Start » Retorikförlaget » Bøger: Forord og introduktioner » Kritisk retorikanalys, kapitel 1

Kritisk retorikanalys, kapitel 1

av Brigitte Mral
4196

Brigitte Mral, Marie Gelang & Emelie Bröms: Kritisk retorikanalys. Text. Bild. Actio.

Kapitel 1

Retorik som vetenskap

Kritisk retorikanalys

Omslaget till boken

Retoriken finns överallt runt omkring oss, i alla de situationer där vi utsätts för någon form av påverkan. Uppenbara platser är politikernas tal, tidningarnas debatt­artiklar, reklamannonserna på bussen eller butikernas skyltfönster. Den finns även i favoritbloggen, på Facebook, vid matbordet och i tv-soffan. Retoriken kan både övertyga oss och hjälpa oss att övertyga andra. Den kan lära oss hur vi så effektivt som möjligt för fram våra åsikter eller får gehör för våra önskemål. Retoriken kan också hjälpa oss att studera och analysera vår omvärld, för att avslöja vad det egentligen är som påverkar. Den kan hjälpa oss att finna det som i situa­tionen är bäst ägnat att övertyga.

 

1.1 Retorikens olika sidor

”Det där var ju bara retorik” hörs ibland och då avses i bästa fall ett överdådigt språk och tomma ord, i värsta fall manipulation och propaganda. De associationer som väcks hos människor när de hör ordet retorik kan på detta sätt ibland vara negativa. När någon tar till orda vill vi höra sanningen och inte ”retoriska” försköningar. En politiker som kan tala för sig men som inte handlar därefter framstår inte som trovärdig och vinner inte våra sympatier. Å andra sidan älskar alla en bra talare – en fängslande, humoristisk föreläsare som inte bara behärskar sitt ämne utan också sina uttrycksmedel. Det är få som kommer att tänka på retorik när de lyssnar på ett spännande, engagerande och lärorikt föredrag. Vi vill inte tänka på att talaren har lagt ner stor möda på att få fram just detta självklara och självsäkra uttryck, lättheten i argumentationen och den humoristiska tonen. Vi vill tro att personen behärskar sitt ämne, sitt kroppsspråk och sina ord utan ansträngning, att tryggheten är naturlig och att orden kommer från hjärtat. Att formuleringarna förmodligen har filats på i det oändliga och anpassats till våra förutsättningar efter strategiska val – det vill vi inte veta. Det skulle störa vår tillit till den som talar. Någon gång då och då vill vi kunna ge oss hän till det vi ser och hör, utan skepsis och cynism.

Att en publik behöver känna tillit till personen de lyssnar på är något som de flesta talare känner till. Med tilliten kommer även trovärdigheten och det var just denna som den klassiska talarkonsten handlade om. Endast trovärdiga talare kunde övertyga sin publik. I många klassikers ögon var den personliga hedern en förutsättning för ett bra tal. Det fanns en stark medvetenhet om ordens makt att förleda och förvränga människors verklighetsuppfattning, men en verkligt bra talare skulle vara en vir bonus – en god, hederlig man. I denna bild av talaren, som någon som vill sin publik väl, tillförs retoriken en etisk aspekt.

Retoriska studier har varit en betydelsefull del av männens upp­fostran sedan antiken, och förmodligen långt före den tid vi har ­kunskap om, eftersom det offentliga livet var just männens arena. För grek­­erna var retoriken basen för människors sätt att leva tillsammans, den var ett sätt att debattera interna problem och bestämma vilka värderingar och normer som skulle följas. Att lösa konflikter med hjälp av retorik var även ett sätt att hitta lösningar på problem utan att behöva till­gripa fysiskt våld. Retoriken sågs som konsten att övertyga genom strategiska tal med välvalda argument och en välanpassad språklig stil.

Enligt en annan definition utgörs retorik av alla de sätt som människor använder för att påverka varandras tänkande och beteende genom ett strategiskt bruk av symboler. Dessa symboler kan vara allt ifrån ord och bilder till gester och abstrakta former. Inte minst musik kan fungera som ett starkt symboliskt tecken.

