Det slutna rummets offentlighet

I denna artikel analyseras ett minnestal hållet år 1793 inom Svenska Frimurare Orden, ett tal som framförs i en socialt sett sluten miljö med rikets högsta makthavare närvarande. I talet hyllar Gustaf Adolf Reuterholm den mördade Gustaf III, bortgångna frimurarbröder liksom den omyndige Gustaf IV Adolf. Detta ställer stora krav på anpassning av det epideiktiska talets retoriska strategier. Vilka konsekvenser får en talsituation med tre olika hyllningsobjekt för talets form och innehåll, särskilt när talaren dessutom eftersträvar att legitimera sin egen maktställning?

Läs mer…