Varaktighetens retorik
Under svensk medeltid försågs många kyrkklockor med inskrifter och dessa var ofta författade på latin. Klockorna hängdes därefter upp i kyrktorn och klockstaplar och hade därför en tämligen avgränsad läsekrets. Frågan om läsare och texternas funktion blir central. Förevarande artikel vill diskutera dessa inskrifters funktion och syfte i det medeltida samhället med hjälp av olika retoriska infallsvinklar, främst utifrån begreppen ’retorisk situation’ och ’genre’. Avslutningsvis skisseras en möjlig definition av ’varaktighetens retorik’, (alltså hur en inskrift får retoriskt kraft) utifrån den tidigare diskussionen