Retoriska budskap inbjuder oss att förändra våra liv och vårt tänkande. Varje situation där någon försöker övertyga oss om något kan kallas för retorisk. Dessa retoriska situationer finns överallt runt­omkring oss, inte bara på de platser där vi traditionellt sett förväntar oss att finna retorik. Naturligt dras tankarna först till politikern som vill övertyga oss att rösta på ett visst parti, eller på reklamfilmen som vill få oss att köpa en vara. Men retoriker är också den förälder som vill förmå sin tvååring att äta grönsaker, läraren som vill övertyga om att historieämnet är spännande eller VD:n som, genom att klä sig i samma uniform som sina anställda, vill förmedla känslan av jämlikhet.

Retoriska budskap kan alltså vara allt ifrån ett traditionellt tal till de argument vi för fram vid middagsbordet om vem som ska ta ­disken. Kort sagt: Varje budskap som är tänkt att vara övertygande är ett retoriskt sådant. Idag är kanalerna för påverkan, och för att föra fram sitt retoriska budskap, många. Överallt försöker opinionsbildare och reklammakare fånga vår uppmärksamhet. För att inte tala om Internet och de sociala medier som erbjuder nya, enorma möjlig­heter för alla människor att sprida sina budskap. Via Facebook, YouTube och bloggar kan nu vem som helst nå ut med sin retorik och få en kommentar eller nya följare som bevis på att budskapet nått fram.

Det är således ingen överdrift att säga att retoriska budskap är en företeelse som omger oss dagligen och överallt. Men också tolkningen av dessa budskap är en del av vår vardag och något vi gör intuitivt som ett sätt att förstå världen. Vi ägnar oss ständigt åt att analysera de olika former av påverkan som vi utsätts för, det vill säga vi försöker förstå vår reaktion på symboler av alla de slag i vår omgivning.

Retoriken är därmed för det första en självklar del av vårt sätt att kommunicera. Faktum är att mycket, för att inte säga det mesta, i den mänskliga kommunikationen handlar om påverkan. Människor försöker ständigt övertyga varandra, och sig själva, om vad som är rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt, roligt eller tråkigt och så vidare. Dessa retoriska processer är del av ett praktiskt vardagligt besluts­fattande där människor gör sina val om hur de ska handla, vad de ska tro på och vilka värderingar det är som gäller. Detta är den tillämpade, praktiska delen av retoriken.

Retoriken är för det andra en konst, ett hantverk, som kan läras ut och övas. Det handlar om att tillägna sig en teoretisk kunskap om hur man övertygar. Inom vissa yrken är det exempelvis mycket viktigt att välja rätt ord eller förmedla ett budskap så effektivt som möjligt. Det kan handla om läraren, läkaren eller säljaren, men inte bara professionella ordbrukare har användning för det retoriska hantverket. Vi lever i demokratiska samhällen som bygger på medborgarnas del­aktighet. Således bör det även vara en självklar färdighet för vem som helst att kunna formulera och lägga fram ett förslag, eller för den delen invändningar, på ett övertygande sätt. Verktyg för detta har som sagt utvecklats sedan antiken.

Förutom den praktiska tillämpningen och de användbara verk­tygen är retoriken även en vetenskap med teorier och metoder för förståelse och tolkning av budskap. Det är denna tredje aspekt, reto­riken som ett medel för kritisk analys, den här boken handlar om.

I denna bok presenteras tre metoder för kritisk retorikanalys. En textanalys passar, som namnet antyder, bäst då objektet är en text eller ett tal. Den kan användas för att studera exempelvis dispositionen, de argument som används och den språkliga utformningen. En visuell analys kan tillämpas på exempelvis en film, en reklambild eller en staty. Den kan även undersöka hur visuell argumentation skapas i exempelvis ett fotografi, vilken funktion en viss komposition har eller vilka känslor den väcker. En analys av actio, framförandet, kräver en annan typ av objekt, där det finns ett kroppsspråk och ett ickeverbalt uttryck att undersöka. Dessa tre metoder lämpar sig bäst i de fall där ett konkret undersökningsobjekt valts som utgångspunkt, men de kan även ge inspiration och utgångspunkter för mer teoretiska undersökningar.

