt gasthaus blir du, med lite tur, serverad en öl medan samma gest i Japan sannolikt renderar fem öl.
Actio
Att med tummen peka ut riktningen åt någon anses ohövligt. Delvis för att personen i fråga inte bemödar sig om att vända på sig för att visa vägen men även för att det är opassande att peka med ett så kraftfullt finger. Tummens sällsamma kraft återspeglas även inom andra domäner. Engelskans ”to be under someone’s thumb” innebär att vara under någons kontroll och uttrycket “here’s my thumb on it” används både i England och i Sverige för att sluta en överenskommelse.
David McNeill, professor i psykologi och lingvistik vid University of Chicago, skriver i boken Language and Gesture att våra gester vanligen härstammar från ett praktiskt användningsområde och med tiden blir de fristående och allmängiltiga. Tummen används som symbol i de flesta av klotets hörn men betydelsen varierar. Hur kan det komma sig att innebörden av tummen upp varierar så fundamentalt?
Tumme för historia
Tummen har genom tiderna förknippats med övernaturlig kraft. Den latinska termen för tumme – pollex – har enligt Macrobius, grammatiker i det gamla romarriket, sitt ursprung från latinets ord för kraftfull – polleo.
Lactantius, retor och språklärare i Bitynien på 300-talet, beskriver tummen som ”rector omnium atque moderator” dvs. fingrarnas ledare.
Fulgentius, grammatiker på 500-talet, framhåller att tummens magiska kraft förmår hålla det onda på avstånd.
Orfeus, son till guden Apollon, ansåg att tummens metafysiska kraft kom från det faktum att den var sammanbunden med könsorganet.
Marcellus Empiricus, läkare och författare under romarrikets senare del, beskriver i verket De Medicamentis hur det med tummen är möjligt att bota magåkommor genom att trycka på magen – ”pollicem supra ventrem premes”.
Plinius den äldre, författare från antiken och upphovsman till Naturalis Historiae, ansåg att tummens kraft var så mäktig att beröringen av en jungfrus tumme förmådde kurera.
Jean-Léon Gérômes Pollice Verso, 1872.
You must unlearn what you have learned
I Hollywoodfilmen Gladiator gör Commodus tummen upp för att skona Maximus och på samma sett benådas en gladiator av kejsaren i filmen Spartacus. Att tummen upp skulle vara något positivt är idag en utbredd feltolkning och skulden kan delvis tillskrivas konstnären Jean-Léon Gérômes tavla från 1872. Konstverket visar en romersk amfiteater med en gladiator ståendes med svärdet i högsta hugg ovanför strupen på en besegrad motståndare.
Gladiatorn blickar upp mot läktaren och publiken för besked varvid publiken ivrigt gör tummen ner. Namnet på målningen, Pollice Verso, betyder vänd tumme men låter oss inte förstå åt vilket håll.
Quintilianus talar i Institutio Oratoria om den fientliga tummen – infesto pollice – men, menar professor Anthony Corbeill, med tummen pekandes uppåt! Plinius den äldre beskriver i Naturalis Historiae istället en sänkt tumme som en positiv gest. Uttrycket han använder – pollices premere – åsyftar tummen i, eller tryckande mot, en sluten hand och används än idag som lyckönskning på många håll i Europa. Tyskans Daumenhalten motsvarar vårt uttryck att hålla tummen medan man i Rumänien istället håller tummen på utsidan av handen och trycker den mot de övriga fingrarna – a tine pumni. I Schweiz återfinns ytterligare en variant av gesten och här höjer man istället tummen som lyckönskning – i hed dr de duume – även om den, för oss, möjligen mer lättsmälta varianten att hålla tummen – i drück dr alli Duume – vinner mark.
Brittiske etnologen Desmond Morris pekar på en undersökning där 95% av engelsmännen men endast 23% av italienarna kunde tänka sig göra tummen upp för att visa att allt var som det skulle. Men, säger Morris, tecknet som aldrig använts i Italien, det som italienarna kallar ett ”engelsk okay”, vinner acceptans och är på väg att återvända.
Tummens betydelse som verktyg för icke verbal kommunikation är stor. ”Tummen upp” – men inte alltid och, framför allt, inte överallt.
Om författaren: Magnus Carlsson förkovrar sig i en mélange av internationell ekonomi (management), retorik och juridik. Har en faiblesse för språk och lyssnar på P1 och sin mor.
Läs mer om RetorikMagasinet 38.