Elinor Falkman
5 röster om retorik
Från Athen år 450 f.kr. till Sverige år 2000 – retorikens renässans som fem olika personer ser den
Retoriken upplever just nu en renässans. Retorikkurserna på universiteten har flest ansökningar av alla kurser. Förra året hade Svenska Dagbladet en mycket uppskattad retorikvecka, RetorikMagasinet grundades och gav ut fyra nummer och den första nordiska konferensen för retorikforskning hölls i september i Örebro. Otaliga paneldebatter har hållits och otaliga artiklar har publicerats i ämnet. I kölvattnet av något som blivit så omåttligt populärt finns också konsulterna, de som påstår att de kan lära folk att tala, och som har publicerat ett antal böcker, ordnat mässor och hållit kurser i ämnet.
Men varför upplever en 2 500 år gammal vetenskap en pånyttfödelse just nu, så långt efter sin forna blomstring, och kan verkligen alla lära sig att tala så att åskan mullrar och vinden tystnar?
Med dessa frågor vände jag mig till fem personer från olika arbetsfält i samhället, som på olika sätt använder eller kommer i kontakt med retoriken dagligen.
Kompetensutvecklaren
Lars Fredriksson arbetar på Handelshögskolan i Stockholm med ledarskapsutveckling för olika företag. Han har även arbetat som lärare och forskat på Handelshögskolan inom forsknings-området “kompetensutveckling i organisationer”.
– Varför upplever retoriken en renässans just nu?
– Jag tror att vi måste titta på historien för att förstå detta. Anledningen till att retoriken ‘försvann’ beror delvis på hur samhället utvecklade sig. Framväxten av folkhemmet innebar mycket, mycket gott och positivt, men också en fokusering på kollektivet snarare än på individen. Staten skulle ta hand om medborgarna och se till att de fick utbildning, arbete och pension. Behovet av egna initiativ och därmed behovet av retorik för att åstadkomma resultat tonades ned. Den svenska kulturen och begrepp som rättvisa, Jante och Luther gjorde säkert också sitt för att det skulle anses som omoraliskt att ta sig fram genom att prata. Befattningar i yrkeslivet skulle t ex tillsättas objektivt efter formell kompetens och uppvisade meriter.
Nu har vi en annan typ av utveckling i både samhälle och näringsliv. Fokus har skiftat från kollektiv till individ. Medborgarna litar inte längre på statens förmåga att guida oss genom livet. Vi behöver själva ta ansvar för vår utbildning, vårt arbete och – vilket har blivit mycket tydligt – vår pension. Tanken på livslånga anställningar var tidigare inte ovanliga, men är idag främmande för de flesta. Människor gör idag inte karriär i ett företag utan i flera. För att kunna göra detta måste du kunna tala för ‘varan’, dvs. för dig själv. Idag är ‘social kompetens’ kanske ett viktigare anställningskriterium än formell utbildning eller meriter. Du måste passa in och vara en lagspelare, säger man. Det är dessutom vid anställningsintervjuerna den arbetssökande får tillfälle att visa att han är just den som företaget söker. Alltså återigen ett exempel på behovet av retorik.
Tidigare var näringslivets hjältar de ledare som skapade långsiktiga resultat i verksamheten, dvs. de som byggde stora internationella koncerner, industrialisterna. Idag, i den så kallade ‘nya ekonomin’ med IT-företagen, kan en företagsledare ‘prata upp’ sitt företags börskurs flera hundra procent bara genom att tala om vad man tänker göra i framtiden. Företagen – och dess ledare – bedöms utifrån vad man säger sig vara eller vilja bli, inte utifrån den verksamhet man faktiskt har. Utan retorik vore detta inte möjligt. En del IT-företag har ju till och med delat upp ledarrollen i en frontfigur som är en god retoriker i media och en operativ chef som ansvarar för själva verksamheten.
Sammantaget tror jag att det är den framväxande fokuseringen på individen och nya vindar i både samhälle och näringsliv som gör att allt fler upptäcker att retorik är om inte ett krav, så i alla fall en väldigt god hjälp i det ‘nya samhället’.
– Kan alla lära sig att tala, eller kräver det en medfödd talang?
– Jag vet att det går att lära sig att utvecklas och bli bättre på retorik om man får ta del av den verktygslåda som finns och om man själv anstränger sig att använda tekniken och träna, träna och åter träna. Man är ju inte antingen en god eller dålig retoriker, det är snarare fråga om ett vitt spann från usel till excellent. Jag tror också att den retoriska förmågan, precis som så många andra kompetenser, är situationsberoende. Du kan alltså klara dig förhållandevis bra i en situation men sämre i en annan beroende på målgrupp, stressnivå och så vidare. Jag tror också att det är lättare att bli bra på retorik om man har talang, men framför allt om man har en trygghet i sin person. En slutsats av detta kan vara att du också behöver träna eller utveckla andra områden än den retoriska verktygslådan för att bli en bra retoriker.