1.2 Kritisk retorikanalys

Retorik är alltid en kombination av teori och praktik. Som akademiskt ämne har den en särställning genom sin betoning av hur teoretiska insikter om kommunikationens mekanismer går att tillämpa i prak­tiken. Samtidigt har retoriken på akademisk nivå sin speciella karaktär som kritisk vetenskap. I anglosaxiska sammanhang betecknas reto­rikens vetenskapliga och analytiska sida oftast som ”rhetorical cri­ticism”, vilket lämpligen kan översättas till svenska som ”retorisk ­kritik” eller ”kritisk retorikanalys”. Vad betyder då kritisk analys? Reto­risk analys är till sin karaktär kritiskt ifrågasättande. Den frågar efter varför ett budskap ser ut som det gör, vad som är dess djupare innebörd och om det finns etiska eller ideologiska implikationer däri. Kritisk retorikanalys syftar inte bara på objektets formelement och gör inte enbart en inkännande, sympatiserande tolkning. Den tar även ett ytterligare steg och frågar hur det retoriska objektet fungerar i det avsedda sammanhanget. Den frågar också hur objektet förhåller sig till ett större samhälleligt perspektiv. Stärker budskapet till exempel den demokratiska beslutsprocessen genom öppet redovisade argumentationsstrukturer, eller är den öppet eller fördold manipulativ i negativ mening, ensidig och propagandistisk?

En retorikforskares kunskapsintresse bottnar ofta i egna erfarenheter. Den aktör som närmar sig oss med ett retoriskt syfte gör intrång på vårt område och vare sig vi låter oss övertygas eller spärrar oss mot budskapet kan det väcka en nyfikenhet på hur budskapet är konstru­erat. Retoriken har som kunskapsintresse att förstå det persuasiva i ett budskap, det vill säga tecken och symboler som är avsedda att övertyga om något eller som befinner sig i en retoriskt övertygande kontext. Helt enkelt att de är del av en retorisk situation. Den kommunikationsteori som ligger till grund för en retorisk analys ser kommunikation som en räcka av tal- och symbolhandlingar avsedda att skapa mening och förändring, att påverka individer och grupper. Men den retoriska kommunikationsteorin har också en etisk och värderande sida såtillvida att de retoriska objekten bedöms utifrån den funktion de utger sig för att fylla och utifrån de värderingar som vi delar med avseende på demokratiska ideal. Retoriken är därmed inte enbart beskrivande och deskriptiv utan också i viss mån värderande. Här befinner sig retoriken nära till exempel den kritiska semiotiken och ideologikritiken, men tillhandahåller en mer pragmatisk repertoar av begrepp och metoder som kan användas som metodologiska redskap.

Analytikern har ett initialt kritiskt kunskapsintresse, oftast med etiska undertoner. Objektet vägs mot en samhällelig måttstock för vad som är önskvärd offentlig kommunikation. Analysen är också värderande med avseende på budskapets funktion och intention.  Inten­tionalitet är dock ett komplicerat ämne. Ett foto kan till exempel vara taget utan den minsta retoriska avsikt, enkom för att fotografen såg estetiska värden i ett motiv. Det är sammanhanget som avgör om det får en retorisk funktion. Oftast finns dock ett retoriskt över­vägande redan i fotoögonblicket. Fotografen vill säga något med sitt val av bildvinkel, färg, skuggor, skärpa eller oskärpa.

Kritisk retorikanalys syftar alltså inte bara på en analys av objektets formelement och gör inte enbart en inkännande, sympatiserande tolkning utan frågar hur en text fungerar i det avsedda eller i nya sammanhang. Den frågar också hur objektet förhåller sig till ett större, samhälleligt perspektiv. Stärker budskapet till exempel den demokratiska beslutsprocessen genom öppet redovisade argumentationsstrukturer eller är den fördolt manipulativ i negativ mening, ensidig och propagandistisk? I sista hand rör det sig givetvis om etiska frågor, men inte som fastlåsta normer utan som en process.

