Retorikens transformationer under 1700-talet
Under 1700-talet växte den moderna offentligheten fram. Inom tidigare offentlighetsteori har oftast strävan efter öppna och rationella samtal i den nya offentligheten tagits upp och idealiserats av forskare som Habermas, Arendt och Koselleck. I denna artikel sätts istället det hemliga i fokus – såväl språkliga förklädnader som hemlighållande praktiker. Syftet är dels teoretiskt: begrepp som offentlig, privat och hemlig tas upp i förhållande till modern offentlighets- och retorikteori. Dels diskuteras synen på det hemliga med utgångspunkt från klassisk retorik samt belevade kulturer under svenskt 1700-tal. I dessa kontexter ses retorisk klarhet och rationell argumentation som en norm, men samtidigt präglas den framväxande offentlighetens kommunikation i hög grad av hemlighållande tekniker. Frågan om kön är härvidlag central. En genomgång av material från belevade kulturer (vittra samfund och essäpress) tydliggör den retoriskt ambivalenta och maktdynamiska process där somliga skrivs fram som politiskt habila medborgare i den nya offentligheten och andra utesluts