Journalisten
Arvid Lagercrantz är frilansjournalist och inrikespolitisk kommentator i Dagens Eko, ordförande i Publicistklubben. Han har arbetat som journalist i 30 år och varit chef för Dagens Eko, samt varit VD för Sveriges RiksRadio åren mellan 1984 och 1994.
– Varför upplever retoriken en renässans just nu?
– Vårt samhälle har blivit ett mediasamhälle, vi letar inte längre efter upplysningar själva utan får dem hela tiden genom andra. På så vis har det blivit allt viktigare att kunna uttrycka sig så att ens information når fram. Konkurrensen har ökat och det har bidragit till att man måste kunna sälja och marknadsföra, både produkter och sig själv. Det är här behovet av retorik kommer in. Som frilansjournalist är det viktigt att jag kan övertyga andra om att det jag gjort är angeläget, annars blir mina reportage inte lika eftertraktade.
En annan viktig aspekt är också att det idag finns många fler medier. 1955 fanns till exempel bara en radiokanal och se var vi är nu, med ett antal fler radiokanaler och ett nästan oräkneligt antal tv- och satelitkanaler. I och med detta har mediabevakningen blivit skarpare, mer effektiv och mer offentlig – det gäller att man vet hur man ska bete sig.
Som journalist är det viktigt att man vet hur man på ett effektivt och bra sätt berättar en historia. Man måste veta hur målgruppen ser ut, vad de vill ha och hur de reagerar. Men från vårt håll arbetar man kanske mest för att genomskåda retoriken, det finns åtskilliga politiker som försöker dra oss vid näsan och undvika att svara på brännande frågor. Vi får inte låta oss kollras bort av abstrakta och undflyende svar. Det lustiga är att kravet på att journalisterna ska kunna använda och förstå retorik är mindre än vad man skulle kunna tro om man jämför med kravet på politiker och näringsliv.
– Kan alla lära sig att tala, eller kräver det en medfödd talang?
– Jag tror att det mest har med utbildning och övning att göra, om man vet hur man använder retoriken blir man också tryggare när man talar. Vi journalister har ju förmånen att få träffa och höra många utmärkta talare och vi försöker ju snappa upp så mycket vi kan.
Verkställande direktören
Håkan Bryngelsson är VD på Sveriges största fastighetsbolag Vasakronan. Han har tidigare bland annat varit VD i det landstingsägda sjukvårdsföretaget LIC care.
– Varför upplever retoriken en renässans just nu?
– På 60- och 70-talet erbjöds samhället en utslätad världsbild, det var breda och enkelspåriga budskap. Vänstersidan hade åsiktsmonopol och näringslivet gav i stort sett upp sina försök att få ut sina nyheter genom media. Journalisterna å sin sida var inte heller intresserade av att rapportera från industrin. Företagen fick agera oemotsagda, det var ingen utifrån som var tillräckligt intresserad eller påläst för att kunna ifrågasätta deras förehavanden. Nu har näringslivet insett hur viktigt det är att få ut sina budskap, och man har också kommit underfund med hur man gör det. Det man vill säga måste paketeras på rätt sätt för att det ska nå fram. Omslagspapperet – det är retoriken. För att göra om det till en mera lättfattlig formel skulle man kunna säga att “resultatet är lika med fakta gånger framförande”.
Med näringslivets medvetenhet ökade också mediabevakningen, och samhället visar nu ett mycket större intresse för vad som pågår inom företagsvärden. Det ena har lett till det andra. Dagens Industri, Finanstidningen och A-ekonomi i TV vittnar om näringslivets numera etablerade plats i nyhets-bevakningen.
Näringslivet har också kommit underfund med en annan, högst väsentlig sak. I samband med varje budskap som ett företag vill nå ut med till sin målgrupp sker en värdering av företaget. Bara man öppnar munnen i media och säger något opassande bidrar man till att förstöra företagets bild utåt. Bara man som börsnoterat företag nyser i fel riktning vid en presskonferens, så rasar börsen. Återigen handlar det för företagen om att behärska sin retorik.
Jag använder mig som kommunikativ chef av retoriken varje stund, med och mot den egna organisationen, kunder, kapitalmarknaden och media. Och för att skapa motivation inom den egna organisationen, för att få ihop och engagera mina medarbetare. Och för att övertyga omvärlden om att vi är pålitliga, professionella och har rätt värderingar.
– Kan alla lära sig att tala, eller kräver det en medfödd talang?
– Inom vissa givna gränser kan man det. Vissa har fallenhet, men ingen är dömd. En del färdigheter går att förbättra med träning och jag tror att talekonsten är en av dem. En tondöv person blir nog ingen operasångare, men han kan med idel träning lära sig att sjunga visor. Samma sak är det med retoriken, man måste träna systematiskt och ofta. Det går inte att hålla ett tal vart sjunde år och tro att man ska vara en lysande talare, talandet måste underhållas.