1.3 Retorik och tolkning

När det gäller retorikanalys har vi att göra med en kvalitativ metod som går på djupet i det enskilda fallet. Det kan finnas vissa kvantita­tiva element: Som att till exempel räkna särskilda nyckelord eller den kvantitativa förekomsten av vissa tecken i ett visuellt material. Men i slutänden handlar det om att analytikern ger sin enskilda bild av sammanhanget. Uppgiften blir då att göra tolkningsresultaten inter­subjektiva, det vill säga argumentera på ett rationellt och transparent sätt för rimligheten i just den aktuella tolkningen. Tolkning är ett stort och komplicerat område som är så centralt i detta sammanhang att det krävs en närmare belysning av problematiken.

När man gör en retorikanalys och försöker förstå en djupare mening med ett tillsynes uppenbart budskap, ägnar man sig åt tolkning. Att försöka förstå ett budskap är att tolka det. Att tolka är att vilja begripa ett sammanhang, att få grepp om det. Gripa, begripa och begrepp är ord som är nära lierade. Tolkningen sker oftast med hjälp av begrepp, jämförelser och definitioner. Vi jämför med tidigare erfarenheter, inlemmar tolkningsobjektet i tidigare förståelsemönster för att kunna hantera det. När vi till exempel ser en symbol som vi inte känner till men som uppenbarligen riktar en appell till oss, som symbolen för biologisk risk, till­griper vi olika tolkningsverktyg och begrepp. Detta kan vara ett smycke, ett ornament, men i och med att det uppträder i medicinska eller tekniska sammanhang tolkar vi utifrån kontexten att det kan vara en varning, ett stiliserat hot. Att leta efter mönster och analogier gör vi helt automatiskt när något är svårförståeligt. Konsten att tol­ka är därmed en förmåga som vi alla har och som vi använder oss av dagligen. I vetenskapliga sammanhang betecknas tolkningskonsten eller läran om tolkning som hermeneutik och det har gjorts stora ansträngningar att vetenskapligt bestämma hur tolkning går till och vad som händer när någon via tolkning skapar ny kunskap. I den grekiska mytologin var Hermes gudarnas budbärare. Det var hans uppgift att tolka gudarnas budskap så att de blev begripliga för människorna. Efter budbäraren Hermes kallades den som kunde översätta från främmande språk hermeneus. Herme­neu­tiken är därmed konsten att tolka, att översätta en texts innebörd så att den blir meningsfull för både uttolkaren och publiken.

Det brukar talas om den hermeneutiska cirkeln, eller hellre, den hermeneutiska spiralen. Förståelsen går i en spiralrörelse från den egna så kallade förförståelsen, det man vet och kan innan man närmar sig objektet, över en identifiering av objektets delar till förståelsen av helheten och tillbaka till den egna, nu fördjupade förståelsen. Denna rörelse, som inte bör förstås som en sluten cirkelrörelse utan som en ständigt pågående fördjupande process, kan exemplifieras med följande situation:

Jag möter ett visuellt objekt; en tavla, en reklamaffisch, en staty. Med mig har jag min förförståelse – tidigare kunskaper, känslor eller vanor – som aktiveras av, låt säga, konstverket på en utställning som jag besöker. Jag tar in helheten som fascinerar på ett eller annat sätt. Jag blir nyfiken och börjar studera tavlan närmare. Jag iakttar delar, färger, former, kanske ansikten och teknik eller liknande, och skapar mig en egen förståelse av bilden. Detta innebär att jag införlivar den med min förförståelse, som nu har vidgats i och med att jag har adderat ny kunskap. Jag kanske fortfarande är nyfiken, vill veta mer om konst­nären, epoken eller stilen och inhämtar mer kunskap i utställ­nings­­katalogen. Så går jag tillbaka till bilden och funderar återigen på ­helheten och delarna tills jag tycker mig ha förstått tavlan, eller ha förstått att jag inte kommer längre, att det finns en gåta som jag inte kan, och kanske inte ens bör lösa. Denna pendelrörelse mellan hel­heten, delar och extern kunskap är vad som pågår även i en retorik­analys.

Att analysera kan översättas med sönderdela. Ett budskap plockas isär för att sedan kunna sättas ihop igen, då till en ny och förhoppningsvis bättre begriplig helhet. Det går också att tänka sig tolkningsprocessen som en översättning, en tolkning, från ett främmande språk. I en översättning byts inte det främmande ordet mot ett ur det egna ordförrådet rent mekaniskt, utan man vrider och vänder på ordens betydelse för att hitta det uttryck som känns mest passande. Tolkning är alltså ingen exakt vetenskap utan en kombination av egna intressen att vilja förstå och de kulturella, sociala och historiska ramar tolkaren befinner sig i. Det vetenskapliga momentet kommer in när jag försöker förklara för andra varför jag anser att just min tolkning är rimlig och klok, varför den leder till kunskapsutveckling, varför den har stor förklaringspotential, när jag kort sagt argumenterar för den. En rent subjektiv tolkning, ett rent tyckande, har inget med vetenskap att göra. Vetenskaplig analys bör alltid vara intersubjektiv, det vill säga att den bör vara möjlig att förstå och accepteras av andra så att de kan förhålla sig till den i en kritisk process.

Det man intresserar sig för i en kritisk retorikanalys är det persuasiva i kommunikationen: det övertygande i talhandlingar, appeller till mottagaren att förändra sin världsbild. Appellen riktas till och uppfattas givetvis också av den professionella uttolkaren som reagerar med intellekt och känsla som alla andra. Det är häri den tolkningsproblematik ligger som ställer till med komplikationer, speciellt för mindre vana uttolkare. Retoriska appeller framkallar personliga responser i form av tyckanden. Även den uttolkande individen rea­gerar med en personlig respons på till exempel ett reklambudskap eller ett politiskt tal. Tyckandet ingår i förförståelsen, men för att kunna lyfta sin tolkning till en nivå som är befriad från godtyckliga omdömen behövs en större ansträngning. Uttolkaren måste både vara medveten om sina egna reaktioner och kunna distansera sig från dem.

Retoriken som vetenskap och analysverktyg är givetvis inte enbart deskriptiv utan som sagt även tolkande och i viss mån värderande. Men vad värderas och enligt vilka normer? Ett objekt bedöms och värderas givetvis utifrån frågan på vilket sätt det fyller sin funktion. Funk­tionen kan bestå av genrekrav, av situationsanpassning och av publikförväntningar. Värderingen inbegriper både talets innehåll, sändarens avsikter så långt de låter sig tolkas, och budskapets möjliga effekt.

Retorikanalys handlar inte heller enbart om deskription och värderande tolkningar utan också om att ge skäl och hållbara argument för omdömet. Det går naturligtvis att uttrycka ett omdöme i termer som ”jag hatar detta”. Men ställningstaganden som endast uttrycker preferenser och smak har inget med analys att göra. Kritisk analys är konsten att värdera utifrån kunskap och rationalitet. Det handlar om att ge skäl. Man ger inte bara ett omdöme utan att förklara om­dömet, ge skäl för bedömningen, och underbygga skälen med information och bevis. Kort sagt, man argumenterar.

Retorikanalys kan också vara inriktad på förändring av faktiska förhållanden eller opinioner. Därför är det en etisk aktivitet, eftersom framtida aktioner kan påverkas genom analytikerns arbete. Om det till exempel görs en analys av ett retoriskt agerande i samband med en krissituation, låt säga den fotografiska framställningen av en katastrof, kan denna analys påverka framtida fotografiska bearbetningar, eller åtminstone bidra till en diskussion om fotografers etiska ansvar.

Som vetenskap rymmer retoriken som synes såväl teori som praktik. Den kan ställa sig kritisk och ifrågasättande samtidigt som den innebär en kvalitativ tolkning. Det handlar om att göra just sin analys trovärdig. Dessa aspekter är viktiga att ha med sig då det är dags att inleda analysarbetet.

.


Bibliografiskt

4196Brigitte Mral, Marie Gelang & Emelie Bröms: Kritisk retorikanalys. Text. Bild. Actio.

Retorikförlaget 2016, s 9-17.

Brigitte Mral

Professor i retorik vid Örebro Universitet

Latest posts by Brigitte Mral (see all)

You may also like

Kommentera

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. OK Læs mere