Professorn
Kurt Johannesson är professor i retorik vid Uppsala universitet.
– Varför upplever retoriken en renässans just nu?
– En av anledningarna, tror jag, är rent historisk. Vi har övergått från en skriftkultur till en oral kultur. Nu är det inte längre tidningars och böckers tryckta ord som står i centrum, utan etermediernas talade ord. Vi har dessutom ett mycket rörligare samhälle nu, världen är inte så stor längre. Vi har nya färdmedel och det är lätt att ta sig överallt, det har medfört att vi träffar fler människor och kommunikationen mellan oss har blivit viktigare. Samhället är på det sättet snabbare, öppnare och ställer större krav på effektivitet, vi har helt enkelt inte lika mycket tid att läsa och skriva längre. En krympande värld medför också att vi tar emot influenser från andra kulturer, där tror jag att den amerikanska har spelat störst roll för retorikens utveckling i Sverige. Ämnen som ‘speech’ och ‘debate’ har funnits länge i den amerikanska skolan och det har bidragit till att också vi har fått upp ögonen för talet igen.
Det ligger också lite av nyhetens behag över retoriken just nu, jag tror att den så småningom kommer att smälta in och bli en naturlig del av samhället och språket, som den ska vara. Det ska inte vara modernt att lära sig tala – utan självklart.
– Kan alla lära sig att tala, eller kräver det en medfödd talang?
– Jag tror att det handlar om individuell färdighet i botten, men ett genuint intresse för språk, och människor som hjälper dig att utveckla ditt språk, kan göra dig till en god talare. Uppväxten spelar dock en stor roll. Om man växer upp i språkligt torftiga miljöer har man det svårare, vilket går att kompensera, men det kostar. Huvudsaken är att man girigt suger i sig språket och framför allt försöker bättra på ordförrådet. Man ska ha i åtanke att många av dem som vi idag anser vara stora talare inte föddes så. Många hade stora problem med både språk och nervositet. Churchill både läspade och stammade som ung och blev fruktansvärt nervös inför alla sina framträdanden och ändå lyckades han etablera sig som en av 1900-talets främsta retoriker. Så med stort intresse, träning och goda förebilder kan vem som helst nå långt.
Pedagogen
Mats Arnell är retoriker i näringslivet, håller kurser i retorik en gång i veckan året runt. Har bland annat varit lärare i 18 år på Carlssons låg- och mellanstadieskola i Stockholm.
– Varför upplever retoriken en renässans just nu?
– Informationssamhället har slagit huvudet i taket, det fattas ingen teknik för att vi ska kunna nå varandra längre. Det finns e-mail, faxar och mobiltelefoner, möjligheterna att kommunicera är enorma. Svagheten ligger dock i att innehållet, språket, har halkat efter. Språkets innersta väsen, retoriken, har inte hunnit med. Frågor som hur man argumenterar i ett mail och hur man övertygar per telefon har uppkommit. Man kan se samhället som en våg, i den ena vågskålen finns teknik och information och i den andra mjuka värden, som retorik och social kompetens. Vågskålen med teknik och information väger utan tvekan tyngst. Det här har man så smått börjat inse nu och man satsar mycket för att försöka väga tillbaka den mjuka vågskålen.
En annan viktig skillnad är att det inte längre handlar om att skaffa sig information, utan att värja sig mot den. Detta har bidragit till att de som vill utmärka sig i informationsbruset måste anstränga sig mer för att tränga igenom till sina tänkta mottagare. Verktyget som tränger igenom heter retorik och det har folk upptäckt nu. Retoriken kommer att svinga sig vidare till nya höjder, och vi kommer att skapa en språkklyfta mellan de som kan uttrycka sig och övertyga, och de som inte kan det. Det kommer att resultera i en språklig underklass. Retorikutbildning för alla är alltså av högsta värde om vi ska lyckas undvika detta.
– Kan alla lära sig att tala, eller kräver det medfödd talang?
– Det finns ju en över 2000 år gammal teknik för hur man lär sig att tala, som fungerar än idag. Det är bara att lära sig den och sätta igång att öva. När det gäller barn och ungdomar tycker jag att man under uppväxten ska nära deras intresse för att tala och berätta, detta bör ske både i hemmet och skolan. Någonting som jag lärde mig under min tid som lärare var att om man vill att barn ska förstå så måste man tala konkret och ge tydliga exempel, och detta gäller även när man vill att vuxna ska förstå. Det finns ingen anledning att använda svårare ord och prata abstrakt bara för att man pratar med vuxna. Alla tycker om att förstå – var konkret när du talar, det kommer du långt med. ❧
❧ Elinor Falkman har studerat retorik i Uppsala
Artikeln från RetorikMagasinet #5, s 12